Gerillans vapenvila upphör i Colombia

SAN SALVADOR / Den ensidiga vapenvilan som FARC-gerillan inledde den 15 december som "en gest för att förstärka klimatet i fredsförhandlingarna", upphörde den 15 januari.

I en omfattande kommuniké som gerillan offentliggjorde den 15 januari förklarar den, att trots "de ständiga attackerna och provokationerna från regeringsstyrkorna har FARC-EP genom sin utropade vapenvila, visat världen och Colombias folk att vi har hållit våra utlovade ord".

Fredsförhandlingarna

FARC har ända sedan fredsförhandlingarna inleddes i Oslo och senare förflyttades till Havanna i november 2012, föreslagit regeringen Juan Manuel Santos en ömsesidig vapenvila. Men svaret från Santos har blivit ett konsekvent nej och order till den halv miljon personer starka regeringsarmén, att intensifiera kriget mot gerillan.

Inför det faktum att förhandlingarna har utvecklats med tillfredsställande resultat i agendan med sex punkter, föreslog gerillan i början av december en vapenvila under en månad, framför allt med tanke på jul- och nyårsfestligheterna. Svaret blev bombningar av flera gerillakoncentrationer över hela Colombia.

– Regeringens agerande står i bjärt kontrast till vår ensidigt utropade vapenvila. Den 34:e Fronten i Murindo, den 53:e i Cubarral, den 6:e en el Cauca, den 29:e i länet Nariño och flera andra gerillafronter utsattes för en oupphörlig militär bombning för att utradera oss. Några av dessa brutala aggressioner uppnådde sitt mål. Men majoriteten övervanns framgångsrikt av våra gerillastyrkorr", skriver det högsta befälet för gerillan.

Statlig terrorism

FARC-kommunikén nämner även hur det gamla året lämnade ett bittert saldo med 26 mördade fackliga ledare, 25 ledande medlemmar från den breda politiska och sociala fronten Marcha Patriotica (MP). Det nya året inleddes med mordet på fyra bönder och fängslandet av universitetsprofessorn och internationelle sekreteraren för MP, Francisco Toloza.

– Santos använder sig av den gamla logiken om att krossa (eller försvaga) gerillan först och därefter dra den till förhandlingsbordet. Det förklarar regeringsagerandet inför vår utropade vapenvila och visar i all sin tydlighet vad freden verkligen betyder för den nuvarande regeringen. Men 50 års kontinuerligt krig visar att slutet på konflikten inte uppnås genom repression och Statens brutalitet, grundläggande orsaker till konfrontationen som livnär en ändlös cirkel", skriver gerillan i sin sammanfattning.

Dick Emanuelsson

Statskupp av den mildare graden i Colombia

"Ordóñez, en mördare av demokratin", skriver demonstranterna.

TEGUCIGALPA / 2013-12-15 / Colombias motsvarighet till justitiekansler, Alejandro Ordóñez, avskedade förra veckan Bogotas borgmästare Gustavo Petro och förklarade honom bannlyst för offentliga uppdrag under 15 år. Händelsen utlyste en folkstorm.

Petro är före detta gerillasoldat hos M19-gerillan. Denna lade ner sina vapen 1990 och omvandlades till ett politiskt parti som gradvis reducerades och idag är helt borta på den politiska scenen. Men ett fåtal av gerillaledarna som Petro är fortfarande aktiva och har under åren skapat länkar till andra politiska rörelser eller partier.

Alejandro Ordóñez är också inte vem som helst. Landets kongress, kontrollerad av den förre presidenten Uribe, utsåg honom den 11 december 2008 till landets justitiekansler (på spanska procurador) där även Petro, som då var senator, gav sin röst till. Valet var kontroversiellt eftersom Ordóñez är en ledande medlem av den ärkereaktionära katolska strömningen Opus Dei. Och som sådan tillhör han de krafter som bekämpar alla förslag för att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.

Politiskt står han längst ut till höger och är en pålitlig allierad till Uribe. Och som ”Uribist” är han besatt av att bekämpa den pågående fredsprocessen mellan regeringen Juan Manuel Santos och FARC-gerillan som förhandlar i Havanna, Kuba.

Avsatt Uribes kritiker

Det är inte första gången han avsätter en skoningslös kritiker av Uribe. Under sin tid som kongressledamot hade Petro hårda bataljer om Uribes paramilitära eller kontakter med Medellinkartellens narkotikahandel. Piedad Cordoba, den omutbara svarta senatorn från landets fattigaste län, Choco, genomförde också intensiva debatter där hon presenterade bevis och indicier för hur Uribe hade använt sig av de paramilitära dödsskvadronerna för att vinna presidentvalet 2002 och återvalet 2006. Ordóñez avsatte henne som senator och bannlyste henne från alla offentliga uppdrag under 18 år. Kongressledamoten Ivan Cepeda tillhör samma modiga skara som gått vidare och intervjuat en rad paramilitära ledare som lagt korten på bordet om vem Uribe verkligen är. Ivan är son till Manuel Cepeda, kommunistpartiets dåvarande senator och chefredaktör för partiets veckotidning. Han mördades den 9 augusti 1994 då han var på väg till senaten. Ivan är nu föremål för Justitiekanslerns nästa utredning. Huma Rights Watch protesterar och kräver att justitiekanslerns enorma maktbefogenheter ska begränsas, en uppfattning som också Colombias riksåklagare delar och vill ha utredd.

Utmanade ”Sopkartellen”

Vad Bogotas borgmästare gjorde som Ordóñez inte kunde förlåta honom var dessutom att utmana en bokstavlig ”Sopkartell” som bestod av fyra bolag, varav ett stod familjen Uribe, via hans hustru, nära. Petro ”återkommunaliserade” sophanteringen” vilket orsakade ett ramaskri, inte bara hos ägarna av dessa bolag utan hos större delen av den colombianska oligarkin.

– De fyra bolagen förfogade över en monopoliserad megahandel i en företagsallians som slöt sig samman i en strategi för att undvika att denna offentliga tjänst skulle återgå under kontroll av Bogotaregeringen. Verksamheten omfattade 2,4 biljoner pesos (drygt fem miljarder kronor)”, säger krönikören Alfredo Molano i en krönika.

Petro drog in armén av fattiga “recicladores”, sop- och lumpsamlare, fattiga människor som med häst och kärra i alla år har samlat in och återanvänt soporna i Bogota. Petro gav dem för första gången i sitt liv en anständig ställning i samhället. Men det förslog inte eftersom Sopmaffian förfogade över alla maskinfordon och gjorde allt för att stjälpa borgmästaren, bland annat samlade de in en halv miljon namn för att avsätta Petro från borgmästarposten.

Justitiekansler Ordóñez kom dock före, osäker på om en eventuell folkomröstning om borgmästarposten skulle utfalla till den politiska och ekonomiska elitens fördel om den näst viktigaste posten i Colombia, betraktad som en ”språngbräda” inför presidentposten.

Konspirationen

Enligt Uribes före detta vicepresident Francisco Santos, kusin med nuvarande president, så erbjöds denne borgmästarposten. Bakgrunden är att Santos inte fick förtroendet av Uribepartiet att ställa upp som presidentkandidat i valet i april nästa år och han blev rejält sur eftersom han trodde att han hade Uribes mandat. Som plåster på såret erbjöd Uribe honom borgmästarposten efter att justitiekansler Ordóñez, som delaktig i konspirationen, hade avsatt Petro.

Det paradoxala med justitiekanslerns beslut är att FARC-gerillan och USA:s nästa ambassadör i Bogota, Kevin Whitaker, förmodligen för första gången under den väpnade inre konfliktens 50 år är överens på en punkt i frågan om avsättandet av Petro; den kan komma att skada fredsprocessen i landet. För Justitiekanslern hävdar, exakt som Uribe, att alla gerillaledare på alla nivåer ska ställas inför rätta. Och han har med en sällan skådad besatthet rest till den Internationella Domstolen i Haag för att insistera hos dessa domare i att gerillan ska ställas inför domstolen anklagad för krigsbrott och fängslas.

Under hela förra fredagen strömmade hundratusentals colombianer från alla delar av landet till Plaza Bolivar. Själsförsvarsgrupper av Indiangardet i länet Cauca anlände till Bogota och omringade borgmästarhuset från att stormas av polis eller militär för att på så sätt verkställa Justitiekanslerns order. Avsättandet av Petro fick en politisk kontraproducerad effekt och alla talar nu om en bildandet av en gemensam bred folklig front för freden och den korrumperade eliten i landet.

Dick Emanuelsson

Exklusiv intervju med FARC-gerillans fredsförhandlare Ivan Marquez: – Colombia upplever en vår av drömmar av rättvisa

Från FARC-gerillans huvudbas Casa Verde, 1988.

TEGUCIGALPA / 2013-11-08 / Fredsförhandlingarna i Havanna mellan den colombianska regeringen Santos och FARC-gerillan registrerade förra veckan ännu ett framsteg. Den andra punkten av sex i fredsagendan som handlar om ”Politiskt deltagande”, skrevs under av parterna.

För en utomstående är innehållet i den 2:a punkten knappast några revolutionära reformer. Men för colombianen, i synnerhet för människorna på landsbygden, är överenskommelsen av stor betydelse. De är, som publicisten Horacio Duque skriver, ”reformer som demokratiserar en halvfeodal stat där lokala och regionala maktmän styr och kontrollerar samhället”.

Den första punkten i Fredsagendan behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhällsprocessen. Bara det faktum att dessa skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet. Och det är heller ingen överdrift eller hemlighet att den statliga terrorismen i blod har kvävt den legala politiska oppositionens alla tidigare försök att förändra Colombia.

27 år sedan sist

FARC-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”Eldupphöravtal” med regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge FARC-ledaren krävde, som han gör i dag i den 2:a punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.

Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. I valen till president, kongress, senat och lokala maktcentra valdes fem senatorer, nio deputerade i underkammaren, 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Efter 4-5 år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina bästa kadrer mördade. Nästan alla borgmästare, kommunalråd, senatorer eller parlamentsledamöter hade mördats eller tvingats i exil.

För parlamentariker som Ivan Marquez återstod bara två val; att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen.

Affischer  från valrörelsen med UP 1985-86.
På affischen syns fotogrtafierna av FARC-
gerillans grundare Manuel Marulanda och Jacobo
Arenas. Den skäggige med glasögon är Ivan
Marquez, som valdes till kongressen.

 

Plundrat land

Flamman fick en exklusiv intervju med Ivan Marquez och hans syn på den nya partiella överenskommelsen om det “Politiska Deltagandet”.

– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever en vår av drömmar av rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte fortsätta bli ignorerade av regeringen. Det slutliga målet, freden, är helt avhängigt befolkningens deltagande och inte en handfull privilegierade oligarker. Dessa har lagt under sig landet, plundrat och sålt ut det till de transnationella bolagen som om det vore en loppmarknad. Människor vill vara med och bestämma och det är i det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.

Gerillaledaren säger till Flamman att det primära i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska ingen stigmatiseras, att idéerna kan framföras utan att detta leder till att vederbörande mördas, försvinner eller fängslas.

– Det är det som händer när man (staten) agerar efter utländska doktriner (Pentagons Nationella säkerhetsdoktrin) som ser medborgaren som ”en intern fiende”. 

Ivan Marquez intervjuas av artikelförfattaren Dick Emanuelsson

Nya tillfälliga valkretsar

Tre teman slås fast i agendans 2:a punkt:

1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets sex punkter har undertecknats, att utöva dessa rättigheter.

2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.

3. Effektiva åtgärder för att utöva ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.

Avtalets andra punkt, som totalt omfattar 20 A4-sidor, handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.

Nej till ”militära lösningar”

Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen från bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober och som skördade ett dussin liv bland de mobiliserade.

– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmanden och avtal i den 2:a punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna, att utan dröjsmål sammankalla partier, språkrör och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.

Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.

Dick Emanuelsson