Exklusiv intervju med FARC-gerillans fredsförhandlare Ivan Marquez: – Colombia upplever en vår av drömmar av rättvisa

Från FARC-gerillans huvudbas Casa Verde, 1988.

TEGUCIGALPA / 2013-11-08 / Fredsförhandlingarna i Havanna mellan den colombianska regeringen Santos och FARC-gerillan registrerade förra veckan ännu ett framsteg. Den andra punkten av sex i fredsagendan som handlar om ”Politiskt deltagande”, skrevs under av parterna.

För en utomstående är innehållet i den 2:a punkten knappast några revolutionära reformer. Men för colombianen, i synnerhet för människorna på landsbygden, är överenskommelsen av stor betydelse. De är, som publicisten Horacio Duque skriver, ”reformer som demokratiserar en halvfeodal stat där lokala och regionala maktmän styr och kontrollerar samhället”.

Den första punkten i Fredsagendan behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhällsprocessen. Bara det faktum att dessa skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet. Och det är heller ingen överdrift eller hemlighet att den statliga terrorismen i blod har kvävt den legala politiska oppositionens alla tidigare försök att förändra Colombia.

27 år sedan sist

FARC-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”Eldupphöravtal” med regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge FARC-ledaren krävde, som han gör i dag i den 2:a punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.

Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. I valen till president, kongress, senat och lokala maktcentra valdes fem senatorer, nio deputerade i underkammaren, 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Efter 4-5 år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina bästa kadrer mördade. Nästan alla borgmästare, kommunalråd, senatorer eller parlamentsledamöter hade mördats eller tvingats i exil.

För parlamentariker som Ivan Marquez återstod bara två val; att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen.

Affischer  från valrörelsen med UP 1985-86.
På affischen syns fotogrtafierna av FARC-
gerillans grundare Manuel Marulanda och Jacobo
Arenas. Den skäggige med glasögon är Ivan
Marquez, som valdes till kongressen.

 

Plundrat land

Flamman fick en exklusiv intervju med Ivan Marquez och hans syn på den nya partiella överenskommelsen om det “Politiska Deltagandet”.

– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever en vår av drömmar av rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte fortsätta bli ignorerade av regeringen. Det slutliga målet, freden, är helt avhängigt befolkningens deltagande och inte en handfull privilegierade oligarker. Dessa har lagt under sig landet, plundrat och sålt ut det till de transnationella bolagen som om det vore en loppmarknad. Människor vill vara med och bestämma och det är i det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.

Gerillaledaren säger till Flamman att det primära i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska ingen stigmatiseras, att idéerna kan framföras utan att detta leder till att vederbörande mördas, försvinner eller fängslas.

– Det är det som händer när man (staten) agerar efter utländska doktriner (Pentagons Nationella säkerhetsdoktrin) som ser medborgaren som ”en intern fiende”. 

Ivan Marquez intervjuas av artikelförfattaren Dick Emanuelsson

Nya tillfälliga valkretsar

Tre teman slås fast i agendans 2:a punkt:

1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets sex punkter har undertecknats, att utöva dessa rättigheter.

2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.

3. Effektiva åtgärder för att utöva ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.

Avtalets andra punkt, som totalt omfattar 20 A4-sidor, handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.

Nej till ”militära lösningar”

Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen från bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober och som skördade ett dussin liv bland de mobiliserade.

– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmanden och avtal i den 2:a punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna, att utan dröjsmål sammankalla partier, språkrör och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.

Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.

Dick Emanuelsson

Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse. – Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård

Som Julian Assange, greps Joaquin Perez för att tänka annorlunda än makten
och sin kritik mot den statliga terrorismen i Colombia

Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse

– Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård

TEGUCIGALPA / 2013-10-21 / Den svenske medborgaren Joaquin Perez är en av talesmännen i den pågående hungerstrejken i fängelset La Picota i Colombias huvudstad Bogota. Aktionen sprids till andra fängelser i Colombia.

 

– Hungerstrejken är en protest mot omänskliga och ovärdiga förhållanden. Men droppen kom när den redan lilla ransonen av måltider reducerades ytterligare. Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård, säger han när jag får kontakt med honom via telefon.

 

Joaquin Perez greps den 21 mars 2011 när han anlände till Caracas flygplats Maiquetia. Bara tre dagar senare överlämnades han till de colombianska myndigheterna i en aktion som bröt mot alla venezuelanska som internationella konventioner.

I vad som uppfattas, till och med av regeringsvänliga medier i Colombia, dömdes han i oktober 2012 till åtta års fängelse för påstått medlemskap i den colombianska FARC-gerillan. Och det trots att Perez är svensk medborgare sedan år 2000 efter att han fått permanent uppehållstillstånd 1994 då han anlände till Sverige. Sedan 1994 har han inte satt sin fot i Colombia på grund av mordhoten.

Uribes hot och hat mot ANNCOL

Åklagarämbetet försökte även att leda i bevis att internetbaserade ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Nicaragua, för vilken Perez är chef, är en nyhetsbyrå i FARC-gerillans tjänst. Men åklagaren misslyckades med aktionen mot ANNCOL.

Den förre presidenten Alvaro Uribe svor i december 2007 offentligt att han skulle jaga ANNCOL:s medarbetare och spärra in dem i fängelset för nyhetsbyråns kritiska granskning av Uribes förbindelser med Medellinkartellen. USA:s Försvarsministerium rapporterade i en hemlig promemoria i mars 1991 att ministeriet betraktade Uribe som ”Nr. 82” på listan av personer som arbetade för Medellinkartellen och kanrkbaronen Pablo Escobar.

Uribe rasade mot ANNCOL för dess journalistiska bevakning. I dag är Uribe allt mer trängd och allt fler av de paramilitära ledarna pekar i dag ut honom som den verklige ”Gudfadern” i Colombia.

5 000 av hans kamrater mördades

I Colombia var han kommunalråd och vald för vänsteralliansen Union Patriotica (UP) i staden Corinto. (UP) var en bred rörelse som när den bildades efter fredsavtalet 1984, utsattes för ett ”smutsigt krig” som i praktiken förvandlade det tredje största partiet i Colombia till ett skelett.

 

Mer än 5.000 av dess främsta medlemmar som borgmästare, senatorer, parlamentsledamöter eller kommunalråd mördades av en statlig terrorism som använde sig av paramilitära dödsskvadroner för att eliminera ett politiskt regeringsalternativ i slutet av 1980-talet.

Det var för att undgås att mördas av en sådan som Joaquin Perez anlände till Sverige på grund av de ständiga mordhoten och kidnappningen av hans dåvarande fru. Hans överklagan av domen kommer snart upp till behandling och Perez och hans advokat säger att utsikterna är goda till att han släpps på fri fot.

I fängelset har han, som en naturlig folkledare han är, vunnit aktning och respekt hos fångarna. Och det är ingen tillfällighet att han blivit något av en talesman eller språkrör för den pågående och tidigare hungerstrejker bland fångarna.

 

”Griskött som luktar grisurin”

– INPEC, Colombias kriminalvårdsmyndighet, bytte ut det företag som tidigare hade levererat måltiderna till landets 254 fängelser med 118.000 fångar, det vill säga en lukrativ affär. Förhandlingarna gick blixtsnabbt, på sex timmar. Men vad betydde det för fångarna? Jo, mindre ris, potatis, kött och kyckling. Visserligen är det få fångar som äter det vedervärdiga köttet som är som en stövelsula. Eller griskött som luktar grisurin. Staten vill döda på flera sätt och nu försöker de döda oss genom att svälta ut oss, säger Joaquin Perez med vrede i rösten.

Det är inte bara maten som fångarna har utlyst hungerstrejken emot. Perez säger att avdelningen ERON i La Picota-fängelset, där de politiska fångarna, gerillasoldater och andra som myndigheterna betraktar som ”risker”, är ett relativt nybyggt fängelse som har byggts enligt USA-modellen.

– Men här råder ren kaos. Inget fungerar. I Bogota finns det stora reserver av sötvatten men i La Picota har vi bara vatten på morgonen, lunch- och middagstid. Resten av dagen är vattnet avstängt.

Sjuk och behöver opereras

Joaquin Perez är sjuk och behov av två skyndsamma operationer. Han är egentligen ett typiskt fall där myndigheterna sakta men säkert har livet av en fånge. Sedan två år är han behov av att opereras. Svenska ambassaden gör inget. Bara några pliktskyldiga besök.

– Jag behöver två operationer. De första har att göra med kardiovaskulära problem i den nedre delen av buken. Den andra har att göra med ett ljumskbråck, som växer ner mot botten. Men jag är bara ett fall bland tusentals fångar som är utestängda från den konstitutionella rätten till sjukvård.

Han nämner att INPEC, bestämde sig för att ta bort den särskilda maten för fångar som lider av sjukdomar som diabetes, hypoglykemi, urinsyra, hyperlipidemi, triglycerider, magsår, irriterande tjocktarm, lågt eller högt blodtryck, magkatarr. Dessa riskerar att förlora sina liv.

Fångar avlider

– För två veckor sedan avled av en infarkt en av de sjuka fångarna i vår avdelning vid namn Fandiño. För två dagar sedan avled en annan fånge på grund av bristen av läkare och sjukvård. Vad vi befinner oss i är en mänsklig sopstation!

Den colombianska Staten destinerar varje dag 21.000 pesos för fångarnas mat; frukost, lunch och middag. Det är lika med 11 dollar eller 70 svenska kronor.

Dick Emanuelsson

Not:

[1] Uribe taca a Anncol. http://www.dailymotion.com/video/x3qx90_uribe-ataca-a-anncol_news

Colombia: Den blodiga kampen för rätten till jord. Catatumbo kämpar för det Autonoma Bondereservatet

"19 augusti, för en folkregering av arbetare och bönder. LEVE BONDESTREJKEN"

Under 53 dagar blockerade 20.000 colombianska bönder i nordöstra Colombia de viktigaste vägarna och skakade om centralregeringen i Bogota. Den utgjorde den största folkliga mobiliseringen under de senaste tio åren i Colombia.

Blockaden som koncentrerades på tre strategiska punkter, lamslog nästan hela länet Norte de Santander som gränsar till Venezuela i nordöst. Kravet är en jordreform där de 20.000 bönderna ska kunna organisera sina liv i ett autonomt Bondereservat. FARC-gerillan, som parallellt driver fredsförhandlingar med regeringen Santos i Havanna, ställde just detta krav efter att en nationell konferens, med deltagande av universitet, bondeorganisationer och folkrörelser som behandlade jordfrågan i december förra året, pekade på att de autonoma bondereservaten kan utgöra en viktig milstolpe för en varaktig fred i Colombia.

Orsaken till kriget

Den väpnade konflikten inleddes i maj 1964, det vill säga för nästan 50 är sedan. Då attackerades 48 män och kvinnor i det lilla bondesamhället Marquetalia av 17.000 infanterisoldater och flyg under överinseende av Pentagons män i Bogota. ”Plan Lasso” inleddes. Böndernas svar och försvar blev bildandet av FARC, Colombias väpnade revolutionära styrkor och leddes av den man som skulle bli den legendariske FARC-ledaren Manuel Marulanda, alias ´Tirofijo´, den pricksäkre.

Statens svar på böndernas krav på jord har alltid varit våldsamt. Men hoppet och möjligheten till fred ligger i att bönderna ges rätt till jord.

Exemplet från de 53 dagarnas kamp i Catatumbo sprids nu som ringar över vattnet i hela Colombia. Den 19 augusti utbryter en nationell bondeprotest över hela landet. I 54 andra regioner i Colombia ställer hundratusentals bönder samma krav som i Catatumbo, rätt till ett Autonomt Bondereservat. Den rätten finns också finns inskriven i den colombianska grundlagen. Den 1:a punkten i Fredsagendan mellan parterna i Havanna, handlar om jordfrågan. FARC och Santos kom överens om att Bondereservaten är en möjlighet till att fördela jorden.

Kvinnorna i spetsen

Bondekvinnor och ungdomar har under de 53 dagarnas kamp vuxit fram som litterära folkledare. Kvinnorna, som inte bara lever i ett allmänt machosamhälle som det colombianska, och än värre bland bönderna, har erövrat ett utrymme som tidigare var helt avsett för männen.

– Kvinnornas uppgift och insatser har varit av helt avgörande betydelse för den delseger vi har uppnått. De har lett massmöten och konferenser med tusentals bönder närvarande. De har representerat vår massrörelse inför pressen. Och detta vid sidan av sina traditionella organisatoriska uppgifter som att ansvara för transporter, livsmedel och sjukvård bland de 20.000 kamraterna. Tack vare kvinnorna har ALLA stått pall under de 53 dagar av konfrontation med armén och polisen.

Det säger César Jerez, språkrör och ledare för bönderna i Catatumbo.

César Jerez

Droner avlyssnade

Fyra bönder sköts ihjäl och ett hundratal skottskadades av arméns utplacerade krypskyttar som besköt de obeväpnade bönderna med AK-gevär, berättar Cesar.

– De satte inte bara in stridsflög som flög provocerande över oss utan även droner som avlyssnade alla slags kommunikationer från kamraterna. Det var en psykologisk krigföring som aldrig tidigare hade förekommit i Colombia. Men trots det vann vi den allmänna opinionen, tack vare medier som Telesur eller alternativa medier som Prensa Rural. De sociala nätverken fungerade som blixtsnabba kommandocentraler som mobiliserade solidaritet från hela Colombia, Latinamerika och stora delar av världen.

Kol och olja

När Flamman talar med Jerez har bönderna rensat bort alla vägblockader som varken armén eller den militariserade ESMAD-polisen lyckades att avlägsna. I tisdags inleddes förhandlingarna i Bogota kring böndernas 10-punktsprogram.

I Catatumbo finns det enorma reserver av kol och olja. Det är en avgörande orsak till varför Santosregeringen har vägrat att acceptera bildandet av ett Bondereservat. Ett planerat projekt för en kolgruva i dagbrott skulle förinta 71.000 hektar av regnskog, bördig mark och fördriva bönder och indianer. Över åtta (8) miljoner ton kol skulle grävas upp per år, enligt planen.

– Den colombianska eliten slår bakut mot Bondereservatet. För här sammanstrålar intressena hos olja, kol och matoljeproducenterna. Därför anlände paramilitären 1999 och massakrerade bönder, indianer och vänstern. Det är därför du kan se många av dessa ungdomar gå i spetsen för blockaden och protesterna eftersom det var tiotusentals barn som blev föräldralösa när paramilitären slaktade deras pappor för några år sedan, säger Cesar.

Paramilitärens kremeringsugnar

Det var också här som paramilitärerna byggde ugnar i bästa Nazistil där hundratals folkledare ut civilbefolkningen bokstavligen försvann i aska för att dölja spåren av den colombianska statens smutsiga krig. I Catatumboregionen fördrevs 100.000 människor, cirka 12.000 mördades och 600 är ”försvunna”.

– Det var Staten som skapade oss, det Paramilitära Monstret, sa Salvatore Mancuso, paramilitärernas ledare i en efterklok tanke i förhören mot honom.

Han ledde de paramilitära styrkorna i Catatumbo 1999 i allians med armén. Hans vittnesmål är obekväma för generaler och höga politiker. Det var makteliten som inte bara skapade paramilitären utan använde sig av dödsskvadronerna för att fördriva bönder och fysiskt likvidera all politisk opposition, allt för att behålla sina maktpositioner och exploatera naturresurserna, många gånger i allians med multinationella bolag som Dole eller Chiquita.

Utbildad i Sovjetunionen

När Flamman talar med Cesar Jerez håller han på och packar sin ryggsäck och förbereder sig för förhandlingarna med regeringen några dagar senare i huvudstaden Bogota. Han är född i en bondefamilj i den oerhört vackra Cimitarradalen i centrala Colombia där han också är ordförande för Bondereservatet.

Men hans högre studier avverkade han i den förra sovjetrepubliken Asjebardjan och utexaminerades som industrigeolog med olja och gas som experttema.

– Regeringens rådgivare och förhandlare mot bönderna har till största delen också sina studier från utlandet, men knappast från det forna Sovjetunionen. I stället är det främst Harvard eller Oxford. Så varför skulle inte bönderna också ha sina rådgivare med högre studier. Och jag tror knappast att de bryr sig att mina titlar inte är från Harvard, menar Cesar och skrattar.

Dick Emanuelsson