I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.
Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla
områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ
än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras
manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska
erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.
USA:s roll?
Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören
som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det
är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om
manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut
som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och
laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har
forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en
mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas”
i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.
Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc
lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut
FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av
medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.
Böndernas kokapasta
Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats
i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten
innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven
från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier
som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan
plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från
knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden.
Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar
om antalet paket och vikt.
– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av
maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna,
beroende på vikten, sa gerillaofficeren.
Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”,
gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla,
gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.
Manipulerad avtalstext
Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje
förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs
gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att
gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den
tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll.
Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar,
kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att
ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.
Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli
avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny
president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen
och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av
det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian.
I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till
sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente
på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela
statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är
gigantisk.
– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det
är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.
USA och bankerna
Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att
den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som
ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot
uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits
upp:
– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av
att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer
utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.
Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet
men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i
huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.
– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en
suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i
droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.
Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför
en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får
de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med
bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på
ögonbrynen”.
Dick Emanuelsson
