 |
| "19 augusti, för en folkregering av arbetare och bönder. LEVE BONDESTREJKEN" |
Under 53 dagar blockerade 20.000 colombianska
bönder i nordöstra Colombia de viktigaste vägarna och skakade om
centralregeringen i Bogota. Den utgjorde den största folkliga mobiliseringen
under de senaste tio åren i Colombia.
Blockaden som
koncentrerades på tre strategiska punkter, lamslog nästan hela länet Norte de
Santander som gränsar till Venezuela i nordöst. Kravet är en jordreform där de
20.000 bönderna ska kunna organisera sina liv i ett autonomt Bondereservat. FARC-gerillan,
som parallellt driver fredsförhandlingar med regeringen Santos i Havanna,
ställde just detta krav efter att en nationell konferens, med deltagande av
universitet, bondeorganisationer och folkrörelser som behandlade jordfrågan i december
förra året, pekade på att de autonoma bondereservaten kan utgöra en viktig
milstolpe för en varaktig fred i Colombia.
Orsaken till kriget
Den väpnade konflikten
inleddes i maj 1964, det vill säga för nästan 50 är sedan. Då attackerades 48
män och kvinnor i det lilla bondesamhället Marquetalia av 17.000
infanterisoldater och flyg under överinseende av Pentagons män i Bogota. ”Plan
Lasso” inleddes. Böndernas svar och försvar blev bildandet av FARC, Colombias väpnade revolutionära styrkor
och leddes av den man som skulle bli den legendariske FARC-ledaren Manuel
Marulanda, alias ´Tirofijo´, den pricksäkre.
Statens svar på
böndernas krav på jord har alltid varit våldsamt. Men hoppet och möjligheten
till fred ligger i att bönderna ges rätt till jord.
Exemplet från de 53
dagarnas kamp i Catatumbo sprids nu som ringar över vattnet i hela Colombia. Den
19 augusti utbryter en nationell bondeprotest över hela landet. I 54 andra
regioner i Colombia ställer hundratusentals bönder samma krav som i Catatumbo,
rätt till ett Autonomt Bondereservat. Den rätten finns också finns inskriven i
den colombianska grundlagen. Den 1:a punkten i Fredsagendan mellan parterna i
Havanna, handlar om jordfrågan. FARC och Santos kom överens om att
Bondereservaten är en möjlighet till att fördela jorden.
Kvinnorna i spetsen
Bondekvinnor och
ungdomar har under de 53 dagarnas kamp vuxit fram som litterära folkledare.
Kvinnorna, som inte bara lever i ett allmänt machosamhälle som det
colombianska, och än värre bland bönderna, har erövrat ett utrymme som tidigare
var helt avsett för männen.
– Kvinnornas uppgift
och insatser har varit av helt avgörande betydelse för den delseger vi har
uppnått. De har lett massmöten och konferenser med tusentals bönder närvarande.
De har representerat vår massrörelse inför pressen. Och detta vid sidan av sina
traditionella organisatoriska uppgifter som att ansvara för transporter,
livsmedel och sjukvård bland de 20.000 kamraterna. Tack vare kvinnorna har ALLA
stått pall under de 53 dagar av konfrontation med armén och polisen.
Det säger César Jerez, språkrör och ledare för bönderna i
Catatumbo.
 |
| César Jerez |
Droner avlyssnade
Fyra bönder sköts ihjäl
och ett hundratal skottskadades av arméns utplacerade krypskyttar som besköt de
obeväpnade bönderna med AK-gevär, berättar Cesar.
– De satte inte bara in
stridsflög som flög provocerande över oss utan även droner som avlyssnade alla
slags kommunikationer från kamraterna. Det var en psykologisk krigföring som
aldrig tidigare hade förekommit i Colombia. Men trots det vann vi den allmänna
opinionen, tack vare medier som Telesur eller alternativa medier som Prensa
Rural. De sociala nätverken fungerade som blixtsnabba kommandocentraler som
mobiliserade solidaritet från hela Colombia, Latinamerika och stora delar av
världen.
Kol och olja
När Flamman talar med
Jerez har bönderna rensat bort alla vägblockader som varken armén eller den
militariserade ESMAD-polisen lyckades att avlägsna. I tisdags inleddes
förhandlingarna i Bogota kring böndernas 10-punktsprogram.
I Catatumbo finns det
enorma reserver av kol och olja. Det är en avgörande orsak till varför
Santosregeringen har vägrat att acceptera bildandet av ett Bondereservat. Ett planerat
projekt för en kolgruva i dagbrott skulle förinta 71.000 hektar av regnskog,
bördig mark och fördriva bönder och indianer. Över åtta (8) miljoner ton kol
skulle grävas upp per år, enligt planen.
– Den colombianska eliten
slår bakut mot Bondereservatet. För här sammanstrålar intressena hos olja, kol
och matoljeproducenterna. Därför anlände paramilitären 1999 och massakrerade
bönder, indianer och vänstern. Det är därför du kan se många av dessa ungdomar
gå i spetsen för blockaden och protesterna eftersom det var tiotusentals barn
som blev föräldralösa när paramilitären slaktade deras pappor för några år
sedan, säger Cesar.
Paramilitärens kremeringsugnar
Det var också här som
paramilitärerna byggde ugnar i bästa Nazistil där hundratals folkledare ut
civilbefolkningen bokstavligen försvann i aska för att dölja spåren av den
colombianska statens smutsiga krig. I Catatumboregionen fördrevs 100.000
människor, cirka 12.000 mördades och 600 är ”försvunna”.
– Det var Staten som
skapade oss, det Paramilitära Monstret, sa Salvatore Mancuso, paramilitärernas
ledare i en efterklok tanke i förhören mot honom.
Han ledde de paramilitära
styrkorna i Catatumbo 1999 i allians med armén. Hans vittnesmål är obekväma för
generaler och höga politiker. Det var makteliten som inte bara skapade
paramilitären utan använde sig av dödsskvadronerna för att fördriva bönder och
fysiskt likvidera all politisk opposition, allt för att behålla sina
maktpositioner och exploatera naturresurserna, många gånger i allians med
multinationella bolag som Dole eller Chiquita.
Utbildad i Sovjetunionen
När Flamman talar med Cesar
Jerez håller han på och packar sin ryggsäck och förbereder sig för
förhandlingarna med regeringen några dagar senare i huvudstaden Bogota. Han är
född i en bondefamilj i den oerhört vackra Cimitarradalen i centrala Colombia
där han också är ordförande för Bondereservatet.
Men hans högre studier
avverkade han i den förra sovjetrepubliken Asjebardjan och utexaminerades som
industrigeolog med olja och gas som experttema.
– Regeringens rådgivare
och förhandlare mot bönderna har till största delen också sina studier från
utlandet, men knappast från det forna Sovjetunionen. I stället är det främst
Harvard eller Oxford. Så varför skulle inte bönderna också ha sina rådgivare
med högre studier. Och jag tror knappast att de bryr sig att mina titlar inte
är från Harvard, menar Cesar och skrattar.
Dick Emanuelsson
