FARC och abortfrågan: En rättighet för kvinnorna i gerillan

De kvinnliga gerillasoldaterna utpekas regelbundet som våldtäktsoffer i den colombianska pressen när fredsförhandlingarna går in i ett känsligt skede. Den psykologiska krigföringen har många ansikten.

Fredsmotståndarna använder abortfrågan som psykologisk krigföring mot fredsprocessen

Av Dick / Miriam Emanuelsson

FARC-gerillan lyder inte under den colombianska författningen. I stället har den rest sig i vapen mot denna. Men gerillan anklagas av åklagarämbetet för att genomföra aborter, vilket i Colombia är förbjudet. I FARC är det en rättighet som kvinnorna har upp till tre månaders graviditet.

I landet genomförs 400.000 aborter per år och 13 procent av all mödradödlighet har sitt ursprung i just dessa olagliga aborter. Det är främst fattiga kvinnor som förblöder på de underjordiska klinikerna som konsekvens av en lagstiftning som mer tar hänsyn till religiösa och machistiska traditioner än till kvinnans rättigheter och behov.

I FARC-gerillan beräknas cirka 40 procent vara kvinnor. Allt fler kvinnor är i dag befäl och leder egna trupper. Som en paradox minns jag en intervju i den största dagstidningen El Tiempo i slutet av 1990-talet då flera armésoldater uppgav att de mer fruktade kvinnorna än männen i gerillan.

Varje år upprepas anklagelser eller ”vittnesmål” i medierna som förmedlas av den militära underrättelsetjänsten. De talar om att gerillakvinnor tvingas göra abort om de blivit gravida och att de utsätts för sexuella övergrepp av sina befäl.

Två dagar innan undertecknandet av den 5:e punkten i fredsagendan, den 15 december, som handlar om offrens rätt till sanning och rättvisa, publicerades i medierna uppgiften om att en påstådd läkare från FARC som hade ´aborterat 500 gerillakvinnor´ hade gripits i Spanien. Upprördheten i pressen var stor. Uribe och andra prominenta män vred uppmärksamheten mot fredsprocessen i Havanna som ifrågasattes.

– Men colombianen i Spanien är varken FARC-läkare eller aktiv utan en sjuk man som sitter i rullstol, är bosatt i Spanien sedan åtta år och har spanskt medborgarskap, säger Iván Marquez, FARC-delegationens chefsförhandlare i Havanna, indignerat till Proletären.

Dick Emanuelsson intervjuar FARC-gerillans chefsförhandlare i Havanna, Ivan Marquez. FOTO: MARITZA.

Albeidis Arboleda Buitrago.

”FARC-läkaren” Albeidis Arboleda Buitrago är homosexuell och gifte sig med en spanjor i Spanien för flera år sedan. De spanska myndigheterna frigav honom efter förhör som hade begärts av det colombianska åklagarämbetet som ville se honom utlämnad till Colombia. Ivan Marquez krävde därför i ett Twitter att åklagarna skulle be Colombias folk om ursäkt för att publicera ”tidningsankor”.

Till Proletären säger Ivan Marquez:

– Åklagarämbetet påstod att mannen i fråga hade genomfört aborterna åren 1998-2000 i den 9:e och 47:e FARC-fronten. Vi har genomfört en grundlig undersökning med dessa gerillastrukturer som visar att mannen i fråga är en för oss helt okänd person. Det betyder att det handlar om en juridisk och medial skådeprocess.

FARC-gerillan har ett stort antal läkare och fältsjukhus där sårade gerillasoldater får vård. Varje FARC-front har minst en sjuksköterska och några förfogar även över en läkare.

Vad de medier som anklagade FARC inte uppgav, var att varje år aborterar 400.000 colombianska kvinnor i Colombia på underjordiska kliniker. Bara 0,08 procent av aborterna i Colombia är lagliga. Enbart i huvudstaden Bogota uppskattas det finnas ett 100-tal underjordiska kliniker.

– Tretton procent av all mödradödlighet (i Colombia) beror på de illegala aborterna. En abort som utförs med säkra legala förhållanden innebär en minimal risk. Men under prekära förhållanden kan kvinnan förlora livet eller orsaka sterilitet när livmodern skadas eller infekteras, sa den colombianska gynekologen och samordnaren av medicinsk grupp ”För rätten att bestämma”, Laura Gil till dagstidningen El Espectador.

Carmen Alicia Florian, 10-barnsmor i södra Bogota där misären råder bland de fyra miljonerna invånarna. Hon illustrerar tragedin bland de fattiga colombianska kvinnorna där kvinnors rätt begränsar sig till reproducering.

När en person vill ansluta sig till gerillan genomgår han/hon en grundkurs på sex månader. Under den tiden förklaras både de politiska som militära målen för gerillan som kraven som ställs på personen. Därefter fattas beslut om personen ifråga är mogen och kapabel att tillhöra FARC och stå ut med allt vad kriget i landet betyder fysiskt och psykiskt.

Ivan Marquez:

– Att undvika en graviditet i gerillan är en skyldighet för både man som kvinna. För det är omständigheterna i k,riget som bestämmer villkoren som utgör det interna reglementet. Det är omöjligt att fostra barn i djungeln och det inskärps med all tydlighet för alla nya gerillasoldater för att det inte ska uppstå komplikationer.

Han säger att trots tillgången på p-medel så äger det rum oönskade graviditeter där aborten ses som en sista åtgärd. Under alla omständigheter övervägs alla risker för modern, det framtida barnet och gerillans sammanhållning.

– I majoriteten av arméerna i världen finns det speciella regler som reglerar förhållandena för de kvinnliga soldaterna. Exempel på dessa är obligatoriska p-medel eller begränsningar av fysiska aktiviteter vid graviditet. Vår rebellarmé befinner sig i ett permanent och totalt krig. En gravid gerillakvinna innebär en betydande risk att dö, både för henne och barnet hon bär på eller, i de bästa av fallen allvarliga medicinska komplikationer, tillägger Marquez.

Gerillakvinnan Camila Cienfuegos greps under ett uppdrag i Bogota av den hemliga politiska polisen.
– Under flera dagar pågick den psykologiska tortyren och därefter kom den fysiska. De brände mig över hela kroppen med cigaretter och applicerade elchocker. De våldtog mig på ett så fruktansvärt sätt som ingen kan föreställa sig. Hon har fortfarande inte hämtat sig från traumat trots psykologisk hjälp i Havanna.

År 2006 införde Colombias Författningsdomstol en ny lagstiftning angående abort, som fram till det året hade varit totalförbjuden. Tre kriterier för en laglig abort infördes:

• När kvinnans liv är i fara, vilket måste verifieras av en erkänd läkare.
• När fostret uppvisar en inkompatibel missbildning som gör livet omöjligt utanför livmodern.
• När graviditeten är ett resultat av en våldtäkt eller incest som på ett vederbörligt sätt har anmälts till myndigheterna.

– Med hänsyn till de gällande lagstiftningen i länder där abort är legaliserad och som ses som en grundläggande rättighet för kvinnorna att bestämma över sin egen kropp, har FARC reviderat sin ståndpunkt med hänsyn till både villkor och tid för att genomföra ett avbrytande av en graviditet. Denna rätt för de kvinnliga gerillasoldaterna är nu garanterad av regler som förbjuder varje slags åtgärd utan gerillakvinnans samtycke. Vi har också fastställt den maximala tiden för en abort till tre månader, uppger Marquez.

Gerillakvinnan Marlene sminkar sig i en paus i FARC-lägret i nordöstra Colombia.

Han förkastar också den militära underrättelsetjänstens anklagelser, som publicerats i pressen, om att kvinnliga gerillasoldater utnyttjats och förgripits sexuellt. Alla gerillakvinnor som jag (Dick E) har talat under en mängd reportage sedan 1988, tillbakavisar också med bestämdhet dessa anklagelser.

– Kvinnor ansluter sig till FARC av fri och egen vilja. Vi förkastar alla uttalanden som förnekar deras politiska och militära kapacitet och i ställer ser dem som påstådda våldtäktsoffer. Sexuellt förgripande är ett synnerligen grovt brott i vår organisation och som sanktioneras därefter. Det handlar inte bara om att ställas inför vår Militära Krigsrätt utan det är högst troligt att det högsta straffet utdöms.

En ny drogpolitik i Colombia som resultat av fredsprocessen

I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.

Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.

USA:s roll?

Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas” i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.

Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.

Böndernas kokapasta

Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden. Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar om antalet paket och vikt.

– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna, beroende på vikten, sa gerillaofficeren.

Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”, gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla, gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.

Manipulerad avtalstext

Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll. Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar, kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.

Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian. I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är gigantisk.

– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.

USA och bankerna

Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits upp:

– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.

Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.

– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.

Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på ögonbrynen”.

Dick Emanuelsson