Rekommendation till regering och gerilla i Colombia: Tillåt inte Sverige som fredsmäklare i Colombia

 

Den 12 december 2022 inleddes på allvar fredsförhandlingarna mellan ELN-gerillan och den nya vänsterregeringen Gustavo Petro. Norge, Kuba och Venezuela är de tre länderna som bistår de komplicerade fredsförhandlingarna i den snart 60 år långa väpnade koflikten.

Rekommendation till regering och gerilla i Colombia:

Tillåt inte Sverige som fredsmäklare i Colombia i fredsprocessen med ELN-gerillan

Ovanstående rubrik kan verka märklig för en oinsatt. Men sett till de senaste årens politiska utveckling inom svensk utrikes- och försvarspolitik som förskräcker, finns det inget kvar av svensk traditionell fredspolitik som skulle kunna bidra till något positivt i Colombia.

I dag, den 12 december 2022 inleddes i Caracas, Venezuela det första verkliga mötet mellan den colombianska statens representant, regeringen Gustavo Petro och den colombianska ELN-gerillans representanter.

Mötet hade föregåtts den 25 november av ett gemensamt beslut från de bägge parterna att inbjuda USA, samt fyra europeiska stater som ska verka som stödjande och deltagande länder i processen. De verkliga fredsmäklarna i fredsprocessen utgörs av Norge, Kuba och Venezuela. De andra länderna som deltagit är Mexiko, Chile och Brasilien.

Norge och Venezuela läste upp en kommuniké den 25 november som slog fast att deras intention är att bjuda in Tyskland, Schweiz, Spanien och Sverige i egenskap av ”deltagare” i fredsprocessen, en slags ”göra sällskap och främjande” av fredsprocessen.

Med 45 års erfarenhet av Latinamerika och Karibien vet jag av egen erfarenhet att såväl folk som framstående politiker och regeringar i de flesta fallen fortfarande har ett stort men i dag naivt och godtroget förtroende för Sverige. Det fanns på 1970- och 80-talet en naiv tro om att Sverige var ”socialistiskt” när den amerikanska tidskriften ”Det Bästa” konstaterade krasst och korrekt att kapitalismen i Sverige var nog det mest monopoliserade inom just den kapitalistiska världen. Allt fanns koncentrerat kring Imperiet Wallenberg. Men regeringen Olof Palme förde en progressiv utrikespolitik som ingav stort förtroende, framför allt i den tredje världens länder.

Den svenska regeringensdelegationen (s) på plats den 19 januari 2017. John Stjernfalk, svensk brigadgeneral och rådgivare till försvarsdepartementet tillsammans med Colombias vice försvarsminister Aníbal Fernández de Soto i Bogotá. "Colombia och Sverige stärker sina relationer inom försvar och säkerhet", rubricerade portalen "Infodefensa.com", ett organ för den colombianska militären.

ATT DEN SVENSKA HÖGERREGIMEN i dag med deltagande av ett fascistoid parti som Sverigedemokraterna skulle ha intresse av att stödja en rättvis fred i Colombia där jordreformer och en omstrukturering av det mest framstående klassamhället i Latinamerika vid sidan av Brasilien skulle ha en chans, är att slå i blå dunster i colombianerna och omvärlden.

Men den förra socialdemokratiska regeringen visade sig inte vara bättre utan var en lismande försäljare av dyrbara produkter från svensk vapenindustri där Wallenberg och hans SAAB-Gruppen till och med fick delta i minst två regeringsdelegationer som på högsta nivå i Bogota förhandlade med såväl regeringen Juan Manuel Santos som med hans generaler i det colombianska försvarsministeriet [1]. 

Den 14 mars 2017 träffades politiska, militära och underrättelseöverenskommelser mellan Colombia och Sverige. Sveriges dåvarande industriminister Mikael Damberg, som på andra sidan bordet hade försvarsminister Carlos Villegas, f.d. ordförande i Colombias Industriförbund. Underrättelseutbyte om vem och mot vilka? Det är känt att den colombianska ambassaden i Stockholm har bedrivit spioneri mot colombianska politiska flyktingar i exil i Sverige och skribenten av denna krönika. Också Wallenberg hade sina utsända i den svenska regeringsdelegationen, ivriga om att slja Jas39 Gripen. Inte ett ord i pressen om fredsavtalet med FARC. [Faksimil från tidningen El País, Cali].

VID ETT SAMTAL 2017 I BOGOTA med 1:e sekreteraren på den svenska ambassaden, fick vi bara ett överlåtande leende till svar när vi hävdade att Sveriges bästa bidrag till fredsprocessen med FARC, som då hade överlämnat de flesta av sina vapen var att bistå de krigsskadade, såväl gerillasoldater, som hade skapat en stiftelse som faktiskt godkänts av staten som vård av reguljära krigsskadade soldater och paramilitärer. I samtal med Ronald Tellez, FARC-gerillans ansvarige för Krigsveteranernas Stiftelse berättade denne att inte mindre än 25-30 procent av gerillasoldaterna betraktades som krigsinvalider. Behoven var enorma och lidandet stort. Men den svenska s-regeringen och industriminister Mikael Damberg var inte intresserad, Wallenbergs vapenindustri stod som första punkt i förhandlingarna i Bogota.

En kvinnlig gerillasoldat sårad i strid. 25-30

procent av FARC-gerillans soldater är krigsskadade.

Därför var 1:e sekreterarens svar var ett överlåtande leende, säkert pinsamt medveten om att vad Sverige intresserade sig för när Ann Linde och hennes dåvarande industriminister damp ned i Bogota var inga invalidiserade colombianer, utan att sälja så många som möjligt av SAAB-gruppens Jas39 Gripen till den colombianska krigsmakten.

Varför det, nu när den största gerillagruppen i Colombia hade lagt ned vapnen? Varför skulle det fattiga colombianska folket behöva betala fyra miljarder dollar, som det colombianska flygvapnet skulle investera i att ersätta de äldre stridsplanen, när behoven av sociala reformer var och är enormt?

 

Gerillasoldaten Roland Tellez, innan (2012) och efter (2017) undertecknandet av fredsavtalet mellan FARC-gerillan och regeringen Juan Manuel Santos 2016

I DAG FÅR JAG OCKSÅ NYHETEN om att högerregeringen i Rosenbad har anslagit eller föreslagit riksdagen att anslå 600 miljoner kronor till kriget i Ukraina. Det visar färgen på den nuvarande (och för all del också den tidigare) regeringen som är en perfekt spegelbild av det aktuella politiska krigsklimatet i Europa.

Den förra socialdemokratiska regeringen kastade också in en medlemsansökan till Nato, som Joe Biden nästan omedelbart sa ja till. Nu försiggår en märklig debatt om att det är Turkiet, inte det svenska folket, som ska vara den avgörande politiska kraften till om Sverige blir medlem eller inte i krigsalliansen. Snacka om ett politiskt stickspår som egentligen är skrattretande om det inte vore för tragiken för Sverige som en neutral och alliansfri stat.

 

De svenska regeringarnas verkliga intresse i Colombia:
saluföra Wallenbergimperiets Jas-39 Gripen!

SVERIGE ÄR I DAG EN POLITISK DÖRRMATTA och filial till USA:s krigs- och utrikespolitik. Det har regeringen det senaste året med all kraft bekräftat. Därmed är den diskvalificerad som fredsstödjande kraft i den colombianska fredsprocessen. En menlös regering i Rosenbad som agerar som ett mähä inför State Departement är också ett villigt verktyg i USA-administrationens tjänst. Och USA är den mest intresserade aktören i att freden i Colombia än en gång havererar, det visar alla tidigare historiska erfarenheter.

Därför uppmanar jag de två parterna i Colombia, regeringen Petro och ELN-gerillan att INTE acceptera Sverige som en deltagande aktör i den nu inledda fredsprocessen mellan de två nämnda parterna.

Dick Emanuelsson*

* Reporter i Latinamerika som han har bevakat sedan 1977, på heltid sedan 2000. För närvarande bosatt och verksam i Honduras men ackrediterad i Colombia 2000-2005, tvingad att lämna landet efter att han mordhotats och förföljts av den hemliga politiska polisen DAS-G3, vilket resulterade i en dossier på 476 sidor och ett fängelsestraff på åtta år för DAS-chefen Jorge Noguera. Denne, i direkt tjänst hos Alvaro Uribe överlämnade namn på opposition till de paramilitära dödsskvadronerna som fick ordern att mörda dessa.

[1] Colombia: Industria militar sueca pesca en el rio revuelto de una
eventual guerra desde Colombia contra Venezuela
https://prensarural.org/spip/spip.php?article23554 

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Norrskensflamman den 5 augusti 1988.

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-05-19 / Ett gemensamt delavtal mellan förhandlingsdelegationerna av FARC-gerillan och regeringen Juan Manuel Santos slöts i förra veckan i Havanna. Gerillan förbinder sig att alla ungdomar yngre än 15 år ska exkluderas från gerillan. Samtidigt ska gerillasoldater i åldern 15-17 år successivt demobiliseras och gerillan förbinder sig att inte rekrytera yngre än 18 år.

Jesus Santrich, en av FARC-gerillans fredsförhandlare.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

– Förutom att dessa ungdomar dras bort från kriget, måste vi dra bort dem från misären och hungern. I Colombia dör mer barn på grund av undernäring än på grund av kriget, säger Jesus Santrich, en av FARC-gerillans förhandlare i en kommentar till Flamman.

FARC-gerillan var beredd att underteckna ett liknande avtal i februari. Men regeringen vägrade ge gerillasoldater yngre än 18 år amnesti och säkerhetsgarantier. Gerillan åtar sig nu att inte värva nya gerillasoldater under 18 år, den tidigare gränsen låg på 17.

Det gemensamma avtalet har som den viktigaste principen att erkänna barnens och ungdomens rättigheter och som offer i den väpnade konflikten. Under detta villkor ger avtalet garantier för ett fullgott skydd av de minderåriga, som inkluderar familj- och samhällsåteranpassning.

Regeringens dubbelmoral

Jairo Ramirez.

Jairo Ramirez är advokat och tillhör ledningen för Colombias Permanenta Kommission för Mänskliga Rättigheter, CPDH:

– Överenskommelsen slår fast att ungdomar yngre än 14 år inte kan ses som brottsligt ansvariga för sina handlingar i kriget. De minderåriga i åldern 14-18 år som inlemmas i det civila livet ska ges amnesti och benådas för ”uppror” och liknande ”brott” mot staten. De ungdomar som är anklagade för brott som inte är föremål för amnesti, ska behandlas individuellt. Dessa minderåriga kommer att ställas inför den specialdomstol som inrättas efter det definitiva undertecknandet av fredsavtalet, säger han till Flamman.

Men han är skeptisk till vad han kallar för regeringens och massmedias dubbelmoral. Om dessa ungdomar ska inlemmas i det regeringsstyrda Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF, så har denna institution ingen beredskap för att ta emot fler ungdomar.

– I dag distribuerar ICBF mat som är skämd. I staden Barranquilla förgiftades massor av barn förra året. Hela distributionsnätet är privatiserat och i regeringens budget, som beslutades i december förra året, finns det inga som helst resurser anslagna till efterkrigsperioden, trots att president Juan Manuel Santos hade krävt att FARC skulle skriva under det slutliga avtalet den 23 mars i år.

Carmen Alicia Florian, 10-barnsmamma i misärens södra Bogota där kampen handlar om den fysiska och dagliga överlevanden. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Tusentals barn dör av undernäring

Överenskommelsen visar att fredsprocessen går framåt och att vi är på väg mot ett slutavtal. Men det finns en obalans, säger Ramirez.

– Gerillan har gått med på viktiga delöverenskommelser medan regeringen inte sluter upp på samma sätt och inte ens har avsatt ett anslag för en postkonflikt. Santos förlitar sig på internationella donationer.

– Det nu slutna delavtalet har en sötsur smak. För det handlar i första hand om 21-22 barn i gerillan, eller 50, en siffra som också har nämnts. Men regeringen talar inte om de barn som har dött av undernäring och hunger. Bland dem indianbefolkningen wayuu i länet Guajira. Där har 1000 barn dött de senaste tre åren. Eller Emberaindianerna i länet Risralda. Men samma siffror registreras i län som Choco, Meta eller Guaviare, understryker Ramirez.

En ung gerillasoldat från FARC:s Södra Gerillablock.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Amnesti

Enligt FARC:s chefsförhandlare Ivan Marquez har gerillan endast 21 gerillasoldater yngre än 15 år som FARC är beredda att överlämna till sina familjer, anhöriga eller det statliga Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF.

Marquez menar att dessa ungdomar inte kan rannsakas av rättsapparaten eftersom de absorberades av gerillan i egenskap av offer för ett social och politiskt drama i Colombia. Många av föräldrarna till dessa barn mördades av paramilitärer eller att de helt enkelt inte hade möjligheter att överleva.

– Freden är den bästa framtiden för de kommande generationerna. Därför fortsätter vi arbetet med en slutlig fredsöverenskommelse, tillade Marquez.

Carlos Julians enda "brott" var att han var son till vänsterledaren Carlos Julian Velez´i länet Meta. Barnet kastrerades av en paramilitär grupp och förblödde. Hela hans familj likviderades av dödskvadronen, allierad med Colombias armé. Många andra barn och ungdomar som befunnit sig i samma situation har räddat sig genom att ansluta sig till gerillan.

Gerillasoldaten John-Jairo, 13

Under de 35 år som denne reporter har bevakat den väpnade konflikten i Colombia, är det få gerillasoldater som jag har stött på som har varit under 15 år. Men en av dem var John-Jairo, 13. Det var 1988 och i FARC-gerillans centrala bas ”Casa Verde” där han i ett reportage berättade hur han kom till FARC. Reportaget publicerades den 5 augusti 1988 i Flamman.

– Både pappa och mamma var gerillasoldater och jag föddes i praktiken i gerillan men växte upp med min farmor. När jag var nio år hade hon inte fysiska krafter för att ha mig hemma och vi gick till ”Casa Verde”, och min farmor överlämnade mig till gerillan. De ville inte ta emot mig just på grund av att jag bara var nio år. Men min mor hade stupat och min far stred på en av gerillafronterna så kamraterna hade inget val, sa den lille killen och kramade sitt M1-gevär.

John-Jairo i april 1988. Den 9 december 1990, samma dag som Colombia gick till val för att välja ledamöter till en konstituerande församling, beordrade den liberale presidenten Cesar Gaviria sitt bombflyg att attackera den centrala gerillabasen ´Casa Verde´ och anfalla gerillan med 10.000 elitsoldater. Gaviria bröt den 6 år gamla vapenvilan och fredsprocessen och Colombia stod återigen inför att öppet krig. FOTO: DICK EMNAUELSSON.

Aderton månader senare bombades lägret. John-Jairo stred tillsammans med sina äldre kamrater mot närmare tio tusen elitsoldater under tre månader.

Stupade i strid

När jag 18 år senare var på ett reportage i ett gerillaläger i södra Colombia och träffade gerillasoldaten ´Olga´, en av dem som var i Casa Verde 1988, berättade hon att John-Jairo hade blivit chef för en pluton med tolv gerillasoldater. De stred i länet Vichada, nära gränsen mot Venezuela, där han stupade.

Den lille krabaten avslutade mitt reportage från 1988 med orden:

– Colombias barn har i dag inte rätt till utbildning eller fritid. De tvingas arbeta för att deras familjer inte ska dö av svält. För barnen existerar det inga mänskliga rättigheter i Colombia. I annat fall skulle inte jag och mina kamrater behöva vara här och riskera våra liv. Men vi är beredda betala det pris som är nödvändigt för barnens framtid i Colombia, även om priset kan bli högt.

John-Jairo har vakten i utkanten av gerillalägret ´Casa Verde´. FOTO: DICK EMANUELSSON

Socio- ekonomisk bakgrund för barn & ungdomar i Colombia

• Enligt Barn- och Familjemyndigheten ICBF har institutionen tagit emot 5730 minderåriga (under 18 år) gerillasoldater åren 1999-2015.
• Mellan 2007-2012 togs endast 208 minderåriga emot.
• Unicef kommer att övervaka uppfyllandet av det nu slutna avtalet mellan FARC-regeringen.
• Colombia registrerar en barnadödlighet på 21,2 per 1000 födda under fem år.
• Enligt Unicef lider vart tionde barn av kronisk undernäring.
• Colombia är det land i Latinamerika och Karibien som anslår minst till utbildning men högst till de väpnade styrkorna.
• 100 532 skolelever fick inte plats i skolsystemet.
• Varje år lämnar 319 000 elever eller 3,07 % av alla elever sin utbildning.
• Den 3 juni 2013 rapporterade dagstidningen El Universal att 50 procent av alla högstadieelever inte avslutade sina studier. Motivet var att ”skolan inte erbjuder framtida möjligheter för högre studier eller på arbetsmarknaden”, skrev tidningen och citerade den ”Colombianska Koalitionen för Rätten till Utbildning”.
• Enligt landets Folkombudsman övergavs 1297 barn under 2015, offer för sexuella övergrepp och våld.
• I Bogota överlever tusentals barn, ´gamines´ på gatan. På natten går temperaturen ned till 0-3 grader och sniffning är sättet att överleva den mänskliga tragedin.

´Gamines´, gatubarn i Bogota. De är tusentals och sover tillsmmans i grupp och med sina hundar för att behålla kroppsvärmen mot den iskalla natten på 2500 meters höjd.

Dick Emanuelsson