söndag 10 april 2016

”Om att hacka ett val”

Hackern Andres Sepulveda.


”Om att hacka ett val”

Av Dick Emanuelsson*

TEGUCIGALPA / 2016-04-10 / Den colombianske hackern Andrés Sepulveda som dömdes till tio års fängelse för spioneri av fredsförhandlingarna i Havanna mellan FARC och regeringen Juan Manuel Santos, erkänner nu att han har ”hackat” under den senaste tioårsperioden för presidenter och andra personligheter i ett tiotal val i Latinamerika.

Avslöjandet gör han för de tre journalisterna Jordan Robertson, Michael Riley och Andrew Willis från portalen Bloomberg Businessweek. Intervjun i slutet av mars i år skakade om presidenter som den mexikanske Enrique Peña Nieto, Honduras´ Porfirio Lobo (2009-2013) eller Colombias Juan Manuel Santos. För Sepulveda deltog i ett obskyrt smutsigt mediekrig i presidentvalkampanjer för högerkandidater i Nicaragua, Panama, Honduras, El Salvador, Colombia, México, Costa Rica, Guatemala och Venezuela.

Lobbyisterna
Den som har sett filmen ”Our Brand Is Crisis” (Expert på Kris) med Sandra Bullock i huvudrollen kan få en liten uppfattning om det gigantiska smutsiga krig som i dag utspelas i valkampanjer men koncentrerade på nätet och med dimensioner oerhört mycket större än ”Our Brand Is Crisis” 2002.

Sandra Bullock gör en formidabel roll i filmen som handlar om hur en lobbygrupp från USA, som inkluderar en CIA-medlem med kontakt på USA-ambassaden i La Paz, anländer till Bolivia 2002 för att stötta ”El Gringo”, högerns och USA:s kandidat i valet. Det handlade om att smutskasta Evo Morales som ledde i opinionsundersökningarna med 30 procent.

De mest smutsiga metoder var och är tillåtna med undantag för att diskutera politiska program och ståndpunkter. Bullock och hennes grupp lyckades, ”El Gringo”, Gonzalo Sanchez de Losada vann med mindre än en procents marginal över Evo Morales, lantarbetarledaren som i oktober 2003 uppmanade Bolivias fattiga att störta ”El Gringo”. År 2005 valdes Evo Morales med överväldigande majoritet till president i Bolivia och inledde en period av politisk stabilitet aldrig tidigare skådad i det sydamerikanska landet.


Venezuelansk kuppmakare
Andres Sepulveda å sin sida är inte vem som helst. Han är en högerextrem Uribeanhängare som arbetade och spionerade för den venezuelanske lobbyisten JJ Rendon. Denne är som Sepulveda en blind anti-Chavezmotståndare som anlitade Sepulveda för hans teknologiska kapacitet. Rendon deltog under statskuppen i april 2002 mot president Hugo Chavez och bosatte sig i Miami efter att folket störtade kuppmakarna.
J.J. Rendon och Porfirio Lobo. Den senarte valdes till president under
bajonetternas skugga i  november 2009 efter den militära statskuppen i juni 2009.
Men Lobo kände behov av en expert på psykologisk krigföring i form av J.J. Rendon.
JJ Rendon var Juan Manuel Santos´ politiske rådgivare i valet 2012. Men Sepulveda vände JJ ryggen eftersom Santos hade inlett fredsförhandlingar samma år med FARC-gerillan. Det visar i vilka politiska grupper Sepulveda rörde sig.
– Jag arbetade med presidenter, offentliga personligheter med stor makt och jag gjorde en mängd saker som absolut inte ångrar ett smack. För jag gjorde det med en fullständig övertygelse och under ett mycket klart mål; göra slut på diktaturer och socialistiska regeringar i Latinamerika, sa han helt frankt till Blombergs utsända.
Hunter of Social Network”
Sepulveda berättar för journalisterna om hur han förfalskade och klonade e-postadresser, tog över webbar och servar, hur han använde 30.000 konton för att skapa opinion på Twitter eller Facebook. Till sin hjälp hade en egettillverkat dataprogram döpt till ”Hunter of Social Network” som förfogade över en armé av falska konton i de två nämnda sociala nätverken. Programmet möjliggjorde att snabbt byta namn, personprofiler i foto eller biografi för att anpassa sig till vilken situation som helst. Med tiden insåg han hur lätt det var att manipulera den allmänna opinionen som om den vore pjäser på ett schackbräde, skriver Blombergs journalister som citerar Sepulveda:
– Jag begrep att folk tror mer på vad som sägs på internet än i verkligheten. Jag upptäckte att jag hade makt att få folk att tro på vad som helst!

Andres Sepulveda manipulerade inte bara via de sociala nätverken valkampanjerna utan spionerade även på hans
uppdragsgivares motståndare. Sepulveda valde bara högerextrema kandidater.
Efter varje valrörelse raderade Sepulveda ut varje spår för att undvikas att spåras som om han vore en veteran inom spionvärlden. Vem om inte han vet hur IT-detektiver spårar brottslingar på nätet.
– Mitt arbete bestod i att genomföra aktioner i smutsigt krig och psykologisk krigföring, svart propaganda och rykten. Kort sagt; dra fram politikens mörka sida som ingen vet existerar men som alla ser!


* Dick Emanuelsson blev under sina fem år som korrespondent i Colombia föremål för all slags spioneri; telefon, brev eller via e-post. Han tvingades lämna Colombia i december 2005 efter att ha mordhotats under hela det året. I februari 2009 genomförde åklagarämbetet en razzia på högkvarteret för den hemliga politiska polisen DAS, underordnad president Alvaro Uribe och fann en mapp med 476 A4-papper över Emanuelssons arbete som journalist i Colombia. Andres Sepulveda påstår att han hade kontakter med DAS.

Reportern Dick Emanuelsson under en reportageresa i länet Antioquia, Colombia.

tisdag 16 februari 2016

Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för “Krigsplan”

"Plan Colombia; Los Gringos står för vapnen medan Colombia står de döda", står det på det stora plakatet i FARC-kontrollerat område.





Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för Krigsplan”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-HAVANNA / 2016-02-16 / I torsdags förra veckan bjöd Barack Omaba in Colombias president Juan Manuel Santos till Vita Huset för att fira Plan Colombia. För gerillan är det allt annat än en fredsplan:

Plan Colombia innebar en massiv upptrappning av kriget i Colombia. Kan det vara något att fira?

Gerillaledaren Jesus Santrich och artikelförfattaren Dick
Emanuelsson från ett reportage 2012 på gerillakontrollerat
område i Colombia.
Den frågan kastar Jesus Santrich ut i luften när jag träffar honom i södra Havanna där FARC-gerillans fredsdelegation sedan oktober 2012 är stationerad. Fredsförhandlingarna är inne i sitt slutskede och bägge sidor är fast beslutna om att slutföra den äldsta väpnade konflikten i världen i år.

Santrich är den blinde gerillakommendanten som Flamman intervjuade i juli 2012. På djungelstigar nästan småsprang han och verkade känna varje buske, liten sten och floden där vi badade. En liten grupp representanter för regeringen Santos och FARC höll samtidigt hemliga förhandlingar som förberedde fredsförhandlingarna i Havanna. Santrich, medlem av den högsta militära-politiska ledningen i FARC, var hermetisk och yppade inte ett ord till mig om vad som ses som  i dag är en historisk händelse i Colombia.

Demonstration i Stockholm i protest mot Plan Colombia. FOTO: DICK EMANUELSSON.


Obama och Santos uppgav på presskonferensen i Vita Huset att Plan Colombia nu ska döpas om till ‘Paz Colombia’. En summa på 450 miljoner dollar för fem år ska anslås och som kongressen ska godkänna.

– Jag är mycket stolt över att informera er om att nästa kapitel i alliansen mellan våra två länder ska vi döpa till ‘Paz Colombia’, sa Obama och tillade: Ni kommer inte att ha en bättre vän än USA.

”Vi är inga nördar”!

Den 16 mars 2000 befann sig Flamman på universitetet Javeriana i Bogota då tre höga representanter från USA-ambassaden för USAID gjorde en strålande föreläsning om vad Plan Colombia, på engelska; Plan for Peace, Prosperity, and the Strengthening of the State, skulle bli.

Trots att Javerianauniversitetet är betraktat som den ”kommande politiska och ekonomiska elitens universitet”, gick inte framställningen hem hos studenterna. Ambassadtjänstemännen underströk att det handlade om en i huvudsak ”social plan”. Mer än 63 procent av de 7,5 miljarder dollar som planen hade budgeterats till skulle bli sociala investeringar för att förändra Colombia. De förnekade att det var en ”krigsplan”, som folkrörelsen och vänstern hade påstått. En av studenterna begärde ordet och sa:

– Det är möjligt att vi lever i ett land som ni påstår ligga i `Tredje Världen´. Men vi är verkligen inga nördar som sväljer vad ni saluför här”!

USAID-representanterna bleknade och packade ihop och lämnade den stora aulan.



Kostade Colombia 120 miljarder USD

För Plan Colombia blev precis vad kritikerna och oppositionen hade påstått, en enorm militär upptrappning som inte bara registrerades i en ökning av antalet soldater och poliser, cirka 166.000 år 2000 till över en halv miljon under vapen år 2015. Planen blev också våldsamt mycket dyrare.

Senatorn Jorge Robledo från vänsterfronten Polo Democratico sa i en intervju förra veckan:

– Försvarsminister Carlos Villegas uppgav att USA under planens 15 år satte in tio miljarder dollar medan Colombia anslog 120 miljarder dollar! Följden har blivit att Colombia har skuldsatt sig.

Gerillaledaren Santrich håller med:

– Plan Colombia blev inte bara en krigsupptrappning. Den innebar också en internationalisering av konflikten och den colombianska statens kryperi som översattes i ett överlämnande av den nationella suveräniteten. Det hela kulminerade i överlämnandet av sju militärbaser under USA-kontroll och en diplomatisk immunitet för de tusentals USA-militärerna på colombianskt territorium.

USA-soldaterna Micahel Cohen och César Ruiz kidnappade och våldtog sina
minderåriga offer i Colombia som filmades under våldtagningen. De gick fria.



”Pornsoldiers” med immunitet

År 2004 videofilmade tre USA-militärer tre unga tonårsflickor, videokassetter som sedan såldes och skandaliserade de tre och deras familjer i den lilla staden Melgar, tre timmar från Bogota. Den 26 augusti 2007 kidnappade, drogade och våldtog USA-officerarna Michel J. Coen och César Ruíz den 12-åriga dottern till Olga Castillo. Våldtäkten ägde rum inne på den colombianska arméns träningsläger i Tolemaida där USA-officerarna tränade colombianska militärer enligt Plan Colombia. Trots att det offentliggjordes hände ingenting eftersom de uniformerade åtnjöt diplomatisk immunitet.

Vad ska hända med USA:s sju baser om det undertecknas ett fredsavtal?

– Det är ganska osannolikt att Washingtons agenda går utanför interventionismens parametrar. Det är inte bara USA-politik utan lika mycket en mentalitet, underordnande och anpassningsförmåga från den colombianska regeringens sida.

– Oavsett det så är FARC:s inställning, att ett slut på den väpnade konflikten måste innebära ett uttåg för den utländska militära interventionen. För i en hypotetisk överenskommelse som skapar fred och ägnar sina bästa krafter till en nationell försoning och ekonomisk utveckling med social rättvisa, så finns det inte plats för att envisas med en militarisering som statsdoktrin. Den utländska militära närvaron bör avslutas, vilket i sin tur innebär ett slut på utländsk inblandning på alla nivåer. För fram tills dags dato är Colombia ett intervenerat land.



“Ockupera Colombia militärt”

Den förste kongressledamoten i USA som gick upp i talarstolen för att ge sitt bifall till regeringens förslag på Plan Colombia var senator Paul Cordwell. Det var ingen tvekan om hur han såg på Plan Colombia och vilka möjligheter det innebar för USA. I en krönika i Washington Post den 10 april 2000 som han rubricerade: ”Starting with Colombia”, skrev han följande:

“För att kontrollera Venezuela (och världens största oljerreserver) är det nödvändigt att ockupera Colombia militärt”!



torsdag 7 januari 2016

FARC och abortfrågan: En rättighet för kvinnorna i gerillan


De kvinnliga gerillasoldaterna utpekas regelbundet som våldtäktsoffer i den colombianska pressen när fredsförhandlingarna går in i ett känsligt skede. Den psykologiska krigföringen har många ansikten.


Fredsmotståndarna använder abortfrågan som psykologisk krigföring mot fredsprocessen

Av Dick / Miriam Emanuelsson



FARC-gerillan lyder inte under den colombianska författningen. I stället har den rest sig i vapen mot denna. Men gerillan anklagas av åklagarämbetet för att genomföra aborter, vilket i Colombia är förbjudet. I FARC är det en rättighet som kvinnorna har upp till tre månaders graviditet.

I landet genomförs 400.000 aborter per år och 13 procent av all mödradödlighet har sitt ursprung i just dessa olagliga aborter. Det är främst fattiga kvinnor som förblöder på de underjordiska klinikerna som konsekvens av en lagstiftning som mer tar hänsyn till religiösa och machistiska traditioner än till kvinnans rättigheter och behov.

I FARC-gerillan beräknas cirka 40 procent vara kvinnor. Allt fler kvinnor är i dag befäl och leder egna trupper. Som en paradox minns jag en intervju i den största dagstidningen El Tiempo i slutet av 1990-talet då flera armésoldater uppgav att de mer fruktade kvinnorna än männen i gerillan.


Varje år upprepas anklagelser eller ”vittnesmål” i medierna som förmedlas av den militära underrättelsetjänsten. De talar om att gerillakvinnor tvingas göra abort om de blivit gravida och att de utsätts för sexuella övergrepp av sina befäl.

Två dagar innan undertecknandet av den 5:e punkten i fredsagendan, den 15 december, som handlar om offrens rätt till sanning och rättvisa, publicerades i medierna uppgiften om att en påstådd läkare från FARC som hade ´aborterat 500 gerillakvinnor´ hade gripits i Spanien. Upprördheten i pressen var stor. Uribe och andra prominenta män vred uppmärksamheten mot fredsprocessen i Havanna som ifrågasattes.

– Men colombianen i Spanien är varken FARC-läkare eller aktiv utan en sjuk man som sitter i rullstol, är bosatt i Spanien sedan åtta år och har spanskt medborgarskap, säger Iván Marquez, FARC-delegationens chefsförhandlare i Havanna, indignerat till Proletären.
Dick Emanuelsson intervjuar FARC-gerillans chefsförhandlare i Havanna, Ivan Marquez. FOTO: MARITZA.


Albeidis Arboleda Buitrago.
”FARC-läkaren” Albeidis Arboleda Buitrago är homosexuell och gifte sig med en spanjor i Spanien för flera år sedan. De spanska myndigheterna frigav honom efter förhör som hade begärts av det colombianska åklagarämbetet som ville se honom utlämnad till Colombia. Ivan Marquez krävde därför i ett Twitter att åklagarna skulle be Colombias folk om ursäkt för att publicera ”tidningsankor”.

Till Proletären säger Ivan Marquez:

– Åklagarämbetet påstod att mannen i fråga hade genomfört aborterna åren 1998-2000 i den 9:e och 47:e FARC-fronten. Vi har genomfört en grundlig undersökning med dessa gerillastrukturer som visar att mannen i fråga är en för oss helt okänd person. Det betyder att det handlar om en juridisk och medial skådeprocess.

FARC-gerillan har ett stort antal läkare och fältsjukhus där sårade gerillasoldater får vård. Varje FARC-front har minst en sjuksköterska och några förfogar även över en läkare.

Vad de medier som anklagade FARC inte uppgav, var att varje år aborterar 400.000 colombianska kvinnor i Colombia på underjordiska kliniker. Bara 0,08 procent av aborterna i Colombia är lagliga. Enbart i huvudstaden Bogota uppskattas det finnas ett 100-tal underjordiska kliniker.

– Tretton procent av all mödradödlighet (i Colombia) beror på de illegala aborterna. En abort som utförs med säkra legala förhållanden innebär en minimal risk. Men under prekära förhållanden kan kvinnan förlora livet eller orsaka sterilitet när livmodern skadas eller infekteras, sa den colombianska gynekologen och samordnaren av medicinsk grupp ”För rätten att bestämma”, Laura Gil till dagstidningen El Espectador.



Carmen Alicia Florian, 10-barnsmor i södra Bogota där misären råder bland de fyra miljonerna invånarna. Hon illustrerar tragedin bland de fattiga colombianska kvinnorna där kvinnors rätt begränsar sig till reproducering.

När en person vill ansluta sig till gerillan genomgår han/hon en grundkurs på sex månader. Under den tiden förklaras både de politiska som militära målen för gerillan som kraven som ställs på personen. Därefter fattas beslut om personen ifråga är mogen och kapabel att tillhöra FARC och stå ut med allt vad kriget i landet betyder fysiskt och psykiskt.

Ivan Marquez:

– Att undvika en graviditet i gerillan är en skyldighet för både man som kvinna. För det är omständigheterna i k,riget som bestämmer villkoren som utgör det interna reglementet. Det är omöjligt att fostra barn i djungeln och det inskärps med all tydlighet för alla nya gerillasoldater för att det inte ska uppstå komplikationer.

Han säger att trots tillgången på p-medel så äger det rum oönskade graviditeter där aborten ses som en sista åtgärd. Under alla omständigheter övervägs alla risker för modern, det framtida barnet och gerillans sammanhållning.

– I majoriteten av arméerna i världen finns det speciella regler som reglerar förhållandena för de kvinnliga soldaterna. Exempel på dessa är obligatoriska p-medel eller begränsningar av fysiska aktiviteter vid graviditet. Vår rebellarmé befinner sig i ett permanent och totalt krig. En gravid gerillakvinna innebär en betydande risk att dö, både för henne och barnet hon bär på eller, i de bästa av fallen allvarliga medicinska komplikationer, tillägger Marquez.


Gerillakvinnan Camila Cienfuegos greps under ett uppdrag i Bogota av den hemliga politiska polisen.
– Under flera dagar pågick den psykologiska tortyren och därefter kom den fysiska. De brände mig över hela kroppen med cigaretter och applicerade elchocker. De våldtog mig på ett så fruktansvärt sätt som ingen kan föreställa sig. Hon har fortfarande inte hämtat sig från traumat trots psykologisk hjälp i Havanna.


År 2006 införde Colombias Författningsdomstol en ny lagstiftning angående abort, som fram till det året hade varit totalförbjuden. Tre kriterier för en laglig abort infördes:
  • När kvinnans liv är i fara, vilket måste verifieras av en erkänd läkare.
  • När fostret uppvisar en inkompatibel missbildning som gör livet omöjligt utanför livmodern.
  • När graviditeten är ett resultat av en våldtäkt eller incest som på ett vederbörligt sätt har anmälts till myndigheterna.

– Med hänsyn till de gällande lagstiftningen i länder där abort är legaliserad och som ses som en grundläggande rättighet för kvinnorna att bestämma över sin egen kropp, har FARC reviderat sin ståndpunkt med hänsyn till både villkor och tid för att genomföra ett avbrytande av en graviditet. Denna rätt för de kvinnliga gerillasoldaterna är nu garanterad av regler som förbjuder varje slags åtgärd utan gerillakvinnans samtycke. Vi har också fastställt den maximala tiden för en abort till tre månader, uppger Marquez.
Gerillakvinnan Marlene sminkar sig i en paus i FARC-lägret i nordöstra Colombia.


Han förkastar också den militära underrättelsetjänstens anklagelser, som publicerats i pressen, om att kvinnliga gerillasoldater utnyttjats och förgripits sexuellt. Alla gerillakvinnor som jag (Dick E) har talat under en mängd reportage sedan 1988, tillbakavisar också med bestämdhet dessa anklagelser.

– Kvinnor ansluter sig till FARC av fri och egen vilja. Vi förkastar alla uttalanden som förnekar deras politiska och militära kapacitet och i ställer ser dem som påstådda våldtäktsoffer. Sexuellt förgripande är ett synnerligen grovt brott i vår organisation och som sanktioneras därefter. Det handlar inte bara om att ställas inför vår Militära Krigsrätt utan det är högst troligt att det högsta straffet utdöms.