måndag 8 december 2014

Paramilitära mordhot mot 16 journalister i Colombia

Journalisten Mónica Andrea del Pilar Rocha Garzón, 42, mördades i början av december i staden Bucaramanga. På plakatet står det: "Stopp för våldet mot journalister".




Paramilitära mordhot mot 16 journalister i Colombia

TEGUCIGALPA / BOGOTA / 2014-12-07 / De paramilitära dödsskvadronerna distribuerade förra veckan mordhot mot 16 colombianska journalister och 13 olika medier. Hoten betraktas som en klassisk vedergällning för FARC-gerillans tillfångatagande och frisläppande av en general.

Intervjuer (audio) med de två av de 16 mordhotade journalisterna:

Luis Alberto Castaño Martinez:

Nelson Lombana Silva

Igår och i dag
Jag har talat med två av de mordhotade. De bägge menar att bakom den paramilitära gruppen ”Aguilas Negras”, de Svarta Örnarna, står den militära underrättelsetjänsten. Militären och regeringen Juan Manuel Santos har vägrat att acceptera gerillans och hela den colombianska folkrörelsens förslag om ett bilateralt eldupphör under tiden som fredsprocessen pågår. Men när gerillan slår tillbaka och till med och griper det högsta militära befälet någonsin under den 50-åriga militära konflikten, blir reaktionerna häftiga. Konsekvenserna får oftast vi reportrar betala. 
 

”Vanärar våra soldater och poliser”

Luis Alberto Castaño är en av de utsatta journalisterna tillsammans med sin bror och dennes familj. De tvingades flytta från sin hemort Libano, i länet Tolima i centrala Colombia den 9 september 2004 och blev interflyktingar i Bogota. En paramilitär grupp mordhotade redaktören för den enda radiostationen i staden. I de nya mordhoten skriver de Svarta Örnarna:

“Nästa fotografier som du kommer att publicera är över dina tre barn och fru. Det är betalningen för att du vanärar våra soldater och poliser. Efter det kommer turen till dig. Du ska dö!”

– I princip är deras mål att likvidera hela min familj. Det här är fortsättningen på hoten från 2004. Vad makten irriteras över är att det finns andra uppfattningar. Vi ifrågasätter deras uppfattningar och det faller inte i god jord.

– Om vi analyserar kommunikén är slutsatsen att det är ett verk av den militära underrättelsetjänsten. Därför gör vi den colombianska staten och regeringen ansvarig för vad som eventuellt kan hända med familjen Castaño, säger Luis Castaño.

Nelson Lombana intervjuar en medlem i en spansk människorättsorganisation på plats i Colombia.

”Riktat mot de alternativa medierna”

Nelson Lombana är korrespondent för kommunistpartiets veckotidning VOZ i staden Ibague. Han är en ärrad och veteran inom journalistkåren och har under årens lopp till och från hotats öppet av både militären som paramilitären. Men han ser allvarligt på det senaste hotet:

– Det som utmärker det senaste hotet är att det är riktat mot de alternativa medierna. De har på sätt och viss brutit den officiella mediebilden i Colombia på ett mycket intressant sätt. Det uppstår överallt medier och det är uppenbart att dessa har blivit så betydelsefulla i opinionsbildningen att makten i dem ser ett stort hot, säger Lombana.

I likhet med de övriga mordhotade har Lombana gjort en anmälan till åklagarämbetet för att denna, som ”allmänhetens försvare”, ska gå till botten med mordhoten.

Mot fredsprocessen

Han menar att hoten har sin bakgrund i de senaste politiska bakslagen som politiken ”förhandla och kriga” har drabbats av.

– Parallellt med att fredsprocessen konsolideras, attackeras den av fienden till freden. Dessa återfinns både inom och utanför regeringen och landet. För dem utgör kriget en stor lukrativ marknad. Freden är för dem en förlust. Vem är de vanliga soldaterna inom armén? De fattiga unga killarna som inte får arbete någonstans på den ”nyliberala arbetsmarknaden”. De låter sig värvas för att deras familjer inte ska gå under. De stupar i kriget mot gerillasoldater som rest sig mot denna politik och som också kommer från samma sociala klass och fattiga levnadsförhållanden, understryker Lombana.

Men inte bara de ”alternativa” medierna och reportrarna drabbas. TV-kanalen Canal Capital, som leds av journalisten Hollman Morris, hotas till livet. Canal Capital lyder under Bogotas borgmästare Gustavo Petro och är ständigt utsatt för våldsam kritik från den colombianska extremhögern med den förre presidenten Alvaro i spetsen. I de Svarta Örnarnas kommuniké står det:

“Nu vet vi var vi har de som sår kommunistiska råttor i staden. Alla de, som i likhet med Hollman Morris sprider subversiv propaganda, kommer vi att döda en efter en, gonorréfolk”!

Offren brändes i ugnar

Samtidigt med att mordhoten spreds över hela Colombia, offentliggjordes i fredags drygt 2.000 sidor som utgör bakgrunden i den kommande domen mot de paramilitära dödsskvadronernas chef, Salvatore Mancuso.

Det är en makaber läsning som visar att Mancuso personligen är direkt och personligt ansvarig för 8518 offer bara i länet Santander. Domarna konstaterar att användandet av motorsågar vid tortyren var vanligt. Sex procent av de tusentals offren kremerades i ugnar i bästa nazistil.

Mancuso å sin sida har i vittnesförhören uppgett att han och de paramilitära ledarna opererade i allians med militär&polis och i många fall också med åklagarämbetet och höga politiker. Därmed bekräftas också människorättsorganisationernas anklagelser om en existerande statsterrorism.

Colombia, IS och Kuba
 
Borgerliga historiker och medier som Dagens Nyheter har i alla år talat om att Colombia är Latinamerika äldsta demokrati och tillhör den västra hemisfären. Vad vi idag åser i Mellanöstern, där den så kallade Islamiska Staten skär halsen av sina offer eller ger dem ett nackskott i massavrättningar, har sin föregångare i denna ”demokratiska förebild av Latinamerika”.


Men samma medier och företrädare för alla riksdagspartier talar om att på Kuba eller i Venezuela är pressfriheten och den journalistiska friheten död. Medieägarna på den amerikanska kontinenten, organiserade i SIP, det Interamerikanska Pressällskapet, som inte ska förväxlas med de slitande reportrarna på kontinenten, som vägras rätten att organisera sig fackligt, håller med och driver upprepade kampanjer mot de två länderna men även mot Ecuador, Bolivia och Nicaraguas regeringar som anklagas för att strypa pressfriheten.

I själva verket handlar det om deras rätt att som ägare av medierna attackera vem de vill. Att SIP:s mål för attackerna är de länder som frigjort sig från "Grannen i Norr" är bara följdriktigt. Men det är märkligt att personer som kallar sig för "vänster" i Sverige inte ser bilden på samma sätt.

Sedan Revolutionens seger den 1 januari 1959 har inte en enda journalist mördats på Kuba.

Sedan 1977 har 142 colombianska journalister mördats för att de utövar sitt yrke.

Sedan den militära statskuppen den 28 juni 2009 genomfördes i det land den här skrivande reportern befinner sig i, Honduras,  har 40 journalister mördats.

När skrev DN eller TT om det? Eller går länderna i den "Västliga hemsifären" fria just för att de underordnar sig ekonomiskt och politisk USA och den Internationella Valutafondens diktat?

Dick Emanuelsson

torsdag 4 december 2014

Fredsprocessen i Colombia avbruten efter att gerillan tillfångatog en general


Fredsprocessen i Colombia avbruten efter att gerillan tillfångatog en general

Av Dick Emanuelsson

Fredsprocessen mellan den colombianska regeringen och vänstergerillan FARC avbröts efter att gerillan tillfångatog brigadgeneral Ruben Alzate. Regeringens villkor för att förhandlingarna ska återupptas är att generalen friges.

Alzate är inte vem som helst utan befälhavare för arméns specialstyrkor i länet Chocó på stillahavskusten. Generalen lämnade länshuvudstaden Quibdó söndagen den 16 november och begav sig iväg på floden Atrato tillsammans med en annan militär samt en advokat från de militära styrkorna. När de anlände till byn Las Mercedes, cirka en halvtimme från Quibdó, gjorde de till i byn och sammanstrålade med fyra män. Efter tio minuters samtal gick gruppen ombord på de fyra männens båt och körde iväg. Generalens militäre assistent körde tillbaka till Quibdó och larmade sina överordnade som konstaterade att generalen hade tagits till fånga.

Gerillan friger generalen

Det är det högsta befälet någonsin som blivit fängslad av gerillan under de 50 år den väpnade konflikten har pågått i Colombia. När detta skrivs har förberedelserna för att frige generalen påbörjats från gerillans sida.

För FARC är inte intresserad av en utdragen kamp om en general som krigsfånge. Alla de fyra vapengrenarna i Colombia har skickat sina bästa militära enheter och enorm vapenmakt för att ”befria den kidnappade generalen”. Men FARC gör skillnad mellan civila och militärer och inte ens president Santos´ egna parlamentsledamöter anser att generalen är kidnappad utan tagen som krigsfånge.

Eldupphör från vem?

Däremot har det etablerade Colombia, från politiker till hela massmediala konglomeratet anklagat gerillan för att torpedera fredsprocessen med sina militära aktioner. Men gerillan blev inte svaret fattigt när den offentliggjorde att den hade tagit general Alzate som krigsfånge i onsdags förra veckan:

– Från olika platser i Colombia eller i utlandet, upprepar president Santos ordern att med all kraft intensifiera kriget mot FARC-EP, trots de pågående fredssamtalen i Havanna. Hans försvarsminister fnyser om och om igen om hur nära de är att likvidera de främsta ledarna för gerillan. Han påstår också att de (gerillaledarna) som kommer till förhandlingsbordet (i Havanna) gör det för att undkomma en nära död, sa gerillan via gerillaledaren Pastor Alape.

Praktiskt taget hela det demokratiska Colombia konstaterade med bestörtning att Santos tog en ”paus” i fredsförhandlingarna”. Från omvärlden har en mängd uttalanden om att återuppta samtalen. De så kallade ”garantländerna” Norge, Kuba, Venezuela och Chile har gjort ett uttalande om vikten att sätta i gång förhandlingarna omedelbart efter att gerillan har frigett generalen.

Flygbombningar dödar

Samma krafter har kritiserat bristen på logik i reaktionerna från militärens sida när gerillan slår tillbaka med militära aktioner. För det är just gerillan som insisterat i ett eldupphöravtal, inte Santos eller militären.

Bara tre veckor efter att fredsförhandlingarna hade inletts i Havanna, bombades ett gerillaläger i södra Colombia. Fjorton gerillasoldater dödades. Den 20 januari i år dödades 20 gerillasoldater när deras läger bombades av krigsflyg. Men FARC avbröt inte förhandlingarna. När nu militären drabbas av förluster för att gerillan slår till över hela landet menar dessa att gerillan bryter mot fredsandan.

Två år av förhandlingar

Det har nu gått två år sedan förhandlingarna startade. I en lång kommuniké från gerillan uppgav denna i sin rubrik att ”Freden kommer att segra”.

– Det mest hoppingivande ljuset efter två år av fredsprocessen i Havanna är den gradvis utbyggda känslan av försoning i hjärtat av Colombia, inledde FARC-delegationens chefsförhandlare Ivan Marquez framför ett hundratal journalister och fortsatte:

– Nu mer än någonsin behöver vi ge liv och rörelse till inledningen till den Allmänna Överenskommelsen. Denna fastställer byggandet av freden som en angelägenhet för hela det samlade samhället. Den kräver, utan åtskillnad, deltagande av alla för att Colombias väg mot sitt mål, freden, går framåt utan hinder.

Después de la entrega del General Alzate, ahora viene la arremetida de las FF.MM. contra la población civil

Soldados de la Contraguerrilla en patrullaje.

Después de la entrega del General, ahora viene la arremetida de las FF.MM. contra la población civil

 
ANNCOL / 2014-12-03 / En un comunicado de varias comunidades del departamento del Chocó, la población denuncia de ser objetos por detenciones, señalamientos, obstaculizando desplazamientos, estigmatización y persecución por parte de las Fuerzas Militares del Estado Colombiano.

La retención del general Rubén Darío Alzate fue una dura lección que le costó las cuatro estrellas, no solo para el veterano militar con 33 años de servicio y comandante de la Fuerza de Tarea Titán, sino por la cúpula de las fuerzas militares. Pero fue sobre todo un duro golpe político a la doctrina “negociaciones de paz en medio de la guerra”.

Todo indica ahora, por la información que entrega la población en Chocó, que el Estado quiere cobrar factura con los más vulnerables, la población civil.
Chocó, ese departamento hermoso y rico, con pueblos indígenas y negritudes, poblaciones que han sido abandonados por el estado durante toda su existencia, que ha buscado la supervivencia como pueda, ahora se han sido convertidos en blancos por los militares y el estado.


 
 
28 toneladas de oro exportadas viene de Chocó

Piedad Córdoba, senadora elegida por los chocoanos, decía hace dos años a esta agencia, que de los 56 toneladas de oro que Colombia exportan anualmente, 28 toneladas viene de Chocó. La misma Córdoba denunció que Santos entregaría 258 concesiones a las mineras trasnacionales en el Chocó.
¿Y donde está la mejora de la vida de la población? se preguntaba la senadora.
La política del presidente Santos esta enfocada en la entrega de concesiones a las poderosísimas mineras transnacionales, denunciaba Iván Márquez, jefe de la delegación de Paz de las FARC en su discurso inaugural en la capital noruega hace dos años. Fue en Oslo donde se dio inicio de las negociaciones de paz entre estado y insurgencia.

– De 114 millones de hectáreas que tiene el país, 38 están asignadas a la exploración petrolera, 11 millones a la minería, de las 750 mil hectáreas en explotación forestal se proyecta pasar a 12 millones. La ganadería extensiva ocupa 39.2 millones. El área cultivable es de 21.5 millones de hectáreas, pero solamente 4.7 millones de ellas están dedicadas a la agricultura, guarismo en decadencia porque ya el país importa 10 millones de toneladas de alimentos al año. Más de la mitad del territorio colombiano está en función de los intereses de una economía de enclave, decía el negociador de las FARC, palabras de Márquez que provocaron gran malestar de la delegación gubernamental.
¿Será que por eso el general Alzate fue designado comandante de la Fuerza de Tareas Titán, para aplastar toda oposición en el Chocó contra las mineras transnacionales e impedir que la población sobrevive a través de la minería artesanal?

Por que ahora viene la arremetida contra la población por el hecho, que contra los planes de entrega de territorio y recursos naturales en Chocó, hay diferentes formas de rebeldía contra esos planes.

ANNCOL reproducimos el comunicado de la población chocoana:
 

 
 
Denuncia Pública

Detenciones

Las comunidades de los municipios: Medio Atrato (Bete-Chocó), Urrao (Antioquia), Vigía del Fuerte (Antioquia) y los resguardos indígenas de los mismos, rechazamos la captura arbitraria e ilegal por parte del Ejército Nacional,el día 20 de noviembre de 2014,del líder comunitario Jhon Jairo Perea Martínez, quien se identifica con la c.c 11.565.198 de Quibdo; representante legal del concejo comunitario de la comunidad de Vidrí, además su vivienda y la de otros habitantes fueron objeto de allanamientos sin orden judicial. Exigimos la libertad inmediata de nuestro líder comunitario.
Impiden desplazamiento

También denunciamos que las operaciones militares dirigidas al rescate a sangre y fuego del general Rubén Darío Alzate, el Cabo Rodríguez y la abogada Urrego han imposibilitado el desplazamiento de las comunidades a desarrollar sus actividades económicas. 

Señalamientos

Rechazamos los señalamientos a lideres comunitarios, confinamiento de población como lo sucedido en comunidades donde ametrallamientos y bombardeos han impactado y averiado casas, afectando física y psicológicamente a los habitantes. 

Estigmatización y persecución

Como en nuestras comunidades se llevó a cabo la liberación humanitaria del general Alzate y sus acompañantes, esperamos no seguir siendo objeto de estigmatización, señalamiento y persecución por parte de los organismos de seguridad del Estado.

Cese al fuego bilateral

Nos sentimos artífices de la reanudación de los diálogos de paz el día que las partes lo convengan, pero al mismo tiempo nos sumamos a otras iniciativas de la nación que han exigido la implementación de un cese al fuego bilateral ya, porque nuestras comunidades son las que han venido siendo afectadas con este largo conflicto armado.