lördag 21 maj 2016

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Norrskensflamman den 5 augusti 1988.




Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-05-19 / Ett gemensamt delavtal mellan förhandlingsdelegationerna av FARC-gerillan och regeringen Juan Manuel Santos slöts i förra veckan i Havanna. Gerillan förbinder sig att alla ungdomar yngre än 15 år ska exkluderas från gerillan. Samtidigt ska gerillasoldater i åldern 15-17 år successivt demobiliseras och gerillan förbinder sig att inte rekrytera yngre än 18 år.

Jesus Santrich, en av FARC-gerillans fredsförhandlare.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.
– Förutom att dessa ungdomar dras bort från kriget, måste vi dra bort dem från misären och hungern. I Colombia dör mer barn på grund av undernäring än på grund av kriget, säger Jesus Santrich, en av FARC-gerillans förhandlare i en kommentar till Flamman.

FARC-gerillan var beredd att underteckna ett liknande avtal i februari. Men regeringen vägrade ge gerillasoldater yngre än 18 år amnesti och säkerhetsgarantier. Gerillan åtar sig nu att inte värva nya gerillasoldater under 18 år, den tidigare gränsen låg på 17.

Det gemensamma avtalet har som den viktigaste principen att erkänna barnens och ungdomens rättigheter och som offer i den väpnade konflikten. Under detta villkor ger avtalet garantier för ett fullgott skydd av de minderåriga, som inkluderar familj- och samhällsåteranpassning.

Regeringens dubbelmoral

Jairo Ramirez.
Jairo Ramirez är advokat och tillhör ledningen för Colombias Permanenta Kommission för Mänskliga Rättigheter, CPDH:

– Överenskommelsen slår fast att ungdomar yngre än 14 år inte kan ses som brottsligt ansvariga för sina handlingar i kriget. De minderåriga i åldern 14-18 år som inlemmas i det civila livet ska ges amnesti och benådas för ”uppror” och liknande ”brott” mot staten. De ungdomar som är anklagade för brott som inte är föremål för amnesti, ska behandlas individuellt. Dessa minderåriga kommer att ställas inför den specialdomstol som inrättas efter det definitiva undertecknandet av fredsavtalet, säger han till Flamman.

Men han är skeptisk till vad han kallar för regeringens och massmedias dubbelmoral. Om dessa ungdomar ska inlemmas i det regeringsstyrda Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF, så har denna institution ingen beredskap för att ta emot fler ungdomar.


– I dag distribuerar ICBF mat som är skämd. I staden Barranquilla förgiftades massor av barn förra året. Hela distributionsnätet är privatiserat och i regeringens budget, som beslutades i december förra året, finns det inga som helst resurser anslagna till efterkrigsperioden, trots att president Juan Manuel Santos hade krävt att FARC skulle skriva under det slutliga avtalet den 23 mars i år.

Carmen Alicia Florian, 10-barnsmamma i misärens södra Bogota där kampen handlar om den fysiska och dagliga överlevanden. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Tusentals barn dör av undernäring

Överenskommelsen visar att fredsprocessen går framåt och att vi är på väg mot ett slutavtal. Men det finns en obalans, säger Ramirez.

– Gerillan har gått med på viktiga delöverenskommelser medan regeringen inte sluter upp på samma sätt och inte ens har avsatt ett anslag för en postkonflikt. Santos förlitar sig på internationella donationer.

– Det nu slutna delavtalet har en sötsur smak. För det handlar i första hand om 21-22 barn i gerillan, eller 50, en siffra som också har nämnts. Men regeringen talar inte om de barn som har dött av undernäring och hunger. Bland dem indianbefolkningen wayuu i länet Guajira. Där har 1000 barn dött de senaste tre åren. Eller Emberaindianerna i länet Risralda. Men samma siffror registreras i län som Choco, Meta eller Guaviare, understryker Ramirez.

En ung gerillasoldat från FARC:s Södra Gerillablock.
FOTO: DICK EMANUELSSON


Amnesti

Enligt FARC:s chefsförhandlare Ivan Marquez har gerillan endast 21 gerillasoldater yngre än 15 år som FARC är beredda att överlämna till sina familjer, anhöriga eller det statliga Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF.

Marquez menar att dessa ungdomar inte kan rannsakas av rättsapparaten eftersom de absorberades av gerillan i egenskap av offer för ett social och politiskt drama i Colombia. Många av föräldrarna till dessa barn mördades av paramilitärer eller att de helt enkelt inte hade möjligheter att överleva.

– Freden är den bästa framtiden för de kommande generationerna. Därför fortsätter vi arbetet med en slutlig fredsöverenskommelse, tillade Marquez.

Carlos Julians enda "brott" var att han var son till vänsterledaren Carlos Julian Velez´i länet Meta. Barnet kastrerades av en paramilitär grupp och förblödde. Hela hans familj likviderades av dödskvadronen, allierad med Colombias armé. Många andra barn och ungdomar som befunnit sig i samma situation har räddat sig genom att ansluta sig till gerillan.


Gerillasoldaten John-Jairo, 13

Under de 35 år som denne reporter har bevakat den väpnade konflikten i Colombia, är det få gerillasoldater som jag har stött på som har varit under 15 år. Men en av dem var John-Jairo, 13. Det var 1988 och i FARC-gerillans centrala bas ”Casa Verde” där han i ett reportage berättade hur han kom till FARC. Reportaget publicerades den 5 augusti 1988 i Flamman.

– Både pappa och mamma var gerillasoldater och jag föddes i praktiken i gerillan men växte upp med min farmor. När jag var nio år hade hon inte fysiska krafter för att ha mig hemma och vi gick till ”Casa Verde”, och min farmor överlämnade mig till gerillan. De ville inte ta emot mig just på grund av att jag bara var nio år. Men min mor hade stupat och min far stred på en av gerillafronterna så kamraterna hade inget val, sa den lille killen och kramade sitt M1-gevär.

John-Jairo i april 1988. Den 9 december 1990, samma dag som Colombia gick till val för att välja ledamöter till en konstituerande församling, beordrade den liberale presidenten Cesar Gaviria sitt bombflyg att attackera den centrala gerillabasen ´Casa Verde´ och anfalla gerillan med 10.000 elitsoldater. Gaviria bröt den 6 år gamla vapenvilan och fredsprocessen och Colombia stod återigen inför att öppet krig. FOTO: DICK EMNAUELSSON.


Aderton månader senare bombades lägret. John-Jairo stred tillsammans med sina äldre kamrater mot närmare tio tusen elitsoldater under tre månader.

Stupade i strid

När jag 18 år senare var på ett reportage i ett gerillaläger i södra Colombia och träffade gerillasoldaten ´Olga´, en av dem som var i Casa Verde 1988, berättade hon att John-Jairo hade blivit chef för en pluton med tolv gerillasoldater. De stred i länet Vichada, nära gränsen mot Venezuela, där han stupade.

Den lille krabaten avslutade mitt reportage från 1988 med orden:

– Colombias barn har i dag inte rätt till utbildning eller fritid. De tvingas arbeta för att deras familjer inte ska dö av svält. För barnen existerar det inga mänskliga rättigheter i Colombia. I annat fall skulle inte jag och mina kamrater behöva vara här och riskera våra liv. Men vi är beredda betala det pris som är nödvändigt för barnens framtid i Colombia, även om priset kan bli högt.


John-Jairo har vakten i utkanten av gerillalägret ´Casa Verde´. FOTO: DICK EMANUELSSON



Socio- ekonomisk bakgrund för barn & ungdomar i Colombia
  • Enligt Barn- och Familjemyndigheten ICBF har institutionen tagit emot 5730 minderåriga (under 18 år) gerillasoldater åren 1999-2015.
  • Mellan 2007-2012 togs endast 208 minderåriga emot.
  • Unicef kommer att övervaka uppfyllandet av det nu slutna avtalet mellan FARC-regeringen.
  • Colombia registrerar en barnadödlighet på 21,2 per 1000 födda under fem år.
  • Enligt Unicef lider vart tionde barn av kronisk undernäring.
  • Colombia är det land i Latinamerika och Karibien som anslår minst till utbildning men högst till de väpnade styrkorna.
  • 100 532 skolelever fick inte plats i skolsystemet.
  • Varje år lämnar 319 000 elever eller 3,07 % av alla elever sin utbildning.
  • Den 3 juni 2013 rapporterade dagstidningen El Universal att 50 procent av alla högstadieelever inte avslutade sina studier. Motivet var att ”skolan inte erbjuder framtida möjligheter för högre studier eller på arbetsmarknaden”, skrev tidningen och citerade den ”Colombianska Koalitionen för Rätten till Utbildning”.
  • Enligt landets Folkombudsman övergavs 1297 barn under 2015, offer för sexuella övergrepp och våld.
  • I Bogota överlever tusentals barn, ´gamines´ på gatan. På natten går temperaturen ned till 0-3 grader och sniffning är sättet att överleva den mänskliga tragedin.
´Gamines´, gatubarn i Bogota. De är tusentals och sover tillsmmans i grupp och med sina hundar för att behålla kroppsvärmen mot den iskalla natten på 2500 meters höjd.

Dick Emanuelsson




söndag 10 april 2016

”Om att hacka ett val”

Hackern Andres Sepulveda.


”Om att hacka ett val”

Av Dick Emanuelsson*

TEGUCIGALPA / 2016-04-10 / Den colombianske hackern Andrés Sepulveda som dömdes till tio års fängelse för spioneri av fredsförhandlingarna i Havanna mellan FARC och regeringen Juan Manuel Santos, erkänner nu att han har ”hackat” under den senaste tioårsperioden för presidenter och andra personligheter i ett tiotal val i Latinamerika.

Avslöjandet gör han för de tre journalisterna Jordan Robertson, Michael Riley och Andrew Willis från portalen Bloomberg Businessweek. Intervjun i slutet av mars i år skakade om presidenter som den mexikanske Enrique Peña Nieto, Honduras´ Porfirio Lobo (2009-2013) eller Colombias Juan Manuel Santos. För Sepulveda deltog i ett obskyrt smutsigt mediekrig i presidentvalkampanjer för högerkandidater i Nicaragua, Panama, Honduras, El Salvador, Colombia, México, Costa Rica, Guatemala och Venezuela.

Lobbyisterna
Den som har sett filmen ”Our Brand Is Crisis” (Expert på Kris) med Sandra Bullock i huvudrollen kan få en liten uppfattning om det gigantiska smutsiga krig som i dag utspelas i valkampanjer men koncentrerade på nätet och med dimensioner oerhört mycket större än ”Our Brand Is Crisis” 2002.

Sandra Bullock gör en formidabel roll i filmen som handlar om hur en lobbygrupp från USA, som inkluderar en CIA-medlem med kontakt på USA-ambassaden i La Paz, anländer till Bolivia 2002 för att stötta ”El Gringo”, högerns och USA:s kandidat i valet. Det handlade om att smutskasta Evo Morales som ledde i opinionsundersökningarna med 30 procent.

De mest smutsiga metoder var och är tillåtna med undantag för att diskutera politiska program och ståndpunkter. Bullock och hennes grupp lyckades, ”El Gringo”, Gonzalo Sanchez de Losada vann med mindre än en procents marginal över Evo Morales, lantarbetarledaren som i oktober 2003 uppmanade Bolivias fattiga att störta ”El Gringo”. År 2005 valdes Evo Morales med överväldigande majoritet till president i Bolivia och inledde en period av politisk stabilitet aldrig tidigare skådad i det sydamerikanska landet.


Venezuelansk kuppmakare
Andres Sepulveda å sin sida är inte vem som helst. Han är en högerextrem Uribeanhängare som arbetade och spionerade för den venezuelanske lobbyisten JJ Rendon. Denne är som Sepulveda en blind anti-Chavezmotståndare som anlitade Sepulveda för hans teknologiska kapacitet. Rendon deltog under statskuppen i april 2002 mot president Hugo Chavez och bosatte sig i Miami efter att folket störtade kuppmakarna.
J.J. Rendon och Porfirio Lobo. Den senarte valdes till president under
bajonetternas skugga i  november 2009 efter den militära statskuppen i juni 2009.
Men Lobo kände behov av en expert på psykologisk krigföring i form av J.J. Rendon.
JJ Rendon var Juan Manuel Santos´ politiske rådgivare i valet 2012. Men Sepulveda vände JJ ryggen eftersom Santos hade inlett fredsförhandlingar samma år med FARC-gerillan. Det visar i vilka politiska grupper Sepulveda rörde sig.
– Jag arbetade med presidenter, offentliga personligheter med stor makt och jag gjorde en mängd saker som absolut inte ångrar ett smack. För jag gjorde det med en fullständig övertygelse och under ett mycket klart mål; göra slut på diktaturer och socialistiska regeringar i Latinamerika, sa han helt frankt till Blombergs utsända.
Hunter of Social Network”
Sepulveda berättar för journalisterna om hur han förfalskade och klonade e-postadresser, tog över webbar och servar, hur han använde 30.000 konton för att skapa opinion på Twitter eller Facebook. Till sin hjälp hade en egettillverkat dataprogram döpt till ”Hunter of Social Network” som förfogade över en armé av falska konton i de två nämnda sociala nätverken. Programmet möjliggjorde att snabbt byta namn, personprofiler i foto eller biografi för att anpassa sig till vilken situation som helst. Med tiden insåg han hur lätt det var att manipulera den allmänna opinionen som om den vore pjäser på ett schackbräde, skriver Blombergs journalister som citerar Sepulveda:
– Jag begrep att folk tror mer på vad som sägs på internet än i verkligheten. Jag upptäckte att jag hade makt att få folk att tro på vad som helst!

Andres Sepulveda manipulerade inte bara via de sociala nätverken valkampanjerna utan spionerade även på hans
uppdragsgivares motståndare. Sepulveda valde bara högerextrema kandidater.
Efter varje valrörelse raderade Sepulveda ut varje spår för att undvikas att spåras som om han vore en veteran inom spionvärlden. Vem om inte han vet hur IT-detektiver spårar brottslingar på nätet.
– Mitt arbete bestod i att genomföra aktioner i smutsigt krig och psykologisk krigföring, svart propaganda och rykten. Kort sagt; dra fram politikens mörka sida som ingen vet existerar men som alla ser!


* Dick Emanuelsson blev under sina fem år som korrespondent i Colombia föremål för all slags spioneri; telefon, brev eller via e-post. Han tvingades lämna Colombia i december 2005 efter att ha mordhotats under hela det året. I februari 2009 genomförde åklagarämbetet en razzia på högkvarteret för den hemliga politiska polisen DAS, underordnad president Alvaro Uribe och fann en mapp med 476 A4-papper över Emanuelssons arbete som journalist i Colombia. Andres Sepulveda påstår att han hade kontakter med DAS.

Reportern Dick Emanuelsson under en reportageresa i länet Antioquia, Colombia.