Likheterna mellan krigets Afghanistan och statsterrorismens Colombia

Afghanistan och Colombia.

 

Likheterna mellan krigets Afghanistan och statsterrorismens Colombia

AV DICK EMANUELSSON

Tegucigalpa / 2021-08-26 / ”Varför är Afghanistan en internationell skandal medan Colombia, visserligen ett land med inre spänningar men som går att övervinna, ändå framställs demokratiskt? Varför är talibanregimen mer terroristisk än Uriberegimen (ledd av Ivan Duque)”?

Diana Carolina Alfonso

Den frågan ställer sig den colombianska journalisten DIANA CAROLINA ALFONSO i veckotidningen Voz´ senaste nummer.

Duqueregeringens beslut att acceptera Joe Bidens krav på att ta emot 4,000 afghanska kollaboratörer till USA:s krig under 20 år i Afghanistan har så klart satt igång en livlig debatt i det colombianska samhället. Landet har sedan decennier en egen intern flyktingkatastrof som resultat av den statliga terrorismen och den väpnade sociala konflikten som pågått i snart 60 år.

Men frågan reflekterar samtidigt att medierna, som till exempel svenska Dagens Nyheter, som under decennier har påstått att ”Colombia är Latinamerikas äldsta demokrati” anser just det, att Colombia är demokratiskt och Afghanistan under talibanerna är en terrorregim.

 

Nästa tre gånger fler internflyktingar i Colombia

Vad Diana Carolina gör är en jämförelse mellan de bägge länder under de senaste 20 åren. USA:s invasion sammanföll med Alvaro Uribes inledning på sin valkampanj för att vinna presidentmakten i maj 2002. Visserligen handlar det naturligtvis om två kulturellt och historiskt stora skillnader mellan staterna och folken, ett land under militärockupation och det andra med en inre väpnad konflikt. Men det finns ändå teman som är jämförbara.

Afghanistan hade 2019 35,7 miljoner invånare för 2019, medan Colombia hade cirka 50,3 miljoner invånare. I en rapport den 21 oktober 2020 uppgav Human Right Watch att antalet tvångsförflyttningar (desplazamientos) i Colombia hade nått 8,2 miljoner människor. Enligt FN-statistiken var det totala antalet förflyttningar i Afghanistan skäl relaterade till kriget 3,3 miljoner människor.

”Med andra ord, skriver Diana, är cirka 16 procent av den colombianska befolkningen internflyktingar i eget land medan i Afghanistan har drygt 9 procent av den totala befolkningen tvingats flytta från sitt hem.

Internflyktingar från bananregionen Uraba i norra Colombia nu i södra Bogotas kalla högplatå, som miljoner andra internflyktingar.

 

Trots fredsavtal fördubblades internflyktingarna

Uribelägret har alltid anklagat FARC-gerillan för att vara den ansvarige för internflykten i Colombia trots att människorättsorganisationerna i och utanför landet. Som till exempel hävdade HRW att paramilitären (statens förlängda terrorgren) och staten, det vill säga armén och den militariserade polisen ansvarade för 80 procent av den inre tvångsförflyttningen av colombianer.

Eftersom den stora majoriteten av FARC-gerillan lade ned vapnen i november 2012 kan Uribes språkrör inte längre anföra detta argument när en rapport från Folkombudsmannen talar om att internflyktingarnas antal under första halvåret 2021 fördubblades, jämfört med föregående 2020.

 

Tre gånger fler mord i Colombia

Under 2018 uppgick antalet dödade civila med anledning av USA:s invasion i Afghanistan till 3800 fall, det högsta antalet på ett decennium. Två tredjedelar av dessa dödsfall utpekades de väpnade oppositionsgrupperna, däribland talibanerna som de ansvariga, enligt en rapport som publicerades 2019 av FN: s biståndsmission i landet, UNAMA, och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

I Colombia registrerades 12,130 mord enbart under 2018, enligt den rättsmedicinska myndigheten. Dessa siffror är bara jämförbara med 2014 då det 12,626 mord rapporterades.

I samhället Mapiripan i länet Meta mördades över 50 bybor när paramilitären torterade och bokstavligen slaktade en efter en vid samhällets lilla slakteri. General Oscatequi dömdes till 40 års fängelse.

Narkotikan: Heroin visavi Kokain

Diana Carolina Alfonso citerar officiella siffror vad som rör två av världens främsta producenter av tung narkotika, som heroin och kokain.

”Även om siffrorna om världsproduktion och distribution av narkotika alltid är uppskattningar, har den globala kampen mot droger fokuserats på två kritiska fall: produktion och export av kokain i det colombianska fallet, och heroin i det afghanska fallet. Den spanska dagstidningen El Diario de España rapporterade att Afghanistan hade en opiumproduktion 2017 med ett relativt värde som pendlade mellan 4100-6600 miljoner dollar. Den summan motsvarar en kvantitet från 900 ton heroin av god kvalitet, enligt en ny rapport från Office of the Special Inspector for the Reconstruction of Afghanistan, SIGAR”.

”I ett publicerat dokument från förra året av European Monitoring Center for Narcotics and Drug Addiction, EMCDDA slog Colombia sitt eget rekord genom att exportera 1137 ton kokain (jämfört med rekordåret 2008). En annan källa, den här gången en FN-rapport från British Financial Times Press, varnade FN för att kokainproduktionen mellan 2012 och 2017 ökade med mer än 250 procent. Alla källor indikerar att ökningen av kokainproduktionen har blivit enorm efter att PLAN COLOMBIA undertecknades med USA”.

1 maj i Stockholm, "Mot Plan Colombia". FOTO: DICK EMANUELSSON

DEA, ”Världens största drogkartell”!

När Plan Colombia inleddes för drygt 20 år sedan i Colombia var den odlade arealen av kokabuskar cirka 100.000 hektar. I dag uppger FN-organen att den arealen har mer än fördubblats, trots att nämnde Uribe i oktober 2010 överlämnade sju colombianska militärbaser till Pentagon som även har installerat radarinstallationer över det nära 1,3 miljoner kvadratkilometer stora territoriet med målet att ”bekämpa drogtrafiken”.

Inte för inte kallar latinamerikanerna USA:s antinarkotikaorgan DEA för den ”Största drogkartellen i världen”!

Med siffrorna ovan i form av brott mot de mänskliga rättigheterna står USA och Uribe-administrationerna i en särklass, jämfört med talibanerna och Afghanistan. Men i det senare fallet talade president Bush 2001 om att demokratin skulle upprättas och terrorismen utplånas. Medierna och USA:s ”NGO:s”, som skapades och etablerades i det asiatiska landet genomförde permanenta melodramatiska ”kampanjer till förmån för den afghanska kvinnan” men sa inte något om att det i landet knappt finns en by som inte har sprängts sönder av USA:s flygvapen.

Den politiska och fysiska utrotningen i Colombia

Och medan Ivan Duque och Latinamerikas extremhöger kampanjerar mot ”den venezuelanska diktaturen”, skjuts varje dag ledare från den colombianska folkrörelsen eller gerillasoldater som lagt ner vapnen för fem år sedan.

Medierna, Joe Biden, Ann Linde och EU:s Ursula Gertrud von der Leyen tiger. Även de anslår generöst miljoner dollar till ”NGO-industrin” i Colombia ”till förmån för gatubarn, kvinnor och utbildning av unga i demokrati”.

Samtidigt anländer de med regeringsdelegationer till landet som uppvisar och registrerar de värsta brotten mot de mänskliga rättigheterna i världen, till och med värre än de i Afghanistan och vill saluföra sin egen krigsindustri, som till exempel JAS-39 Gripen.

 

Källa: https://semanariovoz.com/colombia-peor-que-afganistan/

 

COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

 

Indianledaren Miguel Muchavisoy blev det 104:e offret bland folkliga och sociala ledare som mördats i Colombia under 2021. I 64 massakrer har fler än 200 colombianer gått samma väg. Men svenska UD är mer intresserad av att sälja Wallenberggruppens JAS-39 Gripen till statsterrorismens Colombia än att protestera mot det urskillningslösa våldet mot folket.

COLOMBIAS FOLK fortsätter att förblöda: Indianledare mördad och den 63:e och 64:e massakern hittills i år skördar nya offer!

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-08-07 / Hittills i år har 104 ledare ut folkrörelsen i Colombia mördats, exkluderat aktivister med flera samtidigt som igår, fredag verkställdes den 64:e massakern hittills under 2021 i Colombia. Om det hade varit Kuba, Venezuela eller Nicaragua vet vi vad reaktionen på världens nyhetsredaktioner hade blivit. Men nu är samma medier, inklusive de svenska (och UD&Linde) knäpptysta!

MIGUEL MUCHAVISOY var en av dessa 104 ledare. Han ledde sitt indianfolk i den lilla kommunen Sibundoy, i djungellänet Putumayo, södra Colombia, ett grannlän med Ecuador.

Muchavisoy arbetade med naturmedicin sedan ungdomen. Enligt människorättsorganisationen Indepaz var han en av motståndarna till mega-gruv-projektet i Sibundoy och i denna region opererar också paramilitärer i tjänst hos de transnationella gruv- och energibolagen.

"PLAN COLOMBIA: "USA levererar vapnen medan Colombia står för offren"! menar FARC-gerillans politiska frontorganisation, Movimiento Bolivariano på skylten.

USA:s antigerillaplan

Länet Putumayo är i praktiken uppstyckat av transnationella oljebolag sedan flera decennier. Därför utgjorde USA:s antigerillaplan, ”PLAN COLOMBIA” i första hand en plan mot gerillan än den påstådda kampen mot kokabuskplantagerna. FARC-gerillan kontrollerade stora delar av Putumayo innan fredsavtalet i november 2016.

När Plan Colombia inleddes för 20 år sedan fanns det 110.000 hektar uppodlad mark av kokabuskarna. I dag registrerar FN-myndigheterna hela 245.000 hektar, vilket bekräftar den politiska oppositionens kritik och motstånd mot planen för den skulle underlätta de transnationella bolagens övertagandet av Colombias naturresurser snarare än att bekämpa narkotikakartellerna i landet.

Som ett annat resultat har USA:s Södra Militärkommando och Pentagon med tacksamhet tagit emot sju colombianska militärbaser, sex av dem riktade mot Venezuela. En av dessa är svenskbyggd, marinbasen Bahia Malaga på Colombias stillahavskust, byggd av den gamla folkpartisten Antonia X:son Johnssons byggföretag ABV (nuvarande NCC). På marinbasen härbärgerar nu USA-marinen.

 

Massaker i kommunen ”Hundra år av ensamhet”

Samtidigt som indianledaren Miguel Muchavisoy mördades i södra Colombia genomfördes en massaker i norra Colombia, närmare bestämt på den plats som nobelpristagaren i litteratur, Gabriel Garcia Marquez roman ”Hundra år av ensamhet”, utspelades, i den lilla kommunen i Sierra Nevada, Aracataca, i länet Magdalena. Tre mäniskor massakrerades av skotten. En av de tre var bara 15 år.

Det är i denna del av Colombia där USA-bolaget United Fruit Co beordrade den konservativa regeringens militär att massakrera 3000 bananarbetare med familjer den 5 december 1928. Där är källan till Garcia Marquez´ underbara roman. Med Bibeln mot himlen begärde arbetarna och deras familjer en förbättring av de miserabla levnadsförhållanden de levde under. Svaret blev maskingevärseld och blodet som flöt i strida strömmar i dikesrenarna. Fortfarande är statsterrorismen en Institution i den colombianska oligarkins regeringsutövande.

Carmens man Adan var kassör i det lokala bananfacket i Cienaga, samma region som Aracataca och  mördades av paramilitären. De opererade i tjänst hos Chiquita, Dole och colombianska bananföretag i denna region och tog ut fyra cent per exporterad bananlåda av de transnationella bolagen. Bilden illustrerar att den sociala verkligheten inte har förändrats mycket sedan blodbadet 1928, beordrat av United Fruit Co, dagens Chiquita. FOTO: DICK E.

Massaker Nr. 64: fyra mördade

Igår, den 6 augusti trängde beväpnade män in i ett hem i bostadsområdet San Antonio i södra Bogota, närmare bestämt i kommunen Soacha, känd för att terroriseras av de paramilitära dödsskvadronerna `Las Aguilas´, som av människorättsorganisationerna anses vara en dödsskvadron i tjänst hos den militära underrättelsetjänsten. Tre män och en kvinna avrättades. Enligt Indepaz (El Instituto de Estudios para el Desarrollo y la Paz) utgjorde denna massaker Nr. 64 hittills i år.

Denna del av södra Bogota är extremt fattig och här lever uppskattningsvis fem miljoner människor. Soacha var en bastion under generalstrejken som inleddes den 28 april i år och pågick under över tio veckor. Folkupproret trotsade både dessa para-statliga dödsskvadroner som Duqueregimens öppna hot mot de protesterande:

”Duque tar fler liv än vad pandemin gör”, var en vanlig kommentar från vanliga colombianer som kanske aldrig tidigare hade deltagit i den landsomfattande protesten.

 

Bostadsområdet San Antonio, i kommunen Soacha, södra Bogota.

Fattigdomen i södra Bogota är hjärtskriande, som på bilden för 10-barnsfamiljen Carmen Alicia Florian. Temperaturen går ibland under noll-strecket på natten på de 2500 meters höjd som Bogota ligger på, och solen bränner under dagen i människornas kinder. FOTO: DICK EMANUELSSON.

COLOMBIA: Cynismens president-Trio

 

COLOMBIA: Cynismens president-Trio

Minns ni den konservative presidenten Andres Pastrana, han som hand i hand med Pentagon inledde Plan Colombia med förevändningen att bekämpa kokabuskarna i landet. Den odlade arealen vid den tidpunkten uppgick till cirka 110.000 hektar. Efter 20 års ”Plan Colombia” uppgår de i dag till det dubbla.

Nä, Plan Colombia var att överlämna det colombianska territoriet till Pentagon som av den efterföljande president Alvaro Uribe överlämnade sju colombianska militärbaser och intensifiera det planerade kriget för att ta över världens största oljereserver, de i grannlandet Venezuela. Eller som han sa, mycket mer öppenhjärtligare senator PAUL CORDWELL när debatten om PLAN COLOMBIA inleddes i USA-kongressen 1999: ”För att KONTROLLERA VENEZUELA (läs deras OLJA), är det nödvändigt att ockupera COLOMBIA MILITÄRT”!

Därför har Pastran, Uribe och Santos ALLTID stött USA:s krig på alla fronter mot Venezuela. För Pastranas del har det gått så långt, att han till och med kastade diplomatins alla titlar och innehåll och begav sig till Venezuela i tron att ”Pappa USA” skulle ge han beskydd.

Och där lät han sig fotograferas med vad som i Colombia kallas för ”Den Första Frontlinjen”s killar och tjejer. Men i Venezuela ville dessa USA-fortbildade ungdomar störta den patriotiska regeringen Chavez och senare Maduro och bli en om inte annekterad stat till USA så åtminstone så nära att vänstern och folket aldrig mer skulle kunna repetera den nya Folkmakten i Venezuela.

Därför öste Pastrana och hans avlagda presidentkollegor Uribe och Santos blommor över dessa våldsamma kuppmakare som blev ansvariga för över 140 mord och tusen skadade, bland dem chavister som brändes ihjäl av bensin. Men Pastrana gillade dessa kvalificerade mördare och kallade dem ”Frihetshjältar i kampen mot Madurodiktaturen”! Exakt samma raspiga skiva utfärdade Dödskalletrion över den nicaraguanska ”Dollar-oppositionens” barrikadgäng som utgjordes av mer eller mindre drogade och alkoholiserade gäng.

Men vad säger denne reaktionära överlevande relik om den egna ”Den Första Frontlinjen” i Colombia? Jo, att de är ”vandaler, en förlängd arm av Madurodiktaturens blodbesudlade gangsters” som förstör den colombianska ekonomin.

Kan man tänka sig hur avgrundslik skillnaden kan bli ibland.

Den colombianske Twittaren Alberto Ortiz Galind skriver på sitt konto följande:

”Detta foto av Andrés Pastrana visar hans stöd till den ”Första Linjen” i Venezuela vilket är en skam för colombianska ungdomar, som har försvunnit, torterats, mördats och kränkts för att de krävt ett bättre Colombia som han som president inte kunde ge dem”.

Dick Emanuelsson / Tegucigalpa

…………………….

“Esta foto de Andrés Pastrana apoyando a la Primera Línea en Venezuela (de guarimberos) es una desgracia para la juventud colombiana, la cual ha sido desaparecida, torturada, asesinada y violentada por exigir una mejor Colombia, la que él como presidente no fue capaz de dejarles”, escribe Alberto Ortiz Galind (@lbertoortiz) en su cuenta de Twitter.

Cuando Andrés Pastrana posaba con quienes protestaban en la República Bolivariana de Venezuela. Pero para él y el Establecimiento Colombiano, quienes protestan en Colombia son vándalos y terroristas 📷📸

“Esta foto de Andrés Pastrana apoyando a la Primera Línea en Venezuela (de guarimberos) es una desgracia para la juventud colombiana, la cual ha sido desaparecida, torturada, asesinada y violentada por exigir una mejor Colombia, la que él como presidente no fue capaz de dejarles”, escribe Alberto Ortiz Galind (@lbertoortiz) en su cuenta de Twitter.

 

Colombia och SVT:s journalistiska fattigdomsbevis

 

Colombias försvarsminister Carlos Holmes Trujillo framträdde i dag och påstod att 130.000 hektar kokabuskodlingar hade förstörts under 2020. Och SVT vidarebefordrade uppgifterna utan att ifrågasätta uppgifterna och ge en bakgrund. Samme försvarsminister var ambassadör i Stockholm 2003-2006 då ansvarig för chef för den 1:e sekreterare som spionerade på de colombianska politiska flyktingarna i Sverige. FOTO: Colombias försvarsdepartement.

Colombia och SVT:s journalistiska fattigdomsbevis

AV DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2021-01-02 / I en video producerad i dag av Colombias försvarsdepartement och som samma dag publiceras av SVT, presenteras siffror om förstörda kokabusksfält som vid en första titt kan vara anmärkningsvärda.

För jämförs de med tidigare års siffror över förstörda kokabuskfält blir sanningshalten i det colombianska försvarsdepartements presskommuniké och SVT:s ”reportage” i allra högsta grad mager.

SVT:s journalist Malin Johansson, som har skrivit texten på SVT:s webbsida presenterade i dag den 2 januari 2021 en i princip kalkerad presskommuniké från det colombianska försvarsministeriet [1]. Johansson citerar bara ministeriets siffror över arealer med kokabuskar som förstörts under 2020 och som presenterades i den kopierade SVT-videon från ministeriets presstjänst där försvarsministern CARLOS HOLMES TRUJILLO presenterade sina från sitt sammanhang tagna siffror, siffror som SVT inte ifrågasätter.

För så här skriver SVT efter varje publicerad artikel på sin webb:

”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet” [2].

Och vad är det försvarsminister Carlos Holmes Trujillo säger:

”130 000 hektar (med kokabuskar) har förstörts vilket innebär att 115.440 kilo kokain inte kommer att produceras.

Vad han och Johansson inte nämner är VAD vi kan jämföra dessa ”130.000 hektar förstörda kokafält” med? Hur stor var arealen kokabusksfält 2019 och hur mycket framställd KOKAIN producerades 2019 respektive 2020? Då blir försvarsministerns och SVT:s siffror relevanta.

ATT JOHANSSON BORDE VARA FÖRSIKTIG med att kalkera uppgifter från det ministerium som är källan till ”los Falsos Positivos”, det vill säga utomrättsliga avrättningar av civila som skjutits ihjäl av armén men som presenterats som ”gerillasoldater stupade i strid med militären”, det är en princip som alla journalister med erfarenhet av att bevaka Colombia känner till. Människorättsorganisationerna uppskattar antalet utomrättsligt avrättade till över 5000 colombianer.

Lås oss då titta på en mer seriös källa vad gäller kokabuskar och antal hektar från ”El programa de Monitoreo de Cultivos Ilícitos, UNODC”, FN:s program för de olagliga (kokabusk)odlingarna” i Colombia.

Detta program har i princip följt utvecklingen i landet av den uppodlade arealen kokabuskar sedan 2003, strax efter att USA:s PLAN COLOMBIA sjösattes, en plan som i verkligheten hade sin udd riktad mot gerillan mer än oron för att eliminera kokabuskarna.

Med PLAN COLOMBIA inleddes besprutningarna med växtgiftet glisofat. Angela Bernal, från ursprungsbefolkningen Delsaiindianerna i länet Guaviare hade ett halvt hektar kokabuskar för att finansiera sin sons studier i staden men som brändes av växtgiftet. Till och med i staden Calamar besprutades och brändes odlingar av tomater, papaya, bananer, ananas och manioka. FOTO: DICK EMANUELSSON.

NÄR PLAN COLOMBIA INLEDDES 2000-2001 existerade det cirka 110.000 hektar av mark som hade såtts med kokabuskar. I sin rapport för bokslutet 2004 skrev Antonio Maria Costa, verkställande direktör för FN:s kontor för Narkotika och Brottslighet att ”för fjärde året i rad har kokaodlingarna minskat och visar en total areal på 80.000 hektar, vilket är en minskning av sju procent jämfört med 2003” [3].

Låt oss då hoppa till 2019 för att få fram hur stor areal av kokabuskar som var uppodlad. För då får vi en mer relevant jämförelse om vad som har hänt och jämför siffrorna med 2020 men framför allt, hur stor var produktionen av KOKAIN 2019 och 2020?

 

DEN 6 MARS 2020 INTERVJUADE den tyska nyhetsbyrån DW PIERRE LAPAQUE, FN:s Högkommissionär i Colombia i kampen mot drogerna. Han var pessimistisk över utvecklingen.

– Colombia registrerar det högsta antalet grödor sedan vi började mäta, även om arealen har minskat en aning har produktionen av KOKAIN ökat [4], summerade Lapaque.

Den 17 juni 2020 framträdde president IVAN DUQUE på en presskonferens i Bogota och uppgav glädjestrålande att den uppodlade kokabuskarealen hade reducerats med nio procent (9 %) under 2019.

Den odlade arealen 2018 uppgick till 169.000 hektar och minskade till 154.000 hektar år 2019. Han hävdade då att ”minskningen var den största på sex år” [5].

Det är siffror som tagits fram gemensamt mellan FN-organet SIMCI (Sistema Integrado de Monitoreo de Cultivos Ilícitos) och det andra FN-organet mot Organiserad Brottslighet och Droger, UNODC.

Men vad Duque och det colombianska försvarsdepartementen då INTE uppgav var att produktionen av KOKAIN hade ökat med 1,5 procent!

Samma dag uppgav försvarsdepartementet att de väpnade styrkorna hade ”förstört 94.670 hektar kokabuskodlingar” [6].

 

OCH DET ÄR MÖJLIGT ATT SIFFRAN i sig är korrekt. Men för en läsare eller tittare som inte har ett hum om hur man ska se på temat om kokabuskodlingarna i Colombia eller andra länder så handlar det i botten om en socio-ekonomisk fråga.

För hur är det möjligt att militären i Colombia eliminerar nästan 100.000 hektar år 2019 av en sammanlagd areal på 154.000 hektar, vilket enligt matematiska uträkningar vid handen ger att då ÅTERSTÅR det bara 54.000 hektar av kokabuskar?
Lägger vi dessutom till dagens siffror från försvarsminister Holmes Trujillo, som hävdar att militären år 2020 eliminerade ytterligare 130.000 hektar, då inser vi att denna siffermatematik har en djupare dimension för det blir ett UNDERSKOTT på 124.600 hektar.

MEN JOHANSSON OCH SVT ger inte denna bredare bakgrund kring ett komplex tema som kokaodlingarna i Colombia. . Som till exempel ORSAK och VERKAN, om avsaknaden av en verklig JORDREFORM som är den centrala frågan om varför bönderna efter varje ”framgångsrik historisk reducering av kokabuskarealerna” återvänder och odlar nya buskar år efter år.

Där skulle SVT och Johansson finna en bakgrund. För det är ju det som SVT försäkrar läsaren och tittaren, nämligen att ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet”. 

Att militären i Colombia i dag har genomfört är ett desperat försök att blidka USA och Donald Trump. Denne har, när siffrorna presenterades 2020 om de 154.000 hektaren kokabuskar hotat med indragen hjälp och att placera det främsta kokainproducerade landet i världen på en lista över just DROG-länder. Trumps krav var att Colombia än en gång skulle inleda flygbesprutningar av kokabuskarna, vilket ALLA experter på temat anser vara fullständigt utsiktslöst, vilket de senaste tjugo årens erfarenheter vid handen visar. Dessutom har den Högsta Domstolen i Colombia förbjudit staten att än en gång använda det cancerframkallande pesticiden Glifosat.

 

EN ANNAN CENTRAL PUNKT i frågan om droghandeln och drogframställningen är att ALLA framstående och systembevarande politiker och generaler i Colombia har fått inkomster från narkotikahandeln. Kokainet sitter i den colombianska statsapparatens ryggrad och fungerar, precis som i USA:s finansiella system, som en parallell ekonomi som gjort att den, enligt nationalekonomerna på pappret bankrutta ekonomin i Colombia, har överlevt. Noam Chomsky nämnde i en av sina böcker att de colombianska bönderna får en spottstyver av vinsterna från kokainframställningen för att överleva medan 90 procent av dessa drogvinster från det vita pulvret stannar i det finansiella systemet i USA.

OCH OM SVT BARA HAR FÖRSVARSMINISTERNS siffror, då blir det heller ingen nyhet. För är det något som varje reporter och journalist ska tänka på vad det gäller den colombianska staten, så är det att den är professionell på psykologisk mediekrigföring och manipulering av oerfarna reportrar.

I verkligheten blir SVT helt enkelt bara en budbärare för den colombianska statsterrorismens försvarsminister: Denne har dessutom en svensk anknytning som ambassadör i Stockholm 2003-2006. Under de åren fungerade ambassaden som en spioncentral mot de colombianska politiska flyktingarna i Sverige, exakt på samma sätt som den chilenska Pinochetdiktaturens ambassad i Stockholm opererade fram till 1990 då diktatorn tvingades dra sig tillbaka.

SPIONDUON på Östermalmsgatan 44, på Östermalm där ambassadör CARLOS HOLMES TRUJILLO och hans 1:e sekreterare ERNESTO YAMHURE huserade. På ambassaden hade de inrättat ett spionnätverk som president Alvaro Uribe döpte till ”100.000 vänner till Colombia i utlandet”. FOTO: DICK EMANUELSSON.

HOLMES´ 1:e SEKRETERARE de åren var ERNESTO YAMHURE som smygfotograferade colombianska demonstranter på Stadsgårdskajen i Stockholm. Han avslöjades och skickades tillbaka till Bogota med en förstörd diplomatisk karriär.

Han avslöjades några år senare som Stockholmsambassadens rapportör till den hemliga politiska polisens olagliga kontraspionagegrupp ”DAS-G3”.

Ett år efter den händelsen avslöjades han som ”personlig politisk rådgivare till Carlos Castaño”, de paramilitära dödsskvadronerna AUC:s chef, ansvarig, enligt det colombianska åklagarämbetet för morden på 150.000 civila colombianer från 1994-2002.

Tillbaka i Bogota blev Carlos Holmes Trujillo försvarsminister medan Ernesto Yamhure valde att gå i landsflykt efter att åklagarämbetet ville ha ett samtal med honom om hans kontakter med Castaño.

Sedan år 2010 återfinns Yamhure i Miami, USA där han har slagit sig ner som ”affärsman”.

Homeland Security verkar inte ha något emot att ge denne paramilitäre ”diplomat” permanent uppehållstillstånd.

Kunde SVT ha fått fram dessa uppgifter INNAN de publicerade Holmes i dag? Naturligtvis. Först då skulle SVT ge täckning för sina försäkringar om att ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet”.

[1]. https://www.cgfm.mil.co/es/blog/las-130-mil-hectareas-erradicadas-este-ano-equivalen-mas-de-120370-canchas-de-futbol

[2] https://www.svt.se/nyheter/utrikes/rekordar-i-kriget-mot-kokainet-i-colombia

[3]. https://www.unodc.org/pdf/andean/Colombia_coca_survey_es.pdf

[4]. https://www.dw.com/es/colombia-nueva-polémica-ante-eventual-uso-del-glifosato-en-cultivos-de-coca/a-52668280

[5]. https://www.elespectador.com/noticias/judicial/naciones-unidas-reporta-reduccion-del-9-en-cultivos-de-coca-en-colombia/

[6]. https://twitter.com/mindefensa/status/1273288869979598850

 

Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för “Krigsplan”

"Plan Colombia; Los Gringos står för vapnen medan Colombia står de döda", står det på det stora plakatet i FARC-kontrollerat område.

Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för “Krigsplan”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-HAVANNA / 2016-02-16 / I torsdags förra veckan bjöd Barack Omaba in Colombias president Juan Manuel Santos till Vita Huset för att fira Plan Colombia. För gerillan är det allt annat än en fredsplan:

– Plan Colombia innebar en massiv upptrappning av kriget i Colombia. Kan det vara något att fira?

Gerillaledaren Jesus Santrich och artikelförfattaren Dick
Emanuelsson från ett reportage 2012 på gerillakontrollerat
område i Colombia.

Den frågan kastar Jesus Santrich ut i luften när jag träffar honom i södra Havanna där FARC-gerillans fredsdelegation sedan oktober 2012 är stationerad. Fredsförhandlingarna är inne i sitt slutskede och bägge sidor är fast beslutna om att slutföra den äldsta väpnade konflikten i världen i år.

Santrich är den blinde gerillakommendanten som Flamman intervjuade i juli 2012. På djungelstigar nästan småsprang han och verkade känna varje buske, liten sten och floden där vi badade. En liten grupp representanter för regeringen Santos och FARC höll samtidigt hemliga förhandlingar som förberedde fredsförhandlingarna i Havanna. Santrich, medlem av den högsta militära-politiska ledningen i FARC, var hermetisk och yppade inte ett ord till mig om vad som ses som  i dag är en historisk händelse i Colombia.

Demonstration i Stockholm i protest mot Plan Colombia. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Obama och Santos uppgav på presskonferensen i Vita Huset att Plan Colombia nu ska döpas om till ‘Paz Colombia’. En summa på 450 miljoner dollar för fem år ska anslås och som kongressen ska godkänna.

– Jag är mycket stolt över att informera er om att nästa kapitel i alliansen mellan våra två länder ska vi döpa till ‘Paz Colombia’, sa Obama och tillade: Ni kommer inte att ha en bättre vän än USA.

”Vi är inga nördar”!

Den 16 mars 2000 befann sig Flamman på universitetet Javeriana i Bogota då tre höga representanter från USA-ambassaden för USAID gjorde en strålande föreläsning om vad Plan Colombia, på engelska; Plan for Peace, Prosperity, and the Strengthening of the State, skulle bli.

Trots att Javerianauniversitetet är betraktat som den ”kommande politiska och ekonomiska elitens universitet”, gick inte framställningen hem hos studenterna. Ambassadtjänstemännen underströk att det handlade om en i huvudsak ”social plan”. Mer än 63 procent av de 7,5 miljarder dollar som planen hade budgeterats till skulle bli sociala investeringar för att förändra Colombia. De förnekade att det var en ”krigsplan”, som folkrörelsen och vänstern hade påstått. En av studenterna begärde ordet och sa:

– Det är möjligt att vi lever i ett land som ni påstår ligga i `Tredje Världen´. Men vi är verkligen inga nördar som sväljer vad ni saluför här”!

USAID-representanterna bleknade och packade ihop och lämnade den stora aulan.

Kostade Colombia 120 miljarder USD

För Plan Colombia blev precis vad kritikerna och oppositionen hade påstått, en enorm militär upptrappning som inte bara registrerades i en ökning av antalet soldater och poliser, cirka 166.000 år 2000 till över en halv miljon under vapen år 2015. Planen blev också våldsamt mycket dyrare.

Senatorn Jorge Robledo från vänsterfronten Polo Democratico sa i en intervju förra veckan:

– Försvarsminister Carlos Villegas uppgav att USA under planens 15 år satte in tio miljarder dollar medan Colombia anslog 120 miljarder dollar! Följden har blivit att Colombia har skuldsatt sig.

Gerillaledaren Santrich håller med:

– Plan Colombia blev inte bara en krigsupptrappning. Den innebar också en internationalisering av konflikten och den colombianska statens kryperi som översattes i ett överlämnande av den nationella suveräniteten. Det hela kulminerade i överlämnandet av sju militärbaser under USA-kontroll och en diplomatisk immunitet för de tusentals USA-militärerna på colombianskt territorium.

USA-soldaterna Micahel Cohen och César Ruiz kidnappade och våldtog sina
minderåriga offer i Colombia som filmades under våldtagningen. De gick fria.

”Pornsoldiers” med immunitet

År 2004 videofilmade tre USA-militärer tre unga tonårsflickor, videokassetter som sedan såldes och skandaliserade de tre och deras familjer i den lilla staden Melgar, tre timmar från Bogota. Den 26 augusti 2007 kidnappade, drogade och våldtog USA-officerarna Michel J. Coen och César Ruíz den 12-åriga dottern till Olga Castillo. Våldtäkten ägde rum inne på den colombianska arméns träningsläger i Tolemaida där USA-officerarna tränade colombianska militärer enligt Plan Colombia. Trots att det offentliggjordes hände ingenting eftersom de uniformerade åtnjöt diplomatisk immunitet.

Vad ska hända med USA:s sju baser om det undertecknas ett fredsavtal?

– Det är ganska osannolikt att Washingtons agenda går utanför interventionismens parametrar. Det är inte bara USA-politik utan lika mycket en mentalitet, underordnande och anpassningsförmåga från den colombianska regeringens sida.

– Oavsett det så är FARC:s inställning, att ett slut på den väpnade konflikten måste innebära ett uttåg för den utländska militära interventionen. För i en hypotetisk överenskommelse som skapar fred och ägnar sina bästa krafter till en nationell försoning och ekonomisk utveckling med social rättvisa, så finns det inte plats för att envisas med en militarisering som statsdoktrin. Den utländska militära närvaron bör avslutas, vilket i sin tur innebär ett slut på utländsk inblandning på alla nivåer. För fram tills dags dato är Colombia ett intervenerat land.

“Ockupera Colombia militärt”

Den förste kongressledamoten i USA som gick upp i talarstolen för att ge sitt bifall till regeringens förslag på Plan Colombia var senator Paul Cordwell. Det var ingen tvekan om hur han såg på Plan Colombia och vilka möjligheter det innebar för USA. I en krönika i Washington Post den 10 april 2000 som han rubricerade: ”Starting with Colombia”, skrev han följande:

“För att kontrollera Venezuela (och världens största oljerreserver) är det nödvändigt att ockupera Colombia militärt”!