 |
| USA-myndigheterna avslog Emanuelssons visumansökan, trots att han bara skulle tillbringa tre timmar i transit i Miami för att byta flyg. När biljetten ombokades till Iberia från El Salvador-Madrid pressade USA för att Iberia skulle vägra låta reportern flyga till Sverige. På bilden ett reportage av Emanuelsson&Huezo i Ayotzinapa ett halvår efter att de 43 studenterna gripits av den mexikanska militären och "försvunnit". FOTO: OSCAR GUZMAN. |
Varför saboterar USA arbetet för den colombianska sanningskommissionen?
”USA vill inte att du ska resa med oss”! Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson stoppades av USA [1-2].
Av Sally Morales
Pandemin försvårar flygtrafiken. Men USA-regeringen är ett snäpp värre!
BOGOTA / TEGUCIGALPA / USA vägrade den svenske
latinamerikareportern DICK EMNAUELSSON tre timmars transitvisum (ESTA) i Miami.
Motivet för hans resa till Sverige från Honduras var att inför den colombianska
Sanningskommissionens Kommissionär lägga fram sitt vittnesmål [1]
över 25 års förföljelse av den colombianska staten. Därefter pressade USA det
spanska flygbolaget Iberia att vägra Emanuelsson att resa från El Salvador-Madrid
till Stockholm efter att hans biljett, inköpt av det katalanska Fredsinstitutet
ICIP, i samarbete med Fonden för Mänskliga Rättigheter i Sverige, hade ombokats
för att undvika transit i USA.
Den svenske journalisten,
som var en av sex förföljda reportrar under sin tid som ackrediterad journalist
i Colombia (2000-2005) skulle på ett offentligt möte på ABF-huset i Stockholm avge
sitt vittnesmål till den colombianska Sanningskommissionens sändebud Carlos Martin
Berinstain om hur Colombias hemliga politiska polis (DAS-G3)
förföljde honom under sina fem år i Colombia. Denna skandal avslöjades av det
colombianska åklagarämbetets detektiver i februari 2009. Över Emanuelsson hade
agenterna dokumenterat en mapp med 476 A4-dokument [2].
 |
| 476 A4-dokument registrerades illegalt av säkerhetsagenterna över Emanuelssons arbete som reporter i Colombia under fem år, ackrediterad av dåtida Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny Tid och Liberación. |
USA-regeringen, SOM SPIONERAR på alla kritiska personer,
stater och till och med statschefer hos sina allierade kände naturligtvis till
reporterns meritförteckning. För USA:s underrättelsetjänst registrerar alla
hans kommunikationer dygnet runt.
Och hans reportage faller inte
Homeland Security i smaken. Utan tvekan kände de också till att Emanuelsson
sedan början av 2020 var inbjuden och planerad att framträda i Stockholm i
oktober där de politiska flyktingarna, organiserade sedan 1998 i Föreningen Jaime Pardo Leal, permanent
förföljd av den colombianska ambassaden och regeringen, stod som arrangör för
mötet tillsammans med Fonden för
Mänskliga Rättigheter i Sverige. På mötet skulle de avge sina
vittnesmål inför Berinstain. Denne skulle senare ha ett drygt två timmar långt
samtal med Emanuelsson som skulle utgöra det direkta vittnesmålet.
USA:s MIGRATIONSMYNDIGHETERS AGERANDE innebar ett indirekt konkret stöd till
de i dag fängslade högsta cheferna inom den politiska polisen i Colombia. Som i fallet Jorge
Noguera, chef för DAS och den högste ansvarige för spioneriet och förföljelsen
av Emanuelsson i Colombia. Noguera dömdes till 25 års fängelse för att ha
lämnat ut listor till de paramilitära dödsskvadronerna på journalister,
fackföreningsledare och politisk vänster som i flera fall mördades. Han dömdes
senare också till åtta års fängelse för att ha spionerat på oppositionen och
journalister, bland dem Emanuelsson som var ”kärande” i fyra mål mot dessa
DAS-chefer.
Detta vittnesmål kunde ha
omintetgjorts av USA:s vägran att ge den svenske reportern visum för att resa
från Honduras till Stockholm. Därefter pressade de Iberia att sända tillbaka honom
till Honduras där Emanuelsson har sin nya ”bas” efter att han tvingades lämna
Colombia 2005 efter ett år av mordhot. På grund av pandemin och den
halvårslånga ”Flygkarantänen” hade arrangörerna i Stockholm bett Emanuelsson
att i förväg skriva ned sitt vittnesmål och även göra en videoinspelning av
detta som skulle ha visats på mötet i Stockholm i händelse av att pandemin skulle
omöjliggöra en resa för Emanuelsson. Men USA visade sig vara en svårare
motståndare än pandemin.
CARLOS MARTIN BERINSTAIN, som är specialkommissionär för Sanningskommissionen i
Colombia tar i utlandet emot vittnesmål från de politiska flyktingarna, offren
för den colombianska statsterrorismen. Men bland dem finns det också
icke-colombianer, som i fallet med Emanuelsson. Vi pratade med den svenska
reportern.
– Meddelandet som skickades från Homeland Security informerade
mig att jag inte kunde passera i transit i Miami, USA, allt enligt det så
kallade Visa Waiver-programmet [3],
det vill säga ett visum för invånarna i Schengenländerna, kommenterar
Emanuelsson.
Samtidigt i Barcelona informerade
resebyrån dem som hade finansierats och köpt Emanuelssons biljett, det
Katalanska Fredsinstitutet (på katalanska, Institut Català Internacional per la
Pau, ICIP, ett organ i det katalanska parlamentet) att biljetten som det hade
köpt hade ”annullerats utan förklaring”.
NÄR
EMANUELSSON FICK SE svaret
på avslaget från Homeland Security blev han inte förvånad. Han säger att han
till och med smålog. Men värdarna i Sverige blev konfunderade och oroliga. ICIP,
som har relationer med Svenska MR-Fonden hade finansierat biljetten till
flygningen. Men transitvägen genom USA nekades.
* Vad hände sedan?
– USA-regeringen inte bara vägrade mig transit
via Miami. De pressade också det spanska flygbolaget Iberia att hindra mig
från att flyga från El Salvador till Madrid och sedan till
Stockholm. Inför omöjligheten att flyga den billigaste vägen från Honduras-Stockholm,
det vill säga via Miami, hade ICIP inget annat val än att köpa en biljett med flyg
utanför USA. Och det blev en
Iberia-biljett med rutten Tegucigalpa-San Salvador-Madrid-Stockholm. Men
Homeland Security hade uppfattningar inför Iberia också om den vägen.
USA pressade Iberia
Emanuelsson uppger att han flög från Honduras
den 8 oktober och övernattade i San Salvador. På morgonen den 9 oktober (2020) var
flighten till Madrid planerad till klockan 10.35. Han tillägger att 50
minuter innan ombordstigning kallades han på Gate 7 till Iberias representanter
vid desken. Denne frågade Emanuelsson om hans pass någon gång hade stulits.
Den svenske reportern säger att han blev
lite förvånad över frågan och svarade ”nej”. Samtidigt som han frågade Iberiarepresentanten
varför han ställde den frågan. Mannen
såg nervös ut när han berättade för Emanuelsson:
– De kan ha klonat ditt pass. USA
vill inte att du ska resa med oss.
– Men är inte Iberia ett oberoende
spanskt företag? Eller är det så att vi flyger över USA-territorium? frågade
jag.
– Nej, vi går inte över USA och ja,
Iberia är spanskt, svarade han och gick igen för att samråda med huvudkontoret
i Madrid. Han kom tillbaka när det återstod 25 minuter till avresa, alltid
med sin mobiltelefon vid örat, i ständig kontakt med den spanska huvudstaden
och frågade mig:
– Vem betalade biljetten och vilket är
ditt yrke?
Emanuelsson:
– ICIP, International Catalan
Institute for Peace, betalade biljetten. Jag åker till Stockholm för
att avge mitt vittnesbörd inför den colombianska Sanningskommissionen, som en
av de sex journalister, offer för förföljelse i Colombia av staten och den hemliga
politiska polisen, DAS-G3, svarade jag.
Och än en gång lämnade representanten
för Iberia desken för att samråda med Madrid. Under tiden hade alla passagerarna
redan gått ombord på planet som skulle ta dem till Madrid.
Iberiarepresentanten kom tillbaka och
bad Emanuelsson om sin ”tagg” för resväskan.
– Returnerar ni mig till Tegucigalpa nu? frågade
jag honom resignerat, säker på att Iberia hade vikt sig för Homeland Security
och skulle plocka ut min väska från planets bagageutrymme.
– Nej, du reser med oss! representanten
för Iberia med beslutsamhet i rösten.
OCH
SÅ BLEV DET. Emanuelsson
säger att det i det ögonblicket mindes han osökt president Hugo Chávez´ ord
den 11 september 2008, när han på ett valmöte för regeringspartiet PSUV i
delstaten Carabobo fällde sina bevingade ord efter att den venezuelanske
presidenten hade gett USA-ambassadören Patrick Duddy 72 timmar att
lämna Venezuela efter att ha blandat sig i det sydamerikanska landets inre
angelägenheter, vilket inte tillstår en diplomat, även om han tror sig kunna
göra det i egenskap av USA-ambassadör:
”Dra dit pepparn växer, förbannade Yankees,
för här finns det ett folk med värdighet!”
– USA agerar som om de vore en
världsdiktatur, är Emanuelssons slutsats.
HAN MENAR att USA för varje dag
kräver och strävar efter allt större kontroll över folks och nationers rörelser och trafik i
världen. När det gäller flygningar går alla biljettbokningar i världen
idag genom två byråer; SITATEX och Amadeus. De rapporterar direkt till USA
i städerna Atlanta och Virginia och deras respektive amerikanska militära
underrättelse- och säkerhetsorgan.
– En person med kunskap om USA:s operationer
i denna fråga sa till mig att det finns två typer av passagerare som avvisas av
Homeland Security; de som karaktäriseras av USA som 1) terrorister eller 2)
människor som du, som har skrivit om USA:s brott i Colombia, Honduras och andra
länder i Latinamerika. De kan inte gripa dig, för om så vore fallet skulle
de ha utlämnat dig från Honduras, USA:s främsta allierade i Centralamerika där
de förfogar över tre militärbaser. Men de har absolut ingenting på dig som
skulle kunna utpeka dig som en terrorist eller brottsling. Men de komplicerar och
försvårar ditt rörelseutrymme när du flyger av anledningen att de inte gillar dina
reportage.
I
INTERVJUN FÖRSÄKRAR den
svenske journalisten att hans stora oro uppstod när han kom till Sverige, inte
för det stora antalet Covid-smittade utan för perspektivet för hans returresa
till Honduras den 12 november. Han uppger att han diskuterade denna fråga
med det svenska utrikesdepartementet i Stockholm och vice chefen för den Amerikanska
Sektionen, Pontus Rosenberg.
Emanuelsson tog också kontakt med sitt
fackförbund, SJF, Svenska
Journalistförbundet och förbundets
advokat Tove Carlén. Hon författade ett starkt uttalande till svenska UD som
uttryckte oro både för USA:s manövrer mot förbundets medlem i Latinamerika som situationen
för hans och Miriam Huezo, hans fotograf och frus situation i Honduras, ett
land där de har trakasserats och hängts ut i medierna för att ”stå i tjänst hos
Motståndsrörelsen” respektive vänsterpartiet Libre sedan militärkuppen i juni
2009:
”Vår
medlem Dick Emanuelsson som är utrikeskorrespondent och stationerad i Honduras
reste i början av oktober till Sverige. Han råkade då ut för två händelser som
tyder på att USA försöker påverka hans möjligheter att verka som journalist i
Sydamerika. Dels nekades han ESTA till USA, vilket gjorde att han inte kunde
resa via Miami, vilket var hans ursprungsplan. Dels stoppades han på
flygplatsen i San Salvador, med motiveringen att ”USA inte ville att han skulle
resa med den flighten”. En kort tid före planet skulle gå tilläts han att gå på
och kunde resa till Sverige enligt plan. Vi på Journalistförbundet ser
allvarligt på det inträffade. Jag undrar om det finns något som UD kan bistå
med i denna fråga? Dick Emanuelsson reser tillbaka till Honduras via samma rutt
den 12 november och vi är oroliga för att USA kommer att försöka hindra honom
från att resa igen”.
– Fonden för Mänskliga Rättigheter i
Sverige förstod också allvaret i USA:s godtyckliga handlingar och köpte
slutligen en ny biljett, den här gången via Panama, mycket längre söderut än El
Salvador i förhållande till USA. Jag återvände till Honduras där jag
landade den 14 november (2020), säger Emanuelsson.
--------------------------------------
Video: Dick och Miriam stoppades i slutet av juli 2012 (en månad efter det publicerade reportaget om USA/DEA:s massaker i Mosquitia) på Costa Ricas internationella flygplats av fem civila säkerhetspoliser när de reste i transit (90 min.) från Caracas till Tegucigalpa och utsattes för en timmas långt förhör. Dick säger att han misstänker att minst en av de fem var CIA-agent och en eller två var DAS-agenter. Bara två av de fem agenterna ställde frågor. De övriga var tysta, förmodligen för att inte avslöja sin dialekt.
DET
ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN som
USA hindrar journalister att flyga i närheten av USA:s luftterritorium.
Emanuelsson och hans fotograf har utsatts för flera provokationer de senaste
åren
– Varför är vi föremål för tillfälliga
gripanden och förhör av den civila och politiska polisen när vi kommer i
transit på flygplatser som till exempel San José i Costa Rica (stark USA-allierad)
eller San Salvador? undrar han.
Den 25 april 2017, när han reste med Miriam
till Colombia för första gången på elva år, togs de emot av tre civila agenter
på transithallen på San Salvadors flygplats och Emanuelsson tvingades följa med
på ett förhör.
– De sa att 'vi vet allt om era jobb
och resor'. De frågade mig om vi hade 'varit i Venezuela nyligen'? Till
slut frågade de mig om jag ville 'börja arbeta med oss ', det vill
säga operera i tjänst hos den hemliga politiska polisen som en agent förklädd till
journalist. Jag förklarade att vi inte var till salu och de släppte oss. Det
tog fem dagar för våra resväskor att komma till Bogotá .
BERTHA OLIVA, koordinatör för COFADEH, Kommittén
för de Anhöriga till de Försvunna i Honduras, med 40 års erfarenhet av hur
USA:s säkerhets- och underrättelsetjänster opererar i Centralamerika, drog SIN slutsats
när Emanuelsson berättade för henne vad som hade hänt i transit på San
Salvadors flygplats:
– De var inte poliser i den
salvadoranska statens tjänst (under FMLN-regeringen) utan agenter som vid sidan
av sitt arbete som salvadoranska säkerhetspoliser också ”knäcker” extra i CIA:s
tjänst.
 |
| USA-diplomater i Honduras, Stephen Posivak och ambassadör Lisa Kubiske vid ett evenemang i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa. Posivak förnekade inför Emanuelsson att DEA-agenter hade massakrerat, inklusive två gravida kvinnor i den femte och sjätte månaden, Miskitoindianer i slutet av maj 2012. Två veckor senare efter att Emanuelsson hade publicerat intervjun och reportaget om DEA-massakern återkallades Emanuelssons ESTA-visum. |
DEN SVENSKA REPORTERENS REPORTAGE, såväl i Colombia som i Honduras har
följt journalistikens ABC. Det innebär att reportern gräver, tar fram detaljer,
intervjuer och kritiska fakta som sammanställs och som läsaren själv får dra
sina slutsatser om. Uppenbarligen passar den ståndpunkten inte den stat
som betraktar Latinamerika som sin egen ”bakgård”.
I slutet av maj 2012 öppnade DEA-agenter
i en Black & Hawk-helikopter och två agenter i en båt i Patucafloden, i
Mosquitiaregionen i länet Gracias a Dios, Honduras eld mot en taxibåt. Regionen
Mosquitia gränsar till Nicaragua på Atlantkusten.
Det var 19 passagerare ombord på
taxibåten, inklusive två gravida kvinnor som skulle göra en medicinsk kontroll av
sin graviditet i det närmaste samhället. De reste på natten för att undvika den
stekande hettan under dagen.
Men de massakrerades av
DEA-agenter. Också två pojkar, 14 respektive 20 år dödades av automatelden. Tre
andra passagerare skadades svårt av kulorna från helikopterns kulspruta samt kulsprutor
från två DEA-agenter i en båt i floden.
EMANUELSSON
TALADE MED EN kontakt
inom Honduras´ åklagare- och antinarkotikaenhet. Denne förklarade att agenterna
för det honduranska specialkommandot Cobras
Commandos INTE har rätt att öppna eld från DEA-helikoptrar. Det är
bara DEA-agenterna som kan göra det. Först när helikoptern landar och
dörrarna öppnas kan ”Cobras” öppna eld. Ombord följer alltid en detektiv från
åklagarämbetet.
Emanuelsson:
– Med den informationen ringde jag till USA-ambassaden
i Tegucigalpa och pratade med den ansvarige för temat; Stephen Posivak.
Han vände DEA-agenternas skuld för massakern mot den honduranska poliskåren
som han hävdade var ansvarig för massakern på Miskitoindianerna den dagen i maj
2012. Jag frågade honom om den infraröda kameran, som varje Black & Hawkhelikopter
förfogar över, hade analyserats. Men han ville inte ge många uttalanden, bara kategoriskt
frikänna de USA-agenterna som oskyldiga till massakern.
TVÅ
VECKOR EFTER PUBLICERINGEN av
reportaget med de överlevande och intervjun med diplomaten Posivak återkallade
Homeland Security ESTA-visumet som Emanuelsson hade fått för två år. Han
hade fått det fyra månader tidigare, i februari 2012 när han reste till Sverige
där hans syster var döende i cancer. Han flög den billigaste och närmaste vägen,
transit via Miami.
Han försäkrar att DEA alltid hade
förnekat ansvaret för massakern. Men alla vittnen på platsen sa något
annat; att DEA-agenterna hade öppnat eld med maskingevär från sin
helikopter och från den andra båten vid floden.
2017, fem år efter Emanuelssons reportage
lades en rapport fram i USA-kongressen av justitiedepartementet och av en regeringsinspektör. I
den klargjordes allt och ett erkännande att ja, DEA-agenterna var de
ansvariga till massakern. Och just den video som Emanuelsson hade frågat Posivak
om från helikopterns infraröda kamera, avslöjade flagrant de ansvariga DEA-agenterna
som hade avlossat inte mindre än 19 skott mot de försvarslösa obeväpnade
passagerarna på taxibåten, denna ödesdigra natt på Rio Patucafloden i Honduras.
Videon av massakern publicerad av The
New York Times 2017:
–
DIPLOMATEN STEPHEN POSIVAK på
USA-ambassaden i Tegucigalpa ljög mig rakt ut i luren. Men eftersom dessa
representanter för USA-regeringen aldrig erkänner eller betalar för sina brott
mot mänskligheten så hann ändå sanningen upp honom efter att rapporten i USA-kongressen
hade lagts fram.
Och medan USA massakrerar
ursprungsbefolkningen och var arkitekterna bakom den militära statskuppen i
Honduras 2009, sanktionerar och vägrar de en reporter att resa i transit eller från
grannländerna för avlägga sitt vittnesmål mot en annan USA-allierades statsterrorism,
den colombianska, det land där USA förfogar över sju militärbaser varav en är
svenskbyggd av liberalen och storkapitalisten Antonia X:son Johnssons ABV (nuvarande
NCC). Alla riktade mot Venezuela.
* Colombiansk journalist som medarbetade i den nedlagda nyhetsbyrån
ANNCOL.
[1]
Dick Emanuelsson skriftliga vittnesmål (på spanska) till den colombianska
Sanningskommissionen, fragment över 25 års förföljelse (82 sidor).
http://colomdick.blogspot.com/2021/01/para-la-comision-de-verdad-de-colombia.html
Vittnesmålet via video (42 minuter på spanska):
https://youtu.be/aIH2F_eg4hg
[2] DAS,
TERRORISMO DE ESTADO
Den dossier på 476 A4-dokument
som den hemliga politiska polisen DAS-G3 upprättade mot Emanuelsson under hans
fem år som ackrediterad reporter för Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny
Tid, Liberacion, med flera medier.
http://das-terror.blogspot.com
[3] Schengenländerna
https://es.wikipedia.org/wiki/Schengen_Space
[4] ESTA-visum
https://es.wikipedia.org/wiki/Espacio_Schengen#Countries_integrante
I MORGON: Dick Emanuelssons vittnesmål spionaget av den colombianska ambassaden i
Sverige och den hemliga politiska polisen DAS-G3´s förföljelse av den svenske
journalisten i Colombia [2-2]:
