Krigshögern vinner första valomgången i Colombia

Den colombianska extremhögern vann första valomgången i söndagens presidentval. Oscar Zuluaga, Uribepartiet Centro Democraticos kandidat fick 29,25 procent medan den sittande presidenten Juan Manuel Santos fick 25,69 procent. På tredje plats kom konservativa partiets officielle kandidat Marta Lucia Ramirez med 15,52 procent. Vänsterkoalitionen Polo Democraticos kandidat Clara Lopez fick överraskande 15,23 procent, en tredubblad ökning sedan kongressvalet i mars. Den förre borgmästaren i Bogota, Enrique Peñalosa, som företrädde den politiskt brokiga Gröna Alliansen fick 8,28 procent. Blankrösterna registrerade 5,99 procent eller 770,610 röster och de annullerade valsedlarna uppgick till 311.000.

Rekordlågt deltagande

Valdeltagandet var det lägsta på 20 år, 40,07 procent i det land som historikerna vårdslöst kallar för ”Latinamerikas äldsta demokrati”. Bara 13 av de 33 miljoner colombianer som fanns i vallängderna deltog i valet.

– De senaste skandalerna och hur politiken har fått rättsliga följder har gjort att folk har förlorat sitt förtroende och avstått från att gå till valurnorna, sa den politiske analytikern Pedro Medellin till dagstidningen El Tiempo.

Den breda och autentiska vänstern företrädd av Marcha Patriotica ställde inte upp i valet med motivet att det inte fanns tillräckliga säkerhetsgarantier. Fyrtiotvå av deras ledande medlemmar mördades under 2013 och de representerade några av de över 2000 sociala och folkliga rörelser som är medlemmar i Marcha Patriotica.

Om Uribepartiets kandidat vinner den andra valomgången den 15 juni kommer fredsprocessen omedelbart att avbrytas, uppgav Zuluaga, som fotograferats i sällskap med paramilitära ledare.

– Vi kommer att välja mellan rädslan och hoppet (om fred), sa Santos.

Dick Emanuelsson

En ny drogpolitik i Colombia som resultat av fredsprocessen

I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.

Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.

USA:s roll?

Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas” i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.

Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.

Böndernas kokapasta

Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden. Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar om antalet paket och vikt.

– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna, beroende på vikten, sa gerillaofficeren.

Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”, gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla, gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.

Manipulerad avtalstext

Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll. Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar, kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.

Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian. I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är gigantisk.

– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.

USA och bankerna

Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits upp:

– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.

Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.

– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.

Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på ögonbrynen”.

Dick Emanuelsson

COLOMBIAS WATERGATE. Det Smutsiga Krigets andra front i presidentvalet

Två veckor innan presidentvalet i Colombia faller valstrateger och kampanjledare för Uribe och Santos som käglor, anklagade för spioneri eller för att ha tagit emot miljoner dollar från knarkmaffian.

I centrum, som en spindel i en andra front av smutsigt ideologiskt krig, återfinns JJ Rendon. Han är venezuelan, landsflyktig i Miami för sin roll både i statskuppen 2002 i Venezuela som i Honduras 2009. Han har under de senaste 27 åren varit valstrateg och politisk konsult till de flesta högerledarna på den latinamerikanska kontinenten. Bland dem Mexikos nuvarande president Enrique Peña Nieto, Colombias Juan Manuel Santos, Alvaro Uribe Vélez, Porfirio Lobo i Honduras, bland flera. Hans strategi är att svartmåla sina politiska motståndare. “Det där med etik är för filosofer”, brukar han sammanfatta sin “konsultverksamhet”.

Vad har då Rendon med skandalen i Colombia att göra?

Uribes spioncentral

I måndags förra veckan avslöjades att presidentvalskampanjen för Uribes parti, Centrumdemokraterna, förfogade över en egen privat spioncentral via hackern Andres Sepulveda. Med hjälp av åtta datorer och specialprogram avlyssnade Sepulveda framför allt FARC-gerillan och regeringens fredsförhandlare i Havanna. Det politiska målet var att framställa Santos inför opinionen som en gisslan hos FARC-gerillan.

Vad som nu kommer fram dag för dag är bevis för hur Sepulveda till och med förfogade över dokument från den colombianska säkerhetstjänsten om hur denna infiltrerar den pågående bondestrejken som lamslår flera regioner i landet samt hur Marcha Patriotica, den breda massfronten, är utsatta för spioneri.

Dagstidningen El Tiempo skriver om att Sepulveda sökte upp säkerhetstjänsten förra året och sa att han hade information om FARC-gerillan och tidningen sammanfattar:

“Det finns allt mer bevis som visar förmodade förbindelser mellan Sepulveda och medlemmar av de väpnade styrkorna”.

Inbrott hos åklagare

Åklagarnas undersökningar av Uribekampanjens “hacker” är inte helt ofarlig. Natten mellan fredag-lördag förra veckan fick en av åklagarna, som utreder Uribes hacker, inbrott i sin lägenhet. “Inget stals men möblerna bytte plats”, uppgav åklagarämbetet i ett pressmeddelande. En annan åklagare fick sin e-post saboterad samtidigt som flera nyckelvittnen uppger att de är utsatta för skuggning och förföljelse. Allt talar för, menar kännare, att den militära underrättelsetjänsten försöker skrämma och varna både åklagare som vittnen.

Luis Alfonso Hoyos var kampanjledare för Uribepartiets presidentkandidat Oscar Zuluaga och den som hade anställt Andres Sepulveda. Hoyos avgick förra veckan.

Maffians “arvode”

JJ Rendon avgick också i förra veckan som politisk konsult för President Juan Manuel Santos som vill bli återvald. Orsaken är att knarkmaffians “Bröderna Combo” inför en colombiansk åklagare uppgav att de hade gett Rendon tolv miljoner dollar 2011 för att denne, inför Santos, skulle verka för en “uppgörelse” som innebar att de inte skulle utlämnas till USA. Rendon erkänner att han träffade maffians advokater och att han också överlämnade ärendet till Santos. Men han förnekar så klart “arvodet”.

Den man som var förbindelselänken mellan Rendon och maffian är German Chica. Chica var Santos´ kampanjledare fram tills förra veckan då han också tvingades att avgå.

Bara tio dagar efter att Chica hade sammanstrålat med Rendon 2011, köpte Rendon en etagelägenhet för fyra miljoner dollar i en fastighet i Miami. Ägaren behöver inte uppge sitt verkliga namn i denna fastighet.

Chica å sin sida kläs nu av och allt fler frågar sig hur denne mediokre liberal över en natt också kunnat köpa en dyr lägenhet i Bogota samt en rad lyxbilar.

Den 25 maj ska colombianerna välja en ny president i det land som borgerliga historiker kallar för “Latinamerikas äldsta demokrati”.

Dick Emanuelsson

Tio års fängelse för colombiansk underrättelsechef som förföljde svensk journalist

Vicechefen för den hemliga politiska polisens DAS´s olagliga kontraspionage, Carlos Alberto Arzayús, lade papprena på bordet redan 2009 då DAS avslöjades för att spionera och avlyssna bland annat journalister som den svenske Dick Emanuelsson.


Av Sally Morales, ANNCOL

BOGOTA / TEGUCIGALPA / 2014-03-23 / Carlos Alberto Arzayús, vice chef för en olaglig grupp inom den colombianska hemliga politiska polisen DAS, dömdes den 20 mars till tio års fängelse. Han anklagades och dömdes bland annat för att ha förföljt, registrerat och dokumenterat den svenske journalisten Dick Emanuelsson under dennes tid (2000-2005) som ackrediterad reporter i Colombia.
Den olagliga hemliga gruppen inom DAS, döpt till ”DAS-G3” (Grupo Especial de Inteligencia 3), förföljde och registrerade Emanuelsson praktiskt taget sekund för sekund från och med hösten 2004 tills december 2005. Då sattes Emanuelsson praktiskt taget på ett plan till Costa Rica av sina colombianska kollegor för vidare färd till Honduras där hans honduranska fru tog emot honom.
Hans reportage i Colombia rönte stor uppmärksamhet redan under 1980- och 1990-talet i Colombia och i Sverige. I huvudsak skrev och skriver han för Flamman som anställde Emanuelsson redan 1984. Hans första reportage från Colombia gjorde han dock redan 1980 då han besökte landet för första gången. Sedan september 2013 är han frilansare och bevakar hela Latinamerika. (Fotot: Emanuelsson på häst under en reportageresa i länet Bolivar).

476 A4-ark hos DAS
När åklagarmyndigheterna gjorde ett tillslag hos DAS i februari 2009 fann de en personakt över Emanuelsson som omfattade 476 A4-ark.

 
– Den välkände colombianske dokumentärfilmaren och journalisten Hollman Morris skrev till mig och uppgav att en av de största personakterna som åklagarna hade beslagtagit hos säkerhetspolisen var just min. Jag informerades om att Advokatkollektivet Alvear Restrepo (CCAJAR ) hade ingångsatt processer mot DAS´ chefer. Jag tog kontakt med kollektivet som skickade mig personakten som var imponerande, säger Emanuelsson till ANNCOL. Han är målsägare i fyra mål mot den colombianska staten som rör dessa kriminella DAS-chefers brott. Två av dessa chefer har nu fått sina straff, 25 respektive 10 års fängelse.
 
Den nu dömde Carlos Alberto Arzayús hade en speciell roll i ditt och Morris´ fall.
– Det stämmer. Den 25 juli 2005 genomfördes ett möte på Arzayús´ kontor. På mötet fanns bland annat säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio. Enligt mötesprotokollet från den dagen, utsågs hon av Arzayús, vice chef för det politiska kontraspionaget till att föredra mitt och Morris´ fall två dagar senare, den 27 juli. Även Advokatkollektivet CCAJAR skulle analyseras.

Mötesprotokollet från den 25 juli 2005 på kontoret för kontraspionagets vice chef, Carlos Alberto Arzayús där Dick Emanuelsson och Hollman Morris ska synas via föredragande säkerhetsagenten Blanca Cecilia Rubio den 27 juli.
 
Internationellt terroristbrott
– Mötet ägde rum tio dagar efter att jag hade lämnat Colombia och flög till Costa Rica och Honduras för vidare färd till Sverige för att ersätta semestrande kamrater på Flammans redaktion. Ända från att jag lämnade hemmet i norra Bogota tills jag satt på inne på planet på flygplatsen Eldorado i Bogota, förföljdes jag av Arzayús´ agenter från DAS-G3. De skrev senare i sin rapport om just den dagen:

”Inne i planet på Flight TA690 TACA, den 15 juni 2005, med Costa Rica som destination, upptäcktes i hans bagage en dator där vi placerade en magnet med avsikt att radera all information. En anonym e-post skickades till polismyndigheterna i Costa Rica med information om att en terrorist fanns på planet med en (fysisk) beskrivning av Dick Emanuelsson”.

 
Greps du när du anlände till Costa Rica?
– Nej. Jag hade inga som helst problem vid ankomsten till Costa Rica och jag märkte faktiskt inget märkvärdigt när jag satt på planet i Bogota och väntade på att de skulle avgå.

Planet stod på internationell mark i Bogota?
– Visst, och vad dessa herrar verkställde mot mig var ett uppenbart internationellt terroristbrott.
 
Från säkerhetsagenternas rapport till Carlos Alberto Arzayús om hur de genomförde sabotaget på internationellt område ombord på planet mot Emanuelssons dator. (läs mer).
 
Ständiga nattliga mordhot
 
Märkte du något av att du var förföljd under din tid som reporter i Colombia?
– Jag var så klart medveten om att de teman som alla politiska reportrar, oavsett om de är colombianer eller internationella korrespondenter, hela tiden granskas av DAS. Den politiska polisen är direkt underställd presidentpalatset. I mitt fall rörde det sig om Andres Pastrana och Alvaro Uribe.
– Jag hade redan 1988 gjort ett omfattande reportage hos FARC-gerillan och intervjuade bland annat de legendariska grundarna av gerillan som var Manuel Marulanda och Jacobo Arenas. Men det var först i början av 2005 som mordhoten via telefonsamtal på nätterna började bli obehagliga. ”Om du inte drar från Colombia så skjuter vi dig, din kommunistjävel”! Jag hade känningar om att DAS kunde ligga bakom men jag varken såg eller märkte att någon förföljde mig under tiden fram till min avresa.
 
Var det dessa hot som gjorde att du lämnade Colombia?
– Det avgörande skälet kom en disig småduggande novembermorgon. Jag hade kommit tillbaka från min dagliga joggingrunda 15-20 minuter och sprang in i parken med en liten bro i mitten som hade en utsikt över de fyra ingångarna till parken. Det stod en man i 30-årsåldern på den två meter höga bron och när han såg mig lyfte han samtidigt videokameran och började filma mig. Jag blev förbannad och gick fram till honom en vidrig fuktig morgon och frågade varför han filmade mig. Men han nekade. Jag tvingade honom att radera videosekvenserna. Men när jag några år senare gick igenom min personakt som åklagarna hade beslagtagit 2009, fanns där 6-7 bilder när jag joggade in i parken. Hela min dagsrutin var dokumenterad dag för dag och även när jag satt på flygplatsen i Eldorado den 15 juni 2005. MIna colombianska kollegor sa att videofilmningen var en sista öppna varningen för att jag skulle begripa att de hade mig under uppsyn och att nästa gång skulle de verkställa mordhoten. Tio dagar senare lämnade jag Colombia och anlände till Honduras.
Emanuelsson dokumentaras när han tar sin dagliga joggingrunda. Se bilden i större format.
 
 
Journalistförbundets svek
 
Vad sa Svenska Journalistförbundet? Tipsade du tidningen Journalisten efter att åklagarämbetet hade avslöjat DAS som spionerade på journalister?
– Det fanns inget som helst intresse från varken Journalisten eller SJF. Jag lämnade SJF 2003, efter 18 års medlemskap och anslöt mig till den Latinamerikanska Journalistfederationen FELAP. Men den organisation och medlemstidning som borde ha ett förstahandsintresse för att försvara en före detta kollega och ge honom en hjälpande hand, fick jag aldrig något som helst stöd eller solidaritet ifrån. Samma sak med medier i Sverige som jag uppmärksammade mitt fall på.

– Det är exakt samma behandling och syn under mina snart åtta år i Honduras. Här har jag också flera gånger pekats ut av den statskuppsvänliga pressen och flera av de politiker som stödde militärkuppen 2009 i Honduras för att stå i den honduranska Motståndsfrontens tjänst. Jag har däremot fått stöd från UD och svenska ambassaden i Guatemala. När det brände som mest efter militärkuppen, stod i nära kontakt flera dagar i sträck. Honduras är världens farligaste land för journalister. De senaste fyra åren har 38 kollegor mördats. Men från svensk horisont hörs eller syns inget.

”Ärren från terrorn sitter djupt”
 
Har inte rättvisa skipats i ditt och de fem andra colombianska journalisternas fall som drabbades av den hemliga politiska polisens förföljelse?
– På sätt och vis. Men ärren från den nattliga terrorn 2-3 gånger i veckan sitter djupt. Tio års fängelse kommer förmodligen att bli 5-6 år. Dessa den Statliga Terrorismens hantlangare får alltid stöd från dem som gav dem uppdraget att förfölja och terrorisera oss som bara följde journalistikens ABC, det vill säga att undersöka, intervjua, bearbeta det insamlade materialet och presentera det för våra läsare som fick dra sina egna slutsatser.

– I dramatiska episoder i ens liv, som de år jag gick i genom i Colombia, gallras också de ut som förfäktar press- och yttrandefrihet och som verkligen ställer upp till stöd för en och inte låter sig skrämmas av personer som Uribe. Eller diplomater som Ernesto Yamhure, förste sekreterare på Colombias ambassad på Östermalmsgatan 44 i Stockholm. Han var en av dem som försåg DAS-G3 med information om min person när han den 25 juli 2005, samma dag som DAS-G3 sammanträdde i Bogota för att analysera den insamlade dokumentationen av min person, skickade ett hemligt dokument till DAS-G3 där han informerade om att jag hade bevakat en demonstration av exilcolombianerna i Stockholm. Det colombianska militära skolfartyget ”Gloria” hade anlänt och colombianerna genomförde en demonstration på Stadsgårdskajen. Han anklagade mig för att vara en ”FARC-ambassadör i Europa” trots att jag då både arbetade och levde i Bogota fram tills december det året. Ernesto Yamhure är i dag i landsflykt i USA eftersom en paramilitär chef och jag avslöjade honom som politisk rådgivare och nära vän till den förre paramilitäre chefen Carlos Castaño, en man som av åklagarämbetet utpekas som ansvarig för morden på 150.000 civla colombianer.

Den 25 juli 2005: Rapporten till DAS-G3 från Ernesto Yamhure, Uribes 1:e sekreterare på Colombias ambassad i Stockholm. Yamhure gick under jorden när åklagarämbetet kallade honom till förhör fyra gånger för sin roll som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna AUC i Colombia. Han lever nu i landsflykt i USA. Klicka för större format.
 
Säpo och den colombianska ambassaden

 – Yamhure sa själv, i sina krönikor i El Espectador eller radiostationen Caracol, att han besökte UD i Stockholm varje vecka med krav på att exilcolombianernas organisation och radiostation borde förbjudas. Men det gick bet på det. Däremot, och det borde vara en uppgift för journaliststuderande att gräva i, ställde Säpo frågor till flera exilcolombianer samt dåvarande EU-parlamentsledamoten Jens Holm (v). De kallades in till Säpo och utfrågades om de kände och vad de ansåg om min person. Banden mellan Säpo och Yamhure på den colombianska ambassaden i Stockholm var tydligen nära.
Kontraspionagets vice chef Carlos Alberto Arzayús befanns av en specialdomstol i Bogota skyldig för avlyssning, konspiration och brottsligt användande av en avancerad teknologisk utrustning som USA hade skänkt till DAS. Om det existerar ett samband mellan donanden och de statliga förbrytarna är inte klarlagt.

Planerade videomontage mot Emanuelsson och Morris

Den förre högerextreme presidenten Alvaro Uribe har avfärdat alla anklagelser om att han skulle utgöra spindeln i nätet och ha gett order om att avlyssna den opposition och journalister som han mer eller mindre offentligt hotade och utpekade som gerillasympatisörer. Fallet Hollman Morris och Dick Emanuelsson är emblematiska för DAS-G3 hade utarbetade planer på att framställa videofilmer som skulle spridas via Internet samt till regeringar i världen där de utpekades som gerillamedlemmar.
Uribe har försvarat alla de DAS-chefer som han anställde. Även Jorge Noguera som dömdes till 25 års fängelse för att ha lämnat ut listor på opposition till de paramilitära dödsskvadronerna som verkställde morden. På en av dessa listor, som upptog sju fackliga ledare, mördades fem. Noguera var den högste chefen för DAS 2004-2006 då den svenske journalisten Dick Emanuelsson förföljdes och mordhotades.

I de planerade konspirationerna mot Emanuelsson och Hollman Morris ställdes uppgiften att producera eb videofilm där de bägge journalisterna skulle framställas som medlemmar av FARC-gerillan. Klicka för större format.
 
Uribe gav ordern om avlyssningarna
Maria del Pilar Hurtado efterträdde Noguera och när marken började bränna under hennes fötter i början av 2010 lämnade hon Colombia och ansökte asyl i Panama. Uribes politiske nära vän, högerpresidenten Ricardo Martinelli, gav Pilar Hurtado asyl och vägrade lämna ut henne till Colombia när Colombias domstol och utrikesdepartement begärde henne utlämnad med målet att rannsaka henne. Hennes underordnade, DAS´ vice chef, Marta Leal, uppgav för två veckor sedan i colombiansk domstol att det var Uribe som gav Maria del Pilar Hurtado ordern om att förfölja och avlyssna oppositionen i landet.
 
1) Se DAS´ inskannade personakt över Emanuelsson:
http://das-terror.blogspot.com/
2) Dick Emanuelsson egna artiklar på samma tema:
URIBE SPIONERAR (1)
Med Uribes politiska polis i hälarna
URIBE SPIONERAR, (2)
Bakgrund:
Så opererade DAS i Colombia och Europa
URIBE SPIONERAR (3)
DAS’ spionage i Europa
URIBE SPIONERAR (4):
DAS värre än Watergateskandalen

Gerillans vapenvila upphör i Colombia

SAN SALVADOR / Den ensidiga vapenvilan som FARC-gerillan inledde den 15 december som "en gest för att förstärka klimatet i fredsförhandlingarna", upphörde den 15 januari.

I en omfattande kommuniké som gerillan offentliggjorde den 15 januari förklarar den, att trots "de ständiga attackerna och provokationerna från regeringsstyrkorna har FARC-EP genom sin utropade vapenvila, visat världen och Colombias folk att vi har hållit våra utlovade ord".

Fredsförhandlingarna

FARC har ända sedan fredsförhandlingarna inleddes i Oslo och senare förflyttades till Havanna i november 2012, föreslagit regeringen Juan Manuel Santos en ömsesidig vapenvila. Men svaret från Santos har blivit ett konsekvent nej och order till den halv miljon personer starka regeringsarmén, att intensifiera kriget mot gerillan.

Inför det faktum att förhandlingarna har utvecklats med tillfredsställande resultat i agendan med sex punkter, föreslog gerillan i början av december en vapenvila under en månad, framför allt med tanke på jul- och nyårsfestligheterna. Svaret blev bombningar av flera gerillakoncentrationer över hela Colombia.

– Regeringens agerande står i bjärt kontrast till vår ensidigt utropade vapenvila. Den 34:e Fronten i Murindo, den 53:e i Cubarral, den 6:e en el Cauca, den 29:e i länet Nariño och flera andra gerillafronter utsattes för en oupphörlig militär bombning för att utradera oss. Några av dessa brutala aggressioner uppnådde sitt mål. Men majoriteten övervanns framgångsrikt av våra gerillastyrkorr", skriver det högsta befälet för gerillan.

Statlig terrorism

FARC-kommunikén nämner även hur det gamla året lämnade ett bittert saldo med 26 mördade fackliga ledare, 25 ledande medlemmar från den breda politiska och sociala fronten Marcha Patriotica (MP). Det nya året inleddes med mordet på fyra bönder och fängslandet av universitetsprofessorn och internationelle sekreteraren för MP, Francisco Toloza.

– Santos använder sig av den gamla logiken om att krossa (eller försvaga) gerillan först och därefter dra den till förhandlingsbordet. Det förklarar regeringsagerandet inför vår utropade vapenvila och visar i all sin tydlighet vad freden verkligen betyder för den nuvarande regeringen. Men 50 års kontinuerligt krig visar att slutet på konflikten inte uppnås genom repression och Statens brutalitet, grundläggande orsaker till konfrontationen som livnär en ändlös cirkel", skriver gerillan i sin sammanfattning.

Dick Emanuelsson

Statskupp av den mildare graden i Colombia

"Ordóñez, en mördare av demokratin", skriver demonstranterna.

TEGUCIGALPA / 2013-12-15 / Colombias motsvarighet till justitiekansler, Alejandro Ordóñez, avskedade förra veckan Bogotas borgmästare Gustavo Petro och förklarade honom bannlyst för offentliga uppdrag under 15 år. Händelsen utlyste en folkstorm.

Petro är före detta gerillasoldat hos M19-gerillan. Denna lade ner sina vapen 1990 och omvandlades till ett politiskt parti som gradvis reducerades och idag är helt borta på den politiska scenen. Men ett fåtal av gerillaledarna som Petro är fortfarande aktiva och har under åren skapat länkar till andra politiska rörelser eller partier.

Alejandro Ordóñez är också inte vem som helst. Landets kongress, kontrollerad av den förre presidenten Uribe, utsåg honom den 11 december 2008 till landets justitiekansler (på spanska procurador) där även Petro, som då var senator, gav sin röst till. Valet var kontroversiellt eftersom Ordóñez är en ledande medlem av den ärkereaktionära katolska strömningen Opus Dei. Och som sådan tillhör han de krafter som bekämpar alla förslag för att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.

Politiskt står han längst ut till höger och är en pålitlig allierad till Uribe. Och som ”Uribist” är han besatt av att bekämpa den pågående fredsprocessen mellan regeringen Juan Manuel Santos och FARC-gerillan som förhandlar i Havanna, Kuba.

Avsatt Uribes kritiker

Det är inte första gången han avsätter en skoningslös kritiker av Uribe. Under sin tid som kongressledamot hade Petro hårda bataljer om Uribes paramilitära eller kontakter med Medellinkartellens narkotikahandel. Piedad Cordoba, den omutbara svarta senatorn från landets fattigaste län, Choco, genomförde också intensiva debatter där hon presenterade bevis och indicier för hur Uribe hade använt sig av de paramilitära dödsskvadronerna för att vinna presidentvalet 2002 och återvalet 2006. Ordóñez avsatte henne som senator och bannlyste henne från alla offentliga uppdrag under 18 år. Kongressledamoten Ivan Cepeda tillhör samma modiga skara som gått vidare och intervjuat en rad paramilitära ledare som lagt korten på bordet om vem Uribe verkligen är. Ivan är son till Manuel Cepeda, kommunistpartiets dåvarande senator och chefredaktör för partiets veckotidning. Han mördades den 9 augusti 1994 då han var på väg till senaten. Ivan är nu föremål för Justitiekanslerns nästa utredning. Huma Rights Watch protesterar och kräver att justitiekanslerns enorma maktbefogenheter ska begränsas, en uppfattning som också Colombias riksåklagare delar och vill ha utredd.

Utmanade ”Sopkartellen”

Vad Bogotas borgmästare gjorde som Ordóñez inte kunde förlåta honom var dessutom att utmana en bokstavlig ”Sopkartell” som bestod av fyra bolag, varav ett stod familjen Uribe, via hans hustru, nära. Petro ”återkommunaliserade” sophanteringen” vilket orsakade ett ramaskri, inte bara hos ägarna av dessa bolag utan hos större delen av den colombianska oligarkin.

– De fyra bolagen förfogade över en monopoliserad megahandel i en företagsallians som slöt sig samman i en strategi för att undvika att denna offentliga tjänst skulle återgå under kontroll av Bogotaregeringen. Verksamheten omfattade 2,4 biljoner pesos (drygt fem miljarder kronor)”, säger krönikören Alfredo Molano i en krönika.

Petro drog in armén av fattiga “recicladores”, sop- och lumpsamlare, fattiga människor som med häst och kärra i alla år har samlat in och återanvänt soporna i Bogota. Petro gav dem för första gången i sitt liv en anständig ställning i samhället. Men det förslog inte eftersom Sopmaffian förfogade över alla maskinfordon och gjorde allt för att stjälpa borgmästaren, bland annat samlade de in en halv miljon namn för att avsätta Petro från borgmästarposten.

Justitiekansler Ordóñez kom dock före, osäker på om en eventuell folkomröstning om borgmästarposten skulle utfalla till den politiska och ekonomiska elitens fördel om den näst viktigaste posten i Colombia, betraktad som en ”språngbräda” inför presidentposten.

Konspirationen

Enligt Uribes före detta vicepresident Francisco Santos, kusin med nuvarande president, så erbjöds denne borgmästarposten. Bakgrunden är att Santos inte fick förtroendet av Uribepartiet att ställa upp som presidentkandidat i valet i april nästa år och han blev rejält sur eftersom han trodde att han hade Uribes mandat. Som plåster på såret erbjöd Uribe honom borgmästarposten efter att justitiekansler Ordóñez, som delaktig i konspirationen, hade avsatt Petro.

Det paradoxala med justitiekanslerns beslut är att FARC-gerillan och USA:s nästa ambassadör i Bogota, Kevin Whitaker, förmodligen för första gången under den väpnade inre konfliktens 50 år är överens på en punkt i frågan om avsättandet av Petro; den kan komma att skada fredsprocessen i landet. För Justitiekanslern hävdar, exakt som Uribe, att alla gerillaledare på alla nivåer ska ställas inför rätta. Och han har med en sällan skådad besatthet rest till den Internationella Domstolen i Haag för att insistera hos dessa domare i att gerillan ska ställas inför domstolen anklagad för krigsbrott och fängslas.

Under hela förra fredagen strömmade hundratusentals colombianer från alla delar av landet till Plaza Bolivar. Själsförsvarsgrupper av Indiangardet i länet Cauca anlände till Bogota och omringade borgmästarhuset från att stormas av polis eller militär för att på så sätt verkställa Justitiekanslerns order. Avsättandet av Petro fick en politisk kontraproducerad effekt och alla talar nu om en bildandet av en gemensam bred folklig front för freden och den korrumperade eliten i landet.

Dick Emanuelsson

Exklusiv intervju med FARC-gerillans fredsförhandlare Ivan Marquez: – Colombia upplever en vår av drömmar av rättvisa

Från FARC-gerillans huvudbas Casa Verde, 1988.

TEGUCIGALPA / 2013-11-08 / Fredsförhandlingarna i Havanna mellan den colombianska regeringen Santos och FARC-gerillan registrerade förra veckan ännu ett framsteg. Den andra punkten av sex i fredsagendan som handlar om ”Politiskt deltagande”, skrevs under av parterna.

För en utomstående är innehållet i den 2:a punkten knappast några revolutionära reformer. Men för colombianen, i synnerhet för människorna på landsbygden, är överenskommelsen av stor betydelse. De är, som publicisten Horacio Duque skriver, ”reformer som demokratiserar en halvfeodal stat där lokala och regionala maktmän styr och kontrollerar samhället”.

Den första punkten i Fredsagendan behandlade frågan om jorden, en politisk vattendelare under ett sekels kamp för en jordreform. Nu går parterna vidare för att bredda och demokratisera samhällslivet genom att ge colombianerna rätt att delta och utöva inflytande på samhällsprocessen. Bara det faktum att dessa skrivningar sätts på pränt är ett erkännande av regeringen att den colombianska staten har motarbetat det demokratiska folkliga deltagandet. Och det är heller ingen överdrift eller hemlighet att den statliga terrorismen i blod har kvävt den legala politiska oppositionens alla tidigare försök att förändra Colombia.

27 år sedan sist

FARC-gerillan skrev redan den 28 maj 1984 under ett ”Eldupphöravtal” med regeringen Belisario Betancourt. I dess kölvatten bildades den breda vänsteralliansen Union Patriotica (UP). Det bröt dominansen hos tvåpartisystemets liberaler och konservativa. Bland dem som valdes till den colombianska kongressen fanns Ivan Márquez och ytterligare elva av hans kamrater. Den unge FARC-ledaren krävde, som han gör i dag i den 2:a punkten, ”säkerhetsgarantier” för att delta i den politiska kampen utan att mördas.

Men saldot efter undertecknandet av fredsavtalet 1984 avskräcker. I valen till president, kongress, senat och lokala maktcentra valdes fem senatorer, nio deputerade i underkammaren, 23 borgmästare, 14 landstingsråd och 351 kommunalråd. Efter 4-5 år hade UP förvandlats till ett skelett med uppskattningsvis tre tusen av sina bästa kadrer mördade. Nästan alla borgmästare, kommunalråd, senatorer eller parlamentsledamöter hade mördats eller tvingats i exil.

För parlamentariker som Ivan Marquez återstod bara två val; att fortsätta vara ett skottmål för en stat som vägrade acceptera politiska och ekonomiska förändringar eller rädda livet och återuppta den väpnade kampen.

Affischer  från valrörelsen med UP 1985-86.
På affischen syns fotogrtafierna av FARC-
gerillans grundare Manuel Marulanda och Jacobo
Arenas. Den skäggige med glasögon är Ivan
Marquez, som valdes till kongressen.

 

Plundrat land

Flamman fick en exklusiv intervju med Ivan Marquez och hans syn på den nya partiella överenskommelsen om det “Politiska Deltagandet”.

– Colombia, framför allt de mest fattiga och enkla, upplever en vår av drömmar av rättvisa. Folket har ockuperat och intagit vägar för att inte fortsätta bli ignorerade av regeringen. Det slutliga målet, freden, är helt avhängigt befolkningens deltagande och inte en handfull privilegierade oligarker. Dessa har lagt under sig landet, plundrat och sålt ut det till de transnationella bolagen som om det vore en loppmarknad. Människor vill vara med och bestämma och det är i det som det verkliga medborgarinflytandet handlar om.

Gerillaledaren säger till Flamman att det primära i överenskommelsen är att respekten för livet garanteras. Även om det existerar politiska motsättningar ska ingen stigmatiseras, att idéerna kan framföras utan att detta leder till att vederbörande mördas, försvinner eller fängslas.

– Det är det som händer när man (staten) agerar efter utländska doktriner (Pentagons Nationella säkerhetsdoktrin) som ser medborgaren som ”en intern fiende”. 

Ivan Marquez intervjuas av artikelförfattaren Dick Emanuelsson

Nya tillfälliga valkretsar

Tre teman slås fast i agendans 2:a punkt:

1. Rättigheter och garantier för den politiska oppositionen, och i synnerhet för de nya rörelserna som växer fram efter att avtalets sex punkter har undertecknats, att utöva dessa rättigheter.

2. Demokratiska mekanismer för ett medborgardeltagande, inklusive ett direkt deltagande på olika nivåer och på diverse områden.

3. Effektiva åtgärder för att utöva ett större deltagande i den lokala, regionala och nationella politiken för alla samhällsgrupper på lika villkor och med säkerhetsgarantier, framför allt de mest utsatta.

Avtalets andra punkt, som totalt omfattar 20 A4-sidor, handlar också om att inrätta folkliga råd, speciellt i regioner där den väpnade konflikten har orsakat stort lidande och där gerillan har ett stort folkligt inflytande. I dessa områden ska det också införas tillfälliga valkretsar som ska ge gerillan större möjligheter att kunna väljas till de olika politiska nivåerna i det colombianska samhället.

Nej till ”militära lösningar”

Ivan Marquez menar att staten inte kan fortsätta att lösa politiska och sociala konflikter med militära medel. Ett exempel på detta är den stora proteströrelsen från bönder, studenter med flera samhällsgrupper som skakade om etablissemanget under augusti-oktober och som skördade ett dussin liv bland de mobiliserade.

– Det är med den bakgrunden vi har nått de första men mycket viktiga närmanden och avtal i den 2:a punkten i fredsagendan. Och det är kanske en av de viktigaste landvinningarna, att utan dröjsmål sammankalla partier, språkrör och folkrörelser för att utarbeta riktlinjer för att äntligen ha en stadga som bas för den politiska oppositionens verksamhet.

Gerillans chefsförhandlare understryker samtidigt att det återstår fyra punkter i agendan och att det historiska motståndet från den colombianska högerns mest extrema krafter talar för att de kommer göra allt för att torpedera ett eventuellt fredsavtal med gerillan.

Dick Emanuelsson