måndag 28 juli 2014

Journalisten Joaquin Pérez i exklusiv Flammanintervju efter hemkomsten till Sverige


Ankomsthallen på Arlanda natten mellan söndag-måndag.

 

Från fängelset i Colombia till familjen i Sverige

Journalisten Joaquin Pérez i exklusiv Flammanintervju

ANNCOL / TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-07-17 / Torsdagen den 17 juli klockan 19.00 lokal tid i Bogota, lämnade den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez Becerra Picotafängelsets portar bakom sig. Tre dagar senare landar han på Arlanda.

Intervju: https://app.box.com/s/4gg8ervjesp3cgxlb9rd
 


– Det känns mycket bra och jag är så klart glad, säger han till Flamman bara några minuter efter att planet landat vid midnatt, söndag-måndag.
Han togs emot av sin fru och dotter samt en grupp av colombianska politiska flyktingar och svenska vänner i ett känslofullt ögonblick.
Med hans ankomst till Sverige kan en tre år och tre månader lång mardröm avslutas. Apellationsdomstolen i Bogota frikänner Perez på alla punkter han hade dömts för i oktober 2012. Då slutade domen på åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan.

Rentvå hans namn

Hernan Quintero är ordförande för Föreningen Jaime Pardo Leal som samlar colombianer som flytt undan det smutsiga kriget och politiskt statsterrorism i Colombia. Han var på plats och tog emot sin kamrat Joaquin i natt.
– För oss är det en stor glädje att återigen ha ´Joaco´ hos oss. Mycker rörande och välkomsttårar, säger han i en kommentar och tillägger:
– Men nu börjar arbetet med att rentvätta Joaquins namn. Alla de medier som rakt av publicerade den colombianska åklagarens ihopdiktade anklagelser bör ta sitt ansvar och informera om vad den nya friande domen verkligen innebär, det vill säga, att Joaquin är frikänd på alla punkter. Samma anklagelser och tendensiösa skriverier om Föreningen Jaime Pardo Leal bör också korrigeras, understryker Quintero.
Riksdagsledamoten Jens Holm är av samma uppfattning men anser att den svenske utrikesministern bär ett ännu större ansvar för att Joaquin tvingades genomlida 39 månader i ett fängelse med 9000 fångar, avsett för mindre än hälften. Carl Bildt gav ordern till tjänstemännen på UD att behandla Joaquin Perez som ett ”konsulärt fall”.
 – Nu visar det sig att vi som har stöttat Joaquin har haft rätt redan från början. Rättegången var politiserad och farsartad redan från början mot Joaquin. Vad man (den colombiansk staten) var ute efter var att stänga ANNCOL, som den colombianska regeringen har upplevt som en stor vagel i ögat.
– Jag är djupt besviken över att vår utrikesminister ärligt talat inte har gjort ett skvatt och fört upp fallet på en högre nivå, för det är ett politiskt fall. Den colombianska regeringen har försökt att tysta sin kanske främsta kritiker, ANNCOL. Jag tycker det är så märkligt att en man som Carl Bildt, som har för vana att kommentera allt som händer runt om i världen har tigit som en mus då det har gällt juste det här fallet. Det visar att Carl Bildt är mer lojal med den colombianska regeringen och inte står upp för svenska medborgare.
Han kanske är mer intresserad av svenska investeringar i Colombia?
– Det är helt uppenbart att det är ekonomiska intressen som styr i bakgrunden.
Joaquin Perez är medlem i vänsterpartiet i Täby. Hälsas han välkommen nu efter tre år och tre månader i partiföreningen?
– Absolut! Vi välkomnar Joaquin som en vän och partimedlem. Vi ser fram emot att få lite extra eld nu under valrörelsen. Det finns arbetsuppgifter för alla. Även Joaquin, hälsar Jens Holm från en uteservering vid Adriatiska havet i Kroatien där Flamman når honom.
– Det känns mycket bra, säger ´Joaco´, när Flamman ringer upp honom på telefon bara några timmar efter frigivningen. Jo, domslutet från den första instansen har fallit. Det formella beslutet offentliggörs av domarna nästa onsdag, den 23 juli (dagen efter Flammans pressläggning).


ANNCOL 20 år

Perez är ansvarig för den snart 20 år gamla webbportalen ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia, som han grundade 1995 tillsammans med Flammans Latinamerikareporter. Perez greps när han anlände till Venezuela den 21 april 2011 och deporterades den 25 april till Colombia. Venezuelas president Hugo Chavez fördes bakom ljuset av Colombias president Santos som hävdade att det fanns en internationell arresteringsorder på Perez för påstått medlemskap i FARC-gerillan, en anklagelse som i oktober 2012 låg till grund för domen på åtta års fängelse. Men efter att domen har studerats av domarna i Tribunalen i Bogota, har alla anklagelsepunkter fallit.

Skandaldom upphävs

I Colombia var Perez kommunalråd under två perioder för vänsteralliansen Union Patriotica, UP, i kommunen Corinto, en region som domineras av paezindianerna. Hans företrädare på kommunalrådsposten i Corinto var en av de sammanlagt fem tusen (5000) medlemmarna i UP som mördades 1986- 2000. Själv var Perez ständig mordhotad och hans dåvarande fru kidnappades. Efter den händelsen bestämde han sig för att lämna Colombia och anlände till Sverige 1994. Sedan år 2000 är han svensk medborgare.
Såväl jurister som journalister som bevakade rättegången mot Perez i oktober 2012 chockerades av domslutet som de ansåg var “riggat”. Perez och hans advokat Rodolfo Rios överklagade omedelbart domslutet från 2012 och den 23 juli kommer den friande domen att läsas. Men redan förra torsdagen beslutade de att omedelbart och villkorslöst försätta Perez på fri fot.

Fyra i en cell

– För mig har de tre åren och tre månaderna varit en formidabel erfarenhet. Inte så att jag skulle ha önskat tillbringa denna tid i fängelset, nej, nej, nej! Den här tiden har lärt mig att känna fängelselivets alla drama på alla nivåer. 140.000 människor lever i en obeskrivlig värld av misär och förnedring. Det sägs att fängelselivet förhärdar en människa, men i mitt fall har jag tvärtom blivit mer tvärtom inför den verklighet jag har levt under
Han menar också att den politiska övertygelsen är en kraft som övervinner alla de svåraste stunderna innanför murarna.
I den första cellen jag placerades i fanns det två sängar. Men vi var fyra fångar. Jag och en kamrat sov på golvet. Fängelserna är överfulla. Sammanlagt finns det tio tusen politiska fångar i Colombia.

Fem fångar på 3,6 m2

Redan i mars 2012 varnades det för den tidsinställda bomb som La Picotafängelset upplever med sina drygt 9.000 fångar. I TV-kanalen Noticias Uno uppgav reportern:
– Avdelningar som förfogar över 130 celler med måtten 1.80x2 kvadratmeter, där normalt en person lever anständigt, har för närvarande fem fångar.
Joaquin har flera gånger lyckats smuggla ut både text och bild på mycket sjuka fångar som publicerats av ANNCOL, ett par av dessa avled senare av enkla sjukdomar som inte kureras.
När Flamman ringer upp honom en andra gång efter frigivningen är det midnatt mellan fredag-lördag. Han har besökt svenska ambassaden där hans pass har kontrollerats och han har också träffat en rad representanter för de människorättsorganisationer som inte lät sig skrämmas eller av opportunistiska skäl inte ville ge sitt stöd till Perez under den här tiden.

Riskerar att mördas

Hans liv är i fara, menade flera personer som Flamman talade med i Bogota. Den högerextrema mäktiga gruppen kring Uribe och höga militärer vill se honom bakom galler. Men när han nu har frigivits löper han risken att mördas. Därför är det viktigt att Perez återvänder till Sverige så fort som möjligt, var budskapet.
Men Perez hann lämna Colombia innan farhågorna kunde verkställas. Vi hälsar honom välkommen tillbaka. Skam över Reportrar Utan Gränser, Svenska Journalistförbundet och alla andra journalistkollegor som mer gick på den colombianska statsterrorismens språkrör än att ha gett sitt stöd till en utsatt kollega som bestals på tre år och tre mpnader av sitt liv.
Dick Emanuelsson

lördag 19 juli 2014

Journalisten Joaquin Pérez frikänd i nytt domslut i Colombia

Av  Dick Emanuelsson
ANNCOL / TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-07-17 / Klockan 19.00 lokal tid i Bogota, Colombia, lämnade den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez Becerra Picotafängelsets portar bakom sig. Apellationsdomstolen i Bogota frikänner Perez på alla punkter han hade dömts för i oktober 2012.

– Det känns mycket bra, säger ´Joaco´, när jag ringer upp honom på telefon. Jo, domslutet från den första instansen har fallit. Det formella beslutet offentliggörs av domarna nästa onsdag, den 23 juli.

Joaquin Perez under en demonstration 1995 framför Colombias ambassad.
 
Perez är chefredaktör och ansvarig för den snart 20 år gamla webbportalen ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia, grundare 1995 av ANNCOL tillsammans med denne skrivare. Han greps och utlämnades från Venezuela till Colombia den 21 respektive 25 april 2011 där han i oktober 2012 dömdes till åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan.
 
Ständigt mordhotad

I Colombia var Perez kommunalråd under två perioder i kommunen Corinto. Han valdes till posten som företrädare för vänsteralliansen Union Patriotica, UP. Den hade bildats efter Eldupphör-avtalet mellan den konservativa regeringen Belisario Betancourt och FARC-gerillan i maj 1984. UP fick stort stöd och anslutning vilket skakade den sittande makten av konservativa och liberaler. 

Det smutsiga kriget inleddes nästan omedelbart och dagliga massakrer genomfördes mot Perez och hans kamrater. Perez företrädare var en av dem som mördades. Sammanlagt mördades över fem tusen (5000) ledande medlemmar i UP.

Perez utsattes av den oheliga alliansen armé-paramilitärer för samma ständiga hot att bli mördad. Hans fru kidnappades och efter den händelsen bestämde han sig för att lämna Colombia. Han anlände till Sverige och fick permanent uppehållstillstånd 1994 och sedan år 2000 är han svensk medborgare.

Över fem tusen av Perez kamrater i UP mördades i vad som av den Interamerikanska Domstolen betecknas som en politisk utrotning av ett politiskt parti.
 
Skandaldom som nu upphävs

Såväl jurister som journalister som bevakade rättegången mot Perez i oktober 2012 chockerades mer eller mindre av domslutet som många ansåg var ett utslag av den förre president Alvaro Uribes besatthet att tysta ANNCOL som regimkritiskt medium.

Perez och hans advokat Rodolfo Rios överklagade omedelbart domslutet från 2012 och nästa vecka, den 23 juli, kommer det nya domslutet att läsas upp av de tre domarna. Men redan i dag torsdag, beslutade de att omedelbart och villkorslöst försätta Perez på fri fot.

Åklagaren säger att hon kommer att överklaga detta beslut. Perez kan alltså inte lämna Colombia och resa tillbaka till Sverige innan domaren har bestämt om en eventuell överklagan från åklagarens sida ska kunna tas upp av Högsta Domstolen i Colombia.

Uribes besatthet

ANNCOL har varit permanent utsatt för Uribes och den colombianska extremhögerns attacker. Uribe uttalade 2007 och 2010 öppet att hans intentioner var att med alla medel fängsla och tysta ANNCOLs redaktörer, oavsett var i Colombia eller världen de befann sig.

http://youtu.be/79Wsxd0oaco


I samband med att en dokumentärfilm om den colombianska gerillan, producerad av ett argentinskt filmteam, premiärvisades, fick Uribe ett nytt utbrott och upprepade hoten mot ANNCOL; “VI MÅSTE GÖRA SLUT PÅ ALLIHOP AV DEM”! skrek en ursinnig Uribe. Utan tvekan har Uribe fått ett nytt utbrott i dag när Joaquin Perez lämnade fängelset mitt framför näsan på Uribe i Bogota.

“Operation Tysta ANNCOL”

I rättegången mot ANNCOLs chefredaktör försökte också den colombianska åklagaren med alla medel knyta ihop ANNCOL med Farc. De påstådda bevisen var av en samling offentliga reportage, artiklar och dokument som hade laddats ner från Internet. Domstolen underkände dem alla.

Men det verkliga motivet för rättegången mot Perez var inte personligt utan målet var att en gång för alla tysta nyhetsbyrån som vid det tillfället leddes av Perez från redaktionen i Stockholm. Den förre 1:e sekreteraren på Colombias ambassad i Stockholm (2002-2005), Ernesto Yamhure skrev i flera krönikor om hur han som diplomat nästan varje vecka besökte UD med krav på att förbjuda ANNCOL och de colombianska politiska flyktingarnas förening Jaime Pardo Leal. Men han avvisades varje gång med principen att i Sverige har vi yttrandefrihet så länge inte lagen bryts.

Som vittnen inkallades riksdagsledamoten Jens Holm, danska Upprors ordförande, en chilensk flykting i Venezuela samt denne skrivare.

Diplomaten Ernesto Yamhure (till höger) avslöjades som politisk rådgivare till Carlos Castaño, paramilitärernas ledare som har över 150.000 civila colombianers liv på sitt samvete, enligt åklagarämbetet.

 
Uribes politiske arvtagare dömd till 17 års fängelse

Som något av ödets ironi dömdes samma dag som Perez lämnade fängelset Andrés Felipe Arias till 17 år och fyra månaders fängelse. ´Uribito´, som han även kallas med tanke på att han var tänkt som Uribes efterträdare på presidentposten, dömdes för att han som Uribes jordbruksminister hade överlämnat stora subventioner till mäktiga land- och sektorer inom agrarindustrin i stället för att ge de verkligt behövande jordlösa bönderna de statliga medlen. Många av dessa fattiga bönder har under årens gång tvingats från sina marker av de paramilitära dödsskvadronerna som öppet har erkänt att de stödde Uribes presidentmakt. En omvänd Robin Hoodpolitik, alltså.

Men Arias befinner sig inte i Colombia utan han flög till Miami när han i mitten av juni via olika källor fick information om att han skulle dömas till fängelse i juli.

Uribes närmaste flyr rättvisan

Uribes förre säkerhetspolischef Maria de Pilar Hurtado har också flytt Colombia och befinner sig i Panama sedan 2011 där hon fick asyl, ett beslut som Panamas högsta domstol upphävde för några månader sedan. Colombias åklagarämbete har begärt att Panama deporterar säkerhetschefen till Colombia där hon ska ställas inför rätta för spioneri mot politisk opposition och mot journalister, däribland undertecknad.

Den förre Uribediplomaten i Stockholm, Ernesto Yamhure, flydde också till USA för två år sedan efter att han avslöjats som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna.

Luis Carlos Restrepo, Uribes fredskommissionär, har också flytt till USA efter att han också avslöjats som korrumperad och för att ha iscensatt ett massmediaspektakel med assistens av ett 60-tal smågangstrar och tjuvar. 

Dessa ikläddes militär mundering och poserade framför de colombianska och den internationella pressen och sades utgöra en hel ”gerillafront” som ”hade deserterat från FARC och nu vill ansluta sig till Uribes fredsprocess”. Bluffen avslöjades efter ett halvår.

Dessa Uribes nära män och kvinna flyr alltså den bräckliga colombianska rättvisan medan en svensk medborgare, Joaquin Perez, konfronterade den och efter tre år och tre månader kunde lämna fängelset.
Välkommen ut i den relativa friheten, ´Joaco´!

Dick Emanuelsson,
Tegucigalpa, Honduras


 

måndag 16 juni 2014

Colombia: Presidentvalet en folkomröstning om freden



Den andra valomgången i presidentvalet i söndags i Colombia blev en folkomröstning mellan fred och krig. Freden vann med mer än en miljon röster mot den rädsla som Uribes presidentkandat Oscar Zuluaga representerade, sammanfattar ett stort antal politiska kommentatorer i Colombia.
– Rösterna som han (Santos) fick i den andra valomgången var för freden, inte för hans fyra år som president och den misslyckade regeringen han representerar, skrev Maria Elvira Bonilla i en krönika i dagstidningen El Espectador.

Bred front för freden

Santos lyckades skickligt få artister, skådespelare, fackledare, valvänsterns främsta ledare samt ett antal av Colombias reella maktmän så som Luis Carlos Sarmiento, det spekulativa finanskapitalets frontfigur, på sin sida. Vänstern och den breda folkrörelsens representanter underströk att Santos var och är en politisk fiende men att valet stod mellan fred och krig. Rädslan för att Uribe skulle komma tillbaka via sin kandidat var stor. Det skulle innebära att möjligheterna till en politisk lösning på den 50 åriga väpnade sociala konflikten skulle förlora ytterligare tid och liv.
Maktetablissemanget i Colombia stod delat. Om Santos fick stöd av Sarmiento så gav hans konkurrent inom maktsfären, Fabio Echeverri Correa, sitt stöd till Zuluaga-Uribe.  De väpnade styrkornas toppar stödde Santos medan den militära reserven, den mäktiga gruppen av pensionerade generaler samt regionala militärer som befinner sig ute på stridsfältet gav sitt stöd till Uribegruppen.
Santos´ fick 7.814.000 röster eller 50,9 % mot Zuluagas 45 %. Blankrösterna slutade kring sex procent. Valdeltagandet ökade till 48 procent vilket visar att majoriteten av Colombias folk inte tror på denna modell.
Dick Emanuelsson

måndag 26 maj 2014

Krigshögern vinner första valomgången i Colombia



Den colombianska extremhögern vann första valomgången i söndagens presidentval. Oscar Zuluaga, Uribepartiet Centro Democraticos kandidat fick 29,25 procent medan den sittande presidenten Juan Manuel Santos fick 25,69 procent. På tredje plats kom konservativa partiets officielle kandidat Marta Lucia Ramirez med 15,52 procent. Vänsterkoalitionen Polo Democraticos kandidat Clara Lopez fick överraskande 15,23 procent, en tredubblad ökning sedan kongressvalet i mars. Den förre borgmästaren i Bogota, Enrique Peñalosa, som företrädde den politiskt brokiga Gröna Alliansen fick 8,28 procent. Blankrösterna registrerade 5,99 procent eller 770,610 röster och de annullerade valsedlarna uppgick till 311.000.

Rekordlågt deltagande

Valdeltagandet var det lägsta på 20 år, 40,07 procent i det land som historikerna vårdslöst kallar för ”Latinamerikas äldsta demokrati”. Bara 13 av de 33 miljoner colombianer som fanns i vallängderna deltog i valet.
– De senaste skandalerna och hur politiken har fått rättsliga följder har gjort att folk har förlorat sitt förtroende och avstått från att gå till valurnorna, sa den politiske analytikern Pedro Medellin till dagstidningen El Tiempo.
Den breda och autentiska vänstern företrädd av Marcha Patriotica ställde inte upp i valet med motivet att det inte fanns tillräckliga säkerhetsgarantier. Fyrtiotvå av deras ledande medlemmar mördades under 2013 och de representerade några av de över 2000 sociala och folkliga rörelser som är medlemmar i Marcha Patriotica.
Om Uribepartiets kandidat vinner den andra valomgången den 15 juni kommer fredsprocessen omedelbart att avbrytas, uppgav Zuluaga, som fotograferats i sällskap med paramilitära ledare.
– Vi kommer att välja mellan rädslan och hoppet (om fred), sa Santos.
Dick Emanuelsson

måndag 19 maj 2014

En ny drogpolitik i Colombia som resultat av fredsprocessen


I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.
Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.

USA:s roll?

Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas” i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.
Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.

Böndernas kokapasta

Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden. Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar om antalet paket och vikt.
– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna, beroende på vikten, sa gerillaofficeren.
Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”, gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla, gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.

Manipulerad avtalstext

Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll. Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar, kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.
Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian. I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är gigantisk.
– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.

USA och bankerna



Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits upp:
– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.
Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.
– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.
Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på ögonbrynen”.
Dick Emanuelsson

måndag 12 maj 2014

COLOMBIAS WATERGATE. Det Smutsiga Krigets andra front i presidentvalet


Två veckor innan presidentvalet i Colombia faller valstrateger och kampanjledare för Uribe och Santos som käglor, anklagade för spioneri eller för att ha tagit emot miljoner dollar från knarkmaffian.
I centrum, som en spindel i en andra front av smutsigt ideologiskt krig, återfinns JJ Rendon. Han är venezuelan, landsflyktig i Miami för sin roll både i statskuppen 2002 i Venezuela som i Honduras 2009. Han har under de senaste 27 åren varit valstrateg och politisk konsult till de flesta högerledarna på den latinamerikanska kontinenten. Bland dem Mexikos nuvarande president Enrique Peña Nieto, Colombias Juan Manuel Santos, Alvaro Uribe Vélez, Porfirio Lobo i Honduras, bland flera. Hans strategi är att svartmåla sina politiska motståndare. “Det där med etik är för filosofer”, brukar han sammanfatta sin “konsultverksamhet”.
Vad har då Rendon med skandalen i Colombia att göra?

Uribes spioncentral

I måndags förra veckan avslöjades att presidentvalskampanjen för Uribes parti, Centrumdemokraterna, förfogade över en egen privat spioncentral via hackern Andres Sepulveda. Med hjälp av åtta datorer och specialprogram avlyssnade Sepulveda framför allt FARC-gerillan och regeringens fredsförhandlare i Havanna. Det politiska målet var att framställa Santos inför opinionen som en gisslan hos FARC-gerillan.
Vad som nu kommer fram dag för dag är bevis för hur Sepulveda till och med förfogade över dokument från den colombianska säkerhetstjänsten om hur denna infiltrerar den pågående bondestrejken som lamslår flera regioner i landet samt hur Marcha Patriotica, den breda massfronten, är utsatta för spioneri.
Dagstidningen El Tiempo skriver om att Sepulveda sökte upp säkerhetstjänsten förra året och sa att han hade information om FARC-gerillan och tidningen sammanfattar:
“Det finns allt mer bevis som visar förmodade förbindelser mellan Sepulveda och medlemmar av de väpnade styrkorna”.

Inbrott hos åklagare

Åklagarnas undersökningar av Uribekampanjens “hacker” är inte helt ofarlig. Natten mellan fredag-lördag förra veckan fick en av åklagarna, som utreder Uribes hacker, inbrott i sin lägenhet. “Inget stals men möblerna bytte plats”, uppgav åklagarämbetet i ett pressmeddelande. En annan åklagare fick sin e-post saboterad samtidigt som flera nyckelvittnen uppger att de är utsatta för skuggning och förföljelse. Allt talar för, menar kännare, att den militära underrättelsetjänsten försöker skrämma och varna både åklagare som vittnen.
Luis Alfonso Hoyos var kampanjledare för Uribepartiets presidentkandidat Oscar Zuluaga och den som hade anställt Andres Sepulveda. Hoyos avgick förra veckan.

Maffians “arvode”

JJ Rendon avgick också i förra veckan som politisk konsult för President Juan Manuel Santos som vill bli återvald. Orsaken är att knarkmaffians “Bröderna Combo” inför en colombiansk åklagare uppgav att de hade gett Rendon tolv miljoner dollar 2011 för att denne, inför Santos, skulle verka för en “uppgörelse” som innebar att de inte skulle utlämnas till USA. Rendon erkänner att han träffade maffians advokater och att han också överlämnade ärendet till Santos. Men han förnekar så klart “arvodet”.
Den man som var förbindelselänken mellan Rendon och maffian är German Chica. Chica var Santos´ kampanjledare fram tills förra veckan då han också tvingades att avgå.
Bara tio dagar efter att Chica hade sammanstrålat med Rendon 2011, köpte Rendon en etagelägenhet för fyra miljoner dollar i en fastighet i Miami. Ägaren behöver inte uppge sitt verkliga namn i denna fastighet.
Chica å sin sida kläs nu av och allt fler frågar sig hur denne mediokre liberal över en natt också kunnat köpa en dyr lägenhet i Bogota samt en rad lyxbilar.
Den 25 maj ska colombianerna välja en ny president i det land som borgerliga historiker kallar för “Latinamerikas äldsta demokrati”.
Dick Emanuelsson

söndag 23 mars 2014

Tio års fängelse för colombiansk underrättelsechef som förföljde svensk journalist



Vicechefen för den hemliga politiska polisens DAS´s olagliga kontraspionage, Carlos Alberto Arzayús, lade papprena på bordet redan 2009 då DAS avslöjades för att spionera och avlyssna bland annat journalister som den svenske Dick Emanuelsson.


Av Sally Morales, ANNCOL

BOGOTA / TEGUCIGALPA / 2014-03-23 / Carlos Alberto Arzayús, vice chef för en olaglig grupp inom den colombianska hemliga politiska polisen DAS, dömdes den 20 mars till tio års fängelse. Han anklagades och dömdes bland annat för att ha förföljt, registrerat och dokumenterat den svenske journalisten Dick Emanuelsson under dennes tid (2000-2005) som ackrediterad reporter i Colombia.
Den olagliga hemliga gruppen inom DAS, döpt till ”DAS-G3” (Grupo Especial de Inteligencia 3), förföljde och registrerade Emanuelsson praktiskt taget sekund för sekund från och med hösten 2004 tills december 2005. Då sattes Emanuelsson praktiskt taget på ett plan till Costa Rica av sina colombianska kollegor för vidare färd till Honduras där hans honduranska fru tog emot honom.
Hans reportage i Colombia rönte stor uppmärksamhet redan under 1980- och 1990-talet i Colombia och i Sverige. I huvudsak skrev och skriver han för Flamman som anställde Emanuelsson redan 1984. Hans första reportage från Colombia gjorde han dock redan 1980 då han besökte landet för första gången. Sedan september 2013 är han frilansare och bevakar hela Latinamerika. (Fotot: Emanuelsson på häst under en reportageresa i länet Bolivar).

476 A4-ark hos DAS
När åklagarmyndigheterna gjorde ett tillslag hos DAS i februari 2009 fann de en personakt över Emanuelsson som omfattade 476 A4-ark.

 
– Den välkände colombianske dokumentärfilmaren och journalisten Hollman Morris skrev till mig och uppgav att en av de största personakterna som åklagarna hade beslagtagit hos säkerhetspolisen var just min. Jag informerades om att Advokatkollektivet Alvear Restrepo (CCAJAR ) hade ingångsatt processer mot DAS´ chefer. Jag tog kontakt med kollektivet som skickade mig personakten som var imponerande, säger Emanuelsson till ANNCOL. Han är målsägare i fyra mål mot den colombianska staten som rör dessa kriminella DAS-chefers brott. Två av dessa chefer har nu fått sina straff, 25 respektive 10 års fängelse.
 
Den nu dömde Carlos Alberto Arzayús hade en speciell roll i ditt och Morris´ fall.
– Det stämmer. Den 25 juli 2005 genomfördes ett möte på Arzayús´ kontor. På mötet fanns bland annat säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio. Enligt mötesprotokollet från den dagen, utsågs hon av Arzayús, vice chef för det politiska kontraspionaget till att föredra mitt och Morris´ fall två dagar senare, den 27 juli. Även Advokatkollektivet CCAJAR skulle analyseras.

Mötesprotokollet från den 25 juli 2005 på kontoret för kontraspionagets vice chef, Carlos Alberto Arzayús där Dick Emanuelsson och Hollman Morris ska synas via föredragande säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio den 27 juli.
 
Internationellt terroristbrott
– Mötet ägde rum tio dagar efter att jag hade lämnat Colombia och flög till Costa Rica och Honduras för vidare färd till Sverige för att ersätta semestrande kamrater på Flammans redaktion. Ända från att jag lämnade hemmet i norra Bogota tills jag satt på inne på planet på flygplatsen Eldorado i Bogota, förföljdes jag av Arzayús´ agenter från DAS-G3. De skrev senare i sin rapport om just den dagen:

Inne i planet på Flight TA690 TACA, den 15 juni 2005, med Costa Rica som destination, upptäcktes i hans bagage en dator där vi placerade en magnet med avsikt att radera all information. En anonym e-post skickades till polismyndigheterna i Costa Rica med information om att en terrorist fanns på planet med en (fysisk) beskrivning av Dick Emanuelsson”.
 
Greps du när du anlände till Costa Rica?
– Nej. Jag hade inga som helst problem vid ankomsten till Costa Rica och jag märkte faktiskt inget märkvärdigt när jag satt på planet i Bogota och väntade på att de skulle avgå.

Planet stod på internationell mark i Bogota?
– Visst, och vad dessa herrar verkställde mot mig var ett uppenbart internationellt terroristbrott.
 
Från säkerhetsagenternas rapport till Carlos Alberto Arzayús om hur de genomförde sabotaget på internationellt område ombord på planet mot Emanuelssons dator. (läs mer).
 
Ständiga nattliga mordhot
 
Märkte du något av att du var förföljd under din tid som reporter i Colombia?
– Jag var så klart medveten om att de teman som alla politiska reportrar, oavsett om de är colombianer eller internationella korrespondenter, hela tiden granskas av DAS. Den politiska polisen är direkt underställd presidentpalatset. I mitt fall rörde det sig om Andres Pastrana och Alvaro Uribe.
– Jag hade redan 1988 gjort ett omfattande reportage hos FARC-gerillan och intervjuade bland annat de legendariska grundarna av gerillan som var Manuel Marulanda och Jacobo Arenas. Men det var först i början av 2005 som mordhoten via telefonsamtal på nätterna började bli obehagliga. ”Om du inte drar från Colombia så skjuter vi dig, din kommunistjävel”! Jag hade känningar om att DAS kunde ligga bakom men jag varken såg eller märkte att någon förföljde mig under tiden fram till min avresa.
 
Var det dessa hot som gjorde att du lämnade Colombia?
– Det avgörande skälet kom en disig småduggande novembermorgon. Jag hade kommit tillbaka från min dagliga joggingrunda 15-20 minuter och sprang in i parken med en liten bro i mitten som hade en utsikt över de fyra ingångarna till parken. Det stod en man i 30-årsåldern på den två meter höga bron och när han såg mig lyfte han samtidigt videokameran och började filma mig. Jag blev förbannad och gick fram till honom en vidrig fuktig morgon och frågade varför han filmade mig. Men han nekade. Jag tvingade honom att radera videosekvenserna. Men när jag några år senare gick igenom min personakt som åklagarna hade beslagtagit 2009, fanns där 6-7 bilder när jag joggade in i parken. Hela min dagsrutin var dokumenterad dag för dag och även när jag satt på flygplatsen i Eldorado den 15 juni 2005. MIna colombianska kollegor sa att videofilmningen var en sista öppna varningen för att jag skulle begripa att de hade mig under uppsyn och att nästa gång skulle de verkställa mordhoten. Tio dagar senare lämnade jag Colombia och anlände till Honduras.
Emanuelsson dokumentaras när han tar sin dagliga joggingrunda. Se bilden i större format.
 
 
Journalistförbundets svek
 
Vad sa Svenska Journalistförbundet? Tipsade du tidningen Journalisten efter att åklagarämbetet hade avslöjat DAS som spionerade på journalister?
– Det fanns inget som helst intresse från varken Journalisten eller SJF. Jag lämnade SJF 2003, efter 18 års medlemskap och anslöt mig till den Latinamerikanska Journalistfederationen FELAP. Men den organisation och medlemstidning som borde ha ett förstahandsintresse för att försvara en före detta kollega och ge honom en hjälpande hand, fick jag aldrig något som helst stöd eller solidaritet ifrån. Samma sak med medier i Sverige som jag uppmärksammade mitt fall på.

– Det är exakt samma behandling och syn under mina snart åtta år i Honduras. Här har jag också flera gånger pekats ut av den statskuppsvänliga pressen och flera av de politiker som stödde militärkuppen 2009 i Honduras för att stå i den honduranska Motståndsfrontens tjänst. Jag har däremot fått stöd från UD och svenska ambassaden i Guatemala. När det brände som mest efter militärkuppen, stod i nära kontakt flera dagar i sträck. Honduras är världens farligaste land för journalister. De senaste fyra åren har 38 kollegor mördats. Men från svensk horisont hörs eller syns inget.

”Ärren från terrorn sitter djupt”
 
Har inte rättvisa skipats i ditt och de fem andra colombianska journalisternas fall som drabbades av den hemliga politiska polisens förföljelse?
– På sätt och vis. Men ärren från den nattliga terrorn 2-3 gånger i veckan sitter djupt. Tio års fängelse kommer förmodligen att bli 5-6 år. Dessa den Statliga Terrorismens hantlangare får alltid stöd från dem som gav dem uppdraget att förfölja och terrorisera oss som bara följde journalistikens ABC, det vill säga att undersöka, intervjua, bearbeta det insamlade materialet och presentera det för våra läsare som fick dra sina egna slutsatser.

– I dramatiska episoder i ens liv, som de år jag gick i genom i Colombia, gallras också de ut som förfäktar press- och yttrandefrihet och som verkligen ställer upp till stöd för en och inte låter sig skrämmas av personer som Uribe. Eller diplomater som Ernesto Yamhure, förste sekreterare på Colombias ambassad på Östermalmsgatan 44 i Stockholm. Han var en av dem som försåg DAS-G3 med information om min person när han den 25 juli 2005, samma dag som DAS-G3 sammanträdde i Bogota för att analysera den insamlade dokumentationen av min person, skickade ett hemligt dokument till DAS-G3 där han informerade om att jag hade bevakat en demonstration av exilcolombianerna i Stockholm. Det colombianska militära skolfartyget ”Gloria” hade anlänt och colombianerna genomförde en demonstration på Stadsgårdskajen. Han anklagade mig för att vara en ”FARC-ambassadör i Europa” trots att jag då både arbetade och levde i Bogota fram tills december det året. Ernesto Yamhure är i dag i landsflykt i USA eftersom en paramilitär chef och jag avslöjade honom som politisk rådgivare och nära vän till den förre paramilitäre chefen Carlos Castaño, en man som av åklagarämbetet utpekas som ansvarig för morden på 150.000 civla colombianer.

Den 25 juli 2005: Rapporten till DAS-G3 från Ernesto Yamhure, Uribes 1:e sekreterare på Colombias ambassad i Stockholm. Yamhure gick under jorden när åklagarämbetet kallade honom till förhör fyra gånger för sin roll som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna AUC i Colombia. Han lever nu i landsflykt i USA. Klicka för större format.
 
Säpo och den colombianska ambassaden

 – Yamhure sa själv, i sina krönikor i El Espectador eller radiostationen Caracol, att han besökte UD i Stockholm varje vecka med krav på att exilcolombianernas organisation och radiostation borde förbjudas. Men det gick bet på det. Däremot, och det borde vara en uppgift för journaliststuderande att gräva i, ställde Säpo frågor till flera exilcolombianer samt dåvarande EU-parlamentsledamoten Jens Holm (v). De kallades in till Säpo och utfrågades om de kände och vad de ansåg om min person. Banden mellan Säpo och Yamhure på den colombianska ambassaden i Stockholm var tydligen nära.
Kontraspionagets vice chef Carlos Alberto Arzayús befanns av en specialdomstol i Bogota skyldig för avlyssning, konspiration och brottsligt användande av en avancerad teknologisk utrustning som USA hade skänkt till DAS. Om det existerar ett samband mellan donanden och de statliga förbrytarna är inte klarlagt.

Planerade videomontage mot Emanuelsson och Morris

Den förre högerextreme presidenten Alvaro Uribe har avfärdat alla anklagelser om att han skulle utgöra spindeln i nätet och ha gett order om att avlyssna den opposition och journalister som han mer eller mindre offentligt hotade och utpekade som gerillasympatisörer. Fallet Hollman Morris och Dick Emanuelsson är emblematiska för DAS-G3 hade utarbetade planer på att framställa videofilmer som skulle spridas via Internet samt till regeringar i världen där de utpekades som gerillamedlemmar.
Uribe har försvarat alla de DAS-chefer som han anställde. Även Jorge Noguera som dömdes till 25 års fängelse för att ha lämnat ut listor på opposition till de paramilitära dödsskvadronerna som verkställde morden. På en av dessa listor, som upptog sju fackliga ledare, mördades fem. Noguera var den högste chefen för DAS 2004-2006 då den svenske journalisten Dick Emanuelsson förföljdes och mordhotades.

I de planerade konspirationerna mot Emanuelsson och Hollman Morris ställdes uppgiften att producera eb videofilm där de bägge journalisterna skulle framställas som medlemmar av FARC-gerillan. Klicka för större format.
 
Uribe gav ordern om avlyssningarna
Maria del Pilar Hurtado efterträdde Noguera och när marken började bränna under hennes fötter i början av 2010 lämnade hon Colombia och ansökte asyl i Panama. Uribes politiske nära vän, högerpresidenten Ricardo Martinelli, gav Pilar Hurtado asyl och vägrade lämna ut henne till Colombia när Colombias domstol och utrikesdepartement begärde henne utlämnad med målet att rannsaka henne. Hennes underordnade, DAS´ vice chef, Marta Leal, uppgav för två veckor sedan i colombiansk domstol att det var Uribe som gav Maria del Pilar Hurtado ordern om att förfölja och avlyssna oppositionen i landet.
 
1) Se DAS´ inskannade personakt över Emanuelsson:
http://das-terror.blogspot.com/
2) Dick Emanuelsson egna artiklar på samma tema:
URIBE SPIONERAR (1)
Med Uribes politiska polis i hälarna
URIBE SPIONERAR, (2)
Bakgrund:
Så opererade DAS i Colombia och Europa
URIBE SPIONERAR (3)
DAS’ spionage i Europa
URIBE SPIONERAR (4):
DAS värre än Watergateskandalen