 |
| "Ordóñez, en mördare av demokratin", skriver demonstranterna. |
TEGUCIGALPA / 2013-12-15 / Colombias motsvarighet till
justitiekansler, Alejandro Ordóñez, avskedade förra veckan Bogotas borgmästare Gustavo
Petro och förklarade honom bannlyst för offentliga uppdrag under 15 år.
Händelsen utlyste en folkstorm.
Petro är före detta
gerillasoldat hos M19-gerillan. Denna lade ner sina vapen 1990 och omvandlades
till ett politiskt parti som gradvis reducerades och idag är helt borta på den
politiska scenen. Men ett fåtal av gerillaledarna som Petro är fortfarande
aktiva och har under åren skapat länkar till andra politiska rörelser eller
partier.
Alejandro Ordóñez är också
inte vem som helst. Landets kongress, kontrollerad av den förre presidenten
Uribe, utsåg honom den 11 december 2008 till landets justitiekansler (på
spanska procurador) där även Petro, som då var senator, gav sin röst till.
Valet var kontroversiellt eftersom Ordóñez är en ledande medlem av den
ärkereaktionära katolska strömningen Opus Dei. Och som sådan tillhör han de
krafter som bekämpar alla förslag för att ge homosexuella samma rättigheter som
heterosexuella.
Politiskt står han längst
ut till höger och är en pålitlig allierad till Uribe. Och som ”Uribist” är han
besatt av att bekämpa den pågående fredsprocessen mellan regeringen Juan Manuel
Santos och FARC-gerillan som förhandlar i Havanna, Kuba.
Avsatt Uribes kritiker
Det är inte första gången
han avsätter en skoningslös kritiker av Uribe. Under sin tid som
kongressledamot hade Petro hårda bataljer om Uribes paramilitära eller
kontakter med Medellinkartellens narkotikahandel. Piedad Cordoba, den omutbara
svarta senatorn från landets fattigaste län, Choco, genomförde också intensiva
debatter där hon presenterade bevis och indicier för hur Uribe hade använt sig
av de paramilitära dödsskvadronerna för att vinna presidentvalet 2002 och
återvalet 2006. Ordóñez avsatte henne som senator och bannlyste henne från alla
offentliga uppdrag under 18 år. Kongressledamoten Ivan Cepeda tillhör samma
modiga skara som gått vidare och intervjuat en rad paramilitära ledare som lagt
korten på bordet om vem Uribe verkligen är. Ivan är son till Manuel Cepeda,
kommunistpartiets dåvarande senator och chefredaktör för partiets veckotidning.
Han mördades den 9 augusti 1994 då han var på väg till senaten. Ivan är nu
föremål för Justitiekanslerns nästa utredning. Huma Rights Watch protesterar
och kräver att justitiekanslerns enorma maktbefogenheter ska begränsas, en
uppfattning som också Colombias riksåklagare delar och vill ha utredd.
Utmanade ”Sopkartellen”
Vad Bogotas borgmästare
gjorde som Ordóñez inte kunde förlåta honom var dessutom att utmana en
bokstavlig ”Sopkartell” som bestod av fyra bolag, varav ett stod familjen Uribe,
via hans hustru, nära. Petro ”återkommunaliserade” sophanteringen” vilket
orsakade ett ramaskri, inte bara hos ägarna av dessa bolag utan hos större
delen av den colombianska oligarkin.
– De fyra bolagen förfogade
över en monopoliserad megahandel i en företagsallians som slöt sig samman i en
strategi för att undvika att denna offentliga tjänst skulle återgå under
kontroll av Bogotaregeringen. Verksamheten omfattade 2,4 biljoner pesos (drygt
fem miljarder kronor)”, säger krönikören Alfredo Molano i en krönika.
Petro drog in armén av
fattiga “recicladores”, sop- och lumpsamlare, fattiga människor som med häst
och kärra i alla år har samlat in och återanvänt soporna i Bogota. Petro gav
dem för första gången i sitt liv en anständig ställning i samhället. Men det
förslog inte eftersom Sopmaffian förfogade över alla maskinfordon och gjorde
allt för att stjälpa borgmästaren, bland annat samlade de in en halv miljon
namn för att avsätta Petro från borgmästarposten.
Justitiekansler Ordóñez kom
dock före, osäker på om en eventuell folkomröstning om borgmästarposten skulle
utfalla till den politiska och ekonomiska elitens fördel om den näst viktigaste
posten i Colombia, betraktad som en ”språngbräda” inför presidentposten.
Konspirationen
Enligt Uribes före detta
vicepresident Francisco Santos, kusin med nuvarande president, så erbjöds denne
borgmästarposten. Bakgrunden är att Santos inte fick förtroendet av
Uribepartiet att ställa upp som presidentkandidat i valet i april nästa år och
han blev rejält sur eftersom han trodde att han hade Uribes mandat. Som plåster
på såret erbjöd Uribe honom borgmästarposten efter att justitiekansler Ordóñez,
som delaktig i konspirationen, hade avsatt Petro.
Det paradoxala med
justitiekanslerns beslut är att FARC-gerillan och USA:s nästa ambassadör i
Bogota, Kevin Whitaker, förmodligen för första gången under den väpnade inre
konfliktens 50 år är överens på en punkt i frågan om avsättandet av Petro; den
kan komma att skada fredsprocessen i landet. För Justitiekanslern hävdar, exakt
som Uribe, att alla gerillaledare på alla nivåer ska ställas inför rätta. Och
han har med en sällan skådad besatthet rest till den Internationella Domstolen
i Haag för att insistera hos dessa domare i att gerillan ska ställas inför
domstolen anklagad för krigsbrott och fängslas.
Under hela förra fredagen
strömmade hundratusentals colombianer från alla delar av landet till Plaza
Bolivar. Själsförsvarsgrupper av Indiangardet i länet Cauca anlände till Bogota
och omringade borgmästarhuset från att stormas av polis eller militär för att
på så sätt verkställa Justitiekanslerns order. Avsättandet av Petro fick en
politisk kontraproducerad effekt och alla talar nu om en bildandet av en
gemensam bred folklig front för freden och den korrumperade eliten i landet.
Dick Emanuelsson
