COLOMBIA: ”Det blir inget fredsavtal om inte paramilitären försvinner”

Paramilitären (AUC) mördade 1994-2002 omkring 150 000 civilsa colombianer
som anklagades för att stödja gerillan i landet. Men över 4000 fack-
föreningsaktiva eller ledare mördades, människor från vänstern eller människo-
rättsledare föll offer för dödsskvadronerna som var "Statens Monstrum", som
AUC:s ledare Salvatore Mancuso själv karaktäriserade AUC.

COLOMBIA:

”Det blir inget fredsavtal om inte paramilitären försvinner”

Av Dick Emanuelsson

Det är inte möjligt att underteckna ett fredsavtal om sex månader om inte de paramilitära grupperna bekämpas och försvinner. Den slutsatsen drar Enrique Santiago Romero, FARC-gerillans juridiska rådgivare i förhandlingarna med regeringen Juan Manuel Santos i en exklusiv intervju med Flamman [1].

Gerillan och regeringen har tagit ett nytt steg på vägen i att avsluta kriget. I Colombia betraktas det juridiska ”Avtalet om särskild behörighet för fred” som ”historiskt”. I Havanna undertecknades det av president Santos och gerillans högste befälhavare, Timoleon Jimenez. De bägge hade anlänt dagen innan till Havanna, där fredsförhandlingarna pågår sedan oktober 2012. Till det ska vi också lägga Påvens besök, dagarna innan. Han underströk att denna gång får inte förhandlingarna haverera utan föras i hamn för att freden ska kunna bli ett faktum efter drygt 50 års inre väpnad konflikt i Colombia.

– Jag tror inte att det är möjligt att underteckna ett slutavtal om sex månader om det inte först finns en strikt överenskommelse för att upplösa de paramilitära grupperna, säger Santiago som är orolig över att dessa dödsskvadroner är intakta.

Advokat Enrique Santiago intervjuas av svenske reportern Dick Emanuelsson i Madrid.

Statens jakt på gerillan

Han är en spansk advokat med lång erfarenhet av väpnade konflikter i världen och med speciell betoning på mänskliga rättigheter. I den nästan en timme långa intervjun med Flamman understryker han att det nu undertecknade avtalet inte ska uppfattas som ett regelverk för att ställa gerillasoldater inför rätta för begångna brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är ett avtal som syftar till att reparera de skador offren har åsamkats av ALLA inblandade parter i den väpnade konflikten. Det inkluderar även civila eller militärer som har finansierat eller stött de paramilitära dödsskvadronerna.

– Avtalet har som målsättning att göra slut på straffriheten. Det som kan noteras är att gerillan aldrig har åtnjutit denna straffrihet. Tvärtom. Internationella Domstolens senaste rapport från 2012 visar att rättssystemet i Colombia alltid har tillämpats systematiskt och metodiskt mot Farc och ELN. Tusentals gerillasoldater sitter för närvarande fängslade, andra har stupat i kriget vilket är ett bevis statens jakt på gerillan.

– Å andra sidan understryker samma rapport att det finns en uppenbar underlåtenhet som domstolen har konstaterat att förfölja och straffa statliga funktionärer så som militärer, poliser samt paramilitärer. Vad det nya avtalet har som mål är just att avskaffa denna straffrihet, uppger Santiago.

Upp till 20 års fängelse

Han säger vidare att avtalet sätter offret i centrum genom att ge offret dess rättigheter. Bland dem rätten till sanningen, rättvisa och skadestånd under de 50 år av väpnad konflikt i landet.

– Ju mer sanning som grävs fram, desto mer skapas det en restaurerande rättvisa. Förövaren som underlättar att sanningen kommer fram, ges ett straff på 5-8 år som kan tillämpas i sociala utvecklingsprogram i regioner som är eftersatta och övergivna (av staten). De personer som anklagas men inte erkänner och som överbevisas i sin skuld, kan i grova falla dömas upp till 20 års ordinärt fängelse.

Det är 12 år mer än vad de 33.000 paramilitärerna som ställdes inför rätta 2003 kunde dömas till. Högsta straffet blev åtta år och många har nu lämnat fängelset trots att de i flera fall är ansvariga för att ha massakrerat tusentals civila. Enligt åklagarämbetet är paramilitärerna ansvariga för cirka 150.000 mord på civila.

– Bakom den lagen stod den före detta president Alvaro Uribe och slutade total i straffrihet. Man ska komma ihåg att denna lag bara har utfärdat tio straff som omfattade 150 av totalt 33.000 paramilitärer som demobiliserades.

-- Señor, tänker Ni bekänna era brott?
-- Om min chef Uribe gör det, så gör jag också det.

Fredsdomstol införs

Enrique Santiago är oerhört kritisk mot det existerade rättssystemet i Colombia och framför allt det korrumperade åklagarämbetet. I avtalet ställs åklagarämbetet åt sidan och en specialdomstol, Fredsdomstolen, införs. Denna, säger Santiago, ska ha sammanlagt elva ledamöter varav fyra utses av regeringen, fyra av Farc, en från katolska kyrkan, en från FN och en från ett prestigefullt internationellt rättsorgan.

Som komplement till Fredsdomstolen skapas underorgan som ska förbereda de olika fallen. Redan nu har en Historisk kommission skapats som redan har levererat en historisk bakgrund på nästan tusen sidor. Det är tolv kända historiker som producerat rapporten som blev en obehaglig överraskning för regeringen och USA-ambassaden som utpekas som orsaken till uppkomsten av den väpnade konflikten i Colombia. En Sanningskommission står på tur att skapas.

Gerillasoldater från FARC vandrar över en flode i Colombia. Om ett halvår är det möjligt att gevären tustnar.

Gerillans juridiska rådgivare slår fast att det nya avtalet är unikt.

– Till skillnad mot systemet för Rättvisa för offren i militärdiktaturens Chile och den 36 år långa väpnade konflikten i Guatemala, ger avtalet offren eller deras anhöriga i Colombia rätten till att peka ut och aktivt delta i den kommande processen mot förövaren.

Men det är vad som står på pappret. För det finns en risk, säger Santiago och pekar på Chile, att generalerna och de intellektuellt ansvariga eller de som har tjänat på den 50 år långa konflikten i Colombia ingår en ”Tystnadens Pakt”. Den pakten infördes redan vid militärkuppen i Chile 1973 och bröts först efter 40 år. Och i Colombia är brotten och offren långt fler än i Chile.

– Det handlar inte i första hand om att skapa fred utan att göra slut på kriget, är Santiago Romeros budskap.

[1] Lyssna på intervjun (49 minuter) med Enrique Santiago Romero:

https://app.box.com/s/tmxq6bmheglxpn3qmp9qvsccr5x7udyk

Colombianska generaler pekas ut som ansvariga för morden på fem tusen civila

"Våra söner mördades av Colombias armé och presenterades som gerillasoldater stupade i strid", skriver mödrarna, syskonen och fruarna till de mördade i Colombia, offer för arméns utomrättsliga avrättningar av civila i Colombia.

Colombianska generaler pekas ut som ansvariga för morden på fem tusen civila

Human Rights Watch pekar i en rapport om utomrättsliga avrättningar ut Colombias högste militäre chef samt ett antal aktiva och pensionerade generaler som ansvariga för morden på nära fem tusen civila. Offren mördades och presenterades inför medierna som ”gerillasoldater stupade i strid”. Flera av dem begravdes som ”NN”, okända.

Klockan 05.00 lämnade bonden Ramon Toro sitt hem, som alla andra mornar innan han gick ut på fälten för att arbeta ihop dagens inkomster för familjens överlevnad. Men denna gryning, den 20 december 2014, ändades hans liv av kulor från specialstyrkor ur den colombianska arméns 33:e Mobila Brigad.

Den livlösa kroppen fick ett nytt klädombyte; en kamouflageuniform med ELN-gerillans emblem. Ramons näst ”sista färd” ägde rum i militärhelikoptern som förde honom till länshuvudstaden Cucuta. Där visades han upp som ”en gerillasoldat stupad i strid med arméstyrkor”. Samtidigt hittade hans familj och den statliga ”Byinspektörn” Ramons blodiga kläder i närheten av den plats han hade dödats. Ramon Toro var medlem i det colombianska kommunistpartiet och är ett av 4475 utomrättsliga offer åren 2002-2008, avrättad av den colombianska armén.

”Resultat på slagfältet”

När Alvaro Uribe inledde sin första presidentperiod den 7 augusti 2002, införde han omedelbart ett gigantiskt angivarsystem som mest hade tre miljoner ”rapportörer”. Med betalning som ersättning för information som kunde leda till att en person med gerillaanknytning kunde gripas, arresterades massor av oskyldiga. Grannen som tittade pilskt på ens fru kunde anmälas för att vara ”en milisman hos FARC”.

Men ännu allvarligare var att Uribe av sina generaler krävde ”resultat på slagfältet”. I praktiken förvandlades militären till ”prisjägare”. Ett tariffsystem infördes som premierade antalet döda eller gripna gerillasoldater. Belöningen kunde bli flera dagars extra permission. Men konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna blev förödande, konstaterar HRW-rapporten.

– De utomrättsliga avrättningarna under de senaste åren representerar en av de mest katastrofala episoder i massiva grymheter på det västra halvklotet. Det finns allt fler bevis för att höga officerare skulle vara ansvariga för dessa grymheter", sa José Miguel Vivanco, chef för HRW:s Amerikasektion, när han presenterade rapporten på en presskonferens förra veckan.

Och han tillade:

– Emellertid har de som förde befälet och var ansvariga för avrättningarna när dessa ägde rum lyckats undkomma rättvisan. I stället har de befordrats till de högsta befälsgraderna i det högsta militära kommandot. Bland dem finns den nuvarande befälhavaren för armén och för de Väpnade Styrkorna. 

Framsidan på Human Rights Watch-rapportens 105 sidor.

188 armébataljoner

Generalerna var de nämnda åren befälhavarna för någon av de 31 armébrigaderna. Inom dessa återfinns 188 armébataljoner som pekas ut som ansvariga för morden på de 5000 civila.

Åklagarämbetet och domarkåren har gjort vad den kunnat, menar HRW-rapporten. Ett 40-tal av de åklagare som HRW har talat med säger alla att militären ofta inte vill lämna ut dokument som kan skingra frågetecknen kring ett mord där militären är inblandad. Vittnen har hotats och HRW anger i ett fall en underofficer som mördades efter att han lämnat sitt vittnesmål till åklagarna där de högre befälen pekades ut som ansvariga för en avrättning.

I flera fall har familjeanhöriga till offret mordhotats och i ett fall våldtogs hustrun till en militär som hade vittnat mot sina överordnade.

– HRW-Rapporten är mycket viktig även om dessa utomrättsliga avrättningar är av gammalt datum. Avrättningarna har stora likheter med ”försvinnandena” av den politiska oppositionen. Dessa bägge brott mot de mänskliga rättigheterna har utförts av de väpnade styrkorna över hela Colombia.

Rädda domare och åklagare

Det säger advokat Rodolfo Rios till Flamman. Han anlitades av bonden Ramon Toros familj för att skipa rättvisa.

– Avrättningarna har inte upphört. De pågår dagligen i hela landet. Ramon Toro var just ett sådant fall. I alla de regioner där gerillan är stark och opererar anklagas nästan alltid bönderna av armén för att vara gerillasoldater, milismän eller gerillakollaboratörer av olika slag. Tidigare ”försvann” den misstänkte. Nu dödas han som civil, kläs om och presenteras som ”gerillasoldat stupad i strid med armén”.

Advokat Rodolfo Rios intervjuas av nyhetsbyrån Notimundo.

Vad händer nu med de utpekade generalerna efter att HRW har presenterat sin rapport? frågar jag advokat Rios.

– Utan tvekan kommer utredningarna mot generalerna i Colombia att ledas in på ett stickspår, trots att HRW har stor tyngd. Men både domare och åklagare är rädda när det handlar om att ställa generaler inför rätta.

Han nämner bland annat fallet med Specialdomaren Maria Stella Jara. Hon dömde den pensionerade översten Alfonso Plazas Vega till 30 års fängelse för ett antal försvinnanden 1985. Just nu får hon psykiatrisk hjälp efter att ha utsatts innan, under och efter domslutet för en rad mordhot och påtryckningar från militären och dess civila allierade, bland dem den man som står i centrum för anklagelserna från Human Rights Watch, Alvaro Uribe.

Dick Emanuelsson

Intervjun med advokat Rodolfo Rios (på spanska, 27 min.):

https://app.box.com/s/p30wpuhjeqjxodjubdcs7uehq9dpi69j