fredag 24 september 2021

Intervju med gerillaledare som vara nära att skjuta ned presidenthelikoptern

 




COLOMBIA-FARC: Intervju med gerillaledare som vara nära att skjuta ned presidenthelikoptern


En intressant intervju av den gamle kollegan och vännen Hollman Morris som har talat med `Comandante John´, den unge (35 år) gerillaledaren i länet Norte de Santander och regionen Catatumbo, precis vid gränsen till Venezuela.

Där lyckades den 33:e FARC-fronten, som han leder få in två bilbomber på den 30:e armébrigaden 15 juni, 2021. Där logeras ett stort antal militära rådgivare från USA. Vid explosionen skadades 36 personer och det är osäkert hur många av dessa som var USA-militärer.

Dessa befinner sig i Colombia och har sedan snart två år `trimmat´ colombianska elitsoldater och fallskärmsjägare just vid gränsområdet till Venezuela. Det är också här som de colombianska narco-paramilitära grupperna opererar.

 

Men USA-militärerna har andra uppgifter från det Södra Militärkommandot och det är att fortbilda Colombia väpnade styrkor för en eventuell invasion av Venezuela.

 

Det är också till denna armébrigad där de paramilitära dödsskvadronernas (AUC) ledare frekventerade och bokstavligen hade ”svängdörrar”. Det är i detta län som paramilitärerna byggde krematorieugnar där hundratals offer kremerades efter att militären hade klagat över att ”så många döda kroppar flöt upp vid flodens stränder”.

 

Därför, menar gerillaledaren `John´, i den följande intervjun, var såväl armébrigadens generaler och högsta ledning som USA-militärerna legitima militära mål för gerillan.

 

Det är också detta gerillablock, Magdalena Medio, som den 26 juni 2021 besköt och träffade presidenthelikoptern som Ivan Duque färdades i när han skulle landa i närheten av Cucuta. Eftersom presidenten och de väpnade styrkorna har deklarerat gerillan krig, och eftersom gerillaläger bombas med bomber som väger nästan 500 kilo, menar gerillaledaren `John´ att de ansvariga för kriget i Colombia också får ta konsekvenserna.

 

Dick Emanuelsson / Tegucigalpa

………………

Video: Hollman Morris entrevista al comandante del Bloque Magdalena Medio de las FARC-EP

Por Hollman Morris CATATUMBO / 2021-09-23 / En una entrevista exclusiva, el periodista y documentalista Hollman Morris entrevista al comandante John, del Bloque Magdalena Medio. Es el mismo bloque que ejecutó la acción militar intentando derribar al helicóptero en el cual viajaba el presidente Iván Duque en el mes de julio, 2021.

También asumió la responsabilidad de los dos coches bombas DENTRO de la base de la 30ª Brigada del Ejército Nacional en la ciudad de Cúcuta el 15 de junio de 2021.

¿Contra la presencia norteamericana? Pregunta Morris.

– Si, y la cúpula de la base.

Es decir; la base alberga decenas de asesores militares estadounidenses del Comando Sur cuya tarea es conspirar contra el país vecino, Venezuela, que divide la frontera con Catatumbo y Cucuta. Se puede pasar la frontera caminando desde Cúcuta.

Los políticos, medios y periodistas colombianos se indignaron cuando la guerrilla en una genial acción logró introducir dos vehículos a la base donde explotó, causando 36 militares heridos y posiblemente también marines yankiees que se encuentran en la base.

Los militares y agentes de la inteligencia estadunidense son objetivos militares legítimos por la guerrilla, ya que son justamente ASESORES militares en cómo manejar la guerra, tanto contra el pueblo alzado en armas como en el Plan en contra el país vecino Venezuela.

Dicen los generales, el gobierno y los medios de comunicación dicen que fue una “acción terrorista”. Pero como puede ser una acción terrorista si ambas partes están de acuerdo que existe un conflicto armado donde se enfrentan, aunque la terminología por parte de los mencionados sectores se difiere un poco.

Tampoco lloran los generales y editoriales de la prensa cuando la aviación bombardea los campamentos guerrilleros con bombas de 500-1000 libras (226 y 453 kilos, respectivamente).

El comandante guerrillero en Catatumbo reclama que tanto el gobierno de Duque como los ex integrantes del Secretariado, encabezado por Rodrigo Londoño, alias Timochenko abandonaron a los combatientes, el gobierno que no cumplió el Acuerdo de Paz mientras los ex hermanos de armas del Secretariado no entendieron las necesidades de los ex combatientes. Por eso han regresado a la montaña muchos ex guerrilleros de las FARC.

Dick E.

 

Video: https://youtu.be/Joo5D6gFCzQ

 

 

 

 


torsdag 26 augusti 2021

Likheterna mellan krigets Afghanistan och statsterrorismens Colombia

Afghanistan och Colombia.

 



Likheterna mellan krigets Afghanistan och statsterrorismens Colombia

AV DICK EMANUELSSON

Tegucigalpa / 2021-08-26 / ”Varför är Afghanistan en internationell skandal medan Colombia, visserligen ett land med inre spänningar men som går att övervinna, ändå framställs demokratiskt? Varför är talibanregimen mer terroristisk än Uriberegimen (ledd av Ivan Duque)”?

Diana Carolina Alfonso

Den frågan ställer sig den colombianska journalisten DIANA CAROLINA ALFONSO i veckotidningen Voz´ senaste nummer.

Duqueregeringens beslut att acceptera Joe Bidens krav på att ta emot 4,000 afghanska kollaboratörer till USA:s krig under 20 år i Afghanistan har så klart satt igång en livlig debatt i det colombianska samhället. Landet har sedan decennier en egen intern flyktingkatastrof som resultat av den statliga terrorismen och den väpnade sociala konflikten som pågått i snart 60 år.

Men frågan reflekterar samtidigt att medierna, som till exempel svenska Dagens Nyheter, som under decennier har påstått att ”Colombia är Latinamerikas äldsta demokrati” anser just det, att Colombia är demokratiskt och Afghanistan under talibanerna är en terrorregim.

 

Nästa tre gånger fler internflyktingar i Colombia

Vad Diana Carolina gör är en jämförelse mellan de bägge länder under de senaste 20 åren. USA:s invasion sammanföll med Alvaro Uribes inledning på sin valkampanj för att vinna presidentmakten i maj 2002. Visserligen handlar det naturligtvis om två kulturellt och historiskt stora skillnader mellan staterna och folken, ett land under militärockupation och det andra med en inre väpnad konflikt. Men det finns ändå teman som är jämförbara.

Afghanistan hade 2019 35,7 miljoner invånare för 2019, medan Colombia hade cirka 50,3 miljoner invånare. I en rapport den 21 oktober 2020 uppgav Human Right Watch att antalet tvångsförflyttningar (desplazamientos) i Colombia hade nått 8,2 miljoner människor. Enligt FN-statistiken var det totala antalet förflyttningar i Afghanistan skäl relaterade till kriget 3,3 miljoner människor.

”Med andra ord, skriver Diana, är cirka 16 procent av den colombianska befolkningen internflyktingar i eget land medan i Afghanistan har drygt 9 procent av den totala befolkningen tvingats flytta från sitt hem.

Internflyktingar från bananregionen Uraba i norra Colombia nu i södra Bogotas kalla högplatå, som miljoner andra internflyktingar.


 

Trots fredsavtal fördubblades internflyktingarna

Uribelägret har alltid anklagat FARC-gerillan för att vara den ansvarige för internflykten i Colombia trots att människorättsorganisationerna i och utanför landet. Som till exempel hävdade HRW att paramilitären (statens förlängda terrorgren) och staten, det vill säga armén och den militariserade polisen ansvarade för 80 procent av den inre tvångsförflyttningen av colombianer.

Eftersom den stora majoriteten av FARC-gerillan lade ned vapnen i november 2012 kan Uribes språkrör inte längre anföra detta argument när en rapport från Folkombudsmannen talar om att internflyktingarnas antal under första halvåret 2021 fördubblades, jämfört med föregående 2020.

 

Tre gånger fler mord i Colombia

Under 2018 uppgick antalet dödade civila med anledning av USA:s invasion i Afghanistan till 3800 fall, det högsta antalet på ett decennium. Två tredjedelar av dessa dödsfall utpekades de väpnade oppositionsgrupperna, däribland talibanerna som de ansvariga, enligt en rapport som publicerades 2019 av FN: s biståndsmission i landet, UNAMA, och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

I Colombia registrerades 12,130 mord enbart under 2018, enligt den rättsmedicinska myndigheten. Dessa siffror är bara jämförbara med 2014 då det 12,626 mord rapporterades.

I samhället Mapiripan i länet Meta mördades över 50 bybor när paramilitären torterade och bokstavligen slaktade en efter en vid samhällets lilla slakteri. General Oscatequi dömdes till 40 års fängelse.



Narkotikan: Heroin visavi Kokain

Diana Carolina Alfonso citerar officiella siffror vad som rör två av världens främsta producenter av tung narkotika, som heroin och kokain.

”Även om siffrorna om världsproduktion och distribution av narkotika alltid är uppskattningar, har den globala kampen mot droger fokuserats på två kritiska fall: produktion och export av kokain i det colombianska fallet, och heroin i det afghanska fallet. Den spanska dagstidningen El Diario de España rapporterade att Afghanistan hade en opiumproduktion 2017 med ett relativt värde som pendlade mellan 4100-6600 miljoner dollar. Den summan motsvarar en kvantitet från 900 ton heroin av god kvalitet, enligt en ny rapport från Office of the Special Inspector for the Reconstruction of Afghanistan, SIGAR”.

”I ett publicerat dokument från förra året av European Monitoring Center for Narcotics and Drug Addiction, EMCDDA slog Colombia sitt eget rekord genom att exportera 1137 ton kokain (jämfört med rekordåret 2008). En annan källa, den här gången en FN-rapport från British Financial Times Press, varnade FN för att kokainproduktionen mellan 2012 och 2017 ökade med mer än 250 procent. Alla källor indikerar att ökningen av kokainproduktionen har blivit enorm efter att PLAN COLOMBIA undertecknades med USA”.


1 maj i Stockholm, "Mot Plan Colombia". FOTO: DICK EMANUELSSON


DEA, ”Världens största drogkartell”!

När Plan Colombia inleddes för drygt 20 år sedan i Colombia var den odlade arealen av kokabuskar cirka 100.000 hektar. I dag uppger FN-organen att den arealen har mer än fördubblats, trots att nämnde Uribe i oktober 2010 överlämnade sju colombianska militärbaser till Pentagon som även har installerat radarinstallationer över det nära 1,3 miljoner kvadratkilometer stora territoriet med målet att ”bekämpa drogtrafiken”.

Inte för inte kallar latinamerikanerna USA:s antinarkotikaorgan DEA för den ”Största drogkartellen i världen”!

Med siffrorna ovan i form av brott mot de mänskliga rättigheterna står USA och Uribe-administrationerna i en särklass, jämfört med talibanerna och Afghanistan. Men i det senare fallet talade president Bush 2001 om att demokratin skulle upprättas och terrorismen utplånas. Medierna och USA:s ”NGO:s”, som skapades och etablerades i det asiatiska landet genomförde permanenta melodramatiska ”kampanjer till förmån för den afghanska kvinnan” men sa inte något om att det i landet knappt finns en by som inte har sprängts sönder av USA:s flygvapen.




Den politiska och fysiska utrotningen i Colombia

Och medan Ivan Duque och Latinamerikas extremhöger kampanjerar mot ”den venezuelanska diktaturen”, skjuts varje dag ledare från den colombianska folkrörelsen eller gerillasoldater som lagt ner vapnen för fem år sedan.

Medierna, Joe Biden, Ann Linde och EU:s Ursula Gertrud von der Leyen tiger. Även de anslår generöst miljoner dollar till ”NGO-industrin” i Colombia ”till förmån för gatubarn, kvinnor och utbildning av unga i demokrati”.

Samtidigt anländer de med regeringsdelegationer till landet som uppvisar och registrerar de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen, till och med värre än de i Afghanistan och vill saluföra sin egen krigsindustri, som till exempel JAS-39 Gripen.

 

Källa: https://semanariovoz.com/colombia-peor-que-afganistan/

 


lördag 21 augusti 2021

Filmproducenten av `MATARIFE´, Slaktaren: ”Om jag återvänder till Colombia kommer de att hacka mig i bitar”!

Alvaro Uribe, borgmästare i Medellin, guvernör i länet Antioquia och slutligen president under två mandatperioder. Men det officiella Colombia talar lågt om "El Matarife", Slaktaren som anklagas som ytterst ansvarig för ordern till armén om att åstadkomma "resultat" i kampen mot gerillan och gjorde 6402 utomrättsliga avrättningar av civila som presenterades som "gerillasoldater stupade i strid med armén"! Daniel Mendoza, producenten bakom Matarife ger en helt annan bild.

 



”Om jag återvänder till Colombia kommer de att hacka mig i bitar”!

AV DICK EMANUELSSON

Filmproducenten om Alvaro Uribes kriminella paramilitära och narkobakgrund som använder ett reportage från 2008 av denne reporter


TEGUCIGALPA / 2021-08-21 / DANIEL MENDOZA är skaparen av serien `MATARIFE´, Slaktaren. Den beskriver fall efter fall av mord eller massakrer där personen URIBE är inblandad och i de flesta fall också är den som ger ordern om att DÖDA!

Det är, utan att överdriva, ett livsfarligt gebit. Statsterrorismen skydda de sina.

Och efter en säsong, som orsakade enormt gehör och sympati hos en förkrossande majoritet av colombianerna anmäldes Mendoza för förtal av den mäktiga kretsen kring Alvaro Uribe. Och när jag skriver att den är mäktig är det heller ingen överdrift.

Ty Alvaro har ett stort stöd polisen, militären, den fascistiska militära reserven, den hemliga företagsgruppen som består av den så kallade ”8-Gruppen”, högsta garnityret hos åklagarämbetet. Med denna MAKT i ryggen har Uribe känt sig ohotad, trots att det finns mängder av bevis som Daniel Mendoza ritar upp på tavlan med trådar och nålar som till slut bildar ett mönster; den STATLIGA TERRORISMENS mönster.

Uribe gav order till denna maktfaktor att likvidera och neutralisera sina politiska motståndare så som bönder, fackföreningsledare, vänstern i allmänhet och revolutionärerna i synnerhet. Kort sagt; representanterna för den stora majoriteten av colombianerna. Till sin hjälp har han åklagarämbetet för att allt ska förbli vad det är och neutralisera Högsta domstolen där det trots allt finns ledamöter som har ett rättspatos i ryggraden.


DANIEL MENDOZA, producenten som stämdes och mordhotades av Uribelägret och som till slut tvingades lämna Colombia och slå sig ned i Paris, där han fortsätter granskandet av Alvaro Uribe Velez. Om jag återvänder till Colombia kommer de att hacka mig i bitar”!


Mordhotad

Mendoza beskriver hur Uribe stod bakom 6402 fall de så kallade ”Falsos Positivos”, utomrättsliga avrättningar av armén av civila som utpekades som ”gerillasoldater stupade i strid”. Men de mördades kallblodigt för att åstadkomma ”resultat”. Det kunde bli en kompensation i form av ”permission för en vecka”, om antalet mördade civila uppgick till ett visst antal.

För varje publicerat kapitel på hans kanal i YouTube tog Mendoza emot allt fler mordhot och spott och spe från Uribisterna, i synnerhet efter att Högsta Domstolen avvisade förtalsstämningen mot Mendoza.

Denne såg sig till slut tvungen, i likhet med denne reporter 2005, att lämna Colombia snabbt som ögat och fick politisk asyl i Frankrike.

Som en parantes kan nämnas att i Sverige verkar det vara tji för den statliga terrorismens mordhotade offer. Migrationsverket går efter UD:s pipa som nu dessutom mer verkar vara intresserade av att ge USA:s blodbesudlade afghanska kollaboratörer politisk asyl i Sverige än förföljda colombianer. Under 2019 ansökt 586 colombianer om asyl eller uppehållstillstånd, men bara sex fick det.

 

Tre kvinnor varav två mördas av Uribes utsända 

I den följande videon [i slutet av texten], som är kapitel fem (46 minuter) och inledningen på den andra säsongen av Matarife, inleds videon med en förklaring till varför Mendoza nu arbetar från Paris.

I nästa sekvens på minut 7:52, tar Mendoza upp ett fall som jag skrev om redan 4 januari 2008 [1]. Jag hade tagit emot uppgifter från en källa, som av säkerhetsskäl inte kunde uppge sitt namn. Det handlade om en e-post från en kvinna som arbetade i en av hangarerna på flygplatsen Olaya Herrera i staden Medellin. Där blev hon vittne till ett samtal mellan paramilitärer som handlade om att den helikopter som Uribes högra hand under sin tid som guvernör i länet Antioquia, Juan Pedro Moreno, hade blivit saboterad för att Moreno skulle omkomma och tystas. Han hade då kommit i konflikt med Uribe.

För Moreno var en av ett stort antal personer i Uribes närhet som blivit vittnen till den före detta presidentens kriminella aktioner inom Medellinkartellen och den paramilitära armé han var en ”Gudfader” för. Men i likhet med Moreno mördades de därefter.

”Uribe”, som Pablo Escobar sa, ”har ett ansikte som en klosterstuderande”. Men skenet bedrar som bekant ibland. Escobar överlevde inte men Uribe, jo.

Kvinnan i hangaren, NANCY ESTHER ZAPATA, en starkt troende evangelist mördades dagen efter att hon hade skickat den ödesdigra e-posten till sin väninna. Efter att jag publicerade den två månader senare orsakade den en enorm uppståndelse och debatt i Colombia det året. Men även från 2015 och fram till dagens datum har debatten kommit i gång efter att nya detaljer i mordet på Juan Pedro Moreno kommit upp i dagens ljus.

På bröstet av den mördade Zapata hade mördarna placerat en liten skylt med texten: ”DÖDAD SOM TJALLARE”! Det är den e-posten som Daniel Mendoza publicerar i det nya kapitlet av Matarife.




 

USA-författare publicerar erkännande

Men så sent som i mitten av april i år fick jag tillgång till nya uppgifter [2] som ytterligare bekräftar bilden av att Uribe var den som beställde mordet på Moreno. För det första hade den paramilitäre ledaren `Don Berna´ från fängelset i USA uppgivit till USA-författarinnan MARÍA FARLAND att Uribe skulle ligga bakom mordet på Moreno, som Zapata hade beskrivit i e-posten.

Hans uttalande finns i boken som kom ut 2018. När jag talade med utredaren på åklagarämbetet i Bogota om åklagarna hade talat eller förhört `Don Berna´ efter hans sensationella uttalande, uppgav denne att de ville läsa boken först men att detta inte gick för boken var inte översatt till spanska [¡SIC!].

Den kvinna som var mottagaren av den mördade Zapatas e-post dagen innan hon mördades, stod i kontakt med min källa redan 2007 och hon presenterade mig en ny bomb i början av 2021:

ALVARO URIBE, utpekad som uppdragsgivaren till `Don Berna´, den paramilitäre chefen i Medellin,;Diego Fernando Murillo. Större bilden: Guillermo Angel Restrepo, dömd narkotikasmugglare som också var pilot för de paramilitära dödsskvadronerna AUC. Längst ner, de fyra offren där JUAN PEDRO MORENO mördades för han var den ende som kunde stoppa Uribes återval 2006. Han mördades två månader innan lagbeslutet om återval skulle tas i kongressen.
GRAFIK: DICK EMANUELSSON.


Nytt hangarmord i Medellin

DIANA CHRISTINA URREGO arbetade i Hangar 25 på samma flygplats i Medellin, Olaya Herrera och kände väl Nancy Zapata och den tredje kvinnan, min källa.

Mordet på Zapata ägde rum den 1 november 2007 och jag publicerade Zapatas e-post i januari 2008, två månader senare. Mördarna hade blivit smått desperata och de sökte desperat efter mottagaren av e-posten efter det datumet.

Diana Christina Urrego spårades efter att i telefon ha nämnt händelsen för en annan väninna och de sökte upp henne i hangaren den 8 september 2009. Hur kunde hon avlyssnas? Enkelt. I Medellin som i andra delar av Colombia avlyssnar polisen. Och i Medellin stod delar av poliskåren på avlöningslistan i den kartell eller maffia som hade tagit över Medellinkartellen. Det handlade om avlönade tjänster och uppdrag.

När mördarna hann i kapp Diana i Hangar 25 fördes hon in på toaletten där hon torterades till döds.


Diana torterades till döds av de som utpekas som Uribes män.



Den tredje kvinnan flydde till USA

Den tredje kvinnan, den överlevande som mördarna bakom Uribe jagade sedan januari 2008, fick hjälp av sin kristna församling att flytta från Medellin till två andra städer i Colombia. Men varje gång kom de henne och hennes föräldrar på spåren. Till slut fick hon rådet att gå i exil och det var så hon anlände till USA.

Via min källa och kontakt fick jag nya uppgifter och det colombianska åklagarämbetet försökte via en rad samtal med denne reporter att komma i kontakt med kvinnan som var mottagaren av e-posten som Nancy Esther Zapatas skickade den 31 oktober 2007 och som blev motivet för hennes och Diana Urregos död [3].

För e-posten beskrev gärningsmännen och uppdragsgivaren bakom mordet och helikopterolyckan där inte bara Juan Pedro Moreno omkom, utan även piloten och två andra personer till. Till åklagarämbetets utredare sa jag att en reporter måste respektera källskyddet, i synnerhet med tanke på att alla de vittnen till Uribe som ”El Matarife”, Slaktaren, har mördats.


LÄS MER:

[1] viernes, 4 de enero de 2008
Colombia: Pedro Juan Moreno Villa habría sido asesinado
https://colomdick.blogspot.com/2008/01/colombia-pedro-juan-moreno-villa-habra.html

[2] lunes, 5 de abril de 2021
Colombia: Nuevos elementos en la muerte de Pedro Juan Moreno indican que fue asesinado. ¡Apuntan a Uribe! [1-2]
https://colomdick.blogspot.com/2021/04/colombia-nuevos-elementos-en-la-muerte.html

[3] martes, 13 de abril de 2021
Colombia: La muerte de Pedro Juan Moreno y las preguntas a la fiscalía sin respuestas [2-3]
https://colomdick.blogspot.com/2021/04/colombia-la-muerte-de-pedro-juan-moreno.html

 

Video: Matarife 2 "Señor Masacre" Capítulo 5 - "Buenos Muertos"
https://youtu.be/SzdabyvWOkM



https://youtu.be/SzdabyvWOkM

fredag 20 augusti 2021

USA pressade Colombia att ta emot 4000 afghanska USA-kollaboratörer. Är det världens ansvar att ta konsekvenserna efter USA:s upprepade folkmordskrig?

I direktsändning i colombiansk teve där Ivan Duque kunggör att Colombia kommer ta emot 4000 av USA närmaste män och kvinnor i Afghanistan. På hans högra sida Martha Lucia Restrepo, förmodligen världens tråkigaste vicepresident och dessutom högerextremist.

 



USA pressade Colombia att ta emot 4000 afghanska USA-kollaboratörer. Är det världens ansvar att ta konsekvenserna efter USA:s upprepade folkmordskrig?

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-08-20 / – Jimmy Carter sa för en tid sedan att under USA:s 245 år av självständighet har landet njutit av ett någorlunda lugn under bara 16 år, 16 år UTAN KRIG!

Det uppgav i morse chefredaktören för den sandinistiska radiostationen Radio La Primerisima, WILLIAM GRIGSBY i sitt program ”Gränslöst” [1] som sänder från Nicaraguas huvudstad Managua tre gånger i veckan.

Nu pressar Vita Huset dygnet runt världens stater att ”ta sitt ansvar och ta emot afghanska flyktingar”.

I Colombia finns det åtta miljoner INTERNFLYKTINGAR [SIC!], 8,000,000 som flytt från landsbygden till städernas bälten av misär, offer för ett krig som aldrig deklarerades mot folket för 60 år sedan och vars oerhörda konsekvenser USA är delansvarig i. Ta bara det faktum att under decennier upptogs den andra våningen i det som då kallades ”Krigsministeriet” i Bogota, nuvarande försvarsdepartementet, av ”Pentagons män och kvinnor i Bogota”! Det ger en fingervisning om vem som VERKLIGEN bestämde i detta geostratetiska och enormt resursrika Colombia.

 

Colombia accepterar 4 000 afghaner

Nästan elva timmar efter att William Grigsby stängt av mikrofonen och programmet, publicerade den colombianska dagstidningen El Tiempo i direktsändning president Ivan Duques tevesända tillkännagivande klockan 18.43 i dag, tisdag den 20 augusti 2021, att Colombia ska ta emot minst 4,000 afghaner [2] som var ”USA:s män och kvinnor” i det asiatiska landet där det inte finns en by som INTE har bombats av den folkmördarstat som självutnämnt sig till ”Frihetens försvarare i världen”. Vi förmodar att de är de direkta kollaboratörerna till folkmordet på det egna folket, verkställt av USA.

Bredvid Duque, med en fond av Colombias och USA:s Stjärnbaner stod även USA:s ambassadör i Colombia, PHILIP GOLDBERG, en professionell expert i hur man slår sönder nationer och splittrar upp folk och förvandlar dem till hatiska fiender, så som han gjorde i det forna Jugoslavien, med koncentration på Kosovoprovinsen.

Därifrån skickade State Departement han till Bolivia som ambassadör. I september 2008 trodde han att de kontrarevolutionära separatistiska krafterna i provinserna Santa Cruz, Tarija och ytterligare ett antal provinser kunde gå till offensiv via sina ”Civilkommittéer”, läs separatistkommittéer, för att stycka upp den första stat i Latinamerika med en indian som president, EVO MORALES.

Men styrkeförhållandena det året i Latinamerika var inte till USA-imperialismens fördel, Goldberg led ett svidande nederlag och avslöjades just det han var och är, en konspiratör mot de demokratiska och progressiva staterna i världen. Evo Morales kastade ut honom och USAID, som hade finansierat kuppmakarna, så som USAID gjorde inför statskuppen i november 2019 [3].

 

Dåvarande USA-ambassadören i Bolivia, Philip Goldberg samtalar med Civilkommitténs ordförande Ruben Costas strax innan Goldberg kastades ut från Bolivia för konspiration med den separatistiska USA-finansierade extremhögern.


Spred kollaboratörerna ”demokratins” eller USA:s utrikespolitik?

Och nu är Goldberg i Colombia och lever och arbetar i den största ”Bunkern” i världen, USA-ambassaden i Bogota. Han var ”otroligt nöjd med Ivan Duques besked”, sa han i ett färdigskrivet manuskript som han läste upp i den förinspelade videon.

– Vi är djupt tacksamma för Colombias disposition att ta emot de afghanska medborgare som arbetade med oss för att sprida demokratin och friheten i en region där dessa grundläggande värderingar av våra två länder (säger Goldberg som under talet vänder sig mot Ivan Duque) är mycket bristfälliga.

I Latinamerika är det Colombia, México, Costa Rica och Chile som säger sig ha beredvillighet att ta emot de afghanska yankeekollaboratörerna. Att de USA-vänliga regeringarna i Colombia, Chile och Costa Rica bockar och tar emot är ingen som helst överraskning.

Men att Mexiko har erbjudit att mildra USA-nederlaget och dess konsekvenser genom att ta emot afghanska kollaboratörer är inte bara populism, det är verkligen en politisk naivitet och godtrogenhet om att Grannen på andra sidan gränsen ska se på Mexiko med andra ögon om så sker. Inget kan vara felaktigare.

USA har inga vänner, bara intressen”, som han sa JOHN QUINCY ADAMS, USA:s 6:e president 1825-1829.

 

”CIA ljög hejdlöst”!

USA säger sig vilja ta emot dessa afghaner längre fram, varför tar de inte emot dem nu? Varför utöva sitt politiska och ekonomiska inflytande för att länder med långt mindre resurser och marginaler ska ta emot dem?

Och hur är det möjligt att Colombia, som har åtta miljoner internflyktingar ska kunna ta emot denna samling afghaner om Colombia inte är kapabel att skapa ett värdigt liv för sina egna internflyktingar, det högsta antalet internflyktingar i världen?

Och vem kan lita på löftet från en stat och regering där självaste f.d. CIA-chefen Mike Pompeo gapskrattande berättade inför universitetsstudenter att vad CIA gjorde (och fortfarande gör) var att ljuga hejdlöst och blåsa folk som de också bestal!




Ann Linde medskyldigt till folkmordet i Afghanistan

USA har som bekant bara haft 16 år av fred under sina 245 år av självständighet. Under de senaste tre decennierna har deras bomber slagit sönder nationer och folk. Och flyktingkatastrofen i världen blir bara värre som konsekvens av dessa krig. Men flyktingarnas antal från dessa krig som anländer till USA är mikroskopiska.

I stället är det länderna i Europa som fått bära det tyngsta lasset med följden av att främlingsfientlighet och rasism har ökat lavinartat. Och med den de fascistiska krafterna i Europa.

Om s-regeringen tar emot afghanska samarbetsmän utsätter de sig och Sverige samtidigt för fanatiska psykopatiska terrorister. USA startade kriget för 20 år sedan. Då är det också deras uppgift att avsluta det och uppfylla sitt ansvar. Och betala ett krigsskadestånd till det afghanska folket, vars summa måste vara gigantiskt. Med det kan det afghanska folket återuppbygga sitt sönderbombade land.

Den uppgiften är INTE Sveriges utan USA:s ansvar att uppfylla.

Ann Linde bör vakta sin tunga i stället för att ansvarslöst häva ur sig att hon ska ”inte betala en spänn till talibanerna”. Hennes regering är medskyldigt med USA till folkmordet i Afghanistan. Det obegripliga hände att Sverige skickade militär trupp till Afghanistan åren 2002-2021. Ett svart kapitel i Sveriges utrikespolitik, men som väl illustrerar Sveriges förändring från en fredssträvande stat i med stor prestige i världen till en simpel underordnad politisk dörrmatta till Vita Huset.

 


YLVA JOHANSSON tillhörde på 1990-talet Kommunistisk Ungdom (vpk:s ungdomsförbund) och gick vanligtvis iklädd en snygg "Thälman-keps" (Thälman var det tyska kommunistpartiets ordförande som mördades i ett tyskt koncentrationsläger).

lördag 7 augusti 2021

COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

 

Indianledaren Miguel Muchavisoy blev det 104:e offret bland folkliga och sociala ledare som mördats i Colombia under 2021. I 64 massakrer har fler än 200 colombianer gått samma väg. Men svenska UD är mer intresserad av att sälja Wallenberggruppens JAS-39 Gripen till statsterrorismens Colombia än att protestera mot det urskillningslösa våldet mot folket.



COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-08-07 / Hittills i år har 104 ledare ut folkrörelsen i Colombia mördats, exkluderat aktivister med flera samtidigt som igår, fredag verkställdes den 64:e massakern hittills under 2021 i Colombia. Om det hade varit Kuba, Venezuela eller Nicaragua vet vi vad reaktionen på världens nyhetsredaktioner hade blivit. Men nu är samma medier, inklusive de svenska (och UD&Linde) knäpptysta!

MIGUEL MUCHAVISOY var en av dessa 104 ledare. Han ledde sitt indianfolk i den lilla kommunen Sibundoy, i djungellänet Putumayo, södra Colombia, ett grannlän med Ecuador.

Muchavisoy arbetade med naturmedicin sedan ungdomen. Enligt människorättsorganisationen Indepaz var han en av motståndarna till mega-gruv-projektet i Sibundoy och i denna region opererar också paramilitärer i tjänst hos de transnationella gruv- och energibolagen.


"PLAN COLOMBIA: "USA levererar vapnen medan Colombia står för offren"! menar FARC-gerillans politiska frontorganisation, Movimiento Bolivariano på skylten.


USA:s antigerillaplan

Länet Putumayo är i praktiken uppstyckat av transnationella oljebolag sedan flera decennier. Därför utgjorde USA:s antigerillaplan, ”PLAN COLOMBIA” i första hand en plan mot gerillan än den påstådda kampen mot kokabuskplantagerna. FARC-gerillan kontrollerade stora delar av Putumayo innan fredsavtalet i november 2016.

När Plan Colombia inleddes för 20 år sedan fanns det 110.000 hektar uppodlad mark av kokabuskarna. I dag registrerar FN-myndigheterna hela 245.000 hektar, vilket bekräftar den politiska oppositionens kritik och motstånd mot planen för den skulle underlätta de transnationella bolagens övertagandet av Colombias naturresurser snarare än att bekämpa narkotikakartellerna i landet.

Som ett annat resultat har USA:s Södra Militärkommando och Pentagon med tacksamhet tagit emot sju colombianska militärbaser, sex av dem riktade mot Venezuela. En av dessa är svenskbyggd, marinbasen Bahia Malaga på Colombias stillahavskust, byggd av den gamla folkpartisten Antonia X:son Johnssons byggföretag ABV (nuvarande NCC). På marinbasen härbärgerar nu USA-marinen.



 

Massaker i kommunen ”Hundra år av ensamhet”

Samtidigt som indianledaren Miguel Muchavisoy mördades i södra Colombia genomfördes en massaker i norra Colombia, närmare bestämt på den plats som nobelpristagaren i litteratur, Gabriel Garcia Marquez roman ”Hundra år av ensamhet”, utspelades, i den lilla kommunen i Sierra Nevada, Aracataca, i länet Magdalena. Tre mäniskor massakrerades av skotten. En av de tre var bara 15 år.

Det är i denna del av Colombia där USA-bolaget United Fruit Co beordrade den konservativa regeringens militär att massakrera 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Där är källan till Garcia Marquez´ underbara roman. Med Bibeln mot himlen begärde arbetarna och deras familjer en förbättring av de miserabla levnadsförhållanden de levde under. Svaret blev maskingevärseld och blodet som flöt i strida strömmar i dikesrenarna. Fortfarande är statsterrorismen en Institution i den colombianska oligarkins regeringsutövande.

Carmens man Adan var kassör i det lokala bananfacket i Cienaga, samma region som Aracataca och  mördades av paramilitären. De opererade i tjänst hos Chiquita, Dole och colombianska bananföretag i denna region och tog ut fyra cent per exporterad bananlåda av de transnationella bolagen. Bilden illustrerar att den sociala verkligheten inte har förändrats mycket sedan blodbadet 1928, beordrat av United Fruit Co, dagens Chiquita. FOTO: DICK E.


Massaker Nr. 64: fyra mördade

Igår, den 6 augusti trängde beväpnade män in i ett hem i bostadsområdet San Antonio i södra Bogota, närmare bestämt i kommunen Soacha, känd för att terroriseras av de paramilitära dödsskvadronerna `Las Aguilas´, som av människorättsorganisationerna anses vara en dödsskvadron i tjänst hos den militära underrättelsetjänsten. Tre män och en kvinna avrättades. Enligt Indepaz (El Instituto de Estudios para el Desarrollo y la Paz) utgjorde denna massaker Nr. 64 hittills i år.

Denna del av södra Bogota är extremt fattig och här lever uppskattningsvis fem miljoner människor. Soacha var en bastion under generalstrejken som inleddes den 28 april i år och pågick under över tio veckor. Folkupproret trotsade både dessa para-statliga dödsskvadroner som Duqueregimens öppna hot mot de protesterande:

”Duque tar fler liv än vad pandemin gör”, var en vanlig kommentar från vanliga colombianer som kanske aldrig tidigare hade deltagit i den landsomfattande protesten.

 

Bostadsområdet San Antonio, i kommunen Soacha, södra Bogota.


Fattigdomen i södra Bogota är hjärtskriande, som på bilden för 10-barnsfamiljen Carmen Alicia Florian. Temperaturen går ibland under noll-strecket på natten på de 2500 meters höjd som Bogota ligger på, och solen bränner under dagen i människornas kinder. FOTO: DICK EMANUELSSON.


torsdag 5 augusti 2021

Colombia blöder: Tysk journalist som bevakade protesterna utsattes för hot och ett attentat men deporterades av Ivan Duque samtidigt som hennes colombianska vän avled av de tre kulorna han sköts med

 

Linda Marlene Sprößer bevakade folkupproret från Motståndets centrum i Colombia, staden Cali. På bilden poserar hon tillsammans med "Den Första Linjen".



Colombia blöder: Tysk journalist som bevakade protesterna utsattes för hot och ett attentat men deporterades av Ivan Duque samtidigt som hennes colombianska vän avled av de tre kulorna han sköts med


“Den 28 juli dog en del av mig”!

 

Det är den tyska kollegan Linda Marlene Sprößer som tog avsked i ett långt avskedsbrev till sin colombianske vän JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ. Det är ett avsked som inte lämnar någon oberörd. Hon deporterades till Tyskland samma dag som hennes vän avled av de tre kulorna han tog emot i huvudet av mördarna.

 

Den tyska journalisten Linda bevakade protesterna i Colombia under Folkupproret med staden Cali som centrum. Men hon var som alla människor med mänskliga sinnen inte oberörd vad som hon såg när den fascistiska statsapparaten attackerade, mördade, torterade och plågade alla människor, främst de som utgjorde ”La Linea Primera”, den första linjen av de protesterande som med sköldar och hjälmar utgjorde ett skydd för övriga demonstranter.

 

Det påverkade denna 33-åriga tyska som allt mer kände sig som en del av upprorsrörelsen mot den stat som ser sina egna landsmän som ”den inre fienden”, allt enligt Pentagons Manual om ”den Nationella Säkerhetsdoktrinen”.

 

För hennes artiklar och reportage till de tyska medierna blev hon mordhotad, och varnad av myndigheterna.


I ovanstående kommentar i Facebook publiceras ett av de sublima nästan direkta mordhoten mot henne, som anklagas för att stödja FARC-gerillan och "strejkterroristerna, en verklig horunge"! Den 22 juli utsattes hon för ett attentat som kostade hennes vän livet.



Men Linda knep inte käft och statsterrorismen trädde i aktion den 22 juli när Linda och hennes colombianske vän JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ utsattes för ett attentat. Kulan gjorde en repa i Lindas kropp men hennes kamrat Jhoan blev allvarligt sårad av kulorna.

 

Fascismen, förkroppsligad i regimen ledd formellt av Alvaro Uribe och hans underhuggare, president Ivan Duque, men i verkligheten är det den lilla grupp av colombianska oligarker och USA-ambassadens uppdragsgivare som styr landet fattade beslutet att deportera Linda Marlene Sprößer från Colombia till Tyskland och strax innan deporteringen fick hon beskedet om att hennes vän och kamrat Jhoan hade avlidit den 28 juli 2021 av det dussin kulor hans kropp hade tagit emot av fascisterna.

 

”Jag grät den tolv timmar långa flygningen till Tyskland och jag landade levande men död i själen”, sa Linda i sitt brev nedan.

 

Så är Colombia och USA:s främsta allierade i Sydamerika. Där spelar det ingen roll om fackföreningsledare, människorättsaktivister, vänsterns framstående personligheter mördas i massor. USA och Vita Huset kommer ALDRIG att utfärda några sanktioner mot sina ”Son of a bitch”, som Franklin Roosevelt uttryckte saken över Anastasio Somoza, för ”han är ju vår Son of a Bitch”!

 

Dick Emanuelsson / Tegucigalpa.


Hennes colombianske vän, Jhoan Sebastián Bonilla Bermúdez.


 

Linda Marlene Sprößer:

 

El 28 de julio a las 07:40 pm murió una parte de mí. A las 7:40 de la noche tuve que embarcar el vuelo a Alemania y el momento cuando entré el avión ¡falleció mi ángel de la guardia JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ y quiero que todo el mundo sepa su nombre! Quiero que hasta el fin de este mundo se haga conocer su historia. 

 

Siento tanto dolor que no sé cómo sobrevivir, como aguantar este dolor que me mata de adentro y es lo más fuerte que he sufrido en mi vida.

 

Recibí el mensaje de su partida cuando el avión iba a despegar. Primero no pude respirar y pensé que mi corazón va a dejar de latir. Pero después de algunos segundos empecé a gritar y gritar y llorar sin parar. Estuve en la última fila del avión y hasta que la primera fila con sus 250 pasajeros se escucharon mis gritos y así hice los a pilotos cancelar el despegue. Nadie me podía calmar hasta que el capitán vino para tratar de consolarme.

 

Seguí gritando y llorando por los próximos 12 horas del vuelo y les juro que no aguanto más muertos. Pensé que me voy a morir con él en este avión. Aterricé en Alemania viva pero muerta por adentro. Después tuve que esperar hasta todos los pasajeros hayan desembarcado - y en vez de estar enojados por las molestias que causé durante todo el vuelo - cada uno nos aplaudió, nos agradeció y nos abrazó - algunos llorando - por nuestra dedicación y voluntad impertérrita. 

 

Ahora les suplico con todo mí ser hacer conocido la vida de JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ. Aunque recordar todo es lo que más me duele - igual es lo más importante para mí en este momento. Les voy a contar la verdad sobre los hechos aunque ya por solamente expresarla me pongo en peligro: 

 

Conocí a  JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ  el 3 de mayo en mi primer día en Puerto Resistencia. Lo conocí como la persona más firme y dedicada a la causa, a cambiar su país, a construir un futuro mejor para Colombia, para nuestros hijos y la próxima generación por venir. Él dio todo para su país, cada día y noche, hasta su propio pecho y vida  Lo conocí como la persona más noble y valiente que existe en este mundo, desde el primer día le he tenido tanto respeto y lo admiraba con todo lo que soy. Lo conocí como una persona de valores, con coraje como nadie lo tenía, un hombre de verdad que sabe hacer las cosas bien. Lo conocí como una persona que habla con el corazón en su mano y nunca nadie en mi vida jamás me dio abrazos tan largos y sinceros como él. Se convirtió en nuestra costumbre que compartimos cada día de nuevo cuando nos vimos en Puerto Resistencia y que nos hizo olvidarnos de todo por algunos segundos. Él me permitió tener el honor de conocer su gran corazón y su alma - y les juro que jamás he visto algo tan hermoso. 

 

Si me preguntan ¿quién era para mí?

 

¿Conocen este amor incondicional?

¿Que igual existe entre una mamá y su hijo o entre Dios y sus seres humanos?

Lo único que jamás quería fue verlo feliz - ver su sonrisa y verlo lleno de amor. Lo que tuvimos fue amor por la causa, un amor platónico que compartimos por luchar codo a codo y él siempre y a cada momento me trató con todo el respeto de este mundo. 

 

Hay una cita que me gusta mucho, se les dejo por acá: 

 

"No es como el amor a primera vista, en realidad. Es más como... si la gravedad se moviera de repente. Ya no es la tierra que te retiene aquí, ella es quien lo hace...Y nada importa más que ella. Y harías cualquier cosa por ella, serías cualquier cosa por ella. Te conviertes en lo que ella necesita que seas, ya sea un protector o un amante, o un amigo." 

 

Cuando empezaron las amenazas de muerte contra él por su dedicación a las protestas yo traté con todo de convencerle que se aleje de Puerto Resistencia. Pero él estaba tan comprometido a la causa, tan enfocado en mejorar su país que primero no aceptó ningún consejo. La situación se volvió más y más complicada, los dos recibimos más amenazas contra nuestra vida así que los dos tomamos la dura decisión de alejarnos del movimiento de la resistencia. 

 

El 22 de julio, el día del atentado, él me contactó en la mañana para preguntar si quería verme con él para hablar sobre las amenazas y todo lo que vivimos durante nuestro tiempo en PR. También yo quería verlo para decirle muchas cosas que antes nunca podían y para que por fin me haga caso y que deje todas sus actividades en las protestas para asegurar su integridad. Fue la primera vez que nos vimos fuera de los puntos de manifestación. Nos encontramos en el parque en el barrio las Ceibas al lado de la autopista Simón Bolívar y el destino al menos nos regaló 1 hora de estar vivos y juntos hasta que nos quitó todo con el atentado. 

 

A las 9:30 pm cambió toda mi vida cuando vino este sujeto y nos empezó a atacar a tiros sin hablar y sin parar. Llena de su sangre tenía que gritar por 5 minutos a todo pulmón hasta que por fin alguien nos ayudó porque por miedo nadie allá se quería meter. Tuvimos que llevarlo a 3 hospitales porque los primeros 2 estuvieron llenos. Y todo el tiempo él nunca se quejó, él luchó como el león que es. Lo único que siempre me pidió fue: ¡No me dejes solo, no me dejes solo nunca! Y yo le cumplí esa promesa que le di en esa noche. Tomé su mano y nunca la dejé y en el hospital estaba día y noche a su lado para proteger y cuidarlo. Me dijeron que iban por mí, que me van a buscar en el hospital y matar a mí también por seguir viva. Yo les respondí que así será entonces pero que nunca lo voy a dejar como él nunca me hubiera dejado a mí. 

 

Hasta que me detuvieron y expulsaron. Cuando vino el mensaje de su muerte me quedé sin aire. Después, cuando por fin podía respirar de nuevo, mis primeras palabras fueron: ¡¡¡Él murió porque yo lo dejé solo!!! Y las grité por todo el avión. Pero el dolor más insoportable todavía es nunca podré despedirme de él el funeral está por empezar en estos momentos y lo único de mí que le va a acompañar es mi casco que siempre llevé conmigo y que ahora está en las manos de su hermosa mamá.

Dios da sus batallas más duras a sus guerreros más verracos - JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ luchó tan fuerte y bravo por 142 horas. Él dio su vida por su patria y por ustedes!! ¡¡Que su muerte nunca sea en vano!! Desde lo más profundo de mi alma le suplico a toda Colombia: NO MÁS MUERTOS - NO MÁS SANGRE - NO MÁS ODIO - NO MÁS GUERRA ENTRE NOSOTROS MISMOS, TODOS SOMOS PUEBLO Y EL AMOR SIEMPRE SERÁ LA RESPUESTA. ...y lo único que quiero decir a quienes que lo asesinaron a sangre fría es que ensuciaron el nombre de Colombia a nivel mundial con vergüenza porque mataron a un gran guía y líder y junto a él una parte de mi vida. Pero también lo han convertido en una leyenda y ahora está inmortal  Me regalaron este dolor profundo que voy a sentir hasta el resto de mi vida. Ojalá que les de la satisfacción que buscaban, que solo Dios les juzgue y brinde su castigo merecido pero al cielo nunca. van. a. llegar, jamás. Amén. 

 

Compartir sobre su vida y dejar a este mundo saber que él fue uno de los seres humanos más extraordinarios que he conocido en mi vida es lo único que me mantiene viva ahora y yo estoy dispuesta a aguantar todo el dolor y nunca me arrepentiría de haberlo conocido - llegar a Puerto Resistencia fue lo mejor que me ha pasado porque me trajo a él. Y estoy agradecida por eso y lo digo con todo mi orgullo aunque el dolor plenamente me está matando. 

 

Saber que por su homicidio probablemente nunca habrá justicia en Colombia me está partiendo el corazón en pedazos. Por eso les pido que por favor ayúdenme para que su muerte al menos no haya sido en vano sino el inicio del cambio pacífico en este país Dejarlo ser conocido como el HÉROE que es, a su familia y a mí nos ayudará a sobrevivir. 

 

Pero ahora saben que hubo un hombre llamado JHOAN SEBASTIÁN BONILLA BERMÚDEZ y que él me salvó de todas las formas posibles que alguien puede ser salvado. Ni siquiera tengo una foto junto a él. Lo único que jamás vamos a tener son estas dos capturas de pantalla - la entrevista del 25 de mayo que me hizo Don Alberto de Canal 2 cuando él nunca se fue de mi lado y el 22 de julio en el hospital universitario cuando yo nunca me fui del lado de él.

 

Esta publicación va en honor y el nombre de cada herido y muerto que ha sufrido Colombia desde el 28 de abril 2021 cuando empezó el paro nacional. ¡Que ninguna víctima se quede en silencio!

¡Que cada nombre sea recordado para siempre !