Statskupp av den mildare graden i Colombia

"Ordóñez, en mördare av demokratin", skriver demonstranterna.

TEGUCIGALPA / 2013-12-15 / Colombias motsvarighet till justitiekansler, Alejandro Ordóñez, avskedade förra veckan Bogotas borgmästare Gustavo Petro och förklarade honom bannlyst för offentliga uppdrag under 15 år. Händelsen utlyste en folkstorm.

Petro är före detta gerillasoldat hos M19-gerillan. Denna lade ner sina vapen 1990 och omvandlades till ett politiskt parti som gradvis reducerades och idag är helt borta på den politiska scenen. Men ett fåtal av gerillaledarna som Petro är fortfarande aktiva och har under åren skapat länkar till andra politiska rörelser eller partier.

Alejandro Ordóñez är också inte vem som helst. Landets kongress, kontrollerad av den förre presidenten Uribe, utsåg honom den 11 december 2008 till landets justitiekansler (på spanska procurador) där även Petro, som då var senator, gav sin röst till. Valet var kontroversiellt eftersom Ordóñez är en ledande medlem av den ärkereaktionära katolska strömningen Opus Dei. Och som sådan tillhör han de krafter som bekämpar alla förslag för att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.

Politiskt står han längst ut till höger och är en pålitlig allierad till Uribe. Och som ”Uribist” är han besatt av att bekämpa den pågående fredsprocessen mellan regeringen Juan Manuel Santos och FARC-gerillan som förhandlar i Havanna, Kuba.

Avsatt Uribes kritiker

Det är inte första gången han avsätter en skoningslös kritiker av Uribe. Under sin tid som kongressledamot hade Petro hårda bataljer om Uribes paramilitära eller kontakter med Medellinkartellens narkotikahandel. Piedad Cordoba, den omutbara svarta senatorn från landets fattigaste län, Choco, genomförde också intensiva debatter där hon presenterade bevis och indicier för hur Uribe hade använt sig av de paramilitära dödsskvadronerna för att vinna presidentvalet 2002 och återvalet 2006. Ordóñez avsatte henne som senator och bannlyste henne från alla offentliga uppdrag under 18 år. Kongressledamoten Ivan Cepeda tillhör samma modiga skara som gått vidare och intervjuat en rad paramilitära ledare som lagt korten på bordet om vem Uribe verkligen är. Ivan är son till Manuel Cepeda, kommunistpartiets dåvarande senator och chefredaktör för partiets veckotidning. Han mördades den 9 augusti 1994 då han var på väg till senaten. Ivan är nu föremål för Justitiekanslerns nästa utredning. Huma Rights Watch protesterar och kräver att justitiekanslerns enorma maktbefogenheter ska begränsas, en uppfattning som också Colombias riksåklagare delar och vill ha utredd.

Utmanade ”Sopkartellen”

Vad Bogotas borgmästare gjorde som Ordóñez inte kunde förlåta honom var dessutom att utmana en bokstavlig ”Sopkartell” som bestod av fyra bolag, varav ett stod familjen Uribe, via hans hustru, nära. Petro ”återkommunaliserade” sophanteringen” vilket orsakade ett ramaskri, inte bara hos ägarna av dessa bolag utan hos större delen av den colombianska oligarkin.

– De fyra bolagen förfogade över en monopoliserad megahandel i en företagsallians som slöt sig samman i en strategi för att undvika att denna offentliga tjänst skulle återgå under kontroll av Bogotaregeringen. Verksamheten omfattade 2,4 biljoner pesos (drygt fem miljarder kronor)”, säger krönikören Alfredo Molano i en krönika.

Petro drog in armén av fattiga “recicladores”, sop- och lumpsamlare, fattiga människor som med häst och kärra i alla år har samlat in och återanvänt soporna i Bogota. Petro gav dem för första gången i sitt liv en anständig ställning i samhället. Men det förslog inte eftersom Sopmaffian förfogade över alla maskinfordon och gjorde allt för att stjälpa borgmästaren, bland annat samlade de in en halv miljon namn för att avsätta Petro från borgmästarposten.

Justitiekansler Ordóñez kom dock före, osäker på om en eventuell folkomröstning om borgmästarposten skulle utfalla till den politiska och ekonomiska elitens fördel om den näst viktigaste posten i Colombia, betraktad som en ”språngbräda” inför presidentposten.

Konspirationen

Enligt Uribes före detta vicepresident Francisco Santos, kusin med nuvarande president, så erbjöds denne borgmästarposten. Bakgrunden är att Santos inte fick förtroendet av Uribepartiet att ställa upp som presidentkandidat i valet i april nästa år och han blev rejält sur eftersom han trodde att han hade Uribes mandat. Som plåster på såret erbjöd Uribe honom borgmästarposten efter att justitiekansler Ordóñez, som delaktig i konspirationen, hade avsatt Petro.

Det paradoxala med justitiekanslerns beslut är att FARC-gerillan och USA:s nästa ambassadör i Bogota, Kevin Whitaker, förmodligen för första gången under den väpnade inre konfliktens 50 år är överens på en punkt i frågan om avsättandet av Petro; den kan komma att skada fredsprocessen i landet. För Justitiekanslern hävdar, exakt som Uribe, att alla gerillaledare på alla nivåer ska ställas inför rätta. Och han har med en sällan skådad besatthet rest till den Internationella Domstolen i Haag för att insistera hos dessa domare i att gerillan ska ställas inför domstolen anklagad för krigsbrott och fängslas.

Under hela förra fredagen strömmade hundratusentals colombianer från alla delar av landet till Plaza Bolivar. Själsförsvarsgrupper av Indiangardet i länet Cauca anlände till Bogota och omringade borgmästarhuset från att stormas av polis eller militär för att på så sätt verkställa Justitiekanslerns order. Avsättandet av Petro fick en politisk kontraproducerad effekt och alla talar nu om en bildandet av en gemensam bred folklig front för freden och den korrumperade eliten i landet.

Dick Emanuelsson

Exklusiv intervju med FARC-gerillans fredsförhandlare Ivan Marquez: – Colombia upplever en vår av drömmar av rättvisa

Från FARC-gerillans huvudbas Casa Verde, 1988.

TEGUCIGALPA / 2013-11-08 / Fredsförhandlingarna i Havanna mellan den colombianska regeringen Santos och FARC-gerillan registrerade förra veckan ännu ett framsteg. Den andra punkten av sex i fredsagendan som handlar om ”Politiskt deltagande”, skrevs under av parterna.

För en utomstående är innehållet i den 2:a punkten knappast några revolutionära reformer. Men för colombianen, i synnerhet för människorna på landsbygden, är överenskommelsen av stor betydelse. De är, som publicisten Horacio Duque skriver, ”reformer som demokratiserar en halvfeodal stat där lokala och regionala maktmän styr och kontrollerar samhället”.

Den första punkten i Fredsagendan behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhällsprocessen. Bara det faktum att dessa skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet. Och det är heller ingen överdrift eller hemlighet att den statliga terrorismen i blod har kvävt den legala politiska oppositionens alla tidigare försök att förändra Colombia.

27 år sedan sist

FARC-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”Eldupphöravtal” med regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge FARC-ledaren krävde, som han gör i dag i den 2:a punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.

Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. I valen till president, kongress, senat och lokala maktcentra valdes fem senatorer, nio deputerade i underkammaren, 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Efter 4-5 år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina bästa kadrer mördade. Nästan alla borgmästare, kommunalråd, senatorer eller parlamentsledamöter hade mördats eller tvingats i exil.

För parlamentariker som Ivan Marquez återstod bara två val; att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen.

Affischer  från valrörelsen med UP 1985-86.
På affischen syns fotogrtafierna av FARC-
gerillans grundare Manuel Marulanda och Jacobo
Arenas. Den skäggige med glasögon är Ivan
Marquez, som valdes till kongressen.

 

Plundrat land

Flamman fick en exklusiv intervju med Ivan Marquez och hans syn på den nya partiella överenskommelsen om det “Politiska Deltagandet”.

– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever en vår av drömmar av rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte fortsätta bli ignorerade av regeringen. Det slutliga målet, freden, är helt avhängigt befolkningens deltagande och inte en handfull privilegierade oligarker. Dessa har lagt under sig landet, plundrat och sålt ut det till de transnationella bolagen som om det vore en loppmarknad. Människor vill vara med och bestämma och det är i det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.

Gerillaledaren säger till Flamman att det primära i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska ingen stigmatiseras, att idéerna kan framföras utan att detta leder till att vederbörande mördas, försvinner eller fängslas.

– Det är det som händer när man (staten) agerar efter utländska doktriner (Pentagons Nationella säkerhetsdoktrin) som ser medborgaren som ”en intern fiende”. 

Ivan Marquez intervjuas av artikelförfattaren Dick Emanuelsson

Nya tillfälliga valkretsar

Tre teman slås fast i agendans 2:a punkt:

1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets sex punkter har undertecknats, att utöva dessa rättigheter.

2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.

3. Effektiva åtgärder för att utöva ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.

Avtalets andra punkt, som totalt omfattar 20 A4-sidor, handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.

Nej till ”militära lösningar”

Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen från bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober och som skördade ett dussin liv bland de mobiliserade.

– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmanden och avtal i den 2:a punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna, att utan dröjsmål sammankalla partier, språkrör och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.

Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.

Dick Emanuelsson

Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse. – Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård

Som Julian Assange, greps Joaquin Perez för att tänka annorlunda än makten
och sin kritik mot den statliga terrorismen i Colombia

Svensk journalist leder hungerstrejk i colombianskt fängelse

– Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård

TEGUCIGALPA / 2013-10-21 / Den svenske medborgaren Joaquin Perez är en av talesmännen i den pågående hungerstrejken i fängelset La Picota i Colombias huvudstad Bogota. Aktionen sprids till andra fängelser i Colombia.

 

– Hungerstrejken är en protest mot omänskliga och ovärdiga förhållanden. Men droppen kom när den redan lilla ransonen av måltider reducerades ytterligare. Vi överlever i vad som är en mänsklig kyrkogård, säger han när jag får kontakt med honom via telefon.

 

Joaquin Perez greps den 21 mars 2011 när han anlände till Caracas flygplats Maiquetia. Bara tre dagar senare överlämnades han till de colombianska myndigheterna i en aktion som bröt mot alla venezuelanska som internationella konventioner.

I vad som uppfattas, till och med av regeringsvänliga medier i Colombia, dömdes han i oktober 2012 till åtta års fängelse för påstått medlemskap i den colombianska FARC-gerillan. Och det trots att Perez är svensk medborgare sedan år 2000 efter att han fått permanent uppehållstillstånd 1994 då han anlände till Sverige. Sedan 1994 har han inte satt sin fot i Colombia på grund av mordhoten.

Uribes hot och hat mot ANNCOL

Åklagarämbetet försökte även att leda i bevis att internetbaserade ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Nicaragua, för vilken Perez är chef, är en nyhetsbyrå i FARC-gerillans tjänst. Men åklagaren misslyckades med aktionen mot ANNCOL.

Den förre presidenten Alvaro Uribe svor i december 2007 offentligt att han skulle jaga ANNCOL:s medarbetare och spärra in dem i fängelset för nyhetsbyråns kritiska granskning av Uribes förbindelser med Medellinkartellen. USA:s Försvarsministerium rapporterade i en hemlig promemoria i mars 1991 att ministeriet betraktade Uribe som ”Nr. 82” på listan av personer som arbetade för Medellinkartellen och kanrkbaronen Pablo Escobar.

Uribe rasade mot ANNCOL för dess journalistiska bevakning. I dag är Uribe allt mer trängd och allt fler av de paramilitära ledarna pekar i dag ut honom som den verklige ”Gudfadern” i Colombia.

5 000 av hans kamrater mördades

I Colombia var han kommunalråd och vald för vänsteralliansen Union Patriotica (UP) i staden Corinto. (UP) var en bred rörelse som när den bildades efter fredsavtalet 1984, utsattes för ett ”smutsigt krig” som i praktiken förvandlade det tredje största partiet i Colombia till ett skelett.

 

Mer än 5.000 av dess främsta medlemmar som borgmästare, senatorer, parlamentsledamöter eller kommunalråd mördades av en statlig terrorism som använde sig av paramilitära dödsskvadroner för att eliminera ett politiskt regeringsalternativ i slutet av 1980-talet.

Det var för att undgås att mördas av en sådan som Joaquin Perez anlände till Sverige på grund av de ständiga mordhoten och kidnappningen av hans dåvarande fru. Hans överklagan av domen kommer snart upp till behandling och Perez och hans advokat säger att utsikterna är goda till att han släpps på fri fot.

I fängelset har han, som en naturlig folkledare han är, vunnit aktning och respekt hos fångarna. Och det är ingen tillfällighet att han blivit något av en talesman eller språkrör för den pågående och tidigare hungerstrejker bland fångarna.

 

”Griskött som luktar grisurin”

– INPEC, Colombias kriminalvårdsmyndighet, bytte ut det företag som tidigare hade levererat måltiderna till landets 254 fängelser med 118.000 fångar, det vill säga en lukrativ affär. Förhandlingarna gick blixtsnabbt, på sex timmar. Men vad betydde det för fångarna? Jo, mindre ris, potatis, kött och kyckling. Visserligen är det få fångar som äter det vedervärdiga köttet som är som en stövelsula. Eller griskött som luktar grisurin. Staten vill döda på flera sätt och nu försöker de döda oss genom att svälta ut oss, säger Joaquin Perez med vrede i rösten.

Det är inte bara maten som fångarna har utlyst hungerstrejken emot. Perez säger att avdelningen ERON i La Picota-fängelset, där de politiska fångarna, gerillasoldater och andra som myndigheterna betraktar som ”risker”, är ett relativt nybyggt fängelse som har byggts enligt USA-modellen.

– Men här råder ren kaos. Inget fungerar. I Bogota finns det stora reserver av sötvatten men i La Picota har vi bara vatten på morgonen, lunch- och middagstid. Resten av dagen är vattnet avstängt.

Sjuk och behöver opereras

Joaquin Perez är sjuk och behov av två skyndsamma operationer. Han är egentligen ett typiskt fall där myndigheterna sakta men säkert har livet av en fånge. Sedan två år är han behov av att opereras. Svenska ambassaden gör inget. Bara några pliktskyldiga besök.

– Jag behöver två operationer. De första har att göra med kardiovaskulära problem i den nedre delen av buken. Den andra har att göra med ett ljumskbråck, som växer ner mot botten. Men jag är bara ett fall bland tusentals fångar som är utestängda från den konstitutionella rätten till sjukvård.

Han nämner att INPEC, bestämde sig för att ta bort den särskilda maten för fångar som lider av sjukdomar som diabetes, hypoglykemi, urinsyra, hyperlipidemi, triglycerider, magsår, irriterande tjocktarm, lågt eller högt blodtryck, magkatarr. Dessa riskerar att förlora sina liv.

Fångar avlider

– För två veckor sedan avled av en infarkt en av de sjuka fångarna i vår avdelning vid namn Fandiño. För två dagar sedan avled en annan fånge på grund av bristen av läkare och sjukvård. Vad vi befinner oss i är en mänsklig sopstation!

Den colombianska Staten destinerar varje dag 21.000 pesos för fångarnas mat; frukost, lunch och middag. Det är lika med 11 dollar eller 70 svenska kronor.

Dick Emanuelsson

Not:

[1] Uribe taca a Anncol. http://www.dailymotion.com/video/x3qx90_uribe-ataca-a-anncol_news