Den colombianska ambassadens spionage i Sverige och en hemlig politisk polis i Colombia mot en svensk reporter

 

Den colombianska ambassaden vid Östermalmsgatan 44, mitt i den svenska aristokratins högborg i centrala Stockholm. 1:e sekreterare Ernesto Yamhure slutade sina dagar i Miami medan ambassadör Trujillo är nuvarande försvarsminister för president Ivan Duque. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Journalisten Dick Emanuelssons vittnesmål inför den colombianska Sanningskommissionen [2-2]:

Den colombianska ambassadens spionage i Sverige och den hemliga politiska polisen DAS-G3 förföljelse i Colombia mot en svensk reporter

Av Sally Morales

Första delen: USA hindrade journalisten Dick Emanuelsson från att resa för att vittna om den colombianska hemliga politiska polisens förföljelser [ 1-2 ]

 

·           Den colombianska ambassaden i Stockholm blev mellan 2003-2006 en spioncentral mot colombianska landsflyktingar, organiserade i Sverige.

·           Detta brottsliga arbete leddes av ERNESTO YAMHURE, ambassadens 1:e sekreterare och ansågs av dåvarande president Álvaro Uribe som en påläggskalv som ny ambassadör i Nederländerna.

·           Yamhures chef var CARLOS HOLMES TRUJILLO, idag försvarsminister i Bogota.

·           "Nätverket av 100 000 vänner till Colombia utomlands", som inrättades 2003 av Uribe, var inget annat än ett nätverk av angivare som i Stockholm till och med användes i rättegången mot den colombianska nyhetsbyrån ANNCOL:s ansvarige i Sverige, Joaquin Perez.

·           Till ambassaden lurades en colombiansk politisk med förevändning att ”förnya hans pass” men gick i en fälla och möttes en antiterroriståklagare från Bogota som ville att han skulle lämna monterade uppgifter mot Perez och ANNCOL för att associera dem med FARC-gerillan.

·           Den svenska journalisten Dick Emanuelsson och Föreningen Jaime Pardo Leal i Sverige var några av spioneriets ”mål”, såväl i Sverige som när Emanuelsson ackrediterades som reporter i Bogotá, 2000-2005, då han blev ett offer för den då olagliga kontaspionagegruppen, DAS-G3.

 

 

I den första delen av intervjun med Emanuelsson talade vi om hur USA först vägrade ge den svenske reportern ett tre timmar långt transitvisum i Miami och senare försökte hindra den svenska reportern från att resa från San Salvador-Madrid med spanska Iberia.

* Och ditt vittnesmål inför Sanningskommissionen på plats i Stockholm?

– Jag anlände till evenemanget en halvtimme efter det hade börjat, den 10 oktober [2020]. Flera medlemmar i Föreningen Jaime Pardo Leal, som Alvaro Uribe hade lovat att ”göra slut på med alla möjliga medel”, lämnade sina vittnesmål inför kommissionärens särskilda sändebud till Sverige, Carlos Martín Berinstain.

Om hoten mot dessa colombianska politiska flyktingar i Sverige sa Uribe 2007 på ett öppet möte:

”Och dessa brottslingar, den här psykiatern och andra professionella banditer och colombianer som bor där i Sverige och andra länder, DESSA MÅSTE VI ALLA GÖRA SLUT PÅ”!

(En YouTube: https://youtu.be/Vwl4w6sc2ok)

 

EMANUELSSON ackrediterades i Bogotá från och med oktober 2000. Det året kom han till Colombia som en reporter för den dåtida autentiska Norrskensflamman, en legendarisk tidning grundad av gruvarbetare i norra Sverige, 1906 som han arbetade på från 1984-2017.

Varje år i juli reste han hem till Sverige för att ersätta kollegor på semester. I slutet av juli 2005 anlände det colombianska marina skolfartyget ”GLORIA” till Stockholms hamn. En grupp på cirka tio colombianer från Jaime Pardo Leal Association stod på kajen och protesterade mot det första militära marinbesöket från Colombia på flera decennier.

Uppe på fartyget stod 1:e sekreteraren för den colombianska ambassaden i Stockholm, ERNESTO YAMHURE. Han tog foto efter foto av de politiska flyktingarna på kajen. Men Emanuelsson, som bevakade fartygets ankomst till Sverige och exilcolombianernas protest, fångade in Yamhure och hans grafiska spionage mot de politiska flyktingarna på kajen. Hans diplomatiska karriär tog här definitivt slut efter att Emanuelsson uppmärksammade frågan om spioneriet på Aftonbladets kultursidor och Sveriges Radio konfronterat Yamhure.

 

– Jämförelsen gjordes med den chilenska ambassaden i Stockholm under Pinochetdiktaturen, spionaget mot de 50.000 chilenska politiska flyktingarna i exil i Sverige, berättar Emanuelsson.

Han återvände till Colombia i augusti 2005. Men där blev livet till slut outhärdligt för den svenske reportern på grund av otaliga hot.

– Jag bestämde mig för att definitivt lämna landet den 2 december 2005. Bland annat på rekommendation av mina colombianska kollegor, bland dem Carlos Lozano och Alvaro Angarita, gamla vänner och kamrater från veckotidningen VOZ, också permanent mordhotade. Jag flyttade till Honduras. Yamhure förlät mig aldrig för att jag avslöjade honom i Sverige som en simpel spion på sina landsmän. Men han var inte bara en spion, tillägger Emanuelsson [ 3 ].

 

Agenterna från den hemliga politiska polisen DAS-G3 samlade in rapporter över Emanuelssons arbete och liv på sammanlagt 476 A4-dokument. FOTO: MIRIAM EMANUELSSON-HUEZO.

 

Duon Trujillo & Yamhure

I februari 2009, då skandalen ”Las Chuzadas” (avlyssningar) avslöjades i Colombia av åklagarmyndigheterna påträffades en dossier som visade att DAS-G3 hade spionerat och registrerat livet och arbetet för sex journalister, offer för ”las Chuzadas”. Agenterna för den olagliga och kriminella gruppen DAS-G3 inom den hemliga politiska polisen DAS hade dokumenterat Dicks arbete och privatliv på 476 sidor [1]. Redan på sidan 3 beskrivs Emanuelsson av agenterna som "en "förmodad FARC-ideolog":

När det gäller händelserna i Stockholm den 25 juli 2005 då skolfartyget Gloria anlände går det att läsa på sidorna 124-125 som börjar med ordet ”SECRET” följande:

ÄMNE: Protest i Stockholm över ankomsten av skolfartyget Gloria från den colombianska marinen.

KÄLLA: Den vanliga gängse, pålitlig och med tillgång till information via tredje part [läs Spionnätverket på ambassaden].

Avsändaren av rapporten var med all sannolikhet chefen för DAS-G3 på ambassaden, Ernesto Yamhure eller självaste ambassadör Holmes Trujillo. Men det intressanta i uttrycket ”FUENTE”, det vill säga KÄLLA och informationen ”USUAL”, det vill säga den gängse pålitliga källan.

– Det betyder att ambassadens spionnätverk redan var installerat och fungerade under ledning av Trujillo & Yamhure-duon, hävdar Emanuelsson.

Ambassaden som brottsplats

ANNCOL:s redaktör Joaquin Perez, medlem i den colombianska vänsteralliansen Union Patriotica (UP) och fullmäktigeledamot i staden Corinto mordhotades och blev politisk flykting i Sverige 1994. Tillsammans med Emanuelsson skapade de Nyhetsbyrån Nya Colombia, ANNCOL 1995. Den kom att bli en vagel i ögat på den colombianska statsterrorismen som med automatik utpekade alla oppositionella krafter som ”FARC-gerillans språkrör”. ANNCOL var vid tidpunkten en pionjär bland det växande digitala mediesamhället.

Perez greps när han landade i Caracas i april 2011 och president Juan Manuel Santos begärde omedelbart att Venezuelas president Hugo Chavez skulle utlämna Perez till Colombia, enligt ett påstått utfärdat ”Rött Cirkulär” från Interpol. I Bogota ställdes Perez inför rätta 2012 och åklagarna i Colombia hade uppenbara problem att presentera konkreta bevis på att Perez tillhörde Farcgerillan och att Anncol skulle ha varit gerillans nyhetsbyrå.

USA vill tysta Julian Assange. Den colombianska regimen
ville tysta ANNCOL och Joaquin Perez. Därför förföljdes de.

DÄRFÖR ANLÄNDE Jaime Lizarazo Pidiache, en erfaren åklagare från Bogota, känd som en ”FARC-jägare” till Stockholm. Tillsammans med ambassadens ”pålitliga källa”, Miguel Ángel Antolinez Prada inledde de gillrandet av en fälla.

– Antolinez hade sagt till den politiske flyktingen William Aranda att han av ambassaden hade uppmanats ta kontakt med Aranda för att be denne komma till ambassaden för att förnya sitt pass. I senare samtal med Aranda berättade denne om när han anlände till ambassaden och uppmanades av Antolinez att ”samarbeta” med åklagaren mot sin gamle vän i föreningen, Joaquin Perez.

Bland colombianerna i Sverige hade Miguel Ángel Antolinez Prada länge misstänkt för att vara en ”sapo”, en tjallare och angivare i tjänst hos ambassaden. Aranda skulle bli det perfekta ”vittnet” i fallet mot ANNCOL och Perez, trodde han.

– De överraskade mig verkligen. De placerade mig framför en videokamera och intervjuade mig utan mitt tillstånd. Och jag var väldigt rädd, sa Aranda till mig när vi träffades igen i november 2020 efter samtal med Sanningskommissionen.

Emanuelsson frågade Aranda om vilka frågor som åklagaren ställde till honom på ambassaden?

– Aranda uppgav att åklagaren inledde med att säga att ”vi vet att Joaquín Pérez och Dick Emanuelsson tillhör FARC”, varpå Aranda sa att ”ja, det finns en lista som visas i alla (colombianska) tidningar över människor som sägs tillhöra FARC, men bevisa det!"

– Agenten insisterade hela tiden att jag skulle låna ut mig till skådeprocessen, att jag skulle flyga till Colombia för att vittna. Jag insåg att de inte hade några bevis och att det hela var en skådeprocess, sa Aranda och tillade:

– ”Du måste säga att Joaquin är inblandad i narkotikahandel för att vi (Colombia) ska kunna utlämna honom till USA”, det var målet, sa en chockad Aranda.

I domslutet i fallet Joaquin Perez den 23 juli 2014 skrev de tre domarna att trovärdigheten i Antolinez uttalanden som vittne var noll. Domarna förstod att den dokumentation som åklagaren levererade var under all kritik och frikände Perez på alla punkter. I juli 2014 återvände han till Sverige och familjen.

Men det allvarliga var hur det colombianska åklagarämbetet och ambassaden på Östermalmsgatan 44 blev tummelplatsen för hur en colombiansk politisk flykting i Sverige med svenskt medborgarskap pressades på att lämna ett falskt vittnesmål som kunde ha slutat med att en annan svensk medborgare, Joaquin Perez kunde ha utlämnats till USA och slutat sina dagar i ett amerikanskt fängelse.

 

DAS-agenternas förslag på åtgärder mot den svenske journalisten i Colombia: Inleda en internationell misskrediteringskampanj via följande aktiviteter: 1) Kommunikéer och 2) en video där [Emanuelsson] framställs i ett videomontage som gerillasoldat i FARC.

Den politiska rådgivaren för CARLOS CASTAÑO (AUC)

Efter avslöjandet av Ernesto Yamhure i Stockholm inledde mannen en besatt mediekampanj mot den svenska journalisten.

– Mellan den 27 september och den 20 december 2007, utpekade den här mannen mig i många colombianska medier som både ”FARC-ambassadör i Europa” och som ”samordnare för att samla ekonomiska resurser för terroristorganisationen Farc”.

I en krönika den 20 december 2007 i dagstidningen El Espectador, under rubriken ”Svar till en terrorist”, öppnade Yamhure eld mot den svenska reportern:

”Han är inte någon journalist. Han är en smutsig budbärare från Sekretariatet [den högsta ledningen för den nedlagda FARC-gerillan, red. anm.]. Han utger sig för att vara en reporter men publicerar sina texter i elektroniska medier som inte har ekonomiska medel att betala honom. För att kröna det hela fick vi den här veckan veta hur en grupp danska fackföreningsmedlemmar tillkännagav överlämnandet av två tusen dollar till FARC. Den olagliga operationen samordnades naturligtvis av Emanuelsson, vilket bekräftades av EN KÄLLA med högsta trovärdighet ”[2].

 

Dåvarande chefredaktören på Norrskensflaman, ARON ETZLER fördömde i Aftonbladet de förtäckta mordhoten mot journalisten Dick Emanuelsson efter att Ernesto Yamhure i praktiken uttalat ett öppet mordhot mot den svenske reportern i dagstidningen El espectador.

Carlos Castaño och hans personliga och politiska rådgivare, ERNESTO YAMHURE, f.d. 1:e sekreterare på Stockholmsambassaden, i ovanstående fotomontage.

ERNESTO YAMHURE VAR FAKTISK något annat än en diplomat. Han var vän och personlig politisk rådgivare till CARLOS CASTAÑO, chef för de paramilitära dödsskvadronerna, AUC. Den kallades av Human Rights Watch för den ”6:e Divisionen”. De väpnade styrkorna förfogar över fem och AUC var de som verkställde det smutsiga kriget i militärens tjänst.

Avslöjandet av Yamhure som politisk rådgivare till Castaño och AUC gjordes av JUAN R. GARCÍA, bror till CARLOS MAURICIO GARCÍA FERNÁNDEZ, paramilitär ledare, känd som ' DOBLE CERO ' med förflutet som före detta arméofficer. Juan R. García var som Yamhure, också en vän och politisk rådgivare till Carlos Castaño. Detta bekräftades senare av en annan paramilitär ledare, Fredy Rendón , alias ' El Alemán '.

Emanuelsson:

– Den 3 februari 2009 fick jag en e-post från Juan R. García som hade lite åsikter om ett par reportage där jag hade nämnt Yamhure som inblandad. Det handlade om ett toppmöte med de 70 högsta befälhavarna för AUC år 2002. Vad som förvånade mig var att Ernesto Yamhure skulle ha deltagit på detta möte där den fysiska säkerheten för dessa paramilitärer måste vara av högsta prioritet och där inte vem som helst kunde delta. Garcia bekräftade i sin e-post att Yamhure hade deltagit.

– Jag kontaktade García och bad honom förtydliga innehållet i brevet av den 3 februari 2009. Han bekräftade att Yamhure var politisk rådgivare till Carlos Castaño som till och med betalade Yamhure för den tjänsten.

"VLADDO", tecknaren från magasinet Semana avslöjade nästan tre år senare Yamhure som Castaños politiske rådgivare via ett USB-minne han kommit över.

 

Den paramilitäre `diplomatens´ mediala häxjakt

Emanuelsson säger att ingen av de colombianska medierna vågade ta upp avslöjandet och den politiska bomben om en av Uribes främsta diplomater, inte en rad. Yamhure fortsatte att spotta ut sitt antikommunistiska hat i dagstidningarnas söndagskrönikor, i radiokrönikor eller kommentarer i de stora korporativa medierna så som Caracol och RCN. Där presenterades Yamhure som en ”politolog”, inte en paramilitär före detta diplomat.

Endast Maureén Maya, en colombiansk journalist och socialforskare, uppmärksammade avslöjandet av Yamhure som en av Castaños främsta rådgivare:

”Emanuelsson anklagades av Yamhure för att vara `en FARC-ambassadör i Europa´ och för att ha `organiserat och anstiftat terrorister på denna kontinent´. (...) Men varför ledde inte intervjun av samma journalist med den paramilitära rådgivaren Juan R. García till att en formell stämningsprocess mot Yamhure inleddes? Med Castaño död, (om han nu är det) har Yamhure fortsatt att vara rådgivare till andra paramilitära ledare för att motsvara innehållet i hans krönikor till den här väpnade gruppens intressen?

 

DET VAR FÖRST I AUGUSTI 2011, två och ett halvt år efter intervjun med Juan Garcia som Vladimir Flórez, känd under pseudonymen «Vladdo», en tecknare för Semana-Magazinet, fick ett USB-minne med ett utbyte av chattar mellan Yamhure och Castaño, först då reagerade de officiella medierna och avbröt alla avtal och kontrakt med den paramilitära ”politiske analytikern och diplomaten” Ernesto Yamhure.

Dessa ”Operativa Uppgifter” planerade eller genomfördes av DAS-G3 mot Emanuelsson:

·         Ett fastställande av [Emanuelssons] lägenhet i Bogota på adressen Cra. 49, No.117 A 50, apto 304 (svårt komma in på grund av strikt säkerhetskontroll).

·         Permanent skuggning när han förflyttar sig i Bogota (han vidtar åtgärder för kontraspionage).

·         Inne på planet Flight 690, Taca, den 15 juni 2005, med San Jose de Costa Rica som slutmål, upptäcktes en dator i hans bagage där (DAS-agenterna) en magnet placerades med avsikt att radera ut all information [på Emanuelssons dator].

·         En anonym E-post skickades till de polisiära instanserna i Costa Rica, där uppgifterna om en att en terrorist befann sig ombord på planet överlämnades och en beskrivning på Dick Emanuelsson som stämde in på hans utseende.

 

 

Livets ironi

Inför den här skandalen utfärdade antiterroristenheten i den colombianska åklagarmyndigheten INTE någon arresteringsorder mot Yamhure för att mannen hade varit politisk rådgivare för en kallblodig massmördare som Carlos Castaño. Samma åklagarmyndighet angav Castaño som ansvarig för 150 000 mord på colombianer. Yamhure var logiskt sett lika ansvarig för dessa otroliga mord, som Castaño, kanske ännu mer som ”intellektuellt ansvarig”.

– Nej, åklagaren bad Yamhure att komma till åklagarmyndigheten för att fråga honom om hans relationer till Castaño och AUC. Yamhure fotograferades aldrig med hand- eller fotbojor framför pressen eller med DAS´ vapensköld i ryggen. Han skyddades av Uribe och de främsta cheferna för colombiansk statlig terrorism.

– Men Yamhure hade inte lust och ville inte besvara åklagarens frågor. I stället köpte han en biljett till Miami och flög dit, utan problem. Myndigheterna i Homeland Security satte inte några hinder för hans landning, utan sa: 'Välkommen Mr. Yamhure till detta Möjligheternas Land'! säger Emanuelsson med sarkams i rösten.

Affärer i Miami

Och det var i Miami som denne intellektuelle terrorist kom att göra `business´ med sin bäste vän, den tidigare jordbruksministern, Andrés Felipe Arias, alias Uribito, tänkt som arvinge till Uribes presidentskap men som också hade stora frestelser för korruptionspengar. Företaget de bildade kom att ha det fantasifulla namnet Fresh and Fast".

Arias delade ut hundratusentals hektar mark till både boskaps- som landägare eller transnationella agrarindustriella magnater. I Colombia finns fem miljoner (5.000.000) bönder som är fördrivna från sina marker. De har fördrivits av den grupp som Ernesto Yamhure hade varit politisk rådgivare för, de paramilitära dödsskvadronerna AUC, som med motorsågen i hand hade kapat mången fattig bondes hals för att ha vägrat lämna den jord han hade fötts på. Homeland Security hade inga erinranden, varken mot Yamhure som Arias när dessa anlände till USA.

Nu gör Yamhure (till vänster på bilden) affärer i Miami med Abelardo de la Espriella, med tentakler både hos maffian på den colombianska atlantkusten som hos paramilitären som ser den förre presidenten och Yamhures f.d. chef, Alvaro Uribe som sin "Gudfader".

MEN DET BLEV FÖR MYCKET för Högsta domstolen i Colombia. Arias dömdes till 17 år i fängelse i sin frånvaro. Till och med USA såg sig tvungen att fängsla Arias som skrek som en pinsam stor bebis under gripandet och efterföljande intervjuer med colombianska journalister.

– Med Arias i fängelse fortsätter Yamhure sin kommers i Miami. Och alliansen med affärsmän från den colombianska Atlantkusten, ett bo av den korrumperade maffian med tvivelaktiga förbindelser, fortsätter.

– En artikel säger att Yamhure nu är i sällskap med advokat Abelardo de la Espriella, tidigare president Álvaro Uribes högra hand och hans advokat mot Högsta Domstolens anklagelser om att Uribe är en Narco-Paramilitär Gudfader. ”Söta vänner söker varnadra”.

– Yamhure gör affärer i Miami medan Homeland Security försökte hindra mig från att ge mitt vittnesmål till den colombianska Sanningskommissionen. Fallet med Yamhure i USA illustrerar verkligen vem som är ”De Verkliga Terroristerna”, som Göteborgsgruppen Nynningen skrev och sjöng i slutet av 1970-talet, sammanfattar den svenska journalisten.

 

NOTER:

[1] DAS-TERROR, den 476-sidiga mappen som agenterna dokumenterade mot den svenska reportern i Sverige, men särskilt under hans fem år som ackrediterad korrespondent i Colombia.
http://das-terror.blogspot.com/

[2] Svara en terrorist. Av Ernesto Yamhure
https://www.elespectador.com/opinion/replica-un-terrorista-columna-2365/

[3] Carlos Lozano, direktör för VoZ i korrespondens med Emanuelsson om hoten mot den svenska reportern i reportern.

DE:s vittnesmål i video (42 min.) för den colombianska Sanningskommissionen:

https://youtu.be/aIH2F_eg4hg

DE:s vittnesbörd (i text) om video för sanningskommissionen i Colombia (82 sidor):
https://colomdick.blogspot.com/2021/01/para-la-comision-de-verdad-de-colombia.html

Första delen av intervjun:
Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson stoppades av USA;
”USA vill inte att du ska resa med oss”! [1-2].
https://colombiaidag.blogspot.com/2021_01_15_archive.html#1659424950677825571

 

 

 

 

 

Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson stoppades av USA; ”USA vill inte att du ska resa med oss”! [1-2].

USA-myndigheterna avslog Emanuelssons visumansökan, trots att han bara skulle tillbringa tre timmar i transit i Miami för att byta flyg. När biljetten ombokades till Iberia från El Salvador-Madrid pressade USA för att Iberia skulle vägra låta reportern flyga till Sverige. På bilden ett reportage av Emanuelsson&Huezo i Ayotzinapa ett halvår efter att de 43 studenterna gripits av den mexikanska militären och "försvunnit". FOTO: OSCAR GUZMAN.

Varför saboterar USA arbetet för den colombianska sanningskommissionen?

 

”USA vill inte att du ska resa med oss”! Den svenske latinamerikareportern Dick Emanuelsson stoppades av USA [1-2]. 

 

Av Sally Morales 

 

Pandemin försvårar flygtrafiken. Men USA-regeringen är ett snäpp värre!

BOGOTA / TEGUCIGALPA / USA vägrade den svenske latinamerikareportern DICK EMNAUELSSON tre timmars transitvisum (ESTA) i Miami. Motivet för hans resa till Sverige från Honduras var att inför den colombianska Sanningskommissionens Kommissionär lägga fram sitt vittnesmål [1] över 25 års förföljelse av den colombianska staten. Därefter pressade USA det spanska flygbolaget Iberia att vägra Emanuelsson att resa från El Salvador-Madrid till Stockholm efter att hans biljett, inköpt av det katalanska Fredsinstitutet ICIP, i samarbete med Fonden för Mänskliga Rättigheter i Sverige, hade ombokats för att undvika transit i USA.

 

Den svenske journalisten, som var en av sex förföljda reportrar under sin tid som ackrediterad journalist i Colombia (2000-2005) skulle på ett offentligt möte på ABF-huset i Stockholm avge sitt vittnesmål till den colombianska Sanningskommissionens sändebud Carlos Martin Berinstain om hur Colombias hemliga politiska polis (DAS-G3) förföljde honom under sina fem år i Colombia. Denna skandal avslöjades av det colombianska åklagarämbetets detektiver i februari 2009. Över Emanuelsson hade agenterna dokumenterat en mapp med 476 A4-dokument [2].

 

476 A4-dokument registrerades illegalt av säkerhetsagenterna över Emanuelssons arbete som reporter i Colombia under fem år, ackrediterad av dåtida Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny Tid och Liberación.

 

USA-regeringen, SOM SPIONERAR på alla kritiska personer, stater och till och med statschefer hos sina allierade kände naturligtvis till reporterns meritförteckning. För USA:s underrättelsetjänst registrerar alla hans kommunikationer dygnet runt.

 

Och hans reportage faller inte Homeland Security i smaken. Utan tvekan kände de också till att Emanuelsson sedan början av 2020 var inbjuden och planerad att framträda i Stockholm i oktober där de politiska flyktingarna, organiserade sedan 1998 i Föreningen Jaime Pardo Leal, permanent förföljd av den colombianska ambassaden och regeringen, stod som arrangör för mötet tillsammans med Fonden för Mänskliga Rättigheter i Sverige. På mötet skulle de avge sina vittnesmål inför Berinstain. Denne skulle senare ha ett drygt två timmar långt samtal med Emanuelsson som skulle utgöra det direkta vittnesmålet.

 

 

 

USA:s MIGRATIONSMYNDIGHETERS AGERANDE innebar ett indirekt konkret stöd till de i dag fängslade högsta cheferna inom den politiska polisen i Colombia. Som i fallet Jorge Noguera, chef för DAS och den högste ansvarige för spioneriet och förföljelsen av Emanuelsson i Colombia. Noguera dömdes till 25 års fängelse för att ha lämnat ut listor till de paramilitära dödsskvadronerna på journalister, fackföreningsledare och politisk vänster som i flera fall mördades. Han dömdes senare också till åtta års fängelse för att ha spionerat på oppositionen och journalister, bland dem Emanuelsson som var ”kärande” i fyra mål mot dessa DAS-chefer.

 

Detta vittnesmål kunde ha omintetgjorts av USA:s vägran att ge den svenske reportern visum för att resa från Honduras till Stockholm. Därefter pressade de Iberia att sända tillbaka honom till Honduras där Emanuelsson har sin nya ”bas” efter att han tvingades lämna Colombia 2005 efter ett år av mordhot. På grund av pandemin och den halvårslånga ”Flygkarantänen” hade arrangörerna i Stockholm bett Emanuelsson att i förväg skriva ned sitt vittnesmål och även göra en videoinspelning av detta som skulle ha visats på mötet i Stockholm i händelse av att pandemin skulle omöjliggöra en resa för Emanuelsson. Men USA visade sig vara en svårare motståndare än pandemin.

 

 

CARLOS MARTIN BERINSTAIN, som är specialkommissionär för Sanningskommissionen i Colombia tar i utlandet emot vittnesmål från de politiska flyktingarna, offren för den colombianska statsterrorismen. Men bland dem finns det också icke-colombianer, som i fallet med Emanuelsson. Vi pratade med den svenska reportern.

– Meddelandet som skickades från Homeland Security informerade mig att jag inte kunde passera i transit i Miami, USA, allt enligt det så kallade Visa Waiver-programmet [3], det vill säga ett visum för invånarna i Schengenländerna, kommenterar Emanuelsson.

 

Samtidigt i Barcelona informerade resebyrån dem som hade finansierats och köpt Emanuelssons biljett, det Katalanska Fredsinstitutet (på katalanska, Institut Català Internacional per la Pau, ICIP, ett organ i det katalanska parlamentet) att biljetten som det hade köpt hade ”annullerats utan förklaring”.

 

 

 

NÄR EMANUELSSON FICK SE svaret på avslaget från Homeland Security blev han inte förvånad. Han säger att han till och med smålog. Men värdarna i Sverige blev konfunderade och oroliga. ICIP, som har relationer med Svenska MR-Fonden hade finansierat biljetten till flygningen. Men transitvägen genom USA nekades.

 

* Vad hände sedan?

 

– USA-regeringen inte bara vägrade mig transit via Miami. De pressade också det spanska flygbolaget Iberia att hindra mig från att flyga från El Salvador till Madrid och sedan till Stockholm.  Inför omöjligheten att flyga den billigaste vägen från Honduras-Stockholm, det vill säga via Miami, hade ICIP inget annat val än att köpa en biljett med flyg utanför USA. Och det blev en Iberia-biljett med rutten Tegucigalpa-San Salvador-Madrid-Stockholm. Men Homeland Security hade uppfattningar inför Iberia också om den vägen.

 

 

 

 

 

 

USA pressade Iberia

 

Emanuelsson uppger att han flög från Honduras den 8 oktober och övernattade i San Salvador. På morgonen den 9 oktober (2020) var flighten till Madrid planerad till klockan 10.35. Han tillägger att 50 minuter innan ombordstigning kallades han på Gate 7 till Iberias representanter vid desken. Denne frågade Emanuelsson om hans pass någon gång hade stulits.

 

Den svenske reportern säger att han blev lite förvånad över frågan och svarade ”nej”. Samtidigt som han frågade Iberiarepresentanten varför han ställde den frågan. Mannen såg nervös ut när han berättade för Emanuelsson:

 

– De kan ha klonat ditt pass. USA vill inte att du ska resa med oss.

 

– Men är inte Iberia ett oberoende spanskt företag? Eller är det så att vi flyger över USA-territorium? frågade jag.

 

– Nej, vi går inte över USA och ja, Iberia är spanskt, svarade han och gick igen för att samråda med huvudkontoret i Madrid. Han kom tillbaka när det återstod 25 minuter till avresa, alltid med sin mobiltelefon vid örat, i ständig kontakt med den spanska huvudstaden och frågade mig:

 

– Vem betalade biljetten och vilket är ditt yrke?

 

Emanuelsson:

 

– ICIP, International Catalan Institute for Peace, betalade biljetten. Jag åker till Stockholm för att avge mitt vittnesbörd inför den colombianska Sanningskommissionen, som en av de sex journalister, offer för förföljelse i Colombia av staten och den hemliga politiska polisen, DAS-G3, svarade jag.

 

Och än en gång lämnade representanten för Iberia desken för att samråda med Madrid. Under tiden hade alla passagerarna redan gått ombord på planet som skulle ta dem till Madrid.

 

Iberiarepresentanten kom tillbaka och bad Emanuelsson om sin ”tagg” för resväskan.

 

– Returnerar ni mig till Tegucigalpa nu? frågade jag honom resignerat, säker på att Iberia hade vikt sig för Homeland Security och skulle plocka ut min väska från planets bagageutrymme.

 

– Nej, du reser med oss! representanten för Iberia med beslutsamhet i rösten.

 

 

 

OCH SÅ BLEV DET. Emanuelsson säger att det i det ögonblicket mindes han osökt president Hugo Chávez´ ord den 11 september 2008, när han på ett valmöte för regeringspartiet PSUV i delstaten Carabobo fällde sina bevingade ord efter att den venezuelanske presidenten hade gett USA-ambassadören Patrick Duddy 72 timmar att lämna Venezuela efter att ha blandat sig i det sydamerikanska landets inre angelägenheter, vilket inte tillstår en diplomat, även om han tror sig kunna göra det i egenskap av USA-ambassadör:

 

”Dra dit pepparn växer, förbannade Yankees, för här finns det ett folk med värdighet!”

 

– USA agerar som om de vore en världsdiktatur, är Emanuelssons slutsats.

 

 

 

 

HAN MENAR att USA för varje dag kräver och strävar efter allt större kontroll över folks och nationers rörelser och trafik i världen. När det gäller flygningar går alla biljettbokningar i världen idag genom två byråer; SITATEX och Amadeus. De rapporterar direkt till USA i städerna Atlanta och Virginia och deras respektive amerikanska militära underrättelse- och säkerhetsorgan.

 

– En person med kunskap om USA:s operationer i denna fråga sa till mig att det finns två typer av passagerare som avvisas av Homeland Security; de som karaktäriseras av USA som 1) terrorister eller 2) människor som du, som har skrivit om USA:s brott i Colombia, Honduras och andra länder i Latinamerika. De kan inte gripa dig, för om så vore fallet skulle de ha utlämnat dig från Honduras, USA:s främsta allierade i Centralamerika där de förfogar över tre militärbaser. Men de har absolut ingenting på dig som skulle kunna utpeka dig som en terrorist eller brottsling. Men de komplicerar och försvårar ditt rörelseutrymme när du flyger av anledningen att de inte gillar dina reportage.

 

 

 

I INTERVJUN FÖRSÄKRAR den svenske journalisten att hans stora oro uppstod när han kom till Sverige, inte för det stora antalet Covid-smittade utan för perspektivet för hans returresa till Honduras den 12 november. Han uppger att han diskuterade denna fråga med det svenska utrikesdepartementet i Stockholm och vice chefen för den Amerikanska Sektionen, Pontus Rosenberg.

 

Emanuelsson tog också kontakt med sitt fackförbund, SJF, Svenska Journalistförbundet och förbundets advokat Tove Carlén. Hon författade ett starkt uttalande till svenska UD som uttryckte oro både för USA:s manövrer mot förbundets medlem i Latinamerika som situationen för hans och Miriam Huezo, hans fotograf och frus situation i Honduras, ett land där de har trakasserats och hängts ut i medierna för att ”stå i tjänst hos Motståndsrörelsen” respektive vänsterpartiet Libre sedan militärkuppen i juni 2009:

 

”Vår medlem Dick Emanuelsson som är utrikeskorrespondent och stationerad i Honduras reste i början av oktober till Sverige. Han råkade då ut för två händelser som tyder på att USA försöker påverka hans möjligheter att verka som journalist i Sydamerika. Dels nekades han ESTA till USA, vilket gjorde att han inte kunde resa via Miami, vilket var hans ursprungsplan. Dels stoppades han på flygplatsen i San Salvador, med motiveringen att ”USA inte ville att han skulle resa med den flighten”. En kort tid före planet skulle gå tilläts han att gå på och kunde resa till Sverige enligt plan. Vi på Journalistförbundet ser allvarligt på det inträffade. Jag undrar om det finns något som UD kan bistå med i denna fråga? Dick Emanuelsson reser tillbaka till Honduras via samma rutt den 12 november och vi är oroliga för att USA kommer att försöka hindra honom från att resa igen”.

 

 

 

– Fonden för Mänskliga Rättigheter i Sverige förstod också allvaret i USA:s godtyckliga handlingar och köpte slutligen en ny biljett, den här gången via Panama, mycket längre söderut än El Salvador i förhållande till USA. Jag återvände till Honduras där jag landade den 14 november (2020), säger Emanuelsson.

--------------------------------------

Video: Dick och Miriam stoppades i slutet av juli 2012 (en månad efter det publicerade reportaget om USA/DEA:s massaker i Mosquitia) på Costa Ricas internationella flygplats av fem civila säkerhetspoliser när de reste i transit (90 min.) från Caracas till Tegucigalpa och utsattes för en timmas långt förhör. Dick säger att han misstänker att minst en av de fem var CIA-agent och en eller två var DAS-agenter. Bara två av de fem agenterna ställde frågor. De övriga var tysta, förmodligen för att inte avslöja sin dialekt.

https://youtu.be/ByP3qL-TYuM

 

DET ÄR INTE FÖRSTA GÅNGEN som USA hindrar journalister att flyga i närheten av USA:s luftterritorium. Emanuelsson och hans fotograf har utsatts för flera provokationer de senaste åren

 

– Varför är vi föremål för tillfälliga gripanden och förhör av den civila och politiska polisen när vi kommer i transit på flygplatser som till exempel San José i Costa Rica (stark USA-allierad) eller San Salvador? undrar han.

 

Den 25 april 2017, när han reste med Miriam till Colombia för första gången på elva år, togs de emot av tre civila agenter på transithallen på San Salvadors flygplats och Emanuelsson tvingades följa med på ett förhör.

 

– De sa att 'vi vet allt om era jobb och resor'. De frågade mig om vi hade 'varit i Venezuela nyligen'? Till slut frågade de mig om jag ville 'börja arbeta med oss ', det vill säga operera i tjänst hos den hemliga politiska polisen som en agent förklädd till journalist. Jag förklarade att vi inte var till salu och de släppte oss. Det tog fem dagar för våra resväskor att komma till Bogotá .

 

 

 

BERTHA OLIVA, koordinatör för COFADEH, Kommittén för de Anhöriga till de Försvunna i Honduras, med 40 års erfarenhet av hur USA:s säkerhets- och underrättelsetjänster opererar i Centralamerika, drog SIN slutsats när Emanuelsson berättade för henne vad som hade hänt i transit på San Salvadors flygplats:

 

– De var inte poliser i den salvadoranska statens tjänst (under FMLN-regeringen) utan agenter som vid sidan av sitt arbete som salvadoranska säkerhetspoliser också ”knäcker” extra i CIA:s tjänst.

 

 

USA-diplomater i Honduras, Stephen Posivak och ambassadör Lisa Kubiske vid ett evenemang i Honduras´ huvudstad Tegucigalpa. Posivak förnekade inför Emanuelsson att DEA-agenter hade massakrerat, inklusive två gravida kvinnor i den femte och sjätte månaden, Miskitoindianer i slutet av maj 2012. Två veckor senare efter att Emanuelsson hade publicerat intervjun och reportaget om DEA-massakern återkallades Emanuelssons ESTA-visum.

 

DEN SVENSKA REPORTERENS REPORTAGE, såväl i Colombia som i Honduras har följt journalistikens ABC. Det innebär att reportern gräver, tar fram detaljer, intervjuer och kritiska fakta som sammanställs och som läsaren själv får dra sina slutsatser om. Uppenbarligen passar den ståndpunkten inte den stat som betraktar Latinamerika som sin egen ”bakgård”.

 

I slutet av maj 2012 öppnade DEA-agenter i en Black & Hawk-helikopter och två agenter i en båt i Patucafloden, i Mosquitiaregionen i länet Gracias a Dios, Honduras eld mot en taxibåt. Regionen Mosquitia gränsar till Nicaragua på Atlantkusten.

 

Det var 19 passagerare ombord på taxibåten, inklusive två gravida kvinnor som skulle göra en medicinsk kontroll av sin graviditet i det närmaste samhället. De reste på natten för att undvika den stekande hettan under dagen.

 

Men de massakrerades av DEA-agenter. Också två pojkar, 14 respektive 20 år dödades av automatelden. Tre andra passagerare skadades svårt av kulorna från helikopterns kulspruta samt kulsprutor från två DEA-agenter i en båt i floden.

 

 

 

EMANUELSSON TALADE MED EN kontakt inom Honduras´ åklagare- och antinarkotikaenhet. Denne förklarade att agenterna för det honduranska specialkommandot Cobras Commandos INTE har rätt att öppna eld från DEA-helikoptrar. Det är bara DEA-agenterna som kan göra det. Först när helikoptern landar och dörrarna öppnas kan ”Cobras” öppna eld. Ombord följer alltid en detektiv från åklagarämbetet.

 

Emanuelsson:

 

– Med den informationen ringde jag till USA-ambassaden i Tegucigalpa och pratade med den ansvarige för temat; Stephen Posivak. Han vände DEA-agenternas skuld för massakern mot den honduranska poliskåren som han hävdade var ansvarig för massakern på Miskitoindianerna den dagen i maj 2012. Jag frågade honom om den infraröda kameran, som varje Black & Hawkhelikopter förfogar över, hade analyserats. Men han ville inte ge många uttalanden, bara kategoriskt frikänna de USA-agenterna som oskyldiga till massakern.

 

 

 

TVÅ VECKOR EFTER PUBLICERINGEN av reportaget med de överlevande och intervjun med diplomaten Posivak återkallade Homeland Security ESTA-visumet som Emanuelsson hade fått för två år. Han hade fått det fyra månader tidigare, i februari 2012 när han reste till Sverige där hans syster var döende i cancer. Han flög den billigaste och närmaste vägen, transit via Miami.

 

Han försäkrar att DEA alltid hade förnekat ansvaret för massakern. Men alla vittnen på platsen sa något annat; att DEA-agenterna hade öppnat eld med maskingevär från sin helikopter och från den andra båten vid floden.

 

2017, fem år efter Emanuelssons reportage lades en rapport fram i USA-kongressen av justitiedepartementet och av en regeringsinspektör. I den klargjordes allt och ett erkännande att ja, DEA-agenterna var de ansvariga till massakern. Och just den video som Emanuelsson hade frågat Posivak om från helikopterns infraröda kamera, avslöjade flagrant de ansvariga DEA-agenterna som hade avlossat inte mindre än 19 skott mot de försvarslösa obeväpnade passagerarna på taxibåten, denna ödesdigra natt på Rio Patucafloden i Honduras.

 

Videon av massakern publicerad av The New York Times 2017:

https://youtu.be/AteB34sV6VY

 

 

– DIPLOMATEN STEPHEN POSIVAK på USA-ambassaden i Tegucigalpa ljög mig rakt ut i luren. Men eftersom dessa representanter för USA-regeringen aldrig erkänner eller betalar för sina brott mot mänskligheten så hann ändå sanningen upp honom efter att rapporten i USA-kongressen hade lagts fram.

 

Och medan USA massakrerar ursprungsbefolkningen och var arkitekterna bakom den militära statskuppen i Honduras 2009, sanktionerar och vägrar de en reporter att resa i transit eller från grannländerna för avlägga sitt vittnesmål mot en annan USA-allierades statsterrorism, den colombianska, det land där USA förfogar över sju militärbaser varav en är svenskbyggd av liberalen och storkapitalisten Antonia X:son Johnssons ABV (nuvarande NCC). Alla riktade mot Venezuela.

 

* Colombiansk journalist som medarbetade i den nedlagda nyhetsbyrån ANNCOL.

 

 

 

[1] Dick Emanuelsson skriftliga vittnesmål (på spanska) till den colombianska Sanningskommissionen, fragment över 25 års förföljelse (82 sidor).
http://colomdick.blogspot.com/2021/01/para-la-comision-de-verdad-de-colombia.html

 

Vittnesmålet via video (42 minuter på spanska):

https://youtu.be/aIH2F_eg4hg

 

[2] DAS, TERRORISMO DE ESTADO

 

Den dossier på 476 A4-dokument som den hemliga politiska polisen DAS-G3 upprättade mot Emanuelsson under hans fem år som ackrediterad reporter för Norrskensflamman, LO-Tidningen, norska Ny Tid, Liberacion, med flera medier.
http://das-terror.blogspot.com

 

[3] Schengenländerna 
https://es.wikipedia.org/wiki/Schengen_Space

 

[4] ESTA-visum
https://es.wikipedia.org/wiki/Espacio_Schengen#Countries_integrante

 

I MORGON: Dick Emanuelssons vittnesmål spionaget av den colombianska ambassaden i Sverige och den hemliga politiska polisen DAS-G3´s förföljelse av den svenske journalisten i Colombia [2-2]: