Journalisten Mónica Andrea del Pilar Rocha Garzón, 42, mördades i början av december i staden Bucaramanga. På plakatet står det: "Stopp för våldet mot journalister".

Paramilitära mordhot mot 16 journalister i Colombia

TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-12-07 / De paramilitära dödsskvadronerna distribuerade förra veckan mordhot mot 16 colombianska journalister och 13 olika medier. Hoten betraktas som en klassisk vedergällning för FARC-gerillans tillfångatagande och frisläppande av en general.

Intervjuer (audio) med de två av de 16 mordhotade journalisterna:

Luis Alberto Castaño Martinez:

https://app.box.com/s/1ad2mwi3g7c4gdfldivi

Nelson Lombana Silva

https://app.box.com/s/o2xofonq3a2k0j6mvv8j

Igår och i dag

Jag har talat med två av de mordhotade. De bägge menar att bakom den paramilitära gruppen ”Aguilas Negras”, de Svarta Örnarna, står den militära underrättelsetjänsten. Militären och regeringen Juan Manuel Santos har vägrat att acceptera gerillans och hela den colombianska folkrörelsens förslag om ett bilateralt eldupphör under tiden som fredsprocessen pågår. Men när gerillan slår tillbaka och till med och griper det högsta militära befälet någonsin under den 50-åriga militära konflikten, blir reaktionerna häftiga. Konsekvenserna får oftast vi reportrar betala. 

 

”Vanärar våra soldater och poliser”

Luis Alberto Castaño är en av de utsatta journalisterna tillsammans med sin bror och dennes familj. De tvingades flytta från sin hemort Libano, i länet Tolima i centrala Colombia den 9 september 2004 och blev interflyktingar i Bogota. En paramilitär grupp mordhotade redaktören för den enda radiostationen i staden. I de nya mordhoten skriver de Svarta Örnarna:

“Nästa fotografier som du kommer att publicera är över dina tre barn och fru. Det är betalningen för att du vanärar våra soldater och poliser. Efter det kommer turen till dig. Du ska dö!”

– I princip är deras mål att likvidera hela min familj. Det här är fortsättningen på hoten från 2004. Vad makten irriteras över är att det finns andra uppfattningar. Vi ifrågasätter deras uppfattningar och det faller inte i god jord.

– Om vi analyserar kommunikén är slutsatsen att det är ett verk av den militära underrättelsetjänsten. Därför gör vi den colombianska staten och regeringen ansvarig för vad som eventuellt kan hända med familjen Castaño, säger Luis Castaño.

Nelson Lombana intervjuar en medlem i en spansk människorättsorganisation på plats i Colombia.

”Riktat mot de alternativa medierna”

Nelson Lombana är korrespondent för kommunistpartiets veckotidning VOZ i staden Ibague. Han är en ärrad och veteran inom journalistkåren och har under årens lopp till och från hotats öppet av både militären som paramilitären. Men han ser allvarligt på det senaste hotet:

– Det som utmärker det senaste hotet är att det är riktat mot de alternativa medierna. De har på sätt och viss brutit den officiella mediebilden i Colombia på ett mycket intressant sätt. Det uppstår överallt medier och det är uppenbart att dessa har blivit så betydelsefulla i opinionsbildningen att makten i dem ser ett stort hot, säger Lombana.

I likhet med de övriga mordhotade har Lombana gjort en anmälan till åklagarämbetet för att denna, som ”allmänhetens försvare”, ska gå till botten med mordhoten.

Mot fredsprocessen

Han menar att hoten har sin bakgrund i de senaste politiska bakslagen som politiken ”förhandla och kriga” har drabbats av.

– Parallellt med att fredsprocessen konsolideras, attackeras den av fienden till freden. Dessa återfinns både inom och utanför regeringen och landet. För dem utgör kriget en stor lukrativ marknad. Freden är för dem en förlust. Vem är de vanliga soldaterna inom armén? De fattiga unga killarna som inte får arbete någonstans på den ”nyliberala arbetsmarknaden”. De låter sig värvas för att deras familjer inte ska gå under. De stupar i kriget mot gerillasoldater som rest sig mot denna politik och som också kommer från samma sociala klass och fattiga levnadsförhållanden, understryker Lombana.

Men inte bara de ”alternativa” medierna och reportrarna drabbas. TV-kanalen Canal Capital, som leds av journalisten Hollman Morris, hotas till livet. Canal Capital lyder under Bogotas borgmästare Gustavo Petro och är ständigt utsatt för våldsam kritik från den colombianska extremhögern med den förre presidenten Alvaro i spetsen. I de Svarta Örnarnas kommuniké står det:

“Nu vet vi var vi har de som sår kommunistiska råttor i staden. Alla de, som i likhet med Hollman Morris sprider subversiv propaganda, kommer vi att döda en efter en, gonorréfolk”!

Offren brändes i ugnar

Samtidigt med att mordhoten spreds över hela Colombia, offentliggjordes i fredags drygt 2.000 sidor som utgör bakgrunden i den kommande domen mot de paramilitära dödsskvadronernas chef, Salvatore Mancuso.

Det är en makaber läsning som visar att Mancuso personligen är direkt och personligt ansvarig för 8518 offer bara i länet Santander. Domarna konstaterar att användandet av motorsågar vid tortyren var vanligt. Sex procent av de tusentals offren kremerades i ugnar i bästa nazistil.

Mancuso å sin sida har i vittnesförhören uppgett att han och de paramilitära ledarna opererade i allians med militär&polis och i många fall också med åklagarämbetet och höga politiker. Därmed bekräftas också människorättsorganisationernas anklagelser om en existerande statsterrorism.

Colombia, IS och Kuba

 

Borgerliga historiker och medier som Dagens Nyheter har i alla år talat om att Colombia är Latinamerika äldsta demokrati och tillhör den västra hemisfären. Vad vi idag åser i Mellanöstern, där den så kallade Islamiska Staten skär halsen av sina offer eller ger dem ett nackskott i massavrättningar, har sin föregångare i denna ”demokratiska förebild av Latinamerika”.

Men samma medier och företrädare för alla riksdagspartier talar om att på Kuba eller i Venezuela är pressfriheten och den journalistiska friheten död. Medieägarna på den amerikanska kontinenten, organiserade i SIP, det Interamerikanska Pressällskapet, som inte ska förväxlas med de slitande reportrarna på kontinenten, som vägras rätten att organisera sig fackligt, håller med och driver upprepade kampanjer mot de två länderna men även mot Ecuador, Bolivia och Nicaraguas regeringar som anklagas för att strypa pressfriheten.

I själva verket handlar det om deras rätt att som ägare av medierna attackera vem de vill. Att SIP:s mål för attackerna är de länder som frigjort sig från "Grannen i Norr" är bara följdriktigt. Men det är märkligt att personer som kallar sig för "vänster" i Sverige inte ser bilden på samma sätt.

Sedan Revolutionens seger den 1 januari 1959 har inte en enda journalist mördats på Kuba.

Sedan 1977 har 142 colombianska journalister mördats för att de utövar sitt yrke.

Sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009 genomfördes i det land den här skrivande reportern befinner sig i, Honduras,  har 40 journalister mördats.

När skrev DN eller TT om det? Eller går länderna i den "Västliga hemsifären" fria just för att de underordnar sig ekonomiskt och politisk USA och den Internationella Valutafondens diktat?

Dick Emanuelsson

Fredsprocessen i Colombia avbruten efter att gerillan tillfångatog en general

Av Dick Emanuelsson

Fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och vänstergerillan FARC avbröts efter att gerillan tillfångatog brigadgeneral Ruben Alzate. Regeringens villkor för att förhandlingarna ska återupptas är att generalen friges.

Alzate är inte vem som helst utan befälhavare för arméns specialstyrkor i länet Chocó på stillahavskusten. Generalen lämnade länshuvudstaden Quibdó söndagen den 16 november och begav sig iväg på floden Atrato tillsammans med en annan militär samt en advokat från de militära styrkorna. När de anlände till byn Las Mercedes, cirka en halvtimme från Quibdó, gjorde de till i byn och sammanstrålade med fyra män. Efter tio minuters samtal gick gruppen ombord på de fyra männens båt och körde iväg. Generalens militäre assistent körde tillbaka till Quibdó och larmade sina överordnade som konstaterade att generalen hade tagits till fånga.

Gerillan friger generalen

Det är det högsta befälet någonsin som blivit fängslad av gerillan under de 50 år den väpnade konflikten har pågått i Colombia. När detta skrivs har förberedelserna för att frige generalen påbörjats från gerillans sida.

För FARC är inte intresserad av en utdragen kamp om en general som krigsfånge. Alla de fyra vapengrenarna i Colombia har skickat sina bästa militära enheter och enorm vapenmakt för att ”befria den kidnappade generalen”. Men FARC gör skillnad mellan civila och militärer och inte ens president Santos´ egna parlamentsledamöter anser att generalen är kidnappad utan tagen som krigsfånge.

Eldupphör från vem?

Däremot har det etablerade Colombia, från politiker till hela massmediala konglomeratet anklagat gerillan för att torpedera fredsprocessen med sina militära aktioner. Men gerillan blev inte svaret fattigt när den offentliggjorde att den hade tagit general Alzate som krigsfånge i onsdags förra veckan:

– Från olika platser i Colombia eller i utlandet, upprepar president Santos ordern att med all kraft intensifiera kriget mot FARC-EP, trots de pågående fredssamtalen i Havanna. Hans försvarsminister fnyser om och om igen om hur nära de är att likvidera de främsta ledarna för gerillan. Han påstår också att de (gerillaledarna) som kommer till förhandlingsbordet (i Havanna) gör det för att undkomma en nära död, sa gerillan via gerillaledaren Pastor Alape.

Praktiskt taget hela det demokratiska Colombia konstaterade med bestörtning att Santos tog en ”paus” i fredsförhandlingarna”. Från omvärlden har en mängd uttalanden om att återuppta samtalen. De så kallade ”garantländerna” Norge, Kuba, Venezuela och Chile har gjort ett uttalande om vikten att sätta i gång förhandlingarna omedelbart efter att gerillan har frigett generalen.

Flygbombningar dödar

Samma krafter har kritiserat bristen på logik i reaktionerna från militärens sida när gerillan slår tillbaka med militära aktioner. För det är just gerillan som insisterat i ett eldupphöravtal, inte Santos eller militären.

Bara tre veckor efter att fredsförhandlingarna hade inletts i Havanna, bombades ett gerillaläger i södra Colombia. Fjorton gerillasoldater dödades. Den 20 januari i år dödades 20 gerillasoldater när deras läger bombades av krigsflyg. Men FARC avbröt inte förhandlingarna. När nu militären drabbas av förluster för att gerillan slår till över hela landet menar dessa att gerillan bryter mot fredsandan.

Två år av förhandlingar

Det har nu gått två år sedan förhandlingarna startade. I en lång kommuniké från gerillan uppgav denna i sin rubrik att ”Freden kommer att segra”.

– Det mest hoppingivande ljuset efter två år av fredsprocessen i Havanna är den gradvis utbyggda känslan av försoning i hjärtat av Colombia, inledde FARC-delegationens chefsförhandlare Ivan Marquez framför ett hundratal journalister och fortsatte:

– Nu mer än någonsin behöver vi ge liv och rörelse till inledningen till den Allmänna Överenskommelsen. Denna fastställer byggandet av freden som en angelägenhet för hela det samlade samhället. Den kräver, utan åtskillnad, deltagande av alla för att Colombias väg mot sitt mål, freden, går framåt utan hinder.

Después de la entrega del General Alzate, ahora viene la arremetida de las FF.MM. contra la población civil

Soldados de la Contraguerrilla en patrullaje.

Después de la entrega del General, ahora viene la arremetida de las FF.MM. contra la población civil

Escrito por Por Dick Emanuelsson, sub director ANNCOL

Creado en Miércoles, 03 Diciembre 2014 10:15

 
ANNCOL / 2014-12-03 / En un comunicado de varias comunidades del departamento del Chocó, la población denuncia de ser objetos por detenciones, señalamientos, obstaculizando desplazamientos, estigmatización y persecución por parte de las Fuerzas Militares del Estado Colombiano.

La retención del general Rubén Darío Alzate fue una dura lección que le costó las cuatro estrellas, no solo para el veterano militar con 33 años de servicio y comandante de la Fuerza de Tarea Titán, sino por la cúpula de las fuerzas militares. Pero fue sobre todo un duro golpe político a la doctrina “negociaciones de paz en medio de la guerra”.

Todo indica ahora, por la información que entrega la población en Chocó, que el Estado quiere cobrar factura con los más vulnerables, la población civil.
Chocó, ese departamento hermoso y rico, con pueblos indígenas y negritudes, poblaciones que han sido abandonados por el estado durante toda su existencia, que ha buscado la supervivencia como pueda, ahora se han sido convertidos en blancos por los militares y el estado.


 
 
28 toneladas de oro exportadas viene de Chocó

Piedad Córdoba, senadora elegida por los chocoanos, decía hace dos años a esta agencia, que de los 56 toneladas de oro que Colombia exportan anualmente, 28 toneladas viene de Chocó. La misma Córdoba denunció que Santos entregaría 258 concesiones a las mineras trasnacionales en el Chocó.
¿Y donde está la mejora de la vida de la población? se preguntaba la senadora.
La política del presidente Santos esta enfocada en la entrega de concesiones a las poderosísimas mineras transnacionales, denunciaba Iván Márquez, jefe de la delegación de Paz de las FARC en su discurso inaugural en la capital noruega hace dos años. Fue en Oslo donde se dio inicio de las negociaciones de paz entre estado y insurgencia.

– De 114 millones de hectáreas que tiene el país, 38 están asignadas a la exploración petrolera, 11 millones a la minería, de las 750 mil hectáreas en explotación forestal se proyecta pasar a 12 millones. La ganadería extensiva ocupa 39.2 millones. El área cultivable es de 21.5 millones de hectáreas, pero solamente 4.7 millones de ellas están dedicadas a la agricultura, guarismo en decadencia porque ya el país importa 10 millones de toneladas de alimentos al año. Más de la mitad del territorio colombiano está en función de los intereses de una economía de enclave, decía el negociador de las FARC, palabras de Márquez que provocaron gran malestar de la delegación gubernamental.

¿Será que por eso el general Alzate fue designado comandante de la Fuerza de Tareas Titán, para aplastar toda oposición en el Chocó contra las mineras transnacionales e impedir que la población sobrevive a través de la minería artesanal?

Por que ahora viene la arremetida contra la población por el hecho, que contra los planes de entrega de territorio y recursos naturales en Chocó, hay diferentes formas de rebeldía contra esos planes.

ANNCOL reproducimos el comunicado de la población chocoana:
 

 
 
Denuncia Pública

Detenciones

Las comunidades de los municipios: Medio Atrato (Bete-Chocó), Urrao (Antioquia), Vigía del Fuerte (Antioquia) y los resguardos indígenas de los mismos, rechazamos la captura arbitraria e ilegal por parte del Ejército Nacional,el día 20 de noviembre de 2014,del líder comunitario Jhon Jairo Perea Martínez, quien se identifica con la c.c 11.565.198 de Quibdo; representante legal del concejo comunitario de la comunidad de Vidrí, además su vivienda y la de otros habitantes fueron objeto de allanamientos sin orden judicial. Exigimos la libertad inmediata de nuestro líder comunitario.
Impiden desplazamiento

También denunciamos que las operaciones militares dirigidas al rescate a sangre y fuego del general Rubén Darío Alzate, el Cabo Rodríguez y la abogada Urrego han imposibilitado el desplazamiento de las comunidades a desarrollar sus actividades económicas. 

Señalamientos

Rechazamos los señalamientos a lideres comunitarios, confinamiento de población como lo sucedido en comunidades donde ametrallamientos y bombardeos han impactado y averiado casas, afectando física y psicológicamente a los habitantes. 

Estigmatización y persecución

Como en nuestras comunidades se llevó a cabo la liberación humanitaria del general Alzate y sus acompañantes, esperamos no seguir siendo objeto de estigmatización, señalamiento y persecución por parte de los organismos de seguridad del Estado.

Cese al fuego bilateral

Nos sentimos artífices de la reanudación de los diálogos de paz el día que las partes lo convengan, pero al mismo tiempo nos sumamos a otras iniciativas de la nación que han exigido la implementación de un cese al fuego bilateral ya, porque nuestras comunidades son las que han venido siendo afectadas con este largo conflicto armado.
 

Journalisten Joaquin Pérez i exklusiv Flammanintervju efter hemkomsten till Sverige

Ankomsthallen på Arlanda natten mellan söndag-måndag.

 

Från fängelset i Colombia till familjen i Sverige

Journalisten Joaquin Pérez i exklusiv Flammanintervju

ANNCOL / TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-07-17 / Torsdagen den 17 juli klockan 19.00 lokal tid i Bogota, lämnade den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez Becerra Picotafängelsets portar bakom sig. Tre dagar senare landar han på Arlanda.

Intervju: https://app.box.com/s/4gg8ervjesp3cgxlb9rd

 

– Det känns mycket bra och jag är så klart glad, säger han till Flamman bara några minuter efter att planet landat vid midnatt, söndag-måndag.

Han togs emot av sin fru och dotter samt en grupp av colombianska politiska flyktingar och svenska vänner i ett känslofullt ögonblick.

Med hans ankomst till Sverige kan en tre år och tre månader lång mardröm avslutas. Apellationsdomstolen i Bogota frikänner Perez på alla punkter han hade dömts för i oktober 2012. Då slutade domen på åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan.

Rentvå hans namn

Hernan Quintero är ordförande för Föreningen Jaime Pardo Leal som samlar colombianer som flytt undan det smutsiga kriget och politiskt statsterrorism i Colombia. Han var på plats och tog emot sin kamrat Joaquin i natt.

– För oss är det en stor glädje att återigen ha ´Joaco´ hos oss. Mycker rörande och välkomsttårar, säger han i en kommentar och tillägger:

– Men nu börjar arbetet med att rentvätta Joaquins namn. Alla de medier som rakt av publicerade den colombianska åklagarens ihopdiktade anklagelser bör ta sitt ansvar och informera om vad den nya friande domen verkligen innebär, det vill säga, att Joaquin är frikänd på alla punkter. Samma anklagelser och tendensiösa skriverier om Föreningen Jaime Pardo Leal bör också korrigeras, understryker Quintero.

Riksdagsledamoten Jens Holm är av samma uppfattning men anser att den svenske utrikesministern bär ett ännu större ansvar för att Joaquin tvingades genomlida 39 månader i ett fängelse med 9000 fångar, avsett för mindre än hälften. Carl Bildt gav ordern till tjänstemännen på UD att behandla Joaquin Perez som ett ”konsulärt fall”.

 – Nu visar det sig att vi som har stöttat Joaquin har haft rätt redan från början. Rättegången var politiserad och farsartad redan från början mot Joaquin. Vad man (den colombiansk staten) var ute efter var att stänga ANNCOL, som den colombianska regeringen har upplevt som en stor vagel i ögat.

– Jag är djupt besviken över att vår utrikesminister ärligt talat inte har gjort ett skvatt och fört upp fallet på en högre nivå, för det är ett politiskt fall. Den colombianska regeringen har försökt att tysta sin kanske främsta kritiker, ANNCOL. Jag tycker det är så märkligt att en man som Carl Bildt, som har för vana att kommentera allt som händer runt om i världen har tigit som en mus då det har gällt juste det här fallet. Det visar att Carl Bildt är mer lojal med den colombianska regeringen och inte står upp för svenska medborgare.

Han kanske är mer intresserad av svenska investeringar i Colombia?

– Det är helt uppenbart att det är ekonomiska intressen som styr i bakgrunden.

Joaquin Perez är medlem i vänsterpartiet i Täby. Hälsas han välkommen nu efter tre år och tre månader i partiföreningen?

– Absolut! Vi välkomnar Joaquin som en vän och partimedlem. Vi ser fram emot att få lite extra eld nu under valrörelsen. Det finns arbetsuppgifter för alla. Även Joaquin, hälsar Jens Holm från en uteservering vid Adriatiska havet i Kroatien där Flamman når honom.

– Det känns mycket bra, säger ´Joaco´, när Flamman ringer upp honom på telefon bara några timmar efter frigivningen. Jo, domslutet från den första instansen har fallit. Det formella beslutet offentliggörs av domarna nästa onsdag, den 23 juli (dagen efter Flammans pressläggning).

ANNCOL 20 år

Perez är ansvarig för den snart 20 år gamla webbportalen ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia, som han grundade 1995 tillsammans med Flammans Latinamerikareporter. Perez greps när han anlände till Venezuela den 21 april 2011 och deporterades den 25 april till Colombia. Venezuelas president Hugo Chavez fördes bakom ljuset av Colombias president Santos som hävdade att det fanns en internationell arresteringsorder på Perez för påstått medlemskap i FARC-gerillan, en anklagelse som i oktober 2012 låg till grund för domen på åtta års fängelse. Men efter att domen har studerats av domarna i Tribunalen i Bogota, har alla anklagelsepunkter fallit.

Skandaldom upphävs

I Colombia var Perez kommunalråd under två perioder för vänsteralliansen Union Patriotica, UP, i kommunen Corinto, en region som domineras av paezindianerna. Hans företrädare på kommunalrådsposten i Corinto var en av de sammanlagt fem tusen (5000) medlemmarna i UP som mördades 1986- 2000. Själv var Perez ständig mordhotad och hans dåvarande fru kidnappades. Efter den händelsen bestämde han sig för att lämna Colombia och anlände till Sverige 1994. Sedan år 2000 är han svensk medborgare.

Såväl jurister som journalister som bevakade rättegången mot Perez i oktober 2012 chockerades av domslutet som de ansåg var “riggat”. Perez och hans advokat Rodolfo Rios överklagade omedelbart domslutet från 2012 och den 23 juli kommer den friande domen att läsas. Men redan förra torsdagen beslutade de att omedelbart och villkorslöst försätta Perez på fri fot.

Fyra i en cell

– För mig har de tre åren och tre månaderna varit en formidabel erfarenhet. Inte så att jag skulle ha önskat tillbringa denna tid i fängelset, nej, nej, nej! Den här tiden har lärt mig att känna fängelselivets alla drama på alla nivåer. 140.000 människor lever i en obeskrivlig värld av misär och förnedring. Det sägs att fängelselivet förhärdar en människa, men i mitt fall har jag tvärtom blivit mer tvärtom inför den verklighet jag har levt under

Han menar också att den politiska övertygelsen är en kraft som övervinner alla de svåraste stunderna innanför murarna.

– I den första cellen jag placerades i fanns det två sängar. Men vi var fyra fångar. Jag och en kamrat sov på golvet. Fängelserna är överfulla. Sammanlagt finns det tio tusen politiska fångar i Colombia.

Fem fångar på 3,6 m²

Redan i mars 2012 varnades det för den tidsinställda bomb som La Picotafängelset upplever med sina drygt 9.000 fångar. I TV-kanalen Noticias Uno uppgav reportern:

– Avdelningar som förfogar över 130 celler med måtten 1.80x2 kvadratmeter, där normalt en person lever anständigt, har för närvarande fem fångar.

Joaquin har flera gånger lyckats smuggla ut både text och bild på mycket sjuka fångar som publicerats av ANNCOL, ett par av dessa avled senare av enkla sjukdomar som inte kureras.

När Flamman ringer upp honom en andra gång efter frigivningen är det midnatt mellan fredag-lördag. Han har besökt svenska ambassaden där hans pass har kontrollerats och han har också träffat en rad representanter för de människorättsorganisationer som inte lät sig skrämmas eller av opportunistiska skäl inte ville ge sitt stöd till Perez under den här tiden.

Riskerar att mördas

Hans liv är i fara, menade flera personer som Flamman talade med i Bogota. Den högerextrema mäktiga gruppen kring Uribe och höga militärer vill se honom bakom galler. Men när han nu har frigivits löper han risken att mördas. Därför är det viktigt att Perez återvänder till Sverige så fort som möjligt, var budskapet.

Men Perez hann lämna Colombia innan farhågorna kunde verkställas. Vi hälsar honom välkommen tillbaka. Skam över Reportrar Utan Gränser, Svenska Journalistförbundet och alla andra journalistkollegor som mer gick på den colombianska statsterrorismens språkrör än att ha gett sitt stöd till en utsatt kollega som bestals på tre år och tre mpnader av sitt liv.

Dick Emanuelsson

Journalisten Joaquin Pérez frikänd i nytt domslut i Colombia

Av  Dick Emanuelsson

Creado en Viernes, 18 Julio 2014 02:14 

ANNCOL / TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-07-17 / Klockan 19.00 lokal tid i Bogota, Colombia, lämnade den svenske medborgaren och journalisten Joaquin Perez Becerra Picotafängelsets portar bakom sig. Apellationsdomstolen i Bogota frikänner Perez på alla punkter han hade dömts för i oktober 2012.

– Det känns mycket bra, säger ´Joaco´, när jag ringer upp honom på telefon. Jo, domslutet från den första instansen har fallit. Det formella beslutet offentliggörs av domarna nästa onsdag, den 23 juli.

Joaquin Perez under en demonstration 1995 framför Colombias ambassad.
 
Perez är chefredaktör och ansvarig för den snart 20 år gamla webbportalen ANNCOL, Nyhetsbyrån Nya Colombia, grundare 1995 av ANNCOL tillsammans med denne skrivare. Han greps och utlämnades från Venezuela till Colombia den 21 respektive 25 april 2011 där han i oktober 2012 dömdes till åtta års fängelse för påstått medlemskap i FARC-gerillan.
 
Ständigt mordhotad

I Colombia var Perez kommunalråd under två perioder i kommunen Corinto. Han valdes till posten som företrädare för vänsteralliansen Union Patriotica, UP. Den hade bildats efter Eldupphör-avtalet mellan den konservativa regeringen Belisario Betancourt och FARC-gerillan i maj 1984. UP fick stort stöd och anslutning vilket skakade den sittande makten av konservativa och liberaler. 

Det smutsiga kriget inleddes nästan omedelbart och dagliga massakrer genomfördes mot Perez och hans kamrater. Perez företrädare var en av dem som mördades. Sammanlagt mördades över fem tusen (5000) ledande medlemmar i UP.

Perez utsattes av den oheliga alliansen armé-paramilitärer för samma ständiga hot att bli mördad. Hans fru kidnappades och efter den händelsen bestämde han sig för att lämna Colombia. Han anlände till Sverige och fick permanent uppehållstillstånd 1994 och sedan år 2000 är han svensk medborgare.

Över fem tusen av Perez kamrater i UP mördades i vad som av den Interamerikanska Domstolen betecknas som en politisk utrotning av ett politiskt parti.
 
Skandaldom som nu upphävs

Såväl jurister som journalister som bevakade rättegången mot Perez i oktober 2012 chockerades mer eller mindre av domslutet som många ansåg var ett utslag av den förre president Alvaro Uribes besatthet att tysta ANNCOL som regimkritiskt medium.

Perez och hans advokat Rodolfo Rios överklagade omedelbart domslutet från 2012 och nästa vecka, den 23 juli, kommer det nya domslutet att läsas upp av de tre domarna. Men redan i dag torsdag, beslutade de att omedelbart och villkorslöst försätta Perez på fri fot.

Åklagaren säger att hon kommer att överklaga detta beslut. Perez kan alltså inte lämna Colombia och resa tillbaka till Sverige innan domaren har bestämt om en eventuell överklagan från åklagarens sida ska kunna tas upp av Högsta Domstolen i Colombia.

Uribes besatthet

ANNCOL har varit permanent utsatt för Uribes och den colombianska extremhögerns attacker. Uribe uttalade 2007 och 2010 öppet att hans intentioner var att med alla medel fängsla och tysta ANNCOLs redaktörer, oavsett var i Colombia eller världen de befann sig.

http://youtu.be/79Wsxd0oaco


I samband med att en dokumentärfilm om den colombianska gerillan, producerad av ett argentinskt filmteam, premiärvisades, fick Uribe ett nytt utbrott och upprepade hoten mot ANNCOL; “VI MÅSTE GÖRA SLUT PÅ ALLIHOP AV DEM”! skrek en ursinnig Uribe. Utan tvekan har Uribe fått ett nytt utbrott i dag när Joaquin Perez lämnade fängelset mitt framför näsan på Uribe i Bogota.

“Operation Tysta ANNCOL”

I rättegången mot ANNCOLs chefredaktör försökte också den colombianska åklagaren med alla medel knyta ihop ANNCOL med Farc. De påstådda bevisen var av en samling offentliga reportage, artiklar och dokument som hade laddats ner från Internet. Domstolen underkände dem alla.

Men det verkliga motivet för rättegången mot Perez var inte personligt utan målet var att en gång för alla tysta nyhetsbyrån som vid det tillfället leddes av Perez från redaktionen i Stockholm. Den förre 1:e sekreteraren på Colombias ambassad i Stockholm (2002-2005), Ernesto Yamhure skrev i flera krönikor om hur han som diplomat nästan varje vecka besökte UD med krav på att förbjuda ANNCOL och de colombianska politiska flyktingarnas förening Jaime Pardo Leal. Men han avvisades varje gång med principen att i Sverige har vi yttrandefrihet så länge inte lagen bryts.

Som vittnen inkallades riksdagsledamoten Jens Holm, danska Upprors ordförande, en chilensk flykting i Venezuela samt denne skrivare.

Diplomaten Ernesto Yamhure (till höger) avslöjades som politisk rådgivare till Carlos Castaño, paramilitärernas ledare som har över 150.000 civila colombianers liv på sitt samvete, enligt åklagarämbetet.

 
Uribes politiske arvtagare dömd till 17 års fängelse

Som något av ödets ironi dömdes samma dag som Perez lämnade fängelset Andrés Felipe Arias till 17 år och fyra månaders fängelse. ´Uribito´, som han även kallas med tanke på att han var tänkt som Uribes efterträdare på presidentposten, dömdes för att han som Uribes jordbruksminister hade överlämnat stora subventioner till mäktiga land- och sektorer inom agrarindustrin i stället för att ge de verkligt behövande jordlösa bönderna de statliga medlen. Många av dessa fattiga bönder har under årens gång tvingats från sina marker av de paramilitära dödsskvadronerna som öppet har erkänt att de stödde Uribes presidentmakt. En omvänd Robin Hoodpolitik, alltså.

Men Arias befinner sig inte i Colombia utan han flög till Miami när han i mitten av juni via olika källor fick information om att han skulle dömas till fängelse i juli.

Uribes närmaste flyr rättvisan

Uribes förre säkerhetspolischef Maria de Pilar Hurtado har också flytt Colombia och befinner sig i Panama sedan 2011 där hon fick asyl, ett beslut som Panamas högsta domstol upphävde för några månader sedan. Colombias åklagarämbete har begärt att Panama deporterar säkerhetschefen till Colombia där hon ska ställas inför rätta för spioneri mot politisk opposition och mot journalister, däribland undertecknad.

Den förre Uribediplomaten i Stockholm, Ernesto Yamhure, flydde också till USA för två år sedan efter att han avslöjats som politisk rådgivare till de paramilitära dödsskvadronerna.

Luis Carlos Restrepo, Uribes fredskommissionär, har också flytt till USA efter att han också avslöjats som korrumperad och för att ha iscensatt ett massmediaspektakel med assistens av ett 60-tal smågangstrar och tjuvar. 

Dessa ikläddes militär mundering och poserade framför de colombianska och den internationella pressen och sades utgöra en hel ”gerillafront” som ”hade deserterat från FARC och nu vill ansluta sig till Uribes fredsprocess”. Bluffen avslöjades efter ett halvår.

Dessa Uribes nära män och kvinna flyr alltså den bräckliga colombianska rättvisan medan en svensk medborgare, Joaquin Perez, konfronterade den och efter tre år och tre månader kunde lämna fängelset.
Välkommen ut i den relativa friheten, ´Joaco´!

Dick Emanuelsson,
Tegucigalpa, Honduras

Categoría: Dick Emanuelsson, svenska/sueco

 

Colombia: Presidentvalet en folkomröstning om freden

Den andra valomgången i presidentvalet i söndags i Colombia blev en folkomröstning mellan fred och krig. Freden vann med mer än en miljon röster mot den rädsla som Uribes presidentkandat Oscar Zuluaga representerade, sammanfattar ett stort antal politiska kommentatorer i Colombia.

– Rösterna som han (Santos) fick i den andra valomgången var för freden, inte för hans fyra år som president och den misslyckade regeringen han representerar, skrev Maria Elvira Bonilla i en krönika i dagstidningen El Espectador.

Bred front för freden

Santos lyckades skickligt få artister, skådespelare, fackledare, valvänsterns främsta ledare samt ett antal av Colombias reella maktmän så som Luis Carlos Sarmiento, det spekulativa finanskapitalets frontfigur, på sin sida. Vänstern och den breda folkrörelsens representanter underströk att Santos var och är en politisk fiende men att valet stod mellan fred och krig. Rädslan för att Uribe skulle komma tillbaka via sin kandidat var stor. Det skulle innebära att möjligheterna till en politisk lösning på den 50 åriga väpnade sociala konflikten skulle förlora ytterligare tid och liv.

Maktetablissemanget i Colombia stod delat. Om Santos fick stöd av Sarmiento så gav hans konkurrent inom maktsfären, Fabio Echeverri Correa, sitt stöd till Zuluaga-Uribe.  De väpnade styrkornas toppar stödde Santos medan den militära reserven, den mäktiga gruppen av pensionerade generaler samt regionala militärer som befinner sig ute på stridsfältet gav sitt stöd till Uribegruppen.

Santos´ fick 7.814.000 röster eller 50,9 % mot Zuluagas 45 %. Blankrösterna slutade kring sex procent. Valdeltagandet ökade till 48 procent vilket visar att majoriteten av Colombias folk inte tror på denna modell.

Dick Emanuelsson

Krigshögern vinner första valomgången i Colombia

Den colombianska extremhögern vann första valomgången i söndagens presidentval. Oscar Zuluaga, Uribepartiet Centro Democraticos kandidat fick 29,25 procent medan den sittande presidenten Juan Manuel Santos fick 25,69 procent. På tredje plats kom konservativa partiets officielle kandidat Marta Lucia Ramirez med 15,52 procent. Vänsterkoalitionen Polo Democraticos kandidat Clara Lopez fick överraskande 15,23 procent, en tredubblad ökning sedan kongressvalet i mars. Den förre borgmästaren i Bogota, Enrique Peñalosa, som företrädde den politiskt brokiga Gröna Alliansen fick 8,28 procent. Blankrösterna registrerade 5,99 procent eller 770,610 röster och de annullerade valsedlarna uppgick till 311.000.

Rekordlågt deltagande

Valdeltagandet var det lägsta på 20 år, 40,07 procent i det land som historikerna vårdslöst kallar för ”Latinamerikas äldsta demokrati”. Bara 13 av de 33 miljoner colombianer som fanns i vallängderna deltog i valet.

– De senaste skandalerna och hur politiken har fått rättsliga följder har gjort att folk har förlorat sitt förtroende och avstått från att gå till valurnorna, sa den politiske analytikern Pedro Medellin till dagstidningen El Tiempo.

Den breda och autentiska vänstern företrädd av Marcha Patriotica ställde inte upp i valet med motivet att det inte fanns tillräckliga säkerhetsgarantier. Fyrtiotvå av deras ledande medlemmar mördades under 2013 och de representerade några av de över 2000 sociala och folkliga rörelser som är medlemmar i Marcha Patriotica.

Om Uribepartiets kandidat vinner den andra valomgången den 15 juni kommer fredsprocessen omedelbart att avbrytas, uppgav Zuluaga, som fotograferats i sällskap med paramilitära ledare.

– Vi kommer att välja mellan rädslan och hoppet (om fred), sa Santos.

Dick Emanuelsson

En ny drogpolitik i Colombia som resultat av fredsprocessen

I vad som bedömare av Colombia betecknar som “historiskt”, undertecknade regeringen Santos och FARC-gerillan den tredje punkten i fredsagendans sex punkter som handlar om hur narkotikaproblematiken ska tacklas.

Det omfattande dokumentet berör i stort nästan alla områden som handlar om hur bönderna ska ersättas och erbjudas andra alternativ än att odla kokabuskar, hur produktionen av dessa buskar ska elimineras manuellt och hur distributionen ska bekämpas. Även de med drogmissbruk ska erbjudas hjälp via ett nytt nationellt hälsovårdsprogram och institut.

USA:s roll?

Men det finns en aktör och den kanske avgörande aktören som inte ens finns nämnd i dokumentet mellan FARC och regeringen Santos och det är USA:s roll och betydelse. Noam Chomsky skrev för flera år sedan om manipuleringen av mediernas bevakning av frågan. Bönderna och gerillan pekas ut som de huvudansvariga för att det existerar kokabuskodlingar på landsbygden och laboratorium i städerna där kokainet framställs av knarkkartellerna. Chomsky har forskat i frågan och konstaterade att från att bönderna i Colombia får en mikroskopisk del av vinsterna medan 90 procent av de enorma miljardvinsterna “tvättas” i USA:s finansiella system. Det kanske är den mäktigaste aktören.

Dagens Nyheter rubricerade i söndags avtalet som att “Farc lovar att sluta med knarkhandeln”. Men det finns inget i avtalet som pekar ut FARC-gerillan som en aktör i denna handel. Det är just denna manipulering av medierna som förvirrat det verkliga förhållandet i Colombia.

Böndernas kokapasta

Det var i januari 2001 som jag var väg upp till en plats i länet Bolivar där gerillan hade attackerat fem paramilitära baser natten innan. Under vägens gång såg jag hur bönderna producerade kokapasta av löven från kokabuskarna tillsammans med cement, bensin och ett par andra kemikalier som rördes ihop i en stor “mixer”. Kokapastan paketerades och på en annan plats, vid floden Rio Cimitarra, stod två civila, utskickade av någon från knarkkartellen och vägde paketen som bönderna hade transporterat till floden. Vid sidan av vågen stod en gerillaofficer på mellannivå och förde anteckningar om antalet paket och vikt.

– Vår närvaro är för att bönderna inte ska luras av maffian. Vi (gerillan) tar ut en skatt av maffians utsända, inte av bönderna, beroende på vikten, sa gerillaofficeren.

Det är det som i medierna vårdslöst kallas “El Gramaje”, gramskatten. I avtalet stipuleras just att bägge parter, stat som gerilla, gemensamt ska bekämpa produktion (av kokabuskar) samt distribution.

Manipulerad avtalstext

Gerillan å sin sida “förbinder sig att bryta varje förhållande med droghandeln som kan ha uppstått i tjänst för upproret” (läs gerillakampen). Denna mening manipuleras nu i medierna med målsättningen att gerillan erkänner att den är en knarkkartell. FARC har aldrig förnekat att den tar ut en skatt av kartellerna som anländer till områden under gerillans kontroll. Men det är en principiell skillnad till att vara producent av både kokabuskar, kokapasta, kokain och distributör, vilket medierna fortsätter att hävda som att ta ut en skatt av maffian, ris- eller bananproducenter.

Santos å sin sida välkomnar avtalet med FARC. Det kan bli avgörande på söndag då colombianerna går till val för att rösta fram en ny president eller att återvälja Santos. I ett tal till nationen sa han att regeringen och Farc gemensamt ska bekämpa de existerande kartellerna men också delar av det colombianska samhället som historiskt har haft allianser med knarkmaffian. I huvudsak handlar det om den politiska eliten och land- och boskapsägare. Till sin hjälp har de haft de paramilitära grupperna som har härskat med ett skräckregemente på landsbygden och i de större städerna. Via miljarder dollar har hela statsapparaten korrumperats och uppgiften att rensa och rena denna är gigantisk.

– Kan ni föreställa er Colombia utan koka, sa Santos. Det är vad som är inom räckhåll om vi genomför detta avtal.

USA och bankerna

Gerillan å sin sida sa på en presskonferens i Havanna att den välkomnar avtalet även om det finns ett antal underpunkter i avtalet som ska vidareutvecklas och där det inte finns någon enighet just nu. Däremot uttryckte FARC-gerillans representanter skepsis just mot att USA:s roll tagits upp:

– Det har varit en komplicerad väg att vandra på grund av att den definitiva lösningen på drogproblematiken återfinns i mäktiga nationer utanför gränserna (för Colombia), sa Ivan Marquez, gerillans chefsförhandlare.

Han hävdade att ländernas förbudspolitik förvärrar drogproblemet men framför allt den misslyckade krigspolitiken mot drogerna som förs i huvudsak av USA som påtvingar nationer som Colombia en liknande politk.

– Det handlar om ett beroende land som inte vågar inta en suverän politik mot Imperiet. Men här har vi också CIA:s inblandning i droghandeln för att finansiera sina dolda aktioner, sa Marquez.

Han pekade även på hur USA:s och europeiska storbanker genomför en “penningtvätt” av droghandeln, och hur kedjans svagaste aktörer, bönderna, ”får de högsta straffen medan de korrumperade colombianska myndigheterna spelar med bankirerna som injekterar vinsterna i finanskretsarna utan att någon lyfter på ögonbrynen”.

Dick Emanuelsson