lördag 27 juni 2015

Colombianska generaler pekas ut som ansvariga för morden på fem tusen civila


"Våra söner mördades av Colombias armé och presenterades som gerillasoldater stupade i strid", skriver mödrarna, syskonen och fruarna till de mördade i Colombia, offer för arméns utomrättsliga avrättningar av civila i Colombia.



Colombianska generaler pekas ut som ansvariga för morden på fem tusen civila
Human Rights Watch pekar i en rapport om utomrättsliga avrättningar ut Colombias högste militäre chef samt ett antal aktiva och pensionerade generaler som ansvariga för morden på nära fem tusen civila. Offren mördades och presenterades inför medierna som ”gerillasoldater stupade i strid”. Flera av dem begravdes som ”NN”, okända.
Klockan 05.00 lämnade bonden Ramon Toro sitt hem, som alla andra mornar innan han gick ut på fälten för att arbeta ihop dagens inkomster för familjens överlevnad. Men denna gryning, den 20 december 2014, ändades hans liv av kulor från specialstyrkor ur den colombianska arméns 33:e Mobila Brigad.
Den livlösa kroppen fick ett nytt klädombyte; en kamouflageuniform med ELN-gerillans emblem. Ramons näst ”sista färd” ägde rum i militärhelikoptern som förde honom till länshuvudstaden Cucuta. Där visades han upp som ”en gerillasoldat stupad i strid med arméstyrkor”. Samtidigt hittade hans familj och den statliga ”Byinspektörn” Ramons blodiga kläder i närheten av den plats han hade dödats. Ramon Toro var medlem i det colombianska kommunistpartiet och är ett av 4475 utomrättsliga offer åren 2002-2008, avrättad av den colombianska armén.
”Resultat på slagfältet”
När Alvaro Uribe inledde sin första presidentperiod den 7 augusti 2002, införde han omedelbart ett gigantiskt angivarsystem som mest hade tre miljoner ”rapportörer”. Med betalning som ersättning för information som kunde leda till att en person med gerillaanknytning kunde gripas, arresterades massor av oskyldiga. Grannen som tittade pilskt på ens fru kunde anmälas för att vara ”en milisman hos FARC”.
Men ännu allvarligare var att Uribe av sina generaler krävde ”resultat på slagfältet”. I praktiken förvandlades militären till ”prisjägare”. Ett tariffsystem infördes som premierade antalet döda eller gripna gerillasoldater. Belöningen kunde bli flera dagars extra permission. Men konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna blev förödande, konstaterar HRW-rapporten.
– De utomrättsliga avrättningarna under de senaste åren representerar en av de mest katastrofala episoder i massiva grymheter på det västra halvklotet. Det finns allt fler bevis för att höga officerare skulle vara ansvariga för dessa grymheter", sa José Miguel Vivanco, chef för HRW:s Amerikasektion, när han presenterade rapporten på en presskonferens förra veckan.
Och han tillade:
– Emellertid har de som förde befälet och var ansvariga för avrättningarna när dessa ägde rum lyckats undkomma rättvisan. I stället har de befordrats till de högsta befälsgraderna i det högsta militära kommandot. Bland dem finns den nuvarande befälhavaren för armén och för de Väpnade Styrkorna. 


Framsidan på Human Rights Watch-rapportens 105 sidor.


188 armébataljoner
Generalerna var de nämnda åren befälhavarna för någon av de 31 armébrigaderna. Inom dessa återfinns 188 armébataljoner som pekas ut som ansvariga för morden på de 5000 civila.
Åklagarämbetet och domarkåren har gjort vad den kunnat, menar HRW-rapporten. Ett 40-tal av de åklagare som HRW har talat med säger alla att militären ofta inte vill lämna ut dokument som kan skingra frågetecknen kring ett mord där militären är inblandad. Vittnen har hotats och HRW anger i ett fall en underofficer som mördades efter att han lämnat sitt vittnesmål till åklagarna där de högre befälen pekades ut som ansvariga för en avrättning.
I flera fall har familjeanhöriga till offret mordhotats och i ett fall våldtogs hustrun till en militär som hade vittnat mot sina överordnade.
– HRW-Rapporten är mycket viktig även om dessa utomrättsliga avrättningar är av gammalt datum. Avrättningarna har stora likheter med ”försvinnandena” av den politiska oppositionen. Dessa bägge brott mot de mänskliga rättigheterna har utförts av de väpnade styrkorna över hela Colombia.
Rädda domare och åklagare
Det säger advokat Rodolfo Rios till Flamman. Han anlitades av bonden Ramon Toros familj för att skipa rättvisa.
– Avrättningarna har inte upphört. De pågår dagligen i hela landet. Ramon Toro var just ett sådant fall. I alla de regioner där gerillan är stark och opererar anklagas nästan alltid bönderna av armén för att vara gerillasoldater, milismän eller gerillakollaboratörer av olika slag. Tidigare ”försvann” den misstänkte. Nu dödas han som civil, kläs om och presenteras som ”gerillasoldat stupad i strid med armén”.
Advokat Rodolfo Rios intervjuas av nyhetsbyrån Notimundo.

Vad händer nu med de utpekade generalerna efter att HRW har presenterat sin rapport? frågar jag advokat Rios.
– Utan tvekan kommer utredningarna mot generalerna i Colombia att ledas in på ett stickspår, trots att HRW har stor tyngd. Men både domare och åklagare är rädda när det handlar om att ställa generaler inför rätta.
Han nämner bland annat fallet med Specialdomaren Maria Stella Jara. Hon dömde den pensionerade översten Alfonso Plazas Vega till 30 års fängelse för ett antal försvinnanden 1985. Just nu får hon psykiatrisk hjälp efter att ha utsatts innan, under och efter domslutet för en rad mordhot och påtryckningar från militären och dess civila allierade, bland dem den man som står i centrum för anklagelserna från Human Rights Watch, Alvaro Uribe.
Dick Emanuelsson

Intervjun med advokat Rodolfo Rios (på spanska, 27 min.):

tisdag 14 april 2015

Privatisering av floden kostade fjorton tusen wayuuindianer livet

Wayuuindianer i Guajira med sina hungrande barn i armarna. Nästan fem tusen barn har begravts i en tragedi som
inte ens nämns i de stora medierna som i stället koncentrerar sig på att utpeka Putin som en krigsherre.




COLOMBIA:

Privatisering av floden kostade fjorton tusen wayuuindianer livet

TEGUCIGALPA / 2015-04-14 / De transnationella gruvbolagen och landägare som hyr in paramilitära dödsskvadroner har orsakat en gigantisk mänsklig tragedi bland wayuufolket i länet Guajira. Totalt beräknas över 14.000 spädbarn och äldre har dött av svält under den senaste tioårsperioden. Det är resultat att floden Rancheria har torkat ut.

“Deras namn och ålder blir officiellt och känt bara på dagen för deras begravning. I byarna begråter wayuuindianerna sina döda bebisar medan i Bogota förvandlas de bara till kall statistik; 4125 döda på fem år”.

Så inledde min colombianska kollega Isabella Bernal sitt reportage för portalen “Las2Orillas. Nyligen gjorde hon ett omfattande reportage i länet Guajira. Det ligger längst upp i nordöstra Colombia och gränsar till Venezuela. Det är omnämnt i den legendariska boken om den franske livstidsfången Henri Charriere, mer känd som ´Papillon´. Han förfördes av och förälskade sig i två unga undersköna wayuuindianer under sin flykt från Djävulsön. Han gifte sig och stannade i Guajira en tid.



Guajira är i stort sett ett län av öken. För tio år sedan gjorde jag ett reportage för Flammans räkning och av alla platser på den västra hemisfären har jag aldrig besökt något som var så bokstavligt hett som Guajira. Det är Sibiriens motsats.

I Guajira representerar jordbrukssektorn bara elva procent av den regionala ekonomin. Men den gruppen i allians med kolgruvan Cerrejon, dämde upp och privatiserades i praktiken allt vatten.

Länet Guajira utgör halvön som gränsar till Venezuela och de enorma oljereserverna som finns i Venezuelabukten.


Världens största gruvbolag

 

Cerrejon är världens största kolgruva i dagbrott och bryter kol på sina 69000 hektar. Därifrån fraktas det 15 mil i en tågkaravan med upp till 109 öppna vagnar. Koldammet som sprids med vinden har i alla tider varit en förbannelse för wayuufolket. Det har ett av de lägsta genomsnitten i livslängd i Colombia, en konsekvens av koldammet som penetrerar överallt. I tysthet har de applåderat FARC-gerillans sprängningar av tågen. Hela den guajiriska halvön, som är öken, är en enda stor kolfyndighet. Här utvinner de Londonbaserade gruvgiganterna Glencore, BHP Billiton (världens största gruvbolag) och Anglo American mer än 32 miljoner ton kol per år. Målet är ställt till 40 miljoner ton.



USA-bolaget Drummond utvinner 24 miljoner ton kol i grannlänet Cesar. Företaget har anmälts av USA-advokaten Terry Collingsworth som representerar 600 gruvarbetare som anklagar gruvbolaget för att ha anlitat paramilitära dödsskvadroner som mördade delar av två styrelser för det lokala gruvfacket. Både ordföranden och vice ordföranden var bland de mördade.

Och det är dessa giganter som de 500.000 invånarna i Guajira, bland dem 270.000 wayuuindianer ska konfronteras mot för att kunna utnyttja sin rätt till vatten. Men styrkeförhållandena är totalt oproportionerliga.

Inget födelseintyg eller dödsattest

 

Officiellt beräknas att 37.000 barn från wayuufolket är kroniskt undernärda. Siffror visar att 14.000 av dessa har avlidit av svält. Enligt de uppgifter som “Las2Orillas” presenterade, dör majoriteten av de insjuknande barnen innan de anländer till den närmaste hälsovårdscentralen. De förfogar i sin fattigdom inte över fordon utan tvingas att gå enorma avstånd i öknen.

Av samma orsak blir mer än hälften av de döda inte ens inskrivna i ett folkbokföringsregister när de föds. Inte heller utfärdas en dödsattest när barnet avlider. Det försvårar för myndigheterna att kunna upprätta en verklig statistik över situationen i La Guajira.

Järnvägen som går 15 mil från gruvan till Karibiska Havet beskyddas av den colombianska armén.


I dag lever wayuufolket utan tillgång till vatten från floden Ranchería, den enda i denna del av regionen som nu är helt uttorkad. Dess vatten har avletts för att bevattna de stora landegendomarna i södra Guajira samt för gruvverksamheten i Cerrejon. Flodbottnen har förvandlats till en väg för fordon och djur. Wayuufolket sjunker allt längre ner i misär och hunger. De saknar el, sjukvård och skolor.

Korruption och valkampanjer

 

Av den miljard dollar som anslogs till regionen för 20 år för att utvinna gas och kol, avsattes inte peso till människorna. Inte heller går mycket från regeringsbudgeten till de verkligt behövande i Guajira, bland dem Wayuufolket. Den stora delen, bland dem 15 miljoner dollar avsedda att förbättra näringssituationen, hamnar i korruptionens fickor, menar Las2Orillas. Wayuuindianerna själva säger att pengarna också används i valkampanjerna.


Jorge Armando Otálora Gómez, Folkförsvarsombudsmannen som är tillsatt av regeringen Juan Manuel Santos, karaktäriserar situationen som en “humanitär kris”. Men trött på löften och korruption, reste representanter för Wayuufolket i februari till den OAS-ledda Interamerikanska Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna (CIDH) för att kräva sina rättigheter.

Bland dem rätten till vatten för att inte flera barn i Guajira ska dö av törst och svält.

Dick Emanuelsson



Massakern i Bahia de Portete


I april 2004 genomförde paramilitärerna en ohygglig massaker i Bahia de Portete. Tio wayuuindianer, bland dem fyra kvinnor och barn, blev offer för motorsågar, machetes eller brändes inne i ett fordon. Samtidigt förde paramilitärerna bort ytterligare 30 människor som ”försvann”.

Två unga wayuuindianer som lyckades ta sig till grannkommunen Uribia, informerade polischefen om vad som hade hänt. När de två återvände samma väg stoppades de på vägen av paramilitärerna. Dessa hade informerats av polischefen och de två mördades. Den lilla staden Bahia de Portete med sina 400 hus tömdes fullständigt på folk.


Wayuuindianerna flydde in i Venezuela där över 400.000 wayuuindianer lever och garanteras sina etniska och kulturella rättigheter på ett helt annat sätt än i Colombia. De har, elva år efter massakern, ännu inte vågat återvända i någon större utsträckning.


Dick Emanuelsson