COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

 

Indianledaren Miguel Muchavisoy blev det 104:e offret bland folkliga och sociala ledare som mördats i Colombia under 2021. I 64 massakrer har fler än 200 colombianer gått samma väg. Men svenska UD är mer intresserad av att sälja Wallenberggruppens JAS-39 Gripen till statsterrorismens Colombia än att protestera mot det urskillningslösa våldet mot folket.

COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-08-07 / Hittills i år har 104 ledare ut folkrörelsen i Colombia mördats, exkluderat aktivister med flera samtidigt som igår, fredag verkställdes den 64:e massakern hittills under 2021 i Colombia. Om det hade varit Kuba, Venezuela eller Nicaragua vet vi vad reaktionen på världens nyhetsredaktioner hade blivit. Men nu är samma medier, inklusive de svenska (och UD&Linde) knäpptysta!

MIGUEL MUCHAVISOY var en av dessa 104 ledare. Han ledde sitt indianfolk i den lilla kommunen Sibundoy, i djungellänet Putumayo, södra Colombia, ett grannlän med Ecuador.

Muchavisoy arbetade med naturmedicin sedan ungdomen. Enligt människorättsorganisationen Indepaz var han en av motståndarna till mega-gruv-projektet i Sibundoy och i denna region opererar också paramilitärer i tjänst hos de transnationella gruv- och energibolagen.

"PLAN COLOMBIA: "USA levererar vapnen medan Colombia står för offren"! menar FARC-gerillans politiska frontorganisation, Movimiento Bolivariano på skylten.

USA:s antigerillaplan

Länet Putumayo är i praktiken uppstyckat av transnationella oljebolag sedan flera decennier. Därför utgjorde USA:s antigerillaplan, ”PLAN COLOMBIA” i första hand en plan mot gerillan än den påstådda kampen mot kokabuskplantagerna. FARC-gerillan kontrollerade stora delar av Putumayo innan fredsavtalet i november 2016.

När Plan Colombia inleddes för 20 år sedan fanns det 110.000 hektar uppodlad mark av kokabuskarna. I dag registrerar FN-myndigheterna hela 245.000 hektar, vilket bekräftar den politiska oppositionens kritik och motstånd mot planen för den skulle underlätta de transnationella bolagens övertagandet av Colombias naturresurser snarare än att bekämpa narkotikakartellerna i landet.

Som ett annat resultat har USA:s Södra Militärkommando och Pentagon med tacksamhet tagit emot sju colombianska militärbaser, sex av dem riktade mot Venezuela. En av dessa är svenskbyggd, marinbasen Bahia Malaga på Colombias stillahavskust, byggd av den gamla folkpartisten Antonia X:son Johnssons byggföretag ABV (nuvarande NCC). På marinbasen härbärgerar nu USA-marinen.

 

Massaker i kommunen ”Hundra år av ensamhet”

Samtidigt som indianledaren Miguel Muchavisoy mördades i södra Colombia genomfördes en massaker i norra Colombia, närmare bestämt på den plats som nobelpristagaren i litteratur, Gabriel Garcia Marquez roman ”Hundra år av ensamhet”, utspelades, i den lilla kommunen i Sierra Nevada, Aracataca, i länet Magdalena. Tre mäniskor massakrerades av skotten. En av de tre var bara 15 år.

Det är i denna del av Colombia där USA-bolaget United Fruit Co beordrade den konservativa regeringens militär att massakrera 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Där är källan till Garcia Marquez´ underbara roman. Med Bibeln mot himlen begärde arbetarna och deras familjer en förbättring av de miserabla levnadsförhållanden de levde under. Svaret blev maskingevärseld och blodet som flöt i strida strömmar i dikesrenarna. Fortfarande är statsterrorismen en Institution i den colombianska oligarkins regeringsutövande.

Carmens man Adan var kassör i det lokala bananfacket i Cienaga, samma region som Aracataca och  mördades av paramilitären. De opererade i tjänst hos Chiquita, Dole och colombianska bananföretag i denna region och tog ut fyra cent per exporterad bananlåda av de transnationella bolagen. Bilden illustrerar att den sociala verkligheten inte har förändrats mycket sedan blodbadet 1928, beordrat av United Fruit Co, dagens Chiquita. FOTO: DICK E.

Massaker Nr. 64: fyra mördade

Igår, den 6 augusti trängde beväpnade män in i ett hem i bostadsområdet San Antonio i södra Bogota, närmare bestämt i kommunen Soacha, känd för att terroriseras av de paramilitära dödsskvadronerna `Las Aguilas´, som av människorättsorganisationerna anses vara en dödsskvadron i tjänst hos den militära underrättelsetjänsten. Tre män och en kvinna avrättades. Enligt Indepaz (El Instituto de Estudios para el Desarrollo y la Paz) utgjorde denna massaker Nr. 64 hittills i år.

Denna del av södra Bogota är extremt fattig och här lever uppskattningsvis fem miljoner människor. Soacha var en bastion under generalstrejken som inleddes den 28 april i år och pågick under över tio veckor. Folkupproret trotsade både dessa para-statliga dödsskvadroner som Duqueregimens öppna hot mot de protesterande:

”Duque tar fler liv än vad pandemin gör”, var en vanlig kommentar från vanliga colombianer som kanske aldrig tidigare hade deltagit i den landsomfattande protesten.

 

Bostadsområdet San Antonio, i kommunen Soacha, södra Bogota.

Fattigdomen i södra Bogota är hjärtskriande, som på bilden för 10-barnsfamiljen Carmen Alicia Florian. Temperaturen går ibland under noll-strecket på natten på de 2500 meters höjd som Bogota ligger på, och solen bränner under dagen i människornas kinder. FOTO: DICK EMANUELSSON.

COLOMBIA: Cynismens president-Trio

 

COLOMBIA: Cynismens president-Trio

Minns ni den konservative presidenten Andres Pastrana, han som hand i hand med Pentagon inledde Plan Colombia med förevändningen att bekämpa kokabuskarna i landet. Den odlade arealen vid den tidpunkten uppgick till cirka 110.000 hektar. Efter 20 års ”Plan Colombia” uppgår de i dag till det dubbla.

Nä, Plan Colombia var att överlämna det colombianska territoriet till Pentagon som av den efterföljande president Alvaro Uribe överlämnade sju colombianska militärbaser och intensifiera det planerade kriget för att ta över världens största oljereserver, de i grannlandet Venezuela. Eller som han sa, mycket mer öppenhjärtligare senator PAUL CORDWELL när debatten om PLAN COLOMBIA inleddes i USA-kongressen 1999: ”För att KONTROLLERA VENEZUELA (läs deras OLJA), är det nödvändigt att ockupera COLOMBIA MILITÄRT”!

Därför har Pastran, Uribe och Santos ALLTID stött USA:s krig på alla fronter mot Venezuela. För Pastranas del har det gått så långt, att han till och med kastade diplomatins alla titlar och innehåll och begav sig till Venezuela i tron att ”Pappa USA” skulle ge han beskydd.

Och där lät han sig fotograferas med vad som i Colombia kallas för ”Den Första Frontlinjen”s killar och tjejer. Men i Venezuela ville dessa USA-fortbildade ungdomar störta den patriotiska regeringen Chavez och senare Maduro och bli en om inte annekterad stat till USA så åtminstone så nära att vänstern och folket aldrig mer skulle kunna repetera den nya Folkmakten i Venezuela.

Därför öste Pastrana och hans avlagda presidentkollegor Uribe och Santos blommor över dessa våldsamma kuppmakare som blev ansvariga för över 140 mord och tusen skadade, bland dem chavister som brändes ihjäl av bensin. Men Pastrana gillade dessa kvalificerade mördare och kallade dem ”Frihetshjältar i kampen mot Madurodiktaturen”! Exakt samma raspiga skiva utfärdade Dödskalletrion över den nicaraguanska ”Dollar-oppositionens” barrikadgäng som utgjordes av mer eller mindre drogade och alkoholiserade gäng.

Men vad säger denne reaktionära överlevande relik om den egna ”Den Första Frontlinjen” i Colombia? Jo, att de är ”vandaler, en förlängd arm av Madurodiktaturens blodbesudlade gangsters” som förstör den colombianska ekonomin.

Kan man tänka sig hur avgrundslik skillnaden kan bli ibland.

Den colombianske Twittaren Alberto Ortiz Galind skriver på sitt konto följande:

”Detta foto av Andrés Pastrana visar hans stöd till den ”Första Linjen” i Venezuela vilket är en skam för colombianska ungdomar, som har försvunnit, torterats, mördats och kränkts för att de krävt ett bättre Colombia som han som president inte kunde ge dem”.

Dick Emanuelsson / Tegucigalpa

…………………….

“Esta foto de Andrés Pastrana apoyando a la Primera Línea en Venezuela (de guarimberos) es una desgracia para la juventud colombiana, la cual ha sido desaparecida, torturada, asesinada y violentada por exigir una mejor Colombia, la que él como presidente no fue capaz de dejarles”, escribe Alberto Ortiz Galind (@lbertoortiz) en su cuenta de Twitter.

Cuando Andrés Pastrana posaba con quienes protestaban en la República Bolivariana de Venezuela. Pero para él y el Establecimiento Colombiano, quienes protestan en Colombia son vándalos y terroristas 📷📸

“Esta foto de Andrés Pastrana apoyando a la Primera Línea en Venezuela (de guarimberos) es una desgracia para la juventud colombiana, la cual ha sido desaparecida, torturada, asesinada y violentada por exigir una mejor Colombia, la que él como presidente no fue capaz de dejarles”, escribe Alberto Ortiz Galind (@lbertoortiz) en su cuenta de Twitter.