Indignerande att Juan Manuel Santos tilldelas Nobels Fredspris

Santos är försvarsministern hos Uriberegimen som myntade uttrycket "Falska Positiver" som i klartext är utomrättsliga avrättningar av civila.

Indignerande att Juan Manuel Santos tilldelas Nobels Fredspris

AV DICK EMANUELSSON *

TEGUCIGALPA / 2016-10-07 /Uppfinnaren av uttrycket “Falska Positiver”, det vill säga utomrättsliga avrättningar i Colombia, premieras nu av den norska Nobelkommittén. Men det överraskar inte, raden av tidigare mottagare av priset har miljoner människors blod på sina händer och samveten.

Nobelkommittén verkar allt mer vara en NATO-kommitté än en kommitté som ett moraliskt stöd för verkliga fredskämpar i världen. Kommittén har utmärkt sig genom att ge priset till verkliga folkmördare som Henry Kissinger, utrikespolitisk rådgivare och högra hand till den korrumperade krigspresidenten Richard Nixon, USA.

Kissinger fick priset trots att han var den som orienterade Nixon i USA:s FOLKMORDSKRIG I INDOKINA (Vietnam, Laos och Kambodja). Han var också Spindeln i den så kallade ”OPERATION CONDOR” (1974-1979). Den ondskefulla planen hade till syfte att fysiskt likvidera den revolutionära vänstern i Chile, Argentina, Uruguay, Bolivia, Brasilien och Paraguay, som reste sig i motstånd mot de blodiga USA-stödda militärdiktaturer som hade tagit makten i dessa länder.

"Så högt har inte jag nått", säger Djävulen och tittar avundsjukt på Henry Kissingers nivå.

Obama och ”gör det Smutsiga Kriget via Ombud”

Nobelkommittén har också delat ut priset till Menachem Begin, som förstärkte det sionistiska folkmordet mot den palestinska befolkningen, byggde ut bosättningarna på ockuperad palestinsk mark och gick i krig mot sina arabiska grannar.

Som kronan på verket fick Barack Obama priset trots att han fortsätter USA:s inslagna väg i världen genom att bomba folken med förevändningen av ”preventiva interventioner”. Han stöder det medeltida kungadömet Saudiarabien som idag bombade en begravning i Jemen med följd att 200 människor dödades och ett tusental är allvarligt skadade. Saudiarabien är också Vita Husets ”Gör det Smutsiga Kriget via Ombud” som IS eller al-Nusra i Syrien, exportör av en påtvingad grotesk förvanskning av islam till resten av världen och USA:s största mottagare av vapenmateriel efter Israel.

Santos´ och Uribes krigsresultat i ” liter blod”

Beslutet att ge Santos och inte offren för den statliga terrorismen i Colombia Fredspriset ska ses i det ljuset. Santos var krigsminister i Alvaro Uribes regering (2002-2010). Den karaktäriserades för en rad massakrer där ordern till generalerna var totalt krig mot både gerillan som den politiska oppositionen.

Juan Manuel Santos kom att yttra termen ”Falsos Positivos”, som ingen i Colombia eller den spanskspråkiga världen begrep innebörden av. Men avsikten var att förvirra. I klartext handlar det om Utomrättsliga Avrättningar av den politiska oppositionen. Generalerna fick ordern att ”producera resultat i kriget mot gerillan” och Santos yttrade det i form av ”i liter blod”.

"Att dö för fosterlandet är att LEVA för alltid". En hyllningsaffisch i Colombia för den avrättade FARC-ledaren Alfonso Cano. Bödeln var ingen annan än president Juan Manuel Santos, årets Nobel Fredspristagare.

Avrättade en obeväpnad och blind FARC-ledare

Efter nära ett års intensiv jakt, strider och bombningar lyckades armén fånga in FARC:s högste ledare, Alfonso Cano den 4 november 2011. Han var sårad och mer eller mindre blind efter att ha förlorat sina glasögon i striderna. Enligt den Internationella Rätten i Genevè ska krigsfångar behandlas enligt internationella avtal. Det visste armébefälet som ringde till president Juan Manuel Santos och frågade vad de skulle göra med Cano. Ordern kom lika snabbt: ”Skjut honom”! Santos skröt euforiskt om sin "bragd" inför militären.

Den obegripliga händelsen har aldrig förlåtits av FARC-ledningen. För Alfonso Cano hade accepterat Santos inbjudan om att inleda fredsförhandlingar redan ett år innan. Hemliga förhandlingar pågick mellan Santos utsedda representanter och FARC-gerillan om hur och kring vilken politisk agenda Havannaförhandlingarna skulle ha. Officiellt inleddes dessa i oktober 2012, elva månader efter att Santos hade gett armébefälet ordern att avrätta en obeväpnad och helt försvarslös Alfonso Cano som, med all säkerhet, skulle ha varit den som hade varit chef för FARC:s fredsdelegation i Havanna.

Santos säger upp vapenvilan med FARC den 31 oktober

Det är samme Juan Manuel Santos som efter att NEJ-sidans minimala seger i folkomröstningen den 2 oktober, dagen efter i direktsändning i alla medier i Colombia offentliggjorde att det bilaterala eldupphöret med FARC sägs upp den 31 oktober. Gerillan, medveten om Santos personliga karaktär, har dragit sig tillbaka till sina positioner i berg och djungler och fredsprocessen har fått en förhoppningsfull tillfällig motgång.

Två dagar senare offentliggjorde den norska Nobelkommittén att Nobels Fredspris ska gå till den colombianske presidenten.

Men beslutet att ge Santos priset förvånar inte för det utfärdas från ett land som är medlem i Nato, samma krigsallians som nu förbereder för ett slutligt krig mot den politiska oppositionen i världen mot USA:s utrikespolitik genom att förvandla konflikten i Syrien till ett utrotningskrig mot mänskligheten, om inte samma mänsklighet stoppar krigsherrarna i Pentagon och Vita Huset.

USA och Nato har sina ombud i Syrien. I dag vägrade FN:s Säkerhetsråd gå med på förslaget från FN:s speciella sändebud i Syrien, Staffan de Mistura som föreslog att terroristorganisationen al-Qaeda (al-Nusra) skulle uppmanas lämna Aleppo för att Syrien och Ryssland upphör med bombningarna. Förslaget fördes fram av Ryssland men USA och deras allierade förkastade förslaget. För vad och i vems intresse?

Priset till Colombias folk

De verkliga fredskämparna i Colombia, de som med livet som insats aldrig har tvekat en sekund för att slåss mot krigets krafter är de som borde ha Nobels Fredspris, inte en oligark som överlämnar Colombias gigantiska naturresurser till transnationella gruv- och energikonglomerat, en representant för en social klass som under de senaste 70 åren har använt sig av paramilitära dödsskvadroner för att oligarkins privilegier inte rubbas med priset av 220.000 döda, 49.000 försvunna (50 gånger fler än Pinochetdiktaturens 17 år), ett land med över tio tusen politiska fångar, där vänstern och fackföreningsrörelsen utrotas fysiskt och där den Statliga Terrorismen ser politisk opposition som en statlig säkerhetsrisk.

Santos är en kameleont, en politisk räv som vet hur insatserna ska satsas i ett land där en majoritet av folket aldrig går till valurnorna för det tror inte på den borgerliga parlamentarismens demokrati.

* Frilansreporter i Latinamerika, har bevakat kontinenten på heltid sedan 2000. Hans första reportage gjorde han 1977. Till Colombia kom han första gången 1980. Han bodde och arbetade i landet 2000-2005 men tvingades lämna Colombia efter en lång rad av mordhot under 2005. Dessa kom från den hemliga politiska polisen DAS-G3, under befäl av Alvaro Uribe, som under Emanuelssons tid som reporter avlyssnade, skuggade, förföljde och mordhotade den svenska journalisten konstant. Hans colombianska kollegor pressade på för att han skulle lämna landet vilket han gjorde i december 2005. Han lever och bevakar Latinamerika sedan det året från Honduras. I februari 2009 gick åklagarämbetets agenter in på DAS:s högkvarter och beslagtog det som var kvar av säkerhetspolisens arkiv. I det fanns en dossier med 476 A4-ark som agenterna hade dokumenterat efter deras spioneri mot reportern. DAS-chefen Jorge Noguera dömdes till 25 års fängelse för att ha överlämnat namn på personer som senare mördades av de paramilitära dödsskvadronerna. På en av dessa listor återfanns Emanuelsson. Han var en av sex journalister i Colombia som blev offer för den hemliga statliga terrorismens agenter.