 |
| Som Julian Assange, greps Joaquin Perez för att tänka annorlunda än makten och sin kritik mot den statliga terrorismen i Colombia |
Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse
– Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård
TEGUCIGALPA / 2013-10-21 / Den svenske medborgaren Joaquin Perez är en av talesmännen i den pågående hungerstrejken i fängelset La Picota i Colombias huvudstad Bogota. Aktionen sprids till andra fängelser i Colombia.
– Hungerstrejken är en protest mot omänskliga och ovärdiga förhållanden. Men droppen kom när den redan lilla ransonen av måltider reducerades ytterligare. Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård, säger han när jag får kontakt med honom via telefon.
Joaquin
Perez greps den 21 mars 2011 när han anlände till Caracas flygplats Maiquetia.
Bara tre dagar senare överlämnades han till de colombianska myndigheterna i en
aktion som bröt mot alla venezuelanska som internationella konventioner.
I
vad som uppfattas, till och med av regeringsvänliga medier i Colombia, dömdes
han i oktober 2012 till åtta års fängelse för påstått medlemskap i den
colombianska FARC-gerillan. Och det trots att Perez är svensk medborgare sedan
år 2000 efter att han fått permanent uppehållstillstånd 1994 då han anlände
till Sverige. Sedan 1994 har han inte satt sin fot i Colombia på grund av
mordhoten.
Uribes hot och hat mot ANNCOL
Åklagarämbetet
försökte även att leda i bevis att internetbaserade ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Nicaragua, för vilken
Perez är chef, är en nyhetsbyrå i FARC-gerillans tjänst. Men åklagaren
misslyckades med aktionen mot ANNCOL.
Den
förre presidenten Alvaro Uribe svor i december 2007 offentligt att han skulle
jaga ANNCOL:s medarbetare och spärra in dem i fängelset för nyhetsbyråns
kritiska granskning av Uribes förbindelser med Medellinkartellen. USA:s
Försvarsministerium rapporterade i en hemlig promemoria i mars 1991 att
ministeriet betraktade Uribe som ”Nr. 82” på listan av personer som arbetade
för Medellinkartellen och kanrkbaronen Pablo Escobar.
Uribe
rasade mot ANNCOL för dess journalistiska bevakning. I dag är Uribe allt mer
trängd och allt fler av de paramilitära ledarna pekar i dag ut honom som den
verklige ”Gudfadern” i Colombia.
5 000 av hans kamrater mördades
I
Colombia var han kommunalråd och vald för vänsteralliansen Union Patriotica (UP)
i staden Corinto. (UP) var en bred rörelse som när den bildades efter
fredsavtalet 1984, utsattes för ett ”smutsigt krig” som i praktiken förvandlade
det tredje största partiet i Colombia till ett skelett.
Mer
än 5.000 av dess främsta medlemmar som borgmästare, senatorer,
parlamentsledamöter eller kommunalråd mördades av en statlig terrorism som
använde sig av paramilitära dödsskvadroner för att eliminera ett politiskt
regeringsalternativ i slutet av 1980-talet.
Det
var för att undgås att mördas av en sådan som Joaquin Perez anlände till
Sverige på grund av de ständiga mordhoten och kidnappningen av hans dåvarande
fru. Hans överklagan av domen kommer snart upp till behandling och Perez och
hans advokat säger att utsikterna är goda till att han släpps på fri fot.
I
fängelset har han, som en naturlig folkledare han är, vunnit aktning och
respekt hos fångarna. Och det är ingen tillfällighet att han blivit något av en
talesman eller språkrör för den pågående och tidigare hungerstrejker bland
fångarna.
”Griskött som luktar grisurin”
–
INPEC, Colombias kriminalvårdsmyndighet, bytte ut det företag som tidigare hade
levererat måltiderna till landets 254 fängelser med 118.000 fångar, det vill
säga en lukrativ affär. Förhandlingarna gick blixtsnabbt, på sex timmar. Men
vad betydde det för fångarna? Jo, mindre ris, potatis, kött och kyckling.
Visserligen är det få fångar som äter det vedervärdiga köttet som är som en
stövelsula. Eller griskött som luktar grisurin. Staten vill döda på flera sätt
och nu försöker de döda oss genom att svälta ut oss, säger Joaquin Perez med
vrede i rösten.
Det
är inte bara maten som fångarna har utlyst hungerstrejken emot. Perez säger att
avdelningen ERON i La Picota-fängelset, där de politiska fångarna,
gerillasoldater och andra som myndigheterna betraktar som ”risker”, är ett
relativt nybyggt fängelse som har byggts enligt USA-modellen.
–
Men här råder ren kaos. Inget fungerar. I Bogota finns det stora reserver av
sötvatten men i La Picota har vi bara vatten på morgonen, lunch- och
middagstid. Resten av dagen är vattnet avstängt.
Sjuk och behöver opereras
Joaquin
Perez är sjuk och behov av två skyndsamma operationer. Han är egentligen ett
typiskt fall där myndigheterna sakta men säkert har livet av en fånge. Sedan
två år är han behov av att opereras. Svenska ambassaden gör inget. Bara några
pliktskyldiga besök.
–
Jag behöver två operationer. De första har att göra med kardiovaskulära problem
i den nedre delen av buken. Den andra har att göra med ett ljumskbråck, som
växer ner mot botten. Men jag är bara ett fall bland tusentals fångar som är
utestängda från den konstitutionella rätten till sjukvård.
Han
nämner att INPEC, bestämde sig för att ta bort den särskilda maten för fångar som
lider av sjukdomar som diabetes, hypoglykemi, urinsyra, hyperlipidemi,
triglycerider, magsår, irriterande tjocktarm, lågt eller högt blodtryck, magkatarr.
Dessa riskerar att förlora sina liv.
Fångar avlider
–
För två veckor sedan avled av en infarkt en av de sjuka fångarna i vår
avdelning vid namn Fandiño. För två dagar sedan avled en annan fånge på grund
av bristen av läkare och sjukvård. Vad vi befinner oss i är en mänsklig sopstation!
Den
colombianska Staten destinerar varje dag 21.000 pesos för fångarnas mat;
frukost, lunch och middag. Det är lika med 11 dollar eller 70 svenska kronor.
Dick Emanuelsson
Not:
