fredag 8 november 2013

Exklusiv intervju med FARC-gerillans fredsförhandlare Ivan Marquez: – Colombia upplever en vår av drömmar av rättvisa

Från FARC-gerillans huvudbas Casa Verde, 1988.





TEGUCIGALPA / 2013-11-08 / Fredsförhandlingarna i Havanna mellan den colombianska regeringen Santos och FARC-gerillan registrerade förra veckan ännu ett framsteg. Den andra punkten av sex i fredsagendan som handlar om ”Politiskt deltagande”, skrevs under av parterna.
För en utomstående är innehållet i den 2:a punkten knappast några revolutionära reformer. Men för colombianen, i synnerhet för människorna på landsbygden, är överenskommelsen av stor betydelse. De är, som publicisten Horacio Duque skriver, ”reformer som demokratiserar en halvfeodal stat där lokala och regionala maktmän styr och kontrollerar samhället”.
Den första punkten i Fredsagendan behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhällsprocessen. Bara det faktum att dessa skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet. Och det är heller ingen överdrift eller hemlighet att den statliga terrorismen i blod har kvävt den legala politiska oppositionens alla tidigare försök att förändra Colombia.

27 år sedan sist

FARC-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”Eldupphöravtal” med regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge FARC-ledaren krävde, som han gör i dag i den 2:a punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.
Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. I valen till president, kongress, senat och lokala maktcentra valdes fem senatorer, nio deputerade i underkammaren, 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Efter 4-5 år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina bästa kadrer mördade. Nästan alla borgmästare, kommunalråd, senatorer eller parlamentsledamöter hade mördats eller tvingats i exil.
För parlamentariker som Ivan Marquez återstod bara två val; att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen.
Affischer  från valrörelsen med UP 1985-86.
På affischen syns fotogrtafierna av FARC-
gerillans grundare Manuel Marulanda och Jacobo
Arenas. Den skäggige med glasögon är Ivan
Marquez, som valdes till kongressen.

 

Plundrat land

Flamman fick en exklusiv intervju med Ivan Marquez och hans syn på den nya partiella överenskommelsen om det “Politiska Deltagandet”.
– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever en vår av drömmar av rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte fortsätta bli ignorerade av regeringen. Det slutliga målet, freden, är helt avhängigt befolkningens deltagande och inte en handfull privilegierade oligarker. Dessa har lagt under sig landet, plundrat och sålt ut det till de transnationella bolagen som om det vore en loppmarknad. Människor vill vara med och bestämma och det är i det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.
Gerillaledaren säger till Flamman att det primära i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska ingen stigmatiseras, att idéerna kan framföras utan att detta leder till att vederbörande mördas, försvinner eller fängslas.
– Det är det som händer när man (staten) agerar efter utländska doktriner (Pentagons Nationella säkerhetsdoktrin) som ser medborgaren som ”en intern fiende”. 
Ivan Marquez intervjuas av artikelförfattaren Dick Emanuelsson

Nya tillfälliga valkretsar

Tre teman slås fast i agendans 2:a punkt:
1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets sex punkter har undertecknats, att utöva dessa rättigheter.
2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.
3. Effektiva åtgärder för att utöva ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.
Avtalets andra punkt, som totalt omfattar 20 A4-sidor, handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.

Nej till ”militära lösningar”

Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen från bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober och som skördade ett dussin liv bland de mobiliserade.
– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmanden och avtal i den 2:a punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna, att utan dröjsmål sammankalla partier, språkrör och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.
Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.
Dick Emanuelsson