Colombia: Den blodiga kampen för rätten till jord. Catatumbo kämpar för det Autonoma Bondereservatet

"19 augusti, för en folkregering av arbetare och bönder. LEVE BONDESTREJKEN"

Under 53 dagar blockerade 20.000 colombianska bönder i nordöstra Colombia de viktigaste vägarna och skakade om centralregeringen i Bogota. Den utgjorde den största folkliga mobiliseringen under de senaste tio åren i Colombia.

Blockaden som koncentrerades på tre strategiska punkter, lamslog nästan hela länet Norte de Santander som gränsar till Venezuela i nordöst. Kravet är en jordreform där de 20.000 bönderna ska kunna organisera sina liv i ett autonomt Bondereservat. FARC-gerillan, som parallellt driver fredsförhandlingar med regeringen Santos i Havanna, ställde just detta krav efter att en nationell konferens, med deltagande av universitet, bondeorganisationer och folkrörelser som behandlade jordfrågan i december förra året, pekade på att de autonoma bondereservaten kan utgöra en viktig milstolpe för en varaktig fred i Colombia.

Orsaken till kriget

Den väpnade konflikten inleddes i maj 1964, det vill säga för nästan 50 är sedan. Då attackerades 48 män och kvinnor i det lilla bondesamhället Marquetalia av 17.000 infanterisoldater och flyg under överinseende av Pentagons män i Bogota. ”Plan Lasso” inleddes. Böndernas svar och försvar blev bildandet av FARC, Colombias väpnade revolutionära styrkor och leddes av den man som skulle bli den legendariske FARC-ledaren Manuel Marulanda, alias ´Tirofijo´, den pricksäkre.

Statens svar på böndernas krav på jord har alltid varit våldsamt. Men hoppet och möjligheten till fred ligger i att bönderna ges rätt till jord.

Exemplet från de 53 dagarnas kamp i Catatumbo sprids nu som ringar över vattnet i hela Colombia. Den 19 augusti utbryter en nationell bondeprotest över hela landet. I 54 andra regioner i Colombia ställer hundratusentals bönder samma krav som i Catatumbo, rätt till ett Autonomt Bondereservat. Den rätten finns också finns inskriven i den colombianska grundlagen. Den 1:a punkten i Fredsagendan mellan parterna i Havanna, handlar om jordfrågan. FARC och Santos kom överens om att Bondereservaten är en möjlighet till att fördela jorden.

Kvinnorna i spetsen

Bondekvinnor och ungdomar har under de 53 dagarnas kamp vuxit fram som litterära folkledare. Kvinnorna, som inte bara lever i ett allmänt machosamhälle som det colombianska, och än värre bland bönderna, har erövrat ett utrymme som tidigare var helt avsett för männen.

– Kvinnornas uppgift och insatser har varit av helt avgörande betydelse för den delseger vi har uppnått. De har lett massmöten och konferenser med tusentals bönder närvarande. De har representerat vår massrörelse inför pressen. Och detta vid sidan av sina traditionella organisatoriska uppgifter som att ansvara för transporter, livsmedel och sjukvård bland de 20.000 kamraterna. Tack vare kvinnorna har ALLA stått pall under de 53 dagar av konfrontation med armén och polisen.

Det säger César Jerez, språkrör och ledare för bönderna i Catatumbo.

César Jerez

Droner avlyssnade

Fyra bönder sköts ihjäl och ett hundratal skottskadades av arméns utplacerade krypskyttar som besköt de obeväpnade bönderna med AK-gevär, berättar Cesar.

– De satte inte bara in stridsflög som flög provocerande över oss utan även droner som avlyssnade alla slags kommunikationer från kamraterna. Det var en psykologisk krigföring som aldrig tidigare hade förekommit i Colombia. Men trots det vann vi den allmänna opinionen, tack vare medier som Telesur eller alternativa medier som Prensa Rural. De sociala nätverken fungerade som blixtsnabba kommandocentraler som mobiliserade solidaritet från hela Colombia, Latinamerika och stora delar av världen.

Kol och olja

När Flamman talar med Jerez har bönderna rensat bort alla vägblockader som varken armén eller den militariserade ESMAD-polisen lyckades att avlägsna. I tisdags inleddes förhandlingarna i Bogota kring böndernas 10-punktsprogram.

I Catatumbo finns det enorma reserver av kol och olja. Det är en avgörande orsak till varför Santosregeringen har vägrat att acceptera bildandet av ett Bondereservat. Ett planerat projekt för en kolgruva i dagbrott skulle förinta 71.000 hektar av regnskog, bördig mark och fördriva bönder och indianer. Över åtta (8) miljoner ton kol skulle grävas upp per år, enligt planen.

– Den colombianska eliten slår bakut mot Bondereservatet. För här sammanstrålar intressena hos olja, kol och matoljeproducenterna. Därför anlände paramilitären 1999 och massakrerade bönder, indianer och vänstern. Det är därför du kan se många av dessa ungdomar gå i spetsen för blockaden och protesterna eftersom det var tiotusentals barn som blev föräldralösa när paramilitären slaktade deras pappor för några år sedan, säger Cesar.

Paramilitärens kremeringsugnar

Det var också här som paramilitärerna byggde ugnar i bästa Nazistil där hundratals folkledare ut civilbefolkningen bokstavligen försvann i aska för att dölja spåren av den colombianska statens smutsiga krig. I Catatumboregionen fördrevs 100.000 människor, cirka 12.000 mördades och 600 är ”försvunna”.

– Det var Staten som skapade oss, det Paramilitära Monstret, sa Salvatore Mancuso, paramilitärernas ledare i en efterklok tanke i förhören mot honom.

Han ledde de paramilitära styrkorna i Catatumbo 1999 i allians med armén. Hans vittnesmål är obekväma för generaler och höga politiker. Det var makteliten som inte bara skapade paramilitären utan använde sig av dödsskvadronerna för att fördriva bönder och fysiskt likvidera all politisk opposition, allt för att behålla sina maktpositioner och exploatera naturresurserna, många gånger i allians med multinationella bolag som Dole eller Chiquita.

Utbildad i Sovjetunionen

När Flamman talar med Cesar Jerez håller han på och packar sin ryggsäck och förbereder sig för förhandlingarna med regeringen några dagar senare i huvudstaden Bogota. Han är född i en bondefamilj i den oerhört vackra Cimitarradalen i centrala Colombia där han också är ordförande för Bondereservatet.

Men hans högre studier avverkade han i den förra sovjetrepubliken Asjebardjan och utexaminerades som industrigeolog med olja och gas som experttema.

– Regeringens rådgivare och förhandlare mot bönderna har till största delen också sina studier från utlandet, men knappast från det forna Sovjetunionen. I stället är det främst Harvard eller Oxford. Så varför skulle inte bönderna också ha sina rådgivare med högre studier. Och jag tror knappast att de bryr sig att mina titlar inte är från Harvard, menar Cesar och skrattar.

Dick Emanuelsson

“Bönderna är de exkluderades Upprorsröst”

Heberto Diaz är ordförande för den största bondeorganisationen i Colombia, Fensuagro.

Miljoner colombianer i öppen strid mot nyliberalismen

TEGUCIGALPA / Jordlösa och småbönder, sjukvårdspersonal och lastbilschaufförer, risodlare och studenter och till och med dagmammor för ensamstående fattiga kvinnor har under snart tre veckor skakat om Colombia.

Det började som en planerad massaktion av Colombias åtta miljoner bönder. Men den förvandlades snart till en landsomfattande blockad av vägar och städer som omfattade och omfattar i stort alla folkliga samhällsgrupper. Även småföretagare som drabbats av konsekvenserna av frihandelsavtalet med USA har anslutit sig för att ställa också sina krav mot regeringen Juan Manuel Santos. Regeringen upplever den värsta krisen någonsin.

Den 30 augusti var över 2,3 miljoner colombianer ute på gator, torg och landsvägar i de 32 länen. Santos förlorade kontrollen och gjorde som alla hans tidigare föregångare, han kallade in 50.000 militärer, en tiondel av Colombias väpnade och polisiära styrkor. Huvudstaden Bogota intogs av nära 10.000 militärer och tusentals antiupprorspoliser. Ett dussintal har dödats och ett par hundra har skadats eller sårats av skottlossning från de uniformerade. Närmare 1.000 colombianer har fängslats under massaktionerna.

Heberto Diaz är ordförande för den största bondeorganisationen i Colombia, Fensuagro.

– Bönderna är de exkluderades Upprorsröst. Vi har återvänt till den politiska estraden och går inte att negligeras, säger han på telefon till Flamman.

Rätten att framföra sina krav i Colombia har alltid varit förenat med stora risker. Heberto Diaz har begravt över 1.100 av Fensuagros medlemmar men han säger att det finns ingen återvändo för miljoner fattiga, främst på landsbygden, har inget att förlora.

62,3 % av jorden kontrolleras av 1%

Vilka är då böndernas krav mot regeringen?

– Vi kräver att regeringen sätter in alla slags åtgärder för att lindra krisen på landsbygden i form av lagar, prissättning av våra produkter, sänkning av bensinpriserna.

– Den andra punkten handlar om jordegendom. I Colombia är 500.000 bondefamiljer utan jord eller har mindre än tre hektar. En (1) procent av egendomsägarna på landsbygden kontrollerar 62,3 % av den bästa fertila jorden. Totalt handlar det om femtio miljoner hektar som är i händerna på mäktiga landägare. I Colombia tillåts inte en jordreform. Vi kräver därför att tillgången till jord demokratiseras. Vi är inte motståndare till att det existerar agroindustriella komplex som förfogar över jord. Men dessa kan inte stå över böndernas rätt till att bruka jorden.

Fredsförhandlingarna i Havanna

Samtidigt som den största massaktionen sedan generalstrejken 1977 pågår, för regeringen förhandlingar med FARC-gerillan i Havanna. Den första punkten av sex handlar just om jordfrågan. I december 2012, som ett resultat av förhandlingarna genomfördes i Bogota en nationell konferens om jorden.

– Hundratals organisationer från landsbygden och städerna deltog och över 800 förslag sammanfattades och överlämnades till regeringen och FARC. Gerillans förhandlare kondenserade dessa förslag i ett ”100-punkters program för landsbygden”. Inte någon tidigare regering har tagit våra krav på allvar. Men konferensen i december och den nuvarande massaktionen över hela Colombia, har visat att vi måste få möjlighet att framföra våra krav och tas på allvar.

Dick Emanuelsson