Krigshögern vinner första valomgången i Colombia

Den colombianska extremhögern vann första valomgången i söndagens presidentval. Oscar Zuluaga, Uribepartiet Centro Democraticos kandidat fick 29,25 procent medan den sittande presidenten Juan Manuel Santos fick 25,69 procent. På tredje plats kom konservativa partiets officielle kandidat Marta Lucia Ramirez med 15,52 procent. Vänsterkoalitionen Polo Democraticos kandidat Clara Lopez fick överraskande 15,23 procent, en tredubblad ökning sedan kongressvalet i mars. Den förre borgmästaren i Bogota, Enrique Peñalosa, som företrädde den politiskt brokiga Gröna Alliansen fick 8,28 procent. Blankrösterna registrerade 5,99 procent eller 770,610 röster och de annullerade valsedlarna uppgick till 311.000.

Rekordlågt deltagande

Valdeltagandet var det lägsta på 20 år, 40,07 procent i det land som historikerna vårdslöst kallar för ”Latinamerikas äldsta demokrati”. Bara 13 av de 33 miljoner colombianer som fanns i vallängderna deltog i valet.

– De senaste skandalerna och hur politiken har fått rättsliga följder har gjort att folk har förlorat sitt förtroende och avstått från att gå till valurnorna, sa den politiske analytikern Pedro Medellin till dagstidningen El Tiempo.

Den breda och autentiska vänstern företrädd av Marcha Patriotica ställde inte upp i valet med motivet att det inte fanns tillräckliga säkerhetsgarantier. Fyrtiotvå av deras ledande medlemmar mördades under 2013 och de representerade några av de över 2000 sociala och folkliga rörelser som är medlemmar i Marcha Patriotica.

Om Uribepartiets kandidat vinner den andra valomgången den 15 juni kommer fredsprocessen omedelbart att avbrytas, uppgav Zuluaga, som fotograferats i sällskap med paramilitära ledare.

– Vi kommer att välja mellan rädslan och hoppet (om fred), sa Santos.

Dick Emanuelsson

En ny drogpolitik i Colombia som resultat av fredsprocessen

I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.

Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.

USA:s roll?

Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas” i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.

Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.

Böndernas kokapasta

Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden. Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar om antalet paket och vikt.

– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna, beroende på vikten, sa gerillaofficeren.

Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”, gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla, gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.

Manipulerad avtalstext

Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll. Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar, kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.

Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian. I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är gigantisk.

– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.

USA och bankerna

Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits upp:

– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.

Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.

– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.

Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på ögonbrynen”.

Dick Emanuelsson

COLOMBIAS WATERGATE. Det Smutsiga Krigets andra front i presidentvalet

Två veckor innan presidentvalet i Colombia faller valstrateger och kampanjledare för Uribe och Santos som käglor, anklagade för spioneri eller för att ha tagit emot miljoner dollar från knarkmaffian.

I centrum, som en spindel i en andra front av smutsigt ideologiskt krig, återfinns JJ Rendon. Han är venezuelan, landsflyktig i Miami för sin roll både i statskuppen 2002 i Venezuela som i Honduras 2009. Han har under de senaste 27 åren varit valstrateg och politisk konsult till de flesta högerledarna på den latinamerikanska kontinenten. Bland dem Mexikos nuvarande president Enrique Peña Nieto, Colombias Juan Manuel Santos, Alvaro Uribe Vélez, Porfirio Lobo i Honduras, bland flera. Hans strategi är att svartmåla sina politiska motståndare. “Det där med etik är för filosofer”, brukar han sammanfatta sin “konsultverksamhet”.

Vad har då Rendon med skandalen i Colombia att göra?

Uribes spioncentral

I måndags förra veckan avslöjades att presidentvalskampanjen för Uribes parti, Centrumdemokraterna, förfogade över en egen privat spioncentral via hackern Andres Sepulveda. Med hjälp av åtta datorer och specialprogram avlyssnade Sepulveda framför allt FARC-gerillan och regeringens fredsförhandlare i Havanna. Det politiska målet var att framställa Santos inför opinionen som en gisslan hos FARC-gerillan.

Vad som nu kommer fram dag för dag är bevis för hur Sepulveda till och med förfogade över dokument från den colombianska säkerhetstjänsten om hur denna infiltrerar den pågående bondestrejken som lamslår flera regioner i landet samt hur Marcha Patriotica, den breda massfronten, är utsatta för spioneri.

Dagstidningen El Tiempo skriver om att Sepulveda sökte upp säkerhetstjänsten förra året och sa att han hade information om FARC-gerillan och tidningen sammanfattar:

“Det finns allt mer bevis som visar förmodade förbindelser mellan Sepulveda och medlemmar av de väpnade styrkorna”.

Inbrott hos åklagare

Åklagarnas undersökningar av Uribekampanjens “hacker” är inte helt ofarlig. Natten mellan fredag-lördag förra veckan fick en av åklagarna, som utreder Uribes hacker, inbrott i sin lägenhet. “Inget stals men möblerna bytte plats”, uppgav åklagarämbetet i ett pressmeddelande. En annan åklagare fick sin e-post saboterad samtidigt som flera nyckelvittnen uppger att de är utsatta för skuggning och förföljelse. Allt talar för, menar kännare, att den militära underrättelsetjänsten försöker skrämma och varna både åklagare som vittnen.

Luis Alfonso Hoyos var kampanjledare för Uribepartiets presidentkandidat Oscar Zuluaga och den som hade anställt Andres Sepulveda. Hoyos avgick förra veckan.

Maffians “arvode”

JJ Rendon avgick också i förra veckan som politisk konsult för President Juan Manuel Santos som vill bli återvald. Orsaken är att knarkmaffians “Bröderna Combo” inför en colombiansk åklagare uppgav att de hade gett Rendon tolv miljoner dollar 2011 för att denne, inför Santos, skulle verka för en “uppgörelse” som innebar att de inte skulle utlämnas till USA. Rendon erkänner att han träffade maffians advokater och att han också överlämnade ärendet till Santos. Men han förnekar så klart “arvodet”.

Den man som var förbindelselänken mellan Rendon och maffian är German Chica. Chica var Santos´ kampanjledare fram tills förra veckan då han också tvingades att avgå.

Bara tio dagar efter att Chica hade sammanstrålat med Rendon 2011, köpte Rendon en etagelägenhet för fyra miljoner dollar i en fastighet i Miami. Ägaren behöver inte uppge sitt verkliga namn i denna fastighet.

Chica å sin sida kläs nu av och allt fler frågar sig hur denne mediokre liberal över en natt också kunnat köpa en dyr lägenhet i Bogota samt en rad lyxbilar.

Den 25 maj ska colombianerna välja en ny president i det land som borgerliga historiker kallar för “Latinamerikas äldsta demokrati”.

Dick Emanuelsson