Indignerande att Juan Manuel Santos tilldelas Nobels Fredspris

Santos är försvarsministern hos Uriberegimen som myntade uttrycket "Falska Positiver" som i klartext är utomrättsliga avrättningar av civila.

Indignerande att Juan Manuel Santos tilldelas Nobels Fredspris

AV DICK EMANUELSSON *

TEGUCIGALPA / 2016-10-07 /Uppfinnaren av uttrycket “Falska Positiver”, det vill säga utomrättsliga avrättningar i Colombia, premieras nu av den norska Nobelkommittén. Men det överraskar inte, raden av tidigare mottagare av priset har miljoner människors blod på sina händer och samveten.

Nobelkommittén verkar allt mer vara en NATO-kommitté än en kommitté som ett moraliskt stöd för verkliga fredskämpar i världen. Kommittén har utmärkt sig genom att ge priset till verkliga folkmördare som Henry Kissinger, utrikespolitisk rådgivare och högra hand till den korrumperade krigspresidenten Richard Nixon, USA.

Kissinger fick priset trots att han var den som orienterade Nixon i USA:s FOLKMORDSKRIG I INDOKINA (Vietnam, Laos och Kambodja). Han var också Spindeln i den så kallade ”OPERATION CONDOR” (1974-1979). Den ondskefulla planen hade till syfte att fysiskt likvidera den revolutionära vänstern i Chile, Argentina, Uruguay, Bolivia, Brasilien och Paraguay, som reste sig i motstånd mot de blodiga USA-stödda militärdiktaturer som hade tagit makten i dessa länder.

"Så högt har inte jag nått", säger Djävulen och tittar avundsjukt på Henry Kissingers nivå.

Obama och ”gör det Smutsiga Kriget via Ombud”

Nobelkommittén har också delat ut priset till Menachem Begin, som förstärkte det sionistiska folkmordet mot den palestinska befolkningen, byggde ut bosättningarna på ockuperad palestinsk mark och gick i krig mot sina arabiska grannar.

Som kronan på verket fick Barack Obama priset trots att han fortsätter USA:s inslagna väg i världen genom att bomba folken med förevändningen av ”preventiva interventioner”. Han stöder det medeltida kungadömet Saudiarabien som idag bombade en begravning i Jemen med följd att 200 människor dödades och ett tusental är allvarligt skadade. Saudiarabien är också Vita Husets ”Gör det Smutsiga Kriget via Ombud” som IS eller al-Nusra i Syrien, exportör av en påtvingad grotesk förvanskning av islam till resten av världen och USA:s största mottagare av vapenmateriel efter Israel.

Santos´ och Uribes krigsresultat i ” liter blod”

Beslutet att ge Santos och inte offren för den statliga terrorismen i Colombia Fredspriset ska ses i det ljuset. Santos var krigsminister i Alvaro Uribes regering (2002-2010). Den karaktäriserades för en rad massakrer där ordern till generalerna var totalt krig mot både gerillan som den politiska oppositionen.

Juan Manuel Santos kom att yttra termen ”Falsos Positivos”, som ingen i Colombia eller den spanskspråkiga världen begrep innebörden av. Men avsikten var att förvirra. I klartext handlar det om Utomrättsliga Avrättningar av den politiska oppositionen. Generalerna fick ordern att ”producera resultat i kriget mot gerillan” och Santos yttrade det i form av ”i liter blod”.

"Att dö för fosterlandet är att LEVA för alltid". En hyllningsaffisch i Colombia för den avrättade FARC-ledaren Alfonso Cano. Bödeln var ingen annan än president Juan Manuel Santos, årets Nobel Fredspristagare.

Avrättade en obeväpnad och blind FARC-ledare

Efter nära ett års intensiv jakt, strider och bombningar lyckades armén fånga in FARC:s högste ledare, Alfonso Cano den 4 november 2011. Han var sårad och mer eller mindre blind efter att ha förlorat sina glasögon i striderna. Enligt den Internationella Rätten i Genevè ska krigsfångar behandlas enligt internationella avtal. Det visste armébefälet som ringde till president Juan Manuel Santos och frågade vad de skulle göra med Cano. Ordern kom lika snabbt: ”Skjut honom”! Santos skröt euforiskt om sin "bragd" inför militären.

Den obegripliga händelsen har aldrig förlåtits av FARC-ledningen. För Alfonso Cano hade accepterat Santos inbjudan om att inleda fredsförhandlingar redan ett år innan. Hemliga förhandlingar pågick mellan Santos utsedda representanter och FARC-gerillan om hur och kring vilken politisk agenda Havannaförhandlingarna skulle ha. Officiellt inleddes dessa i oktober 2012, elva månader efter att Santos hade gett armébefälet ordern att avrätta en obeväpnad och helt försvarslös Alfonso Cano som, med all säkerhet, skulle ha varit den som hade varit chef för FARC:s fredsdelegation i Havanna.

Santos säger upp vapenvilan med FARC den 31 oktober

Det är samme Juan Manuel Santos som efter att NEJ-sidans minimala seger i folkomröstningen den 2 oktober, dagen efter i direktsändning i alla medier i Colombia offentliggjorde att det bilaterala eldupphöret med FARC sägs upp den 31 oktober. Gerillan, medveten om Santos personliga karaktär, har dragit sig tillbaka till sina positioner i berg och djungler och fredsprocessen har fått en förhoppningsfull tillfällig motgång.

Två dagar senare offentliggjorde den norska Nobelkommittén att Nobels Fredspris ska gå till den colombianske presidenten.

Men beslutet att ge Santos priset förvånar inte för det utfärdas från ett land som är medlem i Nato, samma krigsallians som nu förbereder för ett slutligt krig mot den politiska oppositionen i världen mot USA:s utrikespolitik genom att förvandla konflikten i Syrien till ett utrotningskrig mot mänskligheten, om inte samma mänsklighet stoppar krigsherrarna i Pentagon och Vita Huset.

USA och Nato har sina ombud i Syrien. I dag vägrade FN:s Säkerhetsråd gå med på förslaget från FN:s speciella sändebud i Syrien, Staffan de Mistura som föreslog att terroristorganisationen al-Qaeda (al-Nusra) skulle uppmanas lämna Aleppo för att Syrien och Ryssland upphör med bombningarna. Förslaget fördes fram av Ryssland men USA och deras allierade förkastade förslaget. För vad och i vems intresse?

Priset till Colombias folk

De verkliga fredskämparna i Colombia, de som med livet som insats aldrig har tvekat en sekund för att slåss mot krigets krafter är de som borde ha Nobels Fredspris, inte en oligark som överlämnar Colombias gigantiska naturresurser till transnationella gruv- och energikonglomerat, en representant för en social klass som under de senaste 70 åren har använt sig av paramilitära dödsskvadroner för att oligarkins privilegier inte rubbas med priset av 220.000 döda, 49.000 försvunna (50 gånger fler än Pinochetdiktaturens 17 år), ett land med över tio tusen politiska fångar, där vänstern och fackföreningsrörelsen utrotas fysiskt och där den Statliga Terrorismen ser politisk opposition som en statlig säkerhetsrisk.

Santos är en kameleont, en politisk räv som vet hur insatserna ska satsas i ett land där en majoritet av folket aldrig går till valurnorna för det tror inte på den borgerliga parlamentarismens demokrati.

* Frilansreporter i Latinamerika, har bevakat kontinenten på heltid sedan 2000. Hans första reportage gjorde han 1977. Till Colombia kom han första gången 1980. Han bodde och arbetade i landet 2000-2005 men tvingades lämna Colombia efter en lång rad av mordhot under 2005. Dessa kom från den hemliga politiska polisen DAS-G3, under befäl av Alvaro Uribe, som under Emanuelssons tid som reporter avlyssnade, skuggade, förföljde och mordhotade den svenska journalisten konstant. Hans colombianska kollegor pressade på för att han skulle lämna landet vilket han gjorde i december 2005. Han lever och bevakar Latinamerika sedan det året från Honduras. I februari 2009 gick åklagarämbetets agenter in på DAS:s högkvarter och beslagtog det som var kvar av säkerhetspolisens arkiv. I det fanns en dossier med 476 A4-ark som agenterna hade dokumenterat efter deras spioneri mot reportern. DAS-chefen Jorge Noguera dömdes till 25 års fängelse för att ha överlämnat namn på personer som senare mördades av de paramilitära dödsskvadronerna. På en av dessa listor återfanns Emanuelsson. Han var en av sex journalister i Colombia som blev offer för den hemliga statliga terrorismens agenter.

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Norrskensflamman den 5 augusti 1988.

Avtal FARC-regeringen om att barn och ungdomar exkluderas från kriget

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2016-05-19 / Ett gemensamt delavtal mellan förhandlingsdelegationerna av FARC-gerillan och regeringen Juan Manuel Santos slöts i förra veckan i Havanna. Gerillan förbinder sig att alla ungdomar yngre än 15 år ska exkluderas från gerillan. Samtidigt ska gerillasoldater i åldern 15-17 år successivt demobiliseras och gerillan förbinder sig att inte rekrytera yngre än 18 år.

Jesus Santrich, en av FARC-gerillans fredsförhandlare.FOTO: MIRIAM EMANUELSSON.

– Förutom att dessa ungdomar dras bort från kriget, måste vi dra bort dem från misären och hungern. I Colombia dör mer barn på grund av undernäring än på grund av kriget, säger Jesus Santrich, en av FARC-gerillans förhandlare i en kommentar till Flamman.

FARC-gerillan var beredd att underteckna ett liknande avtal i februari. Men regeringen vägrade ge gerillasoldater yngre än 18 år amnesti och säkerhetsgarantier. Gerillan åtar sig nu att inte värva nya gerillasoldater under 18 år, den tidigare gränsen låg på 17.

Det gemensamma avtalet har som den viktigaste principen att erkänna barnens och ungdomens rättigheter och som offer i den väpnade konflikten. Under detta villkor ger avtalet garantier för ett fullgott skydd av de minderåriga, som inkluderar familj- och samhällsåteranpassning.

Regeringens dubbelmoral

Jairo Ramirez.

Jairo Ramirez är advokat och tillhör ledningen för Colombias Permanenta Kommission för Mänskliga Rättigheter, CPDH:

– Överenskommelsen slår fast att ungdomar yngre än 14 år inte kan ses som brottsligt ansvariga för sina handlingar i kriget. De minderåriga i åldern 14-18 år som inlemmas i det civila livet ska ges amnesti och benådas för ”uppror” och liknande ”brott” mot staten. De ungdomar som är anklagade för brott som inte är föremål för amnesti, ska behandlas individuellt. Dessa minderåriga kommer att ställas inför den specialdomstol som inrättas efter det definitiva undertecknandet av fredsavtalet, säger han till Flamman.

Men han är skeptisk till vad han kallar för regeringens och massmedias dubbelmoral. Om dessa ungdomar ska inlemmas i det regeringsstyrda Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF, så har denna institution ingen beredskap för att ta emot fler ungdomar.

– I dag distribuerar ICBF mat som är skämd. I staden Barranquilla förgiftades massor av barn förra året. Hela distributionsnätet är privatiserat och i regeringens budget, som beslutades i december förra året, finns det inga som helst resurser anslagna till efterkrigsperioden, trots att president Juan Manuel Santos hade krävt att FARC skulle skriva under det slutliga avtalet den 23 mars i år.

Carmen Alicia Florian, 10-barnsmamma i misärens södra Bogota där kampen handlar om den fysiska och dagliga överlevanden. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Tusentals barn dör av undernäring

Överenskommelsen visar att fredsprocessen går framåt och att vi är på väg mot ett slutavtal. Men det finns en obalans, säger Ramirez.

– Gerillan har gått med på viktiga delöverenskommelser medan regeringen inte sluter upp på samma sätt och inte ens har avsatt ett anslag för en postkonflikt. Santos förlitar sig på internationella donationer.

– Det nu slutna delavtalet har en sötsur smak. För det handlar i första hand om 21-22 barn i gerillan, eller 50, en siffra som också har nämnts. Men regeringen talar inte om de barn som har dött av undernäring och hunger. Bland dem indianbefolkningen wayuu i länet Guajira. Där har 1000 barn dött de senaste tre åren. Eller Emberaindianerna i länet Risralda. Men samma siffror registreras i län som Choco, Meta eller Guaviare, understryker Ramirez.

En ung gerillasoldat från FARC:s Södra Gerillablock.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Amnesti

Enligt FARC:s chefsförhandlare Ivan Marquez har gerillan endast 21 gerillasoldater yngre än 15 år som FARC är beredda att överlämna till sina familjer, anhöriga eller det statliga Familje- och barnavårdsmyndigheten ICBF.

Marquez menar att dessa ungdomar inte kan rannsakas av rättsapparaten eftersom de absorberades av gerillan i egenskap av offer för ett social och politiskt drama i Colombia. Många av föräldrarna till dessa barn mördades av paramilitärer eller att de helt enkelt inte hade möjligheter att överleva.

– Freden är den bästa framtiden för de kommande generationerna. Därför fortsätter vi arbetet med en slutlig fredsöverenskommelse, tillade Marquez.

Carlos Julians enda "brott" var att han var son till vänsterledaren Carlos Julian Velez´i länet Meta. Barnet kastrerades av en paramilitär grupp och förblödde. Hela hans familj likviderades av dödskvadronen, allierad med Colombias armé. Många andra barn och ungdomar som befunnit sig i samma situation har räddat sig genom att ansluta sig till gerillan.

Gerillasoldaten John-Jairo, 13

Under de 35 år som denne reporter har bevakat den väpnade konflikten i Colombia, är det få gerillasoldater som jag har stött på som har varit under 15 år. Men en av dem var John-Jairo, 13. Det var 1988 och i FARC-gerillans centrala bas ”Casa Verde” där han i ett reportage berättade hur han kom till FARC. Reportaget publicerades den 5 augusti 1988 i Flamman.

– Både pappa och mamma var gerillasoldater och jag föddes i praktiken i gerillan men växte upp med min farmor. När jag var nio år hade hon inte fysiska krafter för att ha mig hemma och vi gick till ”Casa Verde”, och min farmor överlämnade mig till gerillan. De ville inte ta emot mig just på grund av att jag bara var nio år. Men min mor hade stupat och min far stred på en av gerillafronterna så kamraterna hade inget val, sa den lille killen och kramade sitt M1-gevär.

John-Jairo i april 1988. Den 9 december 1990, samma dag som Colombia gick till val för att välja ledamöter till en konstituerande församling, beordrade den liberale presidenten Cesar Gaviria sitt bombflyg att attackera den centrala gerillabasen ´Casa Verde´ och anfalla gerillan med 10.000 elitsoldater. Gaviria bröt den 6 år gamla vapenvilan och fredsprocessen och Colombia stod återigen inför att öppet krig. FOTO: DICK EMNAUELSSON.

Aderton månader senare bombades lägret. John-Jairo stred tillsammans med sina äldre kamrater mot närmare tio tusen elitsoldater under tre månader.

Stupade i strid

När jag 18 år senare var på ett reportage i ett gerillaläger i södra Colombia och träffade gerillasoldaten ´Olga´, en av dem som var i Casa Verde 1988, berättade hon att John-Jairo hade blivit chef för en pluton med tolv gerillasoldater. De stred i länet Vichada, nära gränsen mot Venezuela, där han stupade.

Den lille krabaten avslutade mitt reportage från 1988 med orden:

– Colombias barn har i dag inte rätt till utbildning eller fritid. De tvingas arbeta för att deras familjer inte ska dö av svält. För barnen existerar det inga mänskliga rättigheter i Colombia. I annat fall skulle inte jag och mina kamrater behöva vara här och riskera våra liv. Men vi är beredda betala det pris som är nödvändigt för barnens framtid i Colombia, även om priset kan bli högt.

John-Jairo har vakten i utkanten av gerillalägret ´Casa Verde´. FOTO: DICK EMANUELSSON

Socio- ekonomisk bakgrund för barn & ungdomar i Colombia

• Enligt Barn- och Familjemyndigheten ICBF har institutionen tagit emot 5730 minderåriga (under 18 år) gerillasoldater åren 1999-2015.
• Mellan 2007-2012 togs endast 208 minderåriga emot.
• Unicef kommer att övervaka uppfyllandet av det nu slutna avtalet mellan FARC-regeringen.
• Colombia registrerar en barnadödlighet på 21,2 per 1000 födda under fem år.
• Enligt Unicef lider vart tionde barn av kronisk undernäring.
• Colombia är det land i Latinamerika och Karibien som anslår minst till utbildning men högst till de väpnade styrkorna.
• 100 532 skolelever fick inte plats i skolsystemet.
• Varje år lämnar 319 000 elever eller 3,07 % av alla elever sin utbildning.
• Den 3 juni 2013 rapporterade dagstidningen El Universal att 50 procent av alla högstadieelever inte avslutade sina studier. Motivet var att ”skolan inte erbjuder framtida möjligheter för högre studier eller på arbetsmarknaden”, skrev tidningen och citerade den ”Colombianska Koalitionen för Rätten till Utbildning”.
• Enligt landets Folkombudsman övergavs 1297 barn under 2015, offer för sexuella övergrepp och våld.
• I Bogota överlever tusentals barn, ´gamines´ på gatan. På natten går temperaturen ned till 0-3 grader och sniffning är sättet att överleva den mänskliga tragedin.

´Gamines´, gatubarn i Bogota. De är tusentals och sover tillsmmans i grupp och med sina hundar för att behålla kroppsvärmen mot den iskalla natten på 2500 meters höjd.

Dick Emanuelsson