Alla bananbolag i Colombia betalade till paramilitärerna

<5883 tecken>
TEGUCIGALPA / 080512 / Inte bara Chiquita utan även Dole och Del Monte, två av världens mest framträdande fruktbolag, betalade pliktenligt sina månadskvoter för ”beskydd av anställda” till de blodbesudlade paramilitärerna i norra Colombia.

Det hävdade Salvatore Mancuso, den högste ledaren för den paramilitära gruppen AUC när han intervjuades i söndags i den amerikanska TV-kanalen CBS. Intervjun gjordes i programmet ”60 Minuter” i samband med att dokumentärfilmen The Price Of Bananas, av filmaren Steve Kroft presenterades.

Mancuso berättade att bananbolagen som opererade i Urabá och Cienagaregionerna vid Karibiska havet betalade en procent på varje exporterad bananlåda till AUC.

– Vi fungerade som en stat (i Urabá och Cienaga). Vi gav beskydd vilket möjliggjorde investeringar som i sin tur gav oss finansiella förtjänster, sa den paramilitäre ledaren. Han anklagas av de anhöriga till de tiotusentals offren för paramilitära blodbad och massakrer för att personligen vara ansvarig för nästan 8.000 mord i två län i Colombia.

Kunde söka skydd hos polisen eller armén

På Steve Krofts och journalisternas fråga om AUC utövade ett tryck med hot, utpressning och liknande på bananbolagen för att betala denna “skyddsavgift”, vilket Chiquitaledningen har hävdat, förnekade Mancuso detta.

– Sanningen är att vi aldrig funderade på vad som skulle hända om de inte betalade. För de (företagen) betalade utan problem, försäkrade Mancuso.

På följdfrågan om bolagen hade möjlighet att avstå från att betala besvarade Mancuso detta jakande.

– De kunde gå till polisen eller armén för att söka skydd mot gerillan. Men de väpnade styrkorna kunde knappt skydda sig själva vid den tidpunkten.

I dokumentärfilmen om USA-bolagens operationer i Colombia intervjuades även Chiquitas styrelseordförande Fernando Aguirre. Denne påstod att hans företag inte hade något alternativ och försvarade de 1,7 miljoner dollar som det multinationella företaget betalade till de paramilitärer som av facket i Colombia anklagas för att ha mördat hundratals fackföreningsledare och aktiva i bananfacket Sintrainagro.

– För Chiquita fanns bara två alternativ, menade Aguirre, betala beskyddaravgiften till AUC eller löpa risken att se bolagets anställda mördade eller kidnappade.

Tjänade 45 miljoner dollar

Chiquita dömdes förra året att betala den amerikanska staten 25 miljoner dollar i böter under fem år med en ränta på totalt fem miljoner dollar för brottet att ha finansierat en vad USA anser vara en “terroristgrupp”. Bötessumman baserades på hälften av vad Chiquita hade redovisat i vinst mellan den 10 september 2001, en dag innan terroristattentatet på Manhattan i New York och september 2004 då Chiquita upphörde med betalningarna till paramilitärerna. Det anmärkningsvärda är att Chiquita inte bestraffades för att ha betalat AUC för tiden 1997-september 2001. Totalt gjorde Chiquita 100 betalningar mellan 1997-2004 till AUC. Bolaget utpekades och misstänktes också för att ha varit medskyldigt till när AUC lossade 25 ton vapen och ammunition i Chiquitas hamn i staden Turbo 2001, anklagelser som företaget frikändes ifrån.

Halshögg 12-åring

När skolåret skulle inledas 1996 stod Gloria Cuartas på en av dessa skolgårdar framför hundratals mellanstadieelever. Cuartas var borgmästare i Urabaregionens huvudstad Apartadó. Jag känner henne sedan snart tjugo år och vet hur hon in i det sista arbetade för att skapa försoning och fred i den konfliktfyllda Urabaregionen. Denna dag insåg hon hur dessa paramilitärer i själva verket var psykopatiska mördare i tjänst hos den colombianska staten, vilket de nu själva medger. En 12-årig pojke mördades bestialiskt av AUC vars enda brott var att han hade uppgett att paramilitären hade kommit.

– De högg av honom huvudet (med machete) och kastade över det till oss, säger Cuartas, som är ett viktigt inslag i filmen “The Price Of Bananas”. Jag greps av panik. Och där stod de i fyra timmar med sina vapen som de sköt i luften med. De 100 flickor och pojkar som var närvarande sa inte ett ord. Barnen skrek inte, de befann sig i ett chocktillstånd.

Den kvinnliga borgmästaren fick frågan om paramilitärerna sa något till henne, svarade Cuartas att “nej”. Deras språkbruk var död. Deras budskap sammanfattades med, att om de vara kapabla att göra detta mot ett barn, så var de kapabla att göra så också mot mig”.

Brott mot mänskligheten

Enligt Steve Kroft och “The Price Of Bananas” såg Chiquita sig mer som ett offer än som en understödjare av kriminell organisation. I bananregionen Urabá gjorde paramilitären sig känd för att använda motorsågar när de mördade sina offer och spelade fotboll med offrens huvud.

År 2009 och 2010 kommer Salvatore Mancuso och de flesta av hans tusentals medbrottslingar att släppas fria efter att ha avtjänat de löjliga straff som regimen Alvaro Uribe stipulerade i en lag som antogs 2003 och 2004 och som av Amnesty International betraktas som en lag för straffrihet för brott mot mänskligheten. Tre miljoner bönder har fördrivits från sina jordar som motsvarar över fyra miljoner hektar som i dag, via Mancusos bulvaner, befinner sig i dessa blodiga massmördares ägo.

Dick Emanuelsson
Källa: CBS, Steve Kroft och “The Price Of Bananas”
---------------------------------------

<1112 tecken>

Bananmagnaten som gick till paramilitären

Raúl Hasbún heter bananmagnaten som 1996 blev paramilitär befälhavare och AUC:s förhandlingsrepresentant inför Chiquita, Dole, Del Monte och andra bananbolag som opererade i bananregionen Urabá.

Den blott 40 år unge ”Banankungen” i Urabá blev befälhavare för det paramilitära kommandot Bloque Bananero efter, som han själv sa, tröttnat på de otaliga strejkerna på bananplantagerna.

Men den 29 april greps han av colombiansk polis, anklagad för att fortsätta de blodiga aktiviteterna i de nya paramilitära grupperna som döpts till De Svarta Örnarna.

Av AUC gavs han uppgiften att organisera inkasserandet av “månadskvoterna” för AUC hos de mäktiga bananbolagen. Uppgiften var som klippt och skuren för Hasbún eftersom han via sin egen affärsverksamhet kände dem väl. I slutet av 1997 sammanstrålade representanterna för världens främsta fruktbolag som opererade i Urabá och kom med Hasbún överens om att betala en (1) procent per exporterad bananlåda till AUC för ”beskydd”. Avgiften togs ut via ett säkerhetsföretag för att ge bokföringen ett legalt ansikte.

Dick Emanuelsson

Källa: Cae Raúl Hazbún, empresario que coordinó aportes de bananeras a las Auc, Av Argenpress 02/05/2008

---------------------------------------------

BAKGRUND:

Allians paramilitären-armén

Salvatore Mancuso hävdade I förhör inför Colombias åklagarämbete i maj 2007 att den colombianska armén stimulerade framväxten av paramilitära grupper i Urabaregionen. Den som stod i spetsen var general Rito Alejo del Rio, en militär som flera gånger sammanstrålade med Mancuso och de paramilitära ledarna. Motivet var att förstärka uppbygget av dessa mordpatruller som slog sönder hela det sociala nätverk av folkrörelser i Urabaregionen som mer eller mindre underordnades de mäktiga plantageägarna och den industriella struktur som byggdes upp och som paramilitärerna stod som garant för att denna skulle fortleva, menar Gloria Cuartas och människorättsrörelsen i Colombia.

Generalen avskedades 1998 från armén efter att ha anklagats av facken, människorättsorganisationerna och folkrörelsen för att ha utfört massakrer eller tittat åt sidan när paramilitärerna utförde dessa.

D.E

I Colombia har staten bara dömt 1,2 procent av mördarna av facket

<3658>

Etthundrafyrtiofyra mördade fackledare 2006

TEGUCIGALPA / 070924 / Under 2006 mördades 144 fackligt aktiva människor i världen. Deras enda brott var att de försvarade rätten att organisera sig och rätten till ett kollektivavtal. Det slår den Internationella Fackföreningskonfederationen (IFK) fast i sin ”Årsrapport 2007, över brott mot de fackliga rättigheterna” i världen.

I rapporten konstaterar den fackliga internationalen med 168 miljoner medlemmar att antalet mördade fackföreningsledare har ökat med 25 procent och att förföljelsen på alla nivåer har intensifierats. Den nyliberala modellen inte bara dräper arbetarledare utan slår även sönder de lagar som skyddar och ger de anställda vissa rättigheter på arbetsmarknaden, hävdar rapporten.

I världen arresterades 5.000 personer och 8.000 arbetare avskedades på grund av sina fackliga aktiviteter. De multinationella bolagen anklagas för att utnyttja den ”flexibla” arbetsmarknaden och införa sina egna regler där bildandet av ”gula fackföreningar” har blivit legio i vissa delar av världen.

I Panama sköts Osvaldo Lorenzo, den lokale ordföranden för Byggnadsarbetarförbundet i huvudstaden, ihjäl den 14 augusti i år. Han ledde sina medlemmar i en strejk mot det stora brasilianska byggföretaget Norberto Odebrecht. Företaget hade avskedat 100 arbetare som var anslutna till Panamas enda Byggnadsarbetarförbund, SUNTRACS och det var mot detta beslut som byggfacket demonstrerade när Lorenzo sköts ihjäl. Två andra skottskadades av kulorna som kom från strejkbrytare som hade förskansat sig inne på kontoret hos företaget, uppger Ivan Quintero, regionalt studieansvarig i Latinamerika för Bygginternationalen.

Byggnadsarbetarna protesterade mot att Norberto Odebrecht hade lejt utländsk arbetskraft som företaget hade organiserat i Sindicopp, ett ”gult vertikalt” företagsfack. På detta sätt undviker företaget alla de sociala och ekonomiska rättigheter byggnadsarbetarna har i sitt kollektivavtal.

Colombia toppar som vanligt, med 78 mord eller drygt hälften, listan över fackligt aktiva som mördades 2006. Mellan 1994-2006 har 1.165 colombianer från facket mördats men bara 56 förmodade mördare har gripits och av dessa har 14 dömts som skyldiga, eller 1,2 procent, en bekräftelse på den totala straffriheten.

Efter Colombia följer Filippinerna där den antifackliga mordvågen 2006 skördade 33 offer. Myndigheterna i flera asiatiska och afrikanska stater anklagas också för att vara delaktig i eller ansvarig för mord på facket.

Även om inte fackligt aktiva mördas i den industrialiserade världen i Nord, visar IFK:s årsrapport att förföljelsen inte är mindre än i Syd. Australien är ett exempel på hur högerregeringen försämrar arbetsrätten samtidigt som den attackerar fackets kamp för värdiga arbets- och löneförhållanden. Lagen ”Alternativ för de anställda” innebar att en rad sociala och ekonomiska erövringar som facket hade gjort under decenniers kamp försämrades kraftigt. Det fackliga manöverutrymmet begränsades dramatiskt samtidigt som en lag mot vilda strejker infördes med skyhöga böter för att förhindra arbetarna att gå ut i försvar för sina rättigheter eller mot hänsynslösa arbetsgivare.

I USA försvann genom en lagändring rätten för miljoner offentlighetsanställda att tillhöra en fackförening. Årsrapporten pekar också ut transnationella bolag som Coca Cola, Wal-Mart, Goodyear, Nestlé och franska byggiganten Bouygues som speciellt antifackliga som bland annat utnyttjar de antifackliga lagar som införts i länder som Polen.

Precis som tidigare år fördömer det internationella facket de så kallade Maquilasföretagen i de ekonomiska frizonerna i Asien, Latinamerika och Afrika som i första hand drabbar den kvinnliga arbetskraften.

Dick Emanuelsson