Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Norrskensflamman den 5 augusti 1988.

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-05-19 / Ett gemensamt delavtal mellan förhandlingsdelegationerna av FARC-gerillan och regeringen Juan Manuel Santos slöts i förra veckan i Havanna. Gerillan förbinder sig att alla ungdomar yngre än 15 år ska exkluderas från gerillan. Samtidigt ska gerillasoldater i åldern 15-17 år successivt demobiliseras och gerillan förbinder sig att inte rekrytera yngre än 18 år.

Jesus Santrich, en av FARC-gerillans fredsförhandlare.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

– Förutom att dessa ungdomar dras bort från kriget, måste vi dra bort dem från misären och hungern. I Colombia dör mer barn på grund av undernäring än på grund av kriget, säger Jesus Santrich, en av FARC-gerillans förhandlare i en kommentar till Flamman.

FARC-gerillan var beredd att underteckna ett liknande avtal i februari. Men regeringen vägrade ge gerillasoldater yngre än 18 år amnesti och säkerhetsgarantier. Gerillan åtar sig nu att inte värva nya gerillasoldater under 18 år, den tidigare gränsen låg på 17.

Det gemensamma avtalet har som den viktigaste principen att erkänna barnens och ungdomens rättigheter och som offer i den väpnade konflikten. Under detta villkor ger avtalet garantier för ett fullgott skydd av de minderåriga, som inkluderar familj- och samhällsåteranpassning.

Regeringens dubbelmoral

Jairo Ramirez.

Jairo Ramirez är advokat och tillhör ledningen för Colombias Permanenta Kommission för Mänskliga Rättigheter, CPDH:

– Överenskommelsen slår fast att ungdomar yngre än 14 år inte kan ses som brottsligt ansvariga för sina handlingar i kriget. De minderåriga i åldern 14-18 år som inlemmas i det civila livet ska ges amnesti och benådas för ”uppror” och liknande ”brott” mot staten. De ungdomar som är anklagade för brott som inte är föremål för amnesti, ska behandlas individuellt. Dessa minderåriga kommer att ställas inför den specialdomstol som inrättas efter det definitiva undertecknandet av fredsavtalet, säger han till Flamman.

Men han är skeptisk till vad han kallar för regeringens och massmedias dubbelmoral. Om dessa ungdomar ska inlemmas i det regeringsstyrda Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF, så har denna institution ingen beredskap för att ta emot fler ungdomar.

– I dag distribuerar ICBF mat som är skämd. I staden Barranquilla förgiftades massor av barn förra året. Hela distributionsnätet är privatiserat och i regeringens budget, som beslutades i december förra året, finns det inga som helst resurser anslagna till efterkrigsperioden, trots att president Juan Manuel Santos hade krävt att FARC skulle skriva under det slutliga avtalet den 23 mars i år.

Carmen Alicia Florian, 10-barnsmamma i misärens södra Bogota där kampen handlar om den fysiska och dagliga överlevanden. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Tusentals barn dör av undernäring

Överenskommelsen visar att fredsprocessen går framåt och att vi är på väg mot ett slutavtal. Men det finns en obalans, säger Ramirez.

– Gerillan har gått med på viktiga delöverenskommelser medan regeringen inte sluter upp på samma sätt och inte ens har avsatt ett anslag för en postkonflikt. Santos förlitar sig på internationella donationer.

– Det nu slutna delavtalet har en sötsur smak. För det handlar i första hand om 21-22 barn i gerillan, eller 50, en siffra som också har nämnts. Men regeringen talar inte om de barn som har dött av undernäring och hunger. Bland dem indianbefolkningen wayuu i länet Guajira. Där har 1000 barn dött de senaste tre åren. Eller Emberaindianerna i länet Risralda. Men samma siffror registreras i län som Choco, Meta eller Guaviare, understryker Ramirez.

En ung gerillasoldat från FARC:s Södra Gerillablock.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Amnesti

Enligt FARC:s chefsförhandlare Ivan Marquez har gerillan endast 21 gerillasoldater yngre än 15 år som FARC är beredda att överlämna till sina familjer, anhöriga eller det statliga Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF.

Marquez menar att dessa ungdomar inte kan rannsakas av rättsapparaten eftersom de absorberades av gerillan i egenskap av offer för ett social och politiskt drama i Colombia. Många av föräldrarna till dessa barn mördades av paramilitärer eller att de helt enkelt inte hade möjligheter att överleva.

– Freden är den bästa framtiden för de kommande generationerna. Därför fortsätter vi arbetet med en slutlig fredsöverenskommelse, tillade Marquez.

Carlos Julians enda "brott" var att han var son till vänsterledaren Carlos Julian Velez´i länet Meta. Barnet kastrerades av en paramilitär grupp och förblödde. Hela hans familj likviderades av dödskvadronen, allierad med Colombias armé. Många andra barn och ungdomar som befunnit sig i samma situation har räddat sig genom att ansluta sig till gerillan.

Gerillasoldaten John-Jairo, 13

Under de 35 år som denne reporter har bevakat den väpnade konflikten i Colombia, är det få gerillasoldater som jag har stött på som har varit under 15 år. Men en av dem var John-Jairo, 13. Det var 1988 och i FARC-gerillans centrala bas ”Casa Verde” där han i ett reportage berättade hur han kom till FARC. Reportaget publicerades den 5 augusti 1988 i Flamman.

– Både pappa och mamma var gerillasoldater och jag föddes i praktiken i gerillan men växte upp med min farmor. När jag var nio år hade hon inte fysiska krafter för att ha mig hemma och vi gick till ”Casa Verde”, och min farmor överlämnade mig till gerillan. De ville inte ta emot mig just på grund av att jag bara var nio år. Men min mor hade stupat och min far stred på en av gerillafronterna så kamraterna hade inget val, sa den lille killen och kramade sitt M1-gevär.

John-Jairo i april 1988. Den 9 december 1990, samma dag som Colombia gick till val för att välja ledamöter till en konstituerande församling, beordrade den liberale presidenten Cesar Gaviria sitt bombflyg att attackera den centrala gerillabasen ´Casa Verde´ och anfalla gerillan med 10.000 elitsoldater. Gaviria bröt den 6 år gamla vapenvilan och fredsprocessen och Colombia stod återigen inför att öppet krig. FOTO: DICK EMNAUELSSON.

Aderton månader senare bombades lägret. John-Jairo stred tillsammans med sina äldre kamrater mot närmare tio tusen elitsoldater under tre månader.

Stupade i strid

När jag 18 år senare var på ett reportage i ett gerillaläger i södra Colombia och träffade gerillasoldaten ´Olga´, en av dem som var i Casa Verde 1988, berättade hon att John-Jairo hade blivit chef för en pluton med tolv gerillasoldater. De stred i länet Vichada, nära gränsen mot Venezuela, där han stupade.

Den lille krabaten avslutade mitt reportage från 1988 med orden:

– Colombias barn har i dag inte rätt till utbildning eller fritid. De tvingas arbeta för att deras familjer inte ska dö av svält. För barnen existerar det inga mänskliga rättigheter i Colombia. I annat fall skulle inte jag och mina kamrater behöva vara här och riskera våra liv. Men vi är beredda betala det pris som är nödvändigt för barnens framtid i Colombia, även om priset kan bli högt.

John-Jairo har vakten i utkanten av gerillalägret ´Casa Verde´. FOTO: DICK EMANUELSSON

Socio- ekonomisk bakgrund för barn & ungdomar i Colombia

• Enligt Barn- och Familjemyndigheten ICBF har institutionen tagit emot 5730 minderåriga (under 18 år) gerillasoldater åren 1999-2015.
• Mellan 2007-2012 togs endast 208 minderåriga emot.
• Unicef kommer att övervaka uppfyllandet av det nu slutna avtalet mellan FARC-regeringen.
• Colombia registrerar en barnadödlighet på 21,2 per 1000 födda under fem år.
• Enligt Unicef lider vart tionde barn av kronisk undernäring.
• Colombia är det land i Latinamerika och Karibien som anslår minst till utbildning men högst till de väpnade styrkorna.
• 100 532 skolelever fick inte plats i skolsystemet.
• Varje år lämnar 319 000 elever eller 3,07 % av alla elever sin utbildning.
• Den 3 juni 2013 rapporterade dagstidningen El Universal att 50 procent av alla högstadieelever inte avslutade sina studier. Motivet var att ”skolan inte erbjuder framtida möjligheter för högre studier eller på arbetsmarknaden”, skrev tidningen och citerade den ”Colombianska Koalitionen för Rätten till Utbildning”.
• Enligt landets Folkombudsman övergavs 1297 barn under 2015, offer för sexuella övergrepp och våld.
• I Bogota överlever tusentals barn, ´gamines´ på gatan. På natten går temperaturen ned till 0-3 grader och sniffning är sättet att överleva den mänskliga tragedin.

´Gamines´, gatubarn i Bogota. De är tusentals och sover tillsmmans i grupp och med sina hundar för att behålla kroppsvärmen mot den iskalla natten på 2500 meters höjd.

Dick Emanuelsson

”Om att hacka ett val”

Hackern Andres Sepulveda.

”Om att hacka ett val”

Av Dick Emanuelsson*

TEGUCIGALPA / 2016-04-10 / Den colombianske hackern Andrés Sepulveda som dömdes till tio års fängelse för spioneri av fredsförhandlingarna i Havanna mellan FARC och regeringen Juan Manuel Santos, erkänner nu att han har ”hackat” under den senaste tioårsperioden för presidenter och andra personligheter i ett tiotal val i Latinamerika.

Avslöjandet gör han för de tre journalisterna Jordan Robertson, Michael Riley och Andrew Willis från portalen Bloomberg Businessweek. Intervjun i slutet av mars i år skakade om presidenter som den mexikanske Enrique Peña Nieto, Honduras´ Porfirio Lobo (2009-2013) eller Colombias Juan Manuel Santos. För Sepulveda deltog i ett obskyrt smutsigt mediekrig i presidentvalkampanjer för högerkandidater i Nicaragua, Panama, Honduras, El Salvador, Colombia, México, Costa Rica, Guatemala och Venezuela.

Lobbyisterna

Den som har sett filmen ”Our Brand Is Crisis” (Expert på Kris) med Sandra Bullock i huvudrollen kan få en liten uppfattning om det gigantiska smutsiga krig som i dag utspelas i valkampanjer men koncentrerade på nätet och med dimensioner oerhört mycket större än ”Our Brand Is Crisis” 2002.

Sandra Bullock gör en formidabel roll i filmen som handlar om hur en lobbygrupp från USA, som inkluderar en CIA-medlem med kontakt på USA-ambassaden i La Paz, anländer till Bolivia 2002 för att stötta ”El Gringo”, högerns och USA:s kandidat i valet. Det handlade om att smutskasta Evo Morales som ledde i opinionsundersökningarna med 30 procent.

De mest smutsiga metoder var och är tillåtna med undantag för att diskutera politiska program och ståndpunkter. Bullock och hennes grupp lyckades, ”El Gringo”, Gonzalo Sanchez de Losada vann med mindre än en procents marginal över Evo Morales, lantarbetarledaren som i oktober 2003 uppmanade Bolivias fattiga att störta ”El Gringo”. År 2005 valdes Evo Morales med överväldigande majoritet till president i Bolivia och inledde en period av politisk stabilitet aldrig tidigare skådad i det sydamerikanska landet.

Venezuelansk kuppmakare

Andres Sepulveda å sin sida är inte vem som helst. Han är en högerextrem Uribeanhängare som arbetade och spionerade för den venezuelanske lobbyisten JJ Rendon. Denne är som Sepulveda en blind anti-Chavezmotståndare som anlitade Sepulveda för hans teknologiska kapacitet. Rendon deltog under statskuppen i april 2002 mot president Hugo Chavez och bosatte sig i Miami efter att folket störtade kuppmakarna.

J.J. Rendon och Porfirio Lobo. Den senarte valdes till president under
bajonetternas skugga i  november 2009 efter den militära statskuppen i juni 2009.
Men Lobo kände behov av en expert på psykologisk krigföring i form av J.J. Rendon.

JJ Rendon var Juan Manuel Santos´ politiske rådgivare i valet 2012. Men Sepulveda vände JJ ryggen eftersom Santos hade inlett fredsförhandlingar samma år med FARC-gerillan. Det visar i vilka politiska grupper Sepulveda rörde sig.

– Jag arbetade med presidenter, offentliga personligheter med stor makt och jag gjorde en mängd saker som absolut inte ångrar ett smack. För jag gjorde det med en fullständig övertygelse och under ett mycket klart mål; göra slut på diktaturer och socialistiska regeringar i Latinamerika, sa han helt frankt till Blombergs utsända.

”Hunter of Social Network”

Sepulveda berättar för journalisterna om hur han förfalskade och klonade e-postadresser, tog över webbar och servar, hur han använde 30.000 konton för att skapa opinion på Twitter eller Facebook. Till sin hjälp hade en egettillverkat dataprogram döpt till ”Hunter of Social Network” som förfogade över en armé av falska konton i de två nämnda sociala nätverken. Programmet möjliggjorde att snabbt byta namn, personprofiler i foto eller biografi för att anpassa sig till vilken situation som helst. Med tiden insåg han hur lätt det var att manipulera den allmänna opinionen som om den vore pjäser på ett schackbräde, skriver Blombergs journalister som citerar Sepulveda:

– Jag begrep att folk tror mer på vad som sägs på internet än i verkligheten. Jag upptäckte att jag hade makt att få folk att tro på vad som helst!

Andres Sepulveda manipulerade inte bara via de sociala nätverken valkampanjerna utan spionerade även på hans
uppdragsgivares motståndare. Sepulveda valde bara högerextrema kandidater.

Efter varje valrörelse raderade Sepulveda ut varje spår för att undvikas att spåras som om han vore en veteran inom spionvärlden. Vem om inte han vet hur IT-detektiver spårar brottslingar på nätet.

– Mitt arbete bestod i att genomföra aktioner i smutsigt krig och psykologisk krigföring, svart propaganda och rykten. Kort sagt; dra fram politikens mörka sida som ingen vet existerar men som alla ser!

* Dick Emanuelsson blev under sina fem år som korrespondent i Colombia föremål för all slags spioneri; telefon, brev eller via e-post. Han tvingades lämna Colombia i december 2005 efter att ha mordhotats under hela det året. I februari 2009 genomförde åklagarämbetet en razzia på högkvarteret för den hemliga politiska polisen DAS, underordnad president Alvaro Uribe och fann en mapp med 476 A4-papper över Emanuelssons arbete som journalist i Colombia. Andres Sepulveda påstår att han hade kontakter med DAS.

Reportern Dick Emanuelsson under en reportageresa i länet Antioquia, Colombia.

Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för “Krigsplan”

"Plan Colombia; Los Gringos står för vapnen medan Colombia står de döda", står det på det stora plakatet i FARC-kontrollerat område.

Santos och Obama firade 15 år av Plan Colombia som gerillan kallar för “Krigsplan”

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA-HAVANNA / 2016-02-16 / I torsdags förra veckan bjöd Barack Omaba in Colombias president Juan Manuel Santos till Vita Huset för att fira Plan Colombia. För gerillan är det allt annat än en fredsplan:

– Plan Colombia innebar en massiv upptrappning av kriget i Colombia. Kan det vara något att fira?

Gerillaledaren Jesus Santrich och artikelförfattaren Dick
Emanuelsson från ett reportage 2012 på gerillakontrollerat
område i Colombia.

Den frågan kastar Jesus Santrich ut i luften när jag träffar honom i södra Havanna där FARC-gerillans fredsdelegation sedan oktober 2012 är stationerad. Fredsförhandlingarna är inne i sitt slutskede och bägge sidor är fast beslutna om att slutföra den äldsta väpnade konflikten i världen i år.

Santrich är den blinde gerillakommendanten som Flamman intervjuade i juli 2012. På djungelstigar nästan småsprang han och verkade känna varje buske, liten sten och floden där vi badade. En liten grupp representanter för regeringen Santos och FARC höll samtidigt hemliga förhandlingar som förberedde fredsförhandlingarna i Havanna. Santrich, medlem av den högsta militära-politiska ledningen i FARC, var hermetisk och yppade inte ett ord till mig om vad som ses som  i dag är en historisk händelse i Colombia.

Demonstration i Stockholm i protest mot Plan Colombia. FOTO: DICK EMANUELSSON.

Obama och Santos uppgav på presskonferensen i Vita Huset att Plan Colombia nu ska döpas om till ‘Paz Colombia’. En summa på 450 miljoner dollar för fem år ska anslås och som kongressen ska godkänna.

– Jag är mycket stolt över att informera er om att nästa kapitel i alliansen mellan våra två länder ska vi döpa till ‘Paz Colombia’, sa Obama och tillade: Ni kommer inte att ha en bättre vän än USA.

”Vi är inga nördar”!

Den 16 mars 2000 befann sig Flamman på universitetet Javeriana i Bogota då tre höga representanter från USA-ambassaden för USAID gjorde en strålande föreläsning om vad Plan Colombia, på engelska; Plan for Peace, Prosperity, and the Strengthening of the State, skulle bli.

Trots att Javerianauniversitetet är betraktat som den ”kommande politiska och ekonomiska elitens universitet”, gick inte framställningen hem hos studenterna. Ambassadtjänstemännen underströk att det handlade om en i huvudsak ”social plan”. Mer än 63 procent av de 7,5 miljarder dollar som planen hade budgeterats till skulle bli sociala investeringar för att förändra Colombia. De förnekade att det var en ”krigsplan”, som folkrörelsen och vänstern hade påstått. En av studenterna begärde ordet och sa:

– Det är möjligt att vi lever i ett land som ni påstår ligga i `Tredje Världen´. Men vi är verkligen inga nördar som sväljer vad ni saluför här”!

USAID-representanterna bleknade och packade ihop och lämnade den stora aulan.

Kostade Colombia 120 miljarder USD

För Plan Colombia blev precis vad kritikerna och oppositionen hade påstått, en enorm militär upptrappning som inte bara registrerades i en ökning av antalet soldater och poliser, cirka 166.000 år 2000 till över en halv miljon under vapen år 2015. Planen blev också våldsamt mycket dyrare.

Senatorn Jorge Robledo från vänsterfronten Polo Democratico sa i en intervju förra veckan:

– Försvarsminister Carlos Villegas uppgav att USA under planens 15 år satte in tio miljarder dollar medan Colombia anslog 120 miljarder dollar! Följden har blivit att Colombia har skuldsatt sig.

Gerillaledaren Santrich håller med:

– Plan Colombia blev inte bara en krigsupptrappning. Den innebar också en internationalisering av konflikten och den colombianska statens kryperi som översattes i ett överlämnande av den nationella suveräniteten. Det hela kulminerade i överlämnandet av sju militärbaser under USA-kontroll och en diplomatisk immunitet för de tusentals USA-militärerna på colombianskt territorium.

USA-soldaterna Micahel Cohen och César Ruiz kidnappade och våldtog sina
minderåriga offer i Colombia som filmades under våldtagningen. De gick fria.

”Pornsoldiers” med immunitet

År 2004 videofilmade tre USA-militärer tre unga tonårsflickor, videokassetter som sedan såldes och skandaliserade de tre och deras familjer i den lilla staden Melgar, tre timmar från Bogota. Den 26 augusti 2007 kidnappade, drogade och våldtog USA-officerarna Michel J. Coen och César Ruíz den 12-åriga dottern till Olga Castillo. Våldtäkten ägde rum inne på den colombianska arméns träningsläger i Tolemaida där USA-officerarna tränade colombianska militärer enligt Plan Colombia. Trots att det offentliggjordes hände ingenting eftersom de uniformerade åtnjöt diplomatisk immunitet.

Vad ska hända med USA:s sju baser om det undertecknas ett fredsavtal?

– Det är ganska osannolikt att Washingtons agenda går utanför interventionismens parametrar. Det är inte bara USA-politik utan lika mycket en mentalitet, underordnande och anpassningsförmåga från den colombianska regeringens sida.

– Oavsett det så är FARC:s inställning, att ett slut på den väpnade konflikten måste innebära ett uttåg för den utländska militära interventionen. För i en hypotetisk överenskommelse som skapar fred och ägnar sina bästa krafter till en nationell försoning och ekonomisk utveckling med social rättvisa, så finns det inte plats för att envisas med en militarisering som statsdoktrin. Den utländska militära närvaron bör avslutas, vilket i sin tur innebär ett slut på utländsk inblandning på alla nivåer. För fram tills dags dato är Colombia ett intervenerat land.

“Ockupera Colombia militärt”

Den förste kongressledamoten i USA som gick upp i talarstolen för att ge sitt bifall till regeringens förslag på Plan Colombia var senator Paul Cordwell. Det var ingen tvekan om hur han såg på Plan Colombia och vilka möjligheter det innebar för USA. I en krönika i Washington Post den 10 april 2000 som han rubricerade: ”Starting with Colombia”, skrev han följande:

“För att kontrollera Venezuela (och världens största oljerreserver) är det nödvändigt att ockupera Colombia militärt”!