Avlyssnad, förföljd och upprättad. En svensk journalists öde i Colombia i HD-dom

Den förre presidenten Alvaro Uribe var den hemliga politiska polisen DAS´ chef . Han utsåg Jorge Noguera, som hade varit Uribes valkampanjledare på Atlantkusten i valet 2002, som högste chef för DAS. På dagordningen stod spionage, förföljelse och avlyssning av fem journalister och politisk opposition, konstaterade Colombias Högsta Domstol i sin dom den 6 september i år. Bland offren nämns den svenske reportern Dick Emanuelsson som var ackrediterad för Flamman under åren 2000-2005, då han tvingades lämna landet efter ett år av mordhot. Bakom dessa återfanns DAS.

Avlyssnad, förföljd och upprättad. En svensk journalists öde i Colombia i HD-dom

Några reflektioner av Dick Emanuelsson, ett av offren för DAS

[En kortare version är publicerad i veckans Proletären]

Colombias HD offentliggjorde den 11 september domen [1] över den förre chefen för den hemliga politiska polisen DAS (Departamento Administrativo de Seguridad) som dömdes till sju år, tio månader och 15 dagars fängelse. Brottet var förföljelse och olaglig avlyssning i alla dess former av fem journalister, bland dem denne skrivare samt ett antal andra personer och organisationer ur den politiska oppositionen.

Jorge Noguera var den förre presidenten den paramilitära gudfadern Alvaro Uribes kampanjledare under presidentvalkampanjen 2002 på den folkrika atlantkusten. Efter Uribes valseger utsågs Noguera i augusti samma år till chef för DAS.

I den 89 sidor långa HD-domen nämns mitt namn tre gånger som exempel på hur den statliga terrorismen skapade ett olagligt underorgan till DAS, kallad DAS-G3. Förutom det skamfullt låga straffet beslutade domarna att Alvaro Uribe ska utredas som ytterst ansvarig för DAS och eventuellt skyldig till de brott som DAS-G3 begick. För DAS var underordnat Uribe och presidentpalatset.

Dick Emanuelsson i den legendariska regionen Sumapaz,
en av FARC-gerillans bastioner i Anderna, 70 kilometer från Bogota.

Colombias konsul i Sverige

Att jag skulle vara under luppen när jag anlände i oktober år 2000 visste jag. Mina reportage från 1980 och framåt hade uppmärksammats i flera medier i Colombia. Colombias kvinnlige konsul i Stockholm sa sarkastiskt, när hon satte sin namnunderskrift på arbetsvisumet i september 2000 att, ”Ni har i alla fall någon som beskyddar Er”.

– Vem då? undrade jag.

– Manuel Marulanda, svarade konsuln med ett finurligt leende, apostroferande till högste kommendanten i och FARC-gerillans grundare.

Mordhot och videofilmning

Jag var ackrediterad för Flamman de fem åren i Colombia och det var egentligen inte förrän i början av 2005 som jag kände att snaran började dras åt. Vid 2-3-tiden på natten kom telefonsamtalen och mordhoten. ”Vi vill inte ha utländska kommunister i Colombia. För din egen skull, res hem”!

Pärmen med 476 A4-papper som den
colombianska politiska polisen DAS-G3
upprättade över Emanuelssons arbete i
Colombia. Hur mycket har Säpo?

Efter flera exklusiva reportage på FARC-kontrollerat område i april 2005 intensifierades hoten, ibland 2-3 gånger i veckan. Kamraterna på kommunistpartiets tidning sa att ”nu är det allvar och du bör allvarligt tänka på reträtten”!

I slutet av november bestämde jag mig för att lämna Colombia efter att jag öppet hade videofilmats halv 8 en grådisig duggig morgon när jag kom tillbaka från en joggingrunda. Jag krävde att han, den stubbade killen i 30-årsåldern, skulle radera sekvenserna i kameran. Vad de föreställde såg jag fyra år senare, i februari 2009, när Advokatkollektivet i Bogota skickade de 476 A4-dokumenten [som kan läsas inskannade i http://das-terror.blogspot.com/] över mitt liv och arbete under det sista året i Colombia. Då hade åklagarämbetets detektiver slagit till och beslagtagit DAS´ hela arkiv. Där fann de min ”mapp”.

Emanuelsson avslöjade i mars-april 1988 under en reportageresa i Colombia att den svenska s-regeringen via Exportkreditnämnden hade utfärdat exportkreditgarantier på närmare 250 miljoner dollar till Antonia X:son Johnssons byggföretag ABV med uppgift att bygga en marinbas på den colombianska stillahavskusten. En skandal av stora mått eftersom beställaren var marinen och Colombia representerade en militär konflikt. Riksdagsledamoten Bo Hammar (vpk) tog upp frågan i riksdagens Konstitutionsutskott där EKN:s ordförande Harry Schein (s) tvingades klä skott och försvarade sig med att från basen skulle marinen jaga panamanska smugglare. I dag lyder marinbasen Bahia Malaga under USA:s Sydkommando, en av sju militärbaser som USA förfogar över i Colombia riktade mot grannlandet Venezuela.

ADN-prov från kaffekopp

Innehållet håller för minst en bok, tidvis spännande material. En lördagseftermiddag stämde jag träff med en kamrat och vi tog en fika och därefter gick vi på bio. Vad jag då inte visste var att vi hade ett par DAS-agenter i ”skuggan” som bevakade oss. Efter att vi gått in på bion mitt emot cafeterian på Calle 33 vid Caracasavenyn i centrala Bogota, gick agenterna in och beslagtog kaffemuggarna som senare användes för att ta ADN på mitt kvinnliga sällskap. Mitt ADN hade agenterna med all sannolikhet sedan lång tid tillbaka.

Flera av mina colombianska bekanta har fått sina bankkonton och andra ekonomiska förehavanden granskade och finns i 476-mappen, och detta nämns av HD-domen.

Jens Holm (v) inkallad till Säpo

Jens Holm, riksdagsman för vänsterpartiet kallades in till Säpo för förhör för några år sedan som ville veta vad han visste om mig och vad han ansåg om min person.

Det paradoxala är att jag via det colombianska åklagarämbetet har fått ut min akt från den hemliga politiska polisen i Colombia och till och med indirekt fått upprättelse via domen mot Noguera.

Men jag vet inte hur mycket svenska Säpo har dokumenterat över mitt journalistiska-politiska liv i Sverige. Jag skulle bli besviken om den går under de 476 sidorna i DAS-mappen.

Under rubriken Operativa Aktioner punktar DAS-agenterna upp sina förslag på uppgifter och utförda order till sina befäl, där de bland annat rapporterar om sabotaget på internationellt territorium (Bogotas internationella flygplats Eldorado) mot den svenska reporterns dator.

Förföljd in i planet av DAS-agent

Colombias HD tar i sin dom mot Noguera upp en av de hundratals rapporter som DAS-agenterna skrev till sina överordnade som exempel på hur jag förföljdes av den politiska polisen. Den handlade om hur jag den 25 juni 2005 skuggades från min bostad i norra Bogota, där DAS hade två bilar med två agenter dygnet runt, till den internationella flygplatsen där jag skulle ta ett plan till Costa Rica för en reportageresa i Centralamerika.

I DAS-agentens rapport skriver han att han placerade en magnet på min dator på handbagehyllan inne i planet för att radera all information i datorn. Därefter skickade han en anonym e-post till sina costaricanska kollegor (DIS) där han uppgav att en internationell terrorist med min fysiska beskrivning var på väg med FLIGHT TA690 till San Jose de Costa Rica.

Två ”FARC-ideologer” varav en mördades

Universitetsläraren Alfredo Correa de Andréis.

DAS-chefen Noguera hade år 2011 dömts till 25 års fängelse efter att han överlämnat listor till de paramilitära dödsskvadronerna (AUC) över personer som Uribe förmodligen ville se likviderade. En av dem var den i staden Barranquilla omtyckte universitetsläraren Alfredo Correa de Andréis.

Han greps av DAS den 17 juni 2004 och under tre månader förhörde och anklagade agenterna honom för att vara en ”ideolog för FARC-gerillans 59:e Front”. Men det fanns inga bevis och han släpptes för att tre veckor senare, den 17 september, mördas.

Eftersom den hemliga politiska polisen inte lyckades binda Emanuelsson till FARC-gerillan, gjorde man upp en "HANDLINGSPLAN". Den innehöll i huvudsak två uppgifter: Inledning av en internationell misskrediteringskampanj mot den svenske reportern via följande aktiviteter: Kommunikéer och riggade videofilmer/sekvenser där den svenske reportern utpekas som en del av Farcgerillan. I sista hand att dra in Emanuelssons arbetsvisum.

Förföljelsen och dokumenteringen av min person påbörjade DAS samma månad som Correa mördades. På sidan 3 [1] i DAS´ dossier står det att ”Dick Emanuelsson är en förmodad ideolog hos terroristorganisationen FARC, bosatt i norra Bogota”.

Trots domen mot Noguera och tillfredsställelsen över att en relativ rättvisa skipats för oss som offer för denna statliga terrorism, kommer jag nog aldrig få svar på frågan om paramilitärerna hade även mitt namn på sin lista detta ödesdigra år.

Flamman då?

Den är också på sitt sätt en bödel, som Noguera och DAS.

Redan på sidan 3 (av de 476 sidorna) förmodar säkerhetspolisen att "Emanuelsson är en förmodad ideolog hos terroristorganisationen FARC, bosatt i norra Bogota”. Klicka på bilden för större format

Källa:

[1] https://es.scribd.com/document/358953408/El-Caso-de-las-Chuzadas-La-Corte-Suprema-sentencia-a-Jorge-Noguera-a-casi-8-anos-de-carcel

[2] http://das-terror.blogspot.com/

[3] http://das-terror.blogspot.com/2011/05/folio-3.html

 Mer i samma tema:

1. Med Uribes politiska polis i hälarna
Den hemliga politiska polisen DAS-G3 bevakade och förföljde minut för minut Latinamerikareportern DICK EMANUELSSON under sin tid som reporter i Colombia
http://colombiaidag.blogspot.com/2017_09_11_archive.html#7502594346182920729

2. DAS’ spionage i Europahttp://colombiaidag.blogspot.com/2017_09_11_archive.html#3608724090941834633

3. DAS värre än Watergateskandalenhttp://colombiaidag.blogspot.com/2017_09_11_archive.html#1237279275065534761

4. Så opererade DAS i Colombia och Europa
http://colombiaidag.blogspot.com/2017_09_11_archive.html#8393613743371512482

Tio års fängelse för colombiansk underrättelsechef som förföljde svensk journalist

Vicechefen för den hemliga politiska polisens DAS´s olagliga kontraspionage, Carlos Alberto Arzayús, lade papprena på bordet redan 2009 då DAS avslöjades för att spionera och avlyssna bland annat journalister som den svenske Dick Emanuelsson.


Av Sally Morales, ANNCOL

BOGOTA / TEGUCIGALPA / 2014-03-23 / Carlos Alberto Arzayús, vice chef för en olaglig grupp inom den colombianska hemliga politiska polisen DAS, dömdes den 20 mars till tio års fängelse. Han anklagades och dömdes bland annat för att ha förföljt, registrerat och dokumenterat den svenske journalisten Dick Emanuelsson under dennes tid (2000-2005) som ackrediterad reporter i Colombia.
Den olagliga hemliga gruppen inom DAS, döpt till ”DAS-G3” (Grupo Especial de Inteligencia 3), förföljde och registrerade Emanuelsson praktiskt taget sekund för sekund från och med hösten 2004 tills december 2005. Då sattes Emanuelsson praktiskt taget på ett plan till Costa Rica av sina colombianska kollegor för vidare färd till Honduras där hans honduranska fru tog emot honom.
Hans reportage i Colombia rönte stor uppmärksamhet redan under 1980- och 1990-talet i Colombia och i Sverige. I huvudsak skrev och skriver han för Flamman som anställde Emanuelsson redan 1984. Hans första reportage från Colombia gjorde han dock redan 1980 då han besökte landet för första gången. Sedan september 2013 är han frilansare och bevakar hela Latinamerika. (Fotot: Emanuelsson på häst under en reportageresa i länet Bolivar).

476 A4-ark hos DAS
När åklagarmyndigheterna gjorde ett tillslag hos DAS i februari 2009 fann de en personakt över Emanuelsson som omfattade 476 A4-ark.

 
– Den välkände colombianske dokumentärfilmaren och journalisten Hollman Morris skrev till mig och uppgav att en av de största personakterna som åklagarna hade beslagtagit hos säkerhetspolisen var just min. Jag informerades om att Advokatkollektivet Alvear Restrepo (CCAJAR ) hade ingångsatt processer mot DAS´ chefer. Jag tog kontakt med kollektivet som skickade mig personakten som var imponerande, säger Emanuelsson till ANNCOL. Han är målsägare i fyra mål mot den colombianska staten som rör dessa kriminella DAS-chefers brott. Två av dessa chefer har nu fått sina straff, 25 respektive 10 års fängelse.
 
Den nu dömde Carlos Alberto Arzayús hade en speciell roll i ditt och Morris´ fall.
– Det stämmer. Den 25 juli 2005 genomfördes ett möte på Arzayús´ kontor. På mötet fanns bland annat säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio. Enligt mötesprotokollet från den dagen, utsågs hon av Arzayús, vice chef för det politiska kontraspionaget till att föredra mitt och Morris´ fall två dagar senare, den 27 juli. Även Advokatkollektivet CCAJAR skulle analyseras.

Mötesprotokollet från den 25 juli 2005 på kontoret för kontraspionagets vice chef, Carlos Alberto Arzayús där Dick Emanuelsson och Hollman Morris ska synas via föredragande säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio den 27 juli.
 
Internationellt terroristbrott
– Mötet ägde rum tio dagar efter att jag hade lämnat Colombia och flög till Costa Rica och Honduras för vidare färd till Sverige för att ersätta semestrande kamrater på Flammans redaktion. Ända från att jag lämnade hemmet i norra Bogota tills jag satt på inne på planet på flygplatsen Eldorado i Bogota, förföljdes jag av Arzayús´ agenter från DAS-G3. De skrev senare i sin rapport om just den dagen:

”Inne i planet på Flight TA690 TACA, den 15 juni 2005, med Costa Rica som destination, upptäcktes i hans bagage en dator där vi placerade en magnet med avsikt att radera all information. En anonym e-post skickades till polismyndigheterna i Costa Rica med information om att en terrorist fanns på planet med en (fysisk) beskrivning av Dick Emanuelsson”.

 
Greps du när du anlände till Costa Rica?
– Nej. Jag hade inga som helst problem vid ankomsten till Costa Rica och jag märkte faktiskt inget märkvärdigt när jag satt på planet i Bogota och väntade på att de skulle avgå.

Planet stod på internationell mark i Bogota?
– Visst, och vad dessa herrar verkställde mot mig var ett uppenbart internationellt terroristbrott.
 
Från säkerhetsagenternas rapport till Carlos Alberto Arzayús om hur de genomförde sabotaget på internationellt område ombord på planet mot Emanuelssons dator. (läs mer).
 
Ständiga nattliga mordhot
 
Märkte du något av att du var förföljd under din tid som reporter i Colombia?
– Jag var så klart medveten om att de teman som alla politiska reportrar, oavsett om de är colombianer eller internationella korrespondenter, hela tiden granskas av DAS. Den politiska polisen är direkt underställd presidentpalatset. I mitt fall rörde det sig om Andres Pastrana och Alvaro Uribe.
– Jag hade redan 1988 gjort ett omfattande reportage hos FARC-gerillan och intervjuade bland annat de legendariska grundarna av gerillan som var Manuel Marulanda och Jacobo Arenas. Men det var först i början av 2005 som mordhoten via telefonsamtal på nätterna började bli obehagliga. ”Om du inte drar från Colombia så skjuter vi dig, din kommunistjävel”! Jag hade känningar om att DAS kunde ligga bakom men jag varken såg eller märkte att någon förföljde mig under tiden fram till min avresa.
 
Var det dessa hot som gjorde att du lämnade Colombia?
– Det avgörande skälet kom en disig småduggande novembermorgon. Jag hade kommit tillbaka från min dagliga joggingrunda 15-20 minuter och sprang in i parken med en liten bro i mitten som hade en utsikt över de fyra ingångarna till parken. Det stod en man i 30-årsåldern på den två meter höga bron och när han såg mig lyfte han samtidigt videokameran och började filma mig. Jag blev förbannad och gick fram till honom en vidrig fuktig morgon och frågade varför han filmade mig. Men han nekade. Jag tvingade honom att radera videosekvenserna. Men när jag några år senare gick igenom min personakt som åklagarna hade beslagtagit 2009, fanns där 6-7 bilder när jag joggade in i parken. Hela min dagsrutin var dokumenterad dag för dag och även när jag satt på flygplatsen i Eldorado den 15 juni 2005. MIna colombianska kollegor sa att videofilmningen var en sista öppna varningen för att jag skulle begripa att de hade mig under uppsyn och att nästa gång skulle de verkställa mordhoten. Tio dagar senare lämnade jag Colombia och anlände till Honduras.
Emanuelsson dokumentaras när han tar sin dagliga joggingrunda. Se bilden i större format.
 
 
Journalistförbundets svek
 
Vad sa Svenska Journalistförbundet? Tipsade du tidningen Journalisten efter att åklagarämbetet hade avslöjat DAS som spionerade på journalister?
– Det fanns inget som helst intresse från varken Journalisten eller SJF. Jag lämnade SJF 2003, efter 18 års medlemskap och anslöt mig till den Latinamerikanska Journalistfederationen FELAP. Men den organisation och medlemstidning som borde ha ett förstahandsintresse för att försvara en före detta kollega och ge honom en hjälpande hand, fick jag aldrig något som helst stöd eller solidaritet ifrån. Samma sak med medier i Sverige som jag uppmärksammade mitt fall på.

– Det är exakt samma behandling och syn under mina snart åtta år i Honduras. Här har jag också flera gånger pekats ut av den statskuppsvänliga pressen och flera av de politiker som stödde militärkuppen 2009 i Honduras för att stå i den honduranska Motståndsfrontens tjänst. Jag har däremot fått stöd från UD och svenska ambassaden i Guatemala. När det brände som mest efter militärkuppen, stod i nära kontakt flera dagar i sträck. Honduras är världens farligaste land för journalister. De senaste fyra åren har 38 kollegor mördats. Men från svensk horisont hörs eller syns inget.

”Ärren från terrorn sitter djupt”
 
Har inte rättvisa skipats i ditt och de fem andra colombianska journalisternas fall som drabbades av den hemliga politiska polisens förföljelse?
– På sätt och vis. Men ärren från den nattliga terrorn 2-3 gånger i veckan sitter djupt. Tio års fängelse kommer förmodligen att bli 5-6 år. Dessa den Statliga Terrorismens hantlangare får alltid stöd från dem som gav dem uppdraget att förfölja och terrorisera oss som bara följde journalistikens ABC, det vill säga att undersöka, intervjua, bearbeta det insamlade materialet och presentera det för våra läsare som fick dra sina egna slutsatser.

– I dramatiska episoder i ens liv, som de år jag gick i genom i Colombia, gallras också de ut som förfäktar press- och yttrandefrihet och som verkligen ställer upp till stöd för en och inte låter sig skrämmas av personer som Uribe. Eller diplomater som Ernesto Yamhure, förste sekreterare på Colombias ambassad på Östermalmsgatan 44 i Stockholm. Han var en av dem som försåg DAS-G3 med information om min person när han den 25 juli 2005, samma dag som DAS-G3 sammanträdde i Bogota för att analysera den insamlade dokumentationen av min person, skickade ett hemligt dokument till DAS-G3 där han informerade om att jag hade bevakat en demonstration av exilcolombianerna i Stockholm. Det colombianska militära skolfartyget ”Gloria” hade anlänt och colombianerna genomförde en demonstration på Stadsgårdskajen. Han anklagade mig för att vara en ”FARC-ambassadör i Europa” trots att jag då både arbetade och levde i Bogota fram tills december det året. Ernesto Yamhure är i dag i landsflykt i USA eftersom en paramilitär chef och jag avslöjade honom som politisk rådgivare och nära vän till den förre paramilitäre chefen Carlos Castaño, en man som av åklagarämbetet utpekas som ansvarig för morden på 150.000 civla colombianer.

Den 25 juli 2005: Rapporten till DAS-G3 från Ernesto Yamhure, Uribes 1:e sekreterare på Colombias ambassad i Stockholm. Yamhure gick under jorden när åklagarämbetet kallade honom till förhör fyra gånger för sin roll som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna AUC i Colombia. Han lever nu i landsflykt i USA. Klicka för större format.
 
Säpo och den colombianska ambassaden

 – Yamhure sa själv, i sina krönikor i El Espectador eller radiostationen Caracol, att han besökte UD i Stockholm varje vecka med krav på att exilcolombianernas organisation och radiostation borde förbjudas. Men det gick bet på det. Däremot, och det borde vara en uppgift för journaliststuderande att gräva i, ställde Säpo frågor till flera exilcolombianer samt dåvarande EU-parlamentsledamoten Jens Holm (v). De kallades in till Säpo och utfrågades om de kände och vad de ansåg om min person. Banden mellan Säpo och Yamhure på den colombianska ambassaden i Stockholm var tydligen nära.
Kontraspionagets vice chef Carlos Alberto Arzayús befanns av en specialdomstol i Bogota skyldig för avlyssning, konspiration och brottsligt användande av en avancerad teknologisk utrustning som USA hade skänkt till DAS. Om det existerar ett samband mellan donanden och de statliga förbrytarna är inte klarlagt.

Planerade videomontage mot Emanuelsson och Morris

Den förre högerextreme presidenten Alvaro Uribe har avfärdat alla anklagelser om att han skulle utgöra spindeln i nätet och ha gett order om att avlyssna den opposition och journalister som han mer eller mindre offentligt hotade och utpekade som gerillasympatisörer. Fallet Hollman Morris och Dick Emanuelsson är emblematiska för DAS-G3 hade utarbetade planer på att framställa videofilmer som skulle spridas via Internet samt till regeringar i världen där de utpekades som gerillamedlemmar.
Uribe har försvarat alla de DAS-chefer som han anställde. Även Jorge Noguera som dömdes till 25 års fängelse för att ha lämnat ut listor på opposition till de paramilitära dödsskvadronerna som verkställde morden. På en av dessa listor, som upptog sju fackliga ledare, mördades fem. Noguera var den högste chefen för DAS 2004-2006 då den svenske journalisten Dick Emanuelsson förföljdes och mordhotades.

I de planerade konspirationerna mot Emanuelsson och Hollman Morris ställdes uppgiften att producera eb videofilm där de bägge journalisterna skulle framställas som medlemmar av FARC-gerillan. Klicka för större format.
 
Uribe gav ordern om avlyssningarna
Maria del Pilar Hurtado efterträdde Noguera och när marken började bränna under hennes fötter i början av 2010 lämnade hon Colombia och ansökte asyl i Panama. Uribes politiske nära vän, högerpresidenten Ricardo Martinelli, gav Pilar Hurtado asyl och vägrade lämna ut henne till Colombia när Colombias domstol och utrikesdepartement begärde henne utlämnad med målet att rannsaka henne. Hennes underordnade, DAS´ vice chef, Marta Leal, uppgav för två veckor sedan i colombiansk domstol att det var Uribe som gav Maria del Pilar Hurtado ordern om att förfölja och avlyssna oppositionen i landet.
 
1) Se DAS´ inskannade personakt över Emanuelsson:
http://das-terror.blogspot.com/
2) Dick Emanuelsson egna artiklar på samma tema:
URIBE SPIONERAR (1)
Med Uribes politiska polis i hälarna
URIBE SPIONERAR, (2)
Bakgrund:
Så opererade DAS i Colombia och Europa
URIBE SPIONERAR (3)
DAS’ spionage i Europa
URIBE SPIONERAR (4):
DAS värre än Watergateskandalen